Inspiration och pepp Tankar om ting

det där med att ”tänka positivt”

Jag vet hur fånigt det kan låta när någon säger ”tänk positivt!”. Och jag vet definitivt hur provocerande det är när något går käpprakt åt helvete och man bara vill… förinta alla som ens andas ordet ”positiv”.

Men, om man tänker såhär, saker kan gå dåligt. Man kan må skit. Man kan råka ut för, uppleva eller slängas in i hemska saker som får en att vilja kasta in handduken och ge upp, för evigt. Alla har vi olika mardrömmar och alla upplever inte händelser med samma reaktion – vi hanterar inte trauman, dilemman eller missöden på samma sätt och därför kan man inte säga ”min situation är värre än din”, eller ”det jag upplevt är värre än det du upplevt”. För mitt värsta är inte samma som ditt värsta, och ditt värsta är inte samma som någon annans värsta. Man får helt enkelt lära sig respektera andras ord och känslor – om någon säger till mig att de mår fruktansvärt dåligt så ifrågasätter jag inte varför, bedömer inte huruvida det är en rimlig orsak att faktiskt må dåligt eller ej, utan jag väljer att tro på personen, utan att blanda in mina egna känslor och åsikter och jämför med hur jag hade mått i samma situation. För det är liksom inte relevant.

Så, åter till ämnet, alla kan må dåligt. Och då är det inte mycket som känns färgglatt och sprudlande, direkt. Att då ha någon stolle som härjar om positivt tänkande kan få vem som helst att gå i taket. Men det är ju faktiskt så, att det som hänt, har hänt. Det som är, ja det är. Nu – inte för alltid. Inte om man ändrar det. Allting kan vändas och vinklas, men det vi tänker NU, det vi känner NU, är vad som skapar vår framtid, och den framtidens händelser, omständigheter och känslor. När något går skit i mitt liv, när jag mår dåligt och är ledsen, så har jag några steg jag alltid genomgår. Först, så låter jag det göra lite ont. Herregud jag är en människa med känslor och hjärta, ingen robot. Vissa saker suger och gör ont, så är det bara. För att snabba på läkninsprocessen försöker jag så snabbt som möjligt acceptera det som hänt, är eller gör ont. Först när jag accepterat det (vilket ibland gör lite extra ont) så kan jag börja gå vidare. Det är här jag säger detta har hänt, och inte fan försvinner det bara för att jag ältar och mår dåligt över det. Det enda jag kan göra är att ta kontroll igen, och styra min framtid, se till att bättre saker får plats i mitt liv. Jag riktar mina tankar och känslor, högst medvetet, och är sådär löjligt positiv. Varje liten sak som är bra i mitt liv under denna tid, framhäver jag. Jag känner de glada känslorna tio gånger så fokuserat och djupt, jag noterar när jag skrattar och tar i lite extra ända nerifrån magen, jag stannar till när jag ser något vackert bara för att insupa precis vartenda lilla detalj av det fina. Det är nämligen här man skapar sin framtid – när man känner. Så jag väljer, att när jag känner något fint, bra och positivt, så ska jag verkligen känna det fullt ut. Jag liksom fångar dessa känslor och låter hela min kropp, min själ och sinne fyllas av positiva, varma och starka krafter. För då är det just detta jag får mer av – i min vardag, runt omkring mig och i mitt liv.

Så för mig låter inte ”tänk positivt” lika töntigt och dumt som det kanske gjorde förr. För jag har verkligen förstått vikten av det, och jag har själv sett under ske bara av ändrade tankebanor. Att lära sig hantera och rikta sina tankar och känslor innebär inte att man aldrig stöter på motgångar eller kommer undan all form av dåligt mående. Men det innebär att man får ett inre lugn, och det innebär att läkningsprocessen och vägen tillbaka blir förkortad och livet blir bättre. Man lär sig acceptera, lägga om fokus och komma dit man vill. För vet ni, alla kan komma precis dit de vill, göra precis det de vill, och precis som de vill. Oavsett vad de än upplevt, sett eller varit med om. Du också.

Du kanske gillar

10 Kommentarer

  • Svara
    Victoria
    22 maj, 2012 at 19:53

    aaah, SÅÅ sant,m tack o lov för dina inlägg alltså! varje mening gick rakt in i <3 på mig.. just so you know, vännen 🙂

    • Svara
      roethlisberger
      23 maj, 2012 at 14:55

      haha åh, du är min trognaste och bästa kommentator – vilket jag ÄLSKAR! Tack och fortsätt gärna 😀 jättekul att höra att det gör avtryck hos dig, och andra 🙂 kram pårej!

  • Svara
    Victoria
    22 maj, 2012 at 19:53

    aaah, SÅÅ sant,m tack o lov för dina inlägg alltså! varje mening gick rakt in i <3 på mig.. just so you know, vännen 🙂

    • Svara
      roethlisberger
      23 maj, 2012 at 14:55

      haha åh, du är min trognaste och bästa kommentator – vilket jag ÄLSKAR! Tack och fortsätt gärna 😀 jättekul att höra att det gör avtryck hos dig, och andra 🙂 kram pårej!

  • Svara
    Steph
    22 maj, 2012 at 21:50

    När livet känns röv spelas detta upp i mitt huvud ”jag väljer hur jag ska må och hur jag ska hantera saker” och det hjälper en jävla massa. Att stanna upp och ge sig själv ett val och ta kontroll över känslorna (ja, det kan man. Även om man är en ”känslomänniska”)

    • Svara
      roethlisberger
      23 maj, 2012 at 14:54

      precis, du har så rätt min fina vän 🙂

  • Svara
    Steph
    22 maj, 2012 at 21:50

    När livet känns röv spelas detta upp i mitt huvud ”jag väljer hur jag ska må och hur jag ska hantera saker” och det hjälper en jävla massa. Att stanna upp och ge sig själv ett val och ta kontroll över känslorna (ja, det kan man. Även om man är en ”känslomänniska”)

    • Svara
      roethlisberger
      23 maj, 2012 at 14:54

      precis, du har så rätt min fina vän 🙂

  • Svara
    Nicole
    24 maj, 2012 at 19:02

    Åh… Mitt i prick. Precis det du skriver om är något av det viktigaste jag lärt mig under de 25 år jag levt. Jag vet inte hur man tar sig igenom all skit man får vara med om annars. Jag hade tidigare en anonym blogg ( http://fariahn.wordpress.com om du blir nyfiken 😉 )där jag skrev mycket om allt jag varit med om och där jag en gång skrev om hur jag tar mig igenom kriser – ofta i samband med tex förhållanden som skiter sig osv. Jag minns att jag en gång skrev att jag är en sådan som sörjer i förtid, ex vid uppbrott (som jag i dagsläget genomgår). Ofta vet man att något är på väg att hända, jag brukar ha svaren långt innan jag fattar det, och då sörjer jag. Djupt och ordentligt. Så händer det oundvikliga – och vid det laget har jag förstått att det enda jag kan göra för att ta mig vidare är att acceptera läget, hålla huvudet högt och blicka framåt. Som du skriver – fokusera på allt som är vackert och fint med livet, man känner det extra mycket, tar extra mycket tid åt till att titta på den där solnedgången, känna smakerna av den goda maten eller njuta av solens värme mot huden..

    Anyways, nu börjar jag svamla här känns det som. Men kontentan: jävligt bra inlägg. Och jag känner igen mig otroligt mycket.

  • Svara
    Nicole
    24 maj, 2012 at 19:02

    Åh… Mitt i prick. Precis det du skriver om är något av det viktigaste jag lärt mig under de 25 år jag levt. Jag vet inte hur man tar sig igenom all skit man får vara med om annars. Jag hade tidigare en anonym blogg ( http://fariahn.wordpress.com om du blir nyfiken 😉 )där jag skrev mycket om allt jag varit med om och där jag en gång skrev om hur jag tar mig igenom kriser – ofta i samband med tex förhållanden som skiter sig osv. Jag minns att jag en gång skrev att jag är en sådan som sörjer i förtid, ex vid uppbrott (som jag i dagsläget genomgår). Ofta vet man att något är på väg att hända, jag brukar ha svaren långt innan jag fattar det, och då sörjer jag. Djupt och ordentligt. Så händer det oundvikliga – och vid det laget har jag förstått att det enda jag kan göra för att ta mig vidare är att acceptera läget, hålla huvudet högt och blicka framåt. Som du skriver – fokusera på allt som är vackert och fint med livet, man känner det extra mycket, tar extra mycket tid åt till att titta på den där solnedgången, känna smakerna av den goda maten eller njuta av solens värme mot huden..

    Anyways, nu börjar jag svamla här känns det som. Men kontentan: jävligt bra inlägg. Och jag känner igen mig otroligt mycket.

Lämna ett svar