Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Posten jag inte ville ha.

20130709-143952.jpgSå över ett halvårs kämpande, flera månaders stress och möten och samtal och blottande, för att inte tala om alla tusen och åter tusen tårar och känslor som vällt upp och skrapats i…för vad? För att bli nekad en utredning. Det jag trodde var svaret på mina frågor, känslor och situationer i mitt liv jag trodde att jag nu äntligen funnit en förklaring till. Ett besök och en människa kan avgöra huruvida jag eventuellt har en sjukdom? Och inte bara blir man nekad, inte får man hjälp att ”leta vidare”… Vad gör jag nu, liksom? Är jag tillbaks på ruta ett? Är jag bara ”normal-störd”? Är det upp till mig själv att nu laga mig och orka livet? Jag vet faktiskt inte hur det ska gå till.

Du kanske gillar

20 Kommentarer

  • Svara
    Jossan
    9 juli, 2013 at 14:48

    Vad tråkigt Fanny. Finns det ingen privat-människa som kan göra en utredning så att man slipper gå den vanliga vägen? Jag hoppas och håller tummarna för att du hittar något som hjälper dig!

  • Svara
    Jossan
    9 juli, 2013 at 14:48

    Vad tråkigt Fanny. Finns det ingen privat-människa som kan göra en utredning så att man slipper gå den vanliga vägen? Jag hoppas och håller tummarna för att du hittar något som hjälper dig!

  • Svara
    sara
    9 juli, 2013 at 18:19

    Det är så jävla jobbigt att alltid må dåligt, ibland utan att veta vad som är fel. Det suger att aldrig veta om det är en själv överdriver eller om det är fullständigt normalt att må skit. Ibland tänker jag att alla kan ju inte vara glada jämt och sen inser jag att alla ligger i n t e i panikångest på golvet och gråter med jämna mellanrum. Men Fanny, det är sjukvården som det är fel på och att be om deras hjälp är som att ge dom ens hjärta och sen låta dem krossa det medan en hjälplös står och tittar på. Jag vet inte hur en ska orka livet men på något sätt gör en det ändå och för oss som har en sån vardag tror jag att det är viktigt att klappa sig själv på axeln för varje liten pyttesak en orkar med som om det vore ett OS-guld. Och sen alltid alltid göra det som får en själv att må bra och inte för någon annan. Att vara självisk kan rädda en i de mest akuta situationerna. Jag vet inte om jag hjälper eller stjälper men jag tycker du är fantastisk som delar med dig för mina ”friska” vänner har en tendes att se rädda ut och titta på mig med stackarsdig-ögon eller tro att jag överdriver (eller bara helt sonika överge mig). Tack för mig, och ge aldrig upp! <3

  • Svara
    sara
    9 juli, 2013 at 18:19

    Det är så jävla jobbigt att alltid må dåligt, ibland utan att veta vad som är fel. Det suger att aldrig veta om det är en själv överdriver eller om det är fullständigt normalt att må skit. Ibland tänker jag att alla kan ju inte vara glada jämt och sen inser jag att alla ligger i n t e i panikångest på golvet och gråter med jämna mellanrum. Men Fanny, det är sjukvården som det är fel på och att be om deras hjälp är som att ge dom ens hjärta och sen låta dem krossa det medan en hjälplös står och tittar på. Jag vet inte hur en ska orka livet men på något sätt gör en det ändå och för oss som har en sån vardag tror jag att det är viktigt att klappa sig själv på axeln för varje liten pyttesak en orkar med som om det vore ett OS-guld. Och sen alltid alltid göra det som får en själv att må bra och inte för någon annan. Att vara självisk kan rädda en i de mest akuta situationerna. Jag vet inte om jag hjälper eller stjälper men jag tycker du är fantastisk som delar med dig för mina ”friska” vänner har en tendes att se rädda ut och titta på mig med stackarsdig-ögon eller tro att jag överdriver (eller bara helt sonika överge mig). Tack för mig, och ge aldrig upp! <3

  • Svara
    Lisa
    9 juli, 2013 at 19:05

    Herregud vad tråkigt… Har själv ingen erfarenhet på detta område, men har några i min närhet som blivit utbrända och de har ofta tagit hjälp alternativ väg (kinesiologi osv). Det kanske är något att överväga? 🙂 lycka till!

  • Svara
    Lisa
    9 juli, 2013 at 19:05

    Herregud vad tråkigt… Har själv ingen erfarenhet på detta område, men har några i min närhet som blivit utbrända och de har ofta tagit hjälp alternativ väg (kinesiologi osv). Det kanske är något att överväga? 🙂 lycka till!

  • Svara
    Jessica
    9 juli, 2013 at 21:15

    kramar om dig!

  • Svara
    Jessica
    9 juli, 2013 at 21:15

    kramar om dig!

  • Svara
    felicia
    9 juli, 2013 at 22:10

    Sök igen. Be strong, girl.

  • Svara
    felicia
    9 juli, 2013 at 22:10

    Sök igen. Be strong, girl.

  • Svara
    Emma
    9 juli, 2013 at 22:27

    Har aldrig tidigare kommenterat dina inlägg men jag läser så ofta! Du är grymt begåvad! Blev så ledsen att se bilden och det du skriver… Fortsätt kämpa! <3

  • Svara
    Emma
    9 juli, 2013 at 22:27

    Har aldrig tidigare kommenterat dina inlägg men jag läser så ofta! Du är grymt begåvad! Blev så ledsen att se bilden och det du skriver… Fortsätt kämpa! <3

  • Svara
    Jojje
    10 juli, 2013 at 11:24

    Måste du vara ”sjuk” då? 🙂
    Är väl nice att vara eeeh frisk haha…
    Ibland blir det en jakt efter en identitet att klassa sig som ”onormal/sjuk/störd”. Kollar på dina videos, du verkar ju vara rätt skärpt och vet vad du vill.
    Känner inte dig. Men de flesta har gamla konflikter som skaver, diverse skit som ligger där i bakgrunden.
    Vi kan alla vara fucked up mellan varven. Och vi faller snabbt i fällor.

    Kommer ihåg när Annie skrev nåt om störningar gällande mat och träning… och jag hakade upp mig på att alla fruntimmer ”ååh.. jag har misstänkt att jag också har en sådan störning…. Jag känner också att jag… ”..
    NEJ FÖR FAN! Att försöka stämpla sig själv så snabbt och lätt är inte ok…. det blir bara löjligt.
    T o m jag skulle ha en ätstörning om jag blåste upp allt.. hahahaha…eller mani gällande att alltid jaga actions….som taget ur några scener…
    Folk bara suckar åt mig… De vill bara att man ska välja by the old book…
    Men nu finns det massor nya och internet! HAHA

    Jag lever på snabbmakaroner + nyttigheter. Du kan tänka dig att morsan skäller… ”det kan man inte leva på, du blir sjuuuk!”.. snälla DRAMA.. haha
    Eller om jag har en liten matlåda till jobbet… jävla kackel då… ”ska du äta så lite?.. du behöver ju inte dra ner på något, du som är så aktiv…”
    Tjaaa ibland är det skönt för magen att inte proppas full…
    Förstår att folk som vräker i sig 2-3 burkläsk, bor vid kaffeautomaten och äter frysmat/pizza/hamburgare varje dag tycker att det är ”fattigt” att äta nyttiga portioner..

    Vad du ska göra nu?
    Ändra fokus! Det är det bästa man kan göra för att komma ur ett mönster!
    Känner du dig trygg i att lägga så mycket energi på den där ”jakten”?
    Frågan är hur du själv känner att du verkligen vill ha din livssituation.

    Ett mål. Även om det kan kännas krystat och onaturligt till en början.
    Men ärligt, så kan det mesta vara både naturligt och onaturligt…
    Inget kan göras ogjort, ärren kommer alltid finnas, men tiden går bara framåt.

    Jag kan ibland tänka tillbaka på diverse skit och bara ”jag är här NU, inget av det gamla ska påverka..det är jag som har makten över den NYA tiden”.. 🙂

    Drömmer stort, men gör inte ens hälften av allt som mina tankar fått för sig..
    Bra eller dåligt, jag vet inte, kan inte klaga på att det är slut på visioner 😉
    Är övertygad om att jag alltid kommer ha nytta av saker som jag samlar på mig.

    Så du kanske bara ska skaka om, sluta upprepa gamla mönster och ord.
    Gör dig inte så sjuk, gör dig frisk 🙂
    Nu kommer du säääkert kontra ”det är inte så lätt..bla bla.”… Nähä varför ska det vara svårt att skapa nåt bra?
    Känslor är det lättaste som finns att påverka! Det gäller bara att kliva bort från situationen.

    Man uppfattas på ett sätt av andra genom att ”marknadsföra” sig på ett sätt. Det väljer man själv.
    Där har man också väldigt mycket makt att styra andras uppfattning.
    Hade du inte tagit upp det där ”sjuka” hela tiden, så skulle vi aldrig förstår att det finns mer bakom gottesakerna.
    Vet inte ens varför du gör det eller vad vi som läsare har för nytta av det.
    Antar att du har svaret…

    Nåja, tycker bara det är synd att du blir fast i det hela tiden.
    Bryt mönstret och ändra fokus! 🙂

    …fan nu blev det långt…

  • Svara
    Jojje
    10 juli, 2013 at 11:24

    Måste du vara ”sjuk” då? 🙂
    Är väl nice att vara eeeh frisk haha…
    Ibland blir det en jakt efter en identitet att klassa sig som ”onormal/sjuk/störd”. Kollar på dina videos, du verkar ju vara rätt skärpt och vet vad du vill.
    Känner inte dig. Men de flesta har gamla konflikter som skaver, diverse skit som ligger där i bakgrunden.
    Vi kan alla vara fucked up mellan varven. Och vi faller snabbt i fällor.

    Kommer ihåg när Annie skrev nåt om störningar gällande mat och träning… och jag hakade upp mig på att alla fruntimmer ”ååh.. jag har misstänkt att jag också har en sådan störning…. Jag känner också att jag… ”..
    NEJ FÖR FAN! Att försöka stämpla sig själv så snabbt och lätt är inte ok…. det blir bara löjligt.
    T o m jag skulle ha en ätstörning om jag blåste upp allt.. hahahaha…eller mani gällande att alltid jaga actions….som taget ur några scener…
    Folk bara suckar åt mig… De vill bara att man ska välja by the old book…
    Men nu finns det massor nya och internet! HAHA

    Jag lever på snabbmakaroner + nyttigheter. Du kan tänka dig att morsan skäller… ”det kan man inte leva på, du blir sjuuuk!”.. snälla DRAMA.. haha
    Eller om jag har en liten matlåda till jobbet… jävla kackel då… ”ska du äta så lite?.. du behöver ju inte dra ner på något, du som är så aktiv…”
    Tjaaa ibland är det skönt för magen att inte proppas full…
    Förstår att folk som vräker i sig 2-3 burkläsk, bor vid kaffeautomaten och äter frysmat/pizza/hamburgare varje dag tycker att det är ”fattigt” att äta nyttiga portioner..

    Vad du ska göra nu?
    Ändra fokus! Det är det bästa man kan göra för att komma ur ett mönster!
    Känner du dig trygg i att lägga så mycket energi på den där ”jakten”?
    Frågan är hur du själv känner att du verkligen vill ha din livssituation.

    Ett mål. Även om det kan kännas krystat och onaturligt till en början.
    Men ärligt, så kan det mesta vara både naturligt och onaturligt…
    Inget kan göras ogjort, ärren kommer alltid finnas, men tiden går bara framåt.

    Jag kan ibland tänka tillbaka på diverse skit och bara ”jag är här NU, inget av det gamla ska påverka..det är jag som har makten över den NYA tiden”.. 🙂

    Drömmer stort, men gör inte ens hälften av allt som mina tankar fått för sig..
    Bra eller dåligt, jag vet inte, kan inte klaga på att det är slut på visioner 😉
    Är övertygad om att jag alltid kommer ha nytta av saker som jag samlar på mig.

    Så du kanske bara ska skaka om, sluta upprepa gamla mönster och ord.
    Gör dig inte så sjuk, gör dig frisk 🙂
    Nu kommer du säääkert kontra ”det är inte så lätt..bla bla.”… Nähä varför ska det vara svårt att skapa nåt bra?
    Känslor är det lättaste som finns att påverka! Det gäller bara att kliva bort från situationen.

    Man uppfattas på ett sätt av andra genom att ”marknadsföra” sig på ett sätt. Det väljer man själv.
    Där har man också väldigt mycket makt att styra andras uppfattning.
    Hade du inte tagit upp det där ”sjuka” hela tiden, så skulle vi aldrig förstår att det finns mer bakom gottesakerna.
    Vet inte ens varför du gör det eller vad vi som läsare har för nytta av det.
    Antar att du har svaret…

    Nåja, tycker bara det är synd att du blir fast i det hela tiden.
    Bryt mönstret och ändra fokus! 🙂

    …fan nu blev det långt…

  • Svara
    Sabine-Välbefinnaren
    10 juli, 2013 at 19:11

    Hej, Verkligen trist att höra! Men vad skulle dom hjälpa dig med, egentligen? Ge en diagnos? Enligt ett tidigare inlägg trodde jag att du själv redan att kommit fram till en diagnos?! (Har jag misförstått) Ibland är det bättre att själv ta hand om sin egen hälsa, istället för (fel ord men….) ”lägga det ansvaret på någon läkare”. Jag är ganska säker, som flera andra skrivit, att du är stark och jag tvivlar inte på att du inte kommer ta dig igenom detta. Lycka till! (Köpte nyligen en ny bok (på engelska) som kanske intresserar dig. ”Optimum nutrition for the mind” av Patrick Holford. har inte läst igenom den ännu, men det både ser och känns lovande efter att ha bläddrat igenom den. ) Kram

  • Svara
    Sabine-Välbefinnaren
    10 juli, 2013 at 19:11

    Hej, Verkligen trist att höra! Men vad skulle dom hjälpa dig med, egentligen? Ge en diagnos? Enligt ett tidigare inlägg trodde jag att du själv redan att kommit fram till en diagnos?! (Har jag misförstått) Ibland är det bättre att själv ta hand om sin egen hälsa, istället för (fel ord men….) ”lägga det ansvaret på någon läkare”. Jag är ganska säker, som flera andra skrivit, att du är stark och jag tvivlar inte på att du inte kommer ta dig igenom detta. Lycka till! (Köpte nyligen en ny bok (på engelska) som kanske intresserar dig. ”Optimum nutrition for the mind” av Patrick Holford. har inte läst igenom den ännu, men det både ser och känns lovande efter att ha bläddrat igenom den. ) Kram

  • Svara
    Frida
    10 juli, 2013 at 20:49

    Jag håller med dig, helt sjukt att ett samtal anses tillräckligt för att bedöma om du har rätt till en utredning eller inte! Jag vet inte hur det är där du bor men här i Karlstad är det ungefär 2 års väntetid, trots att man är ung och räknas som ett prioriterat fall. Kanske går det fortare och göra en privat? Det finns ju betydligt roligare saker att lägga pengarna på så steg ett är väl att försöka överklaga på något sätt. Om du kan finna energin och orken, förstår att det kommer som ett slag i ansiktet. Har du någon i närheten som kan hjälpa dig att slåss för rätten till en utredning? Kan en psykolog skriva en remiss? För mig var det jätteskönt att få göra en utredning och få svart på vitt att jag INTE har den diagnos jag fick av Bup. Det var skönt att veta att och innebar ett avslut. Lycka till med allt, du är värd att må bra! Du är värd att få hjälp när du behöver den!

  • Svara
    Frida
    10 juli, 2013 at 20:49

    Jag håller med dig, helt sjukt att ett samtal anses tillräckligt för att bedöma om du har rätt till en utredning eller inte! Jag vet inte hur det är där du bor men här i Karlstad är det ungefär 2 års väntetid, trots att man är ung och räknas som ett prioriterat fall. Kanske går det fortare och göra en privat? Det finns ju betydligt roligare saker att lägga pengarna på så steg ett är väl att försöka överklaga på något sätt. Om du kan finna energin och orken, förstår att det kommer som ett slag i ansiktet. Har du någon i närheten som kan hjälpa dig att slåss för rätten till en utredning? Kan en psykolog skriva en remiss? För mig var det jätteskönt att få göra en utredning och få svart på vitt att jag INTE har den diagnos jag fick av Bup. Det var skönt att veta att och innebar ett avslut. Lycka till med allt, du är värd att må bra! Du är värd att få hjälp när du behöver den!

  • Svara
    Pernilla
    3 augusti, 2013 at 14:07

    Hej Fanny 🙂 tänkte börja med att säga att du är en otrolig inspiration!
    Jag genomgick en sådan utredning du nämner ovan och efter många om och men så kunde dom fortfarande inte diagnosticera mig bara konstatera att jag har en hög nivå av ångest. Jag trodde som du verkar tro att man tillslut skulle få ett svar på vad det var som var ”fel”. Jag är övertygad om att du kommer kicka ass även utan diagnos;) började idag läsa the secret som du nämnde, positiva tankar kan man inte få nog av! Fortsätt vara du och fortsätt inspirera 🙂

  • Svara
    Pernilla
    3 augusti, 2013 at 14:07

    Hej Fanny 🙂 tänkte börja med att säga att du är en otrolig inspiration!
    Jag genomgick en sådan utredning du nämner ovan och efter många om och men så kunde dom fortfarande inte diagnosticera mig bara konstatera att jag har en hög nivå av ångest. Jag trodde som du verkar tro att man tillslut skulle få ett svar på vad det var som var ”fel”. Jag är övertygad om att du kommer kicka ass även utan diagnos;) började idag läsa the secret som du nämnde, positiva tankar kan man inte få nog av! Fortsätt vara du och fortsätt inspirera 🙂

Lämna ett svar