Jag flög hem igårkväll. Inte alls för bitter, 5 dagar där nere är 5 dagar fler än vad jag klarade förra året 😉 det gäller att tänka positivt! Babysteps, babysteps… Jag vill inte utmana ödet, stanna en vecka till och komma hem som ett nervvrak. Nej, dessa fem dagar var ändå okej, jag överlevde tack vare vänner som lät mig smyga in på deras gym. Tack vare solen som sken och gav lite extra energi. Tack vare de mysiga spelkvällarna med sällskapsspel och vin som vi fick till. Tack vare mysfika med Annie i Kivik. Tack vare havet som vackert slog in och sanden som är något alldeles extra just där nere.
De senaste veckorna, ja nu är det väl nästan månaderna, har jag som bekant varit lite låg och trött utöver det vanliga pga medicinen jag började med i maj. Nu har de kommaigång-biverkningarna så sakta avtagit och jag sover i alla fall inte hela dagarna, inte heller feber har jag längre. Under de veckorna tappade jag mycket, det syntes inte på vågen då jag förmodligen ersatte en hel del muskler med både ”mjukt” och rent vatten. Men styrkan avtog direkt, herregud vad det är färskvara allting hörrni!
Därför var det så skönt att nu i Skåne kunna träna långa, hårda pass med min vän, fokusera på att äta så optimalt som möjligt för att bygga upp min kropp igen. För mig innebar det stora portioner mat, och ofta. EAA under och efter pass. Mycket grönsaker och frukt, rena fina proteiner så som kyckling och fisk (äter i princip aldrig rött kött) och givetvis standardgröt size:jumbo varje morgon och proteinglass varje kväll innan läggdags. Utöver träningspassen var jag väldigt lugn och körde ingen cardio alls, allt för att bygga upp och inte bryta ner. Inte ens hundpromenader ägnade jag mig åt. Jag gick någon tur på ica, that’s about it.
Och det gick fint. Kroppen känns starkare än på länge, aptiten är som den ska och magen krånglar ovanligt lite. Regelbundenhet är den gyllene regeln, enligt mig. Ja, det är banne mig värt att hålla dygnsrytmen, äta lite efter klockan (tills man vänjer sig och faktiskt blir hungrig efter klockan) och träna fokuserat och kontinuerligt – även under semestern. Min familj är ett typiskt exempel på det där med att under semestern ”byta schema” helt, något som inte funkar för mig. Därav många konflikter, som ni kanske förstår. Mer om sådant i ett senare inlägg, då jag gissar att vi är många som måste/vill kompromissa och vara tillags i sådana sammanhang.. (?)
Hej kroppen, återigen tack för att du är så bra på att göra det jag ber dig om! Bara jag ger dig tillräckligt med bränsle och energi så tuffar du på och sliter så hårt. Du fortsätter utvecklas och växa, du fortsätter ge mig glädje i träning och svett, motstånd och medgång. Tack underbara älskade kropp!
Igår blev lunchen för stor för alla tallrikar. Jag hittade en ugnsform och den fick fyllas till bredden istället. Efter detta åt jag en stor protte/kolis-bar, en bytta med kvarg, proteinpulver och färska jordgubbar.
Inga kommentarer