Inspiration och pepp Resan Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

ett föråldrat skolsystem, okunskap och ett samhälle som sviker de som redan tappat hoppet

Det pratas för tillfället en del om hur barn med funktionsnedsättningar inte får den hjälp och det stöd de behöver i skolan.

Jag både förundras över det faktum att det tas upp som någon form av nyhet (?!) samtidigt som jag givetvis tycker det är både viktigt och bra att det pratas om. Men som ofta när det gäller ämnen som berör psykisk ohälsa (och/eller olika förutsättningar mellan människor) är jag rädd att det tas upp, pratas lite om, och sedan lämnas. Som om samhället gjort sitt genom att notera att det existerar, för att sedan fint kunna fortsätta med sina normalt fungerande liv.

Det är för mig också fascinerande, hur människor överlag har en tendens att förminska. Förminska känslor och måenden. Olikheter. Hela ”men-alla-mår-väl-lite-dåligt-ibland”-attityden är inte bara så dum så jag börjar koka inombords bara av att skriva dessa rader, utan den är rent utav farlig.

Vet folk, att det varje år i Sverige är fler människor som tar sitt liv, än som dör i trafiken? I trafiken dör ca 300 personer per år. Varje år tar 1500 personer sitt liv (det är 3-4 om dagen). En annan talande jämförelse är tsunamin 2004, då dog 543 Svenskar. Tre gånger så många tar sitt liv varje år!

Det handlar inte om vad som är värst. Det handlar om hur tystnad, förminskning och okunskap är farligt. Tänk om vi ignorerat och viftat bort tsunamin och alla de som förlorat någon där, eller skitit i alla trafikregler och säkerhetsåtgärder som sätts in för att förhindra dödsolyckor i trafiken?! Det går att förebygga – även självmord. Det går att hindra människor som mår så dåligt att de vill dö, men det ska inte gå så långt att själva ”stoppet” är  saker som högre broräcken (även om det såklart är bra om än förvånande ovanligt runt om i landet fortfarande). Utan precis som allting annat handlar det om förebyggande insatser, det handlar om att våga prata om det, och det handlar om att ta bort det där vi och dom-tänket. Psykiskt sjuka, eller människor som ”bara” mår dåligt, eller ”bara” är annorlunda på något sätt, har samma värde och rättigheter – MEN andra förutsättningar.

Staten satsar 100-150 miljoner kronor om året bara på forskning kring trafiksäkerhet. Och suicidpreventionsforskningen, ja den får 3 miljoner. Detta trots att fem (FEM!!) gånger fler dör i självmord!? Jag vet inte om det är så att folk inte vet om det här, eller om folk vet och tycker det är korrekt. Vettigt. Rimligt. Oavsett är det skamligt.

Såhär är det, självmord kan förhindras fram till att någon dör. Jag är så fruktansvärt trött på folk som snackar om att när någon bestämt sig går det inte att hindra, ”de hittar alltid ett sätt” och BLA BLA BLA SÅ JÄVLA MYCKET SKITSNACK. Jag kan meddela att när någon mår dåligt, är det sista som behövs ett samhälle som ger upp. Ett samhälle som vänder ryggen. Ett samhälle som säger ”jaja du har ju bestämt dig”. Ett samhälle som bekräftar precis de där känslorna av mindre värde, skuld och skam. Det är enbart en spark i baken att faktiskt avsluta sitt liv. Alternativt sluta leva med inte heller gå och dö. Det där mittimellanlandet som är farligast av allt – när man inte har orken och tron att fortsätta leva, men inte heller klarar av att ta sitt liv. Man blir ännu mer dömd, av ett oförstående samhälle som inte bara dömer utan också ger en rejäl dos skam. ”Här ska du ha bidrag, som vi sliter ihop på jobbet, och du bara ligger där i sängen och latar dig”. Som om livet på den där ångestbädden är så jävla nice?! Vad tror folk?! Herregud.

Det är reklamer på tv, hålls galor hit och dit, folk skänker pengar till forskning kring hjärta och kärl och cancer och gud vet allt. JÄTTEBRA såklart, men när någon mår så dåligt att den vill dö (för att den inte fått rätt hjälp, det är DÄR skon klämmer folks!!) då jävlar ska vi trycka till. Sucka och säga högt att alla mår vi dåligt ibland men inte fan sjukskriver vi oss för det.. 

Nu undrar ni, som orkar läsa ända hit, vad detta har med brist på stöd i skolan att göra? Och jo, det är väldigt enkelt. Precis som så mycket annat börjar något här. I skolan. Man får höra och lära sig redan i grundskolan att man minsann ska klara det alla andra klarar så bra. Skolsystemet är väldigt oanpassat för olikheter. Skolsystemet är fruktansvärt föråldrat och jag har många gånger frågat mig varför man envisas med att försöka lära in kunskap genom att titta bakåt. Man ska läsa om saker, ta reda på vad som hänt och skriva om det. Varför är inte fokus att tänka utanför boxen? Varför är inte fokus att tänka själv överhuvud taget? Att öppna en bok, eller nu för tiden kanske snarare googla, för att ta reda på något som någon annan redan skaffat sig kunskap om, ja det är inte så svårt. Det är inte kunskap. Att prata, diskutera, tänka efter, möta och bemöta människor som tänker annorlunda – det bygger och utvecklar. Det skapar ödmjukhet, förståelse och även ett humanare förhållningssätt till medmänniskor som fungerar annorlunda. Återigen, det handlar om att förstå att ja vi har alla lika rättigheter, men vi ska inte behandlas lika. Vi ska se skillnader, nyanser och olika förutsättningar, och sedan bemöta, behandla och stödja på olika sätt.

Varför är inte livskunskap ett obligatoriskt ämne i skolan? Varför lär vi ut i stort sett samma ämnen idag, som för mååånga år sedan när hela världen såg annorlunda ut? Varför pratar vi inte redan i skolan om psykisk ohälsa och hur man förebygger den? DET kan jag tycka staten bör slänga några tiotals extra miljoner på. Utbilda människor att vara just människor, kunskap och en djupare förståelse är vad som kan minska dödssiffran när det gäller självmord. Inga jävla broräcken. De sätts ju för fan upp när de trasigaste själarna redan hoppat.

[jag har givetvis visat mitt stöd på www.hjärnkoll.se , vill du också visa att du tycker att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter? Besök hjärnkoll]

Du kanske gillar

9 Kommentarer

  • Svara
    fight4fit
    16 juni, 2014 at 12:44

    Högläsning på kontoret följt av en lång diskussion! Som vanligt tycker jag att du är extremt vettig! Politiker nästa för dig kanske? 🙂

  • Svara
    Fanny
    16 juni, 2014 at 13:32

    SÅ.JÄVLA.BRA.SKRIVET! ( felåt för svordom men jag finner inga andra ord) Du sätter verkligen fingret på det jag tänkt mycket på senaste tiden och du formulerar det så perfekt!

    Just det där med hur mycket det satsas på självmord är så himla, ja vad ska man säga, befängt och helt jävla sjukt! Lyssnade på en intervju i radion om suicidalprevention efter Malik Bendjellouls död. Då hade dom i inslaget innan pratar om hur mycket man vill satsa på försvaret vilket ju var typ 30 miljarder kr. Då påpekade en av gästerna det att det satsas 3 miljoner kroner på forskning om självmord där det ju faktsikt dör 1500 varje år medan det inte ens finn något reellt mot Sverige.. Det är väl såklart att de inte går att jämföra men ändå, vilket hån mot alla som begått/känner någon som dött i självmord. Blir så arg bara jag tänker på det!

    Sedan det där om vad staten borde satsa pengar på är ju en politisk fråga! Vill man ha fler skattesänkningar så blir det inte mer pengar till vård och skola om man ska vara krass. Det ör ju inte såklart så enkelt heller men jag tycket hela samhöllet har blivit så skev. man ska vara sin egen lyckas smed och om man inte lyckas med det så får man skylla sig själv för DET SKA LÖNA SIG ATT ARBETA!! Som att man hellre är deprimerad än att arbete liksom..?

    Igen; tack för att du är så klok och skriver så smarta saker Fanny! Om alla på jorden vore som du skulle inte världen vara en sådan orättvis och eländig plats.
    Fast det finns ju såklart bra grejer också i världen. Som choklad typ? 😉
    Kram!

    • Svara
      Linde
      19 juni, 2014 at 08:40

      Att skattesänkningar innebär mindre pengar i statskassan är ingen självklar sanning som man kan tro. Genom skattesänkningar på t ex inkomst kan man öka konsumtionen vilket bidrar till mer pengar i statskassan. Vet inte precis om regeringens reformer har haft den effekten men det var bl a det som de hade i åtanke tror jag. Bara ett påpekande 🙂

      • Svara
        Fanny
        19 juni, 2014 at 11:59

        Du har såklart rätt i det, ingenting är väl svart eller vitt, finns ju för och nackdelar med allt. Skrev nog lite i affekt också. Blir lätt så när det är ett ämne som berör. Men min personliga åsikt är att skatteavdrag för de som har det bäst i samhället är skevt och t.o.m fel. Oavsett om det kanske gynnar ekonomin på sätt o vist. Men det är mer en ideologisk åsikt, det bästa är väl någonting däremellan. 🙂

        • Svara
          roethlisberger
          19 juni, 2014 at 13:51

          Jag håller med, framför allt kan man kanske FÖRDELA de där pengarna som finns (redan innan man ev sänker någon skatt menar jag) – jag menar skillnaden 150 miljoner och 3 miljoner är RÄTT stor. Framför allt om man tänker på att MÅNGA FLER mister livet i självmord än i trafiken. Jag förstår inte matematiken, och det är tydligt att de som räknar så inte vill se, och därför VÄLJER att inte se, hur det faktiskt ligger till. Det är för svårt att förstå och ta på, men om man inte börjar tex forska om, öka kunskapen i samhället i stort, kommer problemet bara växa där ”under ytan”. Vilket jag tror är väldigt farligt. Och klyftan mellan de som har det bra och de som har det dåligt blir ännu större.

          • Fanny
            19 juni, 2014 at 16:58

            Precis, bara för att något är svårt och kanske lite skrämmande att prata och ta i så är ju inte det en anledning att låta bli. Tvärtom, då behövs det ju ännu mer kunskap och att man faktiskt bryter tabut kring det. Lyssnade härom dagen på Hanna Hellquists vinterprat igen om hennes pappas självmord.
            http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/131420?programid=2071
            Otroligt bra och viktigt!

  • Svara
    Jessica
    16 juni, 2014 at 20:51

    Kunde inte sagt det bättre själv!
    Heja dig!! 🙂

  • Svara
    Linde
    19 juni, 2014 at 08:47

    ”Man ska läsa om saker, ta reda på vad som hänt och skriva om det.”

    Ja självklart! Tycker att det har ett egenvärde att kunna en del historia, veta saker om andra länder osv, istället för att ha synsättet att man kan googla till sig något. Jag tror nämligen att det som det inte pratas så mycket om i skolan kommer inte att googlas hemma heller. Och det är direkt föraktfullt att medvetet låta vissa saker falla i glömska.

    ”Varför är inte fokus att tänka utanför boxen? Varför är inte fokus att tänka själv överhuvud taget? Att öppna en bok, eller nu för tiden kanske snarare googla, för att ta reda på något som någon annan redan skaffat sig kunskap om, ja det är inte så svårt. Det är inte kunskap. Att prata, diskutera, tänka efter, möta och bemöta människor som tänker annorlunda – det bygger och utvecklar.”
    I min skola fick man göra allt detta. Skolan idag har ett tydligt fokus på just självständigt tänkande och analys till skillnad från förr då det var mer traggla information.

    • Svara
      roethlisberger
      19 juni, 2014 at 08:59

      Jag tycker att det är skillnad på att kunna memorera fakta, och att faktiskt tänka efter. Lyssna på andra människor, lära sig om ödmjukhet, att saker inte är enbart svarta eller vita. Det ena utesluter inte det andra, men jag tycker inte skolsystemet och läroplanen är anpassad efter individer och det faktum att vi är olika. Lär olika. Väldigt många får dåliga betyg och ser ”dumma” ut på pappret, just för att de inte kan prestera på det sättet, MEN de kan om de bara får personligt anpassad undervisning. Tex funktions”hinder”, de handlar inte om intelligens utan om olikheter. Olika funktionsSÄTT.
      Vilken bra skola du gick i, kul att de finns 😉 alla har inte den turen. Det finns det väl tillräckligt många bevis på bara man ser sig omkring..? Vi fick tex i uppgift att skriva om vad som hänt 9/11 (det var årsdag 2011) och det tyckte jag var helt onödigt. 1- ingen missade vad som hänt. 2- varför inte uppmärksamma årsdagen, men göra något vettigt? Något som får människor att prata, fundera, vrida och vända, diskutera? Kanske skriva om hur de som överlevde har det idag, tio år senare. Eller de som jobbade i huset bredvid. Eller de som förlorade någon. Eller NÅGOT som var lite mer givande än att kopiera info som redan skrivits tusen gånger. Det är den typen av ”undervisning” jag tycker är slöseri med tid och något som tyvärr mest får folk att bli skoltrötta.

Lämna ett svar till Jessica Avbryt svar