En gång om året, ungefär, brukar det bli att jag springer. Löper, alltså. Mellan löpturerna kan det hända att jag springer till tåget någon gång sådär, men mer ”spring” än så får jag sällan till. Ungefär all träning kommer före löpning på min favoritlista…
Men idag behövde min mor akut hjälp att rasta hunden, och eftersom hon bor en bit utanför samhället och solen sken – tänkte jag att jag kunde göra två tråkiga saker på en gång; nämligen löpa och sola. Eller ja, i alla fall vistas i solen. Solning hör till samma kategori som löpning hos mig. Så-himla-tråkigt.
Sagt och gjort. Jag sprang dit, rastade hunden och drack några glas saft, och sprang hem. Blåsor på fötterna och andnöd. Hjärtat fastnade någonstans i halsen. Men whatever, såhär nästan 14 km senare känns det helt okej ändå. Kanske den här sommaren blir sommaren då jag springer hela två gånger?? Vem vet.
2 Kommentarer
Marie
10 juni, 2014 at 16:18Oj så olika man kan vara! Jag älskar att springa, speciellt frihetskänslan när man bara flyger fram!
roethlisberger
10 juni, 2014 at 19:47haha ja, och tur är väl det! 🙂 Även om jag ibland önskar att jag också gillade löpning, enligt ord som dina här verkar det ju vara så fint haha. Men för min del… nja, det är fan mer pannben än kondis som jobbar när jag väl tar mig ut 😉