Inspiration och pepp Resan Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Alla vet väl att ben kan brytas utan att blod rinner.

Linus Thörnblad i Nyhetsmorgon. Efter framgångarna i friidrotten mådde han psykiskt väldigt dåligt. Han sätter orden precis rätt. Att man också här döms efter utsidan. Ser du fräsch ut, ler du när du springer på bekanta, tvättar du håret och är i god form fysiskt – blir du förminskad. ”Det syns ju att du inte mår så dåligt, då hade du inte orkat göra det där”. 

Man samlar kraften. En fika med de bästa av vänner är en ansträngning utan dess like. Tre av fyra gånger ställer man in. Den fjärde har man magknip men låter masken le det leende man vet att folk vill se, munnen får snacka snacket man vet att folk vill höra. Väl hemma faller man ihop och återhämtningen tar dagar.

Träningspass som blir av kan vara det enda som blir av under hela dagen. För att man inte orkar mer. Det tar tio gånger mer psykisk energi än fysisk. Man orkar inte lyfta telefonen fast att den som ringer gör det av kärlek. Man blir deppig av vackert väder för man vet ju att det ska kännas annorlunda när solen skiner.

Linus gör en väldigt enkel och bra liknelse. Bryter man benet kan man inte ligga hemma och låta det läka, då växer det snett och kanske kan man aldrig gå bra igen. Man måste prata om det. Psykisk ohälsa behöver också uppmärksamhet, vård, rehab. Det är förbjudet att förminska någons ord om psykisk ohälsa. Det får aldrig viftas bort med ”det ser inte så ut”. Alla vet väl att ben kan brytas utan att blod rinner.

UPDATE: här är klippet från nyhetsmorgon.

Du kanske gillar

18 Kommentarer

  • Svara
    Angelica
    2 november, 2013 at 11:04

    Väldigt bra skrivet. Nu lider jag själv inte av psykisk ohälsa i den utsträckningen som flera andra gör så jag vet inte riktigt hur det känns, men tycker det är extremt viktigt att man talar om den psykiska sjukdom som den sjukdom den faktiskt är. Ibland funderar jag på vad som är värst, psykisk eller fyskisk sjukdom. Den fysiska får iaf sympatier, hjälp och förståelse vilket många psykiskt sjuka verkligen inte får. Tycker det är jättebra att du vågar skriva om detta, tror det hjälper väldigt många! Kram och tack för en grym blogg!

    • Svara
      roethlisberger
      2 november, 2013 at 11:42

      tack för din kommentar! Och ja, jag funderar mycket kring det där med fysisk vs psykisk sjukdom.. precis som du säger, är det. Det är ett dubbel-samhälle där man uppmanas prata om det ”om det verkligen är så dåligt som du säger”, samtidigt som man anklagas söka uppmärksamhet/tycka synd om sig själv när man gör det. Det är en ifrågasättande attityd, som om man bara vill ”slippa ta ansvar” eller nåt, och inte alls är sjuk.. hemskt men desto viktigare att ta upp!
      Kram

  • Svara
    Angelica
    2 november, 2013 at 11:04

    Väldigt bra skrivet. Nu lider jag själv inte av psykisk ohälsa i den utsträckningen som flera andra gör så jag vet inte riktigt hur det känns, men tycker det är extremt viktigt att man talar om den psykiska sjukdom som den sjukdom den faktiskt är. Ibland funderar jag på vad som är värst, psykisk eller fyskisk sjukdom. Den fysiska får iaf sympatier, hjälp och förståelse vilket många psykiskt sjuka verkligen inte får. Tycker det är jättebra att du vågar skriva om detta, tror det hjälper väldigt många! Kram och tack för en grym blogg!

    • Svara
      roethlisberger
      2 november, 2013 at 11:42

      tack för din kommentar! Och ja, jag funderar mycket kring det där med fysisk vs psykisk sjukdom.. precis som du säger, är det. Det är ett dubbel-samhälle där man uppmanas prata om det ”om det verkligen är så dåligt som du säger”, samtidigt som man anklagas söka uppmärksamhet/tycka synd om sig själv när man gör det. Det är en ifrågasättande attityd, som om man bara vill ”slippa ta ansvar” eller nåt, och inte alls är sjuk.. hemskt men desto viktigare att ta upp!
      Kram

  • Svara
    Frida
    2 november, 2013 at 11:54

    Det märks att du har gått på den jobbiga vägen ett tag, och att du har kommit en bra bit… ”Man blir deppig av vackert väder för man vet ju att det ska kännas annorlunda när solen skiner.” Jag har inte förstått det (att det är så det är, att sätta dom orden på det) förrän nu. Tack!

  • Svara
    Frida
    2 november, 2013 at 11:54

    Det märks att du har gått på den jobbiga vägen ett tag, och att du har kommit en bra bit… ”Man blir deppig av vackert väder för man vet ju att det ska kännas annorlunda när solen skiner.” Jag har inte förstått det (att det är så det är, att sätta dom orden på det) förrän nu. Tack!

  • Svara
    Sanna
    2 november, 2013 at 12:41

    Åh herre jag började nästan gråta när jag läste det om solen. Alla dessa ”borden”…Fick kommentaren, ”du ser inte så utbränd ut?” på en fest. Jo men vill du att jag kommer osminkad, alldeles för fett hår för att vara ok, och med rödgråtna ögon? Och som du skrev, INGEN vet vilken kraftansträngning det är att bara ta sig iväg, kanske bara gå och handla på ica. Oförståelse, obekvämheten och att folk dömmer mig tycker jag är jobbigast. Jag ”får” inte vara dålig samtidigt som jag brukade få kommentaren ” du borde ta det lite lugnt” innan jag blev sjuk. Jag skulle önska att psykisk ohälsa, i vilken form den än visar sig och vem den än drabbar blir tagen och accepterad för vad det är. Utan massa ”borden” och krav.

    • Svara
      roethlisberger
      2 november, 2013 at 13:21

      precis. Till och med en sjukdom som till stor del är byggd av prestationskrav och strävan efter att vara ”tilltäcklig” har kriterier man måste uppfylla för att vara TILLRÄCKLIGT SJUK. Liksom how fucked up är det?!
      Jag skickar dig en stor kram!

  • Svara
    Sanna
    2 november, 2013 at 12:41

    Åh herre jag började nästan gråta när jag läste det om solen. Alla dessa ”borden”…Fick kommentaren, ”du ser inte så utbränd ut?” på en fest. Jo men vill du att jag kommer osminkad, alldeles för fett hår för att vara ok, och med rödgråtna ögon? Och som du skrev, INGEN vet vilken kraftansträngning det är att bara ta sig iväg, kanske bara gå och handla på ica. Oförståelse, obekvämheten och att folk dömmer mig tycker jag är jobbigast. Jag ”får” inte vara dålig samtidigt som jag brukade få kommentaren ” du borde ta det lite lugnt” innan jag blev sjuk. Jag skulle önska att psykisk ohälsa, i vilken form den än visar sig och vem den än drabbar blir tagen och accepterad för vad det är. Utan massa ”borden” och krav.

    • Svara
      roethlisberger
      2 november, 2013 at 13:21

      precis. Till och med en sjukdom som till stor del är byggd av prestationskrav och strävan efter att vara ”tilltäcklig” har kriterier man måste uppfylla för att vara TILLRÄCKLIGT SJUK. Liksom how fucked up är det?!
      Jag skickar dig en stor kram!

  • Svara
    Alex
    2 november, 2013 at 13:43

    Den här texten känner jag så väl igen mig i. Jag är påväg ur en depression just nu, men det är så mycket jag fortfarande inte orkar med, dåliga dagar kommer jag inte ur sängen, bra dagar passerar nästan som vanligt.
    Jag tycker också att det är vanligt att folk tror att psykisk ohälsa bara kan yttra sig på ett sätt, att det liksom är likadant för alla. När jag berättar att jag mår dåligt så är mina upplevelser inte lika illa som andras, en kommentar är att ”men andra har det ju svårare än du”, men samtidigt så är det så fult att må dåligt. Det känns som att så många ser ner på en när man mår dåligt, som att det bara är att rycka upp sig, fastän det är, som vi vet, en sjukdom i bakgrunden.
    Det hela gör mig så ledsen bara, att vi måste jämföra allt och alla och försöka trycka ner varandra hela tiden, istället för att försöka förstå varandra.

    • Svara
      roethlisberger
      2 november, 2013 at 13:55

      precis, jag blir också mest LEDSEN. Man ska försvara sitt mående. Som om det var något man ”valt”.. av lathet, typ. Man ska må dåligt över att man minsann har mage att gå runt och må dåligt… usch.

  • Svara
    Alex
    2 november, 2013 at 13:43

    Den här texten känner jag så väl igen mig i. Jag är påväg ur en depression just nu, men det är så mycket jag fortfarande inte orkar med, dåliga dagar kommer jag inte ur sängen, bra dagar passerar nästan som vanligt.
    Jag tycker också att det är vanligt att folk tror att psykisk ohälsa bara kan yttra sig på ett sätt, att det liksom är likadant för alla. När jag berättar att jag mår dåligt så är mina upplevelser inte lika illa som andras, en kommentar är att ”men andra har det ju svårare än du”, men samtidigt så är det så fult att må dåligt. Det känns som att så många ser ner på en när man mår dåligt, som att det bara är att rycka upp sig, fastän det är, som vi vet, en sjukdom i bakgrunden.
    Det hela gör mig så ledsen bara, att vi måste jämföra allt och alla och försöka trycka ner varandra hela tiden, istället för att försöka förstå varandra.

    • Svara
      roethlisberger
      2 november, 2013 at 13:55

      precis, jag blir också mest LEDSEN. Man ska försvara sitt mående. Som om det var något man ”valt”.. av lathet, typ. Man ska må dåligt över att man minsann har mage att gå runt och må dåligt… usch.

  • Svara
    Malin
    2 november, 2013 at 18:36

    Så bra skrivet! Och för oss som är högpresterande är det ju jobbigt nog att erkänna för sig själv när det är för mkt. Att då först erkänna det och sedan känna att man behöver ”leva upp” till det måendet för att DET ska kännas ok… Knepigt! (Att söka hjälp var sjukt svårt för mig – så dåligt mådde jag ju inte..)

  • Svara
    Malin
    2 november, 2013 at 18:36

    Så bra skrivet! Och för oss som är högpresterande är det ju jobbigt nog att erkänna för sig själv när det är för mkt. Att då först erkänna det och sedan känna att man behöver ”leva upp” till det måendet för att DET ska kännas ok… Knepigt! (Att söka hjälp var sjukt svårt för mig – så dåligt mådde jag ju inte..)

  • Svara
    frida
    2 november, 2013 at 19:28

    åh vad bra! Mer sånthär.. folk runt omkring har inte en susning om hur man mår egentligen.. kan bara ta ätstörningen, så fort man börjat äta så är man tydligen frisk och man får ju kommentarer som att man ser så mkt fräschare o friskare ut.. men eg mår man nästan värre än när man låg där på ”dödsbädden”.. herregud!
    Sett ett program med just linus o hans berättelse.. väldigt gripande o så fint att han verkligen vill dela med sig ! Detta borde ALLA se!

  • Svara
    frida
    2 november, 2013 at 19:28

    åh vad bra! Mer sånthär.. folk runt omkring har inte en susning om hur man mår egentligen.. kan bara ta ätstörningen, så fort man börjat äta så är man tydligen frisk och man får ju kommentarer som att man ser så mkt fräschare o friskare ut.. men eg mår man nästan värre än när man låg där på ”dödsbädden”.. herregud!
    Sett ett program med just linus o hans berättelse.. väldigt gripande o så fint att han verkligen vill dela med sig ! Detta borde ALLA se!

Lämna ett svar till Malin Avbryt svar