juli 2014

I den fantastiska boken MORE jag köpte för några veckor sedan hittade jag ett stycke som fastnade lite extra. Det var egentligen bara några ord man läser och så liksom trillar polletten ner och man tänker att ”ja, precis så är det ju. Skitenkelt. Så självklart.”

Om vi föreställer oss; man fick på sitt bankkonto in 86 400 kr varje dag, med fria händer att göra precis vad som helst med pengarna… och eventuellt överblivna pengar försvann vid midnatt. Oavsett om man hade femtio tusen kronor eller femtio öre kvar, så försvann de när klockan slog tolv. Nästa dag kom 86 400 nya kronor in på kontot och samma regler igen – det man inte använt försvinner vid midnatt. Hade du använt pengarna? Hade du tagit alla chanser att ha roligt, investera i framtiden och göra saker som gör dig lycklig? Förmodligen, va?

Varje dag vaknar du till 86 400 sekunder att leva upp. De sekunder du inte lever, får du inte åter. Nästa dag laddas kontot upp igen, med 86 400 sekunder för dig att spendera. Sätta sprätt på, uppleva, njuta av – eller bara låta försvinna för alltid.

Vi är alla med om saker, bär på bagage och historia, och tro mig när jag säger att jag många gånger gråtit över den överväldigande och kvävande känslan av total uppgivenhet. Känslan av att jag är redan körd, att jag har redan förstört mitt liv. Men sedan jag medvetet och aktivt började välja mina tankar, när jag insåg att varje sekund är ett tillfälle att skapa min morgondag. Min framtid. Personen jag vill vara. För mig själv, för mina vänner, för dem jag älskar och alla de jag ännu inte känner men kommer vilja finnas för framöver.

Så många sekunder har jag låtit raderas från kontot vid midnatt. För att jag trodde att de som redan tickat var mer avgörande än alla de hundratusentals som komma skall! När jag förstod det här, verkligen förstod, att jag har alla möjligheter att bli precis den jag vill, så fylldes jag av hopp. Jag fylldes av iver, framtidstro och glädje.

Hur ser ni på det där med att aktivt göra val? Jag skriver så mycket om hur jag tänker och ser på det – men vad tänker ni? Försöker ni göra något av varje sekund, eller tycker ni livet är något som ”bara händer” och det mest gäller att hänga med i svängarna? Jag vill prata med er, kompisar! 🙂

Sommaren -13 och sommaren -14. Samma spegel, samma tjej, 16kg mer kött på benen och nästan lika mycket starkare både i kropp och knopp, men finast av allt så mycket lugnare i själen. 

Kroppen är EN del. Jag älskar att jag äntligen hittat mitt sätt att jobba MED min kropp – för tillsammans är vi så mycket starkare än när jag jobbar MOT den hela jäkla tiden. När jag blir starkare på gymmet, växer den där muskeln som kallas självförtroende. För mig är muskler så mycket mer än snygga assessorer, för mig är de ett tydligt kvitto på min kamp och att jag faktiskt besegrar motståndaren gång på gång. Varje dag. Om och om igen. Motståndare i form av livets fulheter, människor som sviker och inte är vad jag kanske trodde eller önskade, och i många fall är det motståndare i form av små demoner inom mig. Som säger att jag inte kan, inte duger, inte får eller bara inte ska tro att jag är något. Det är motståndarna jag kämpar mot, och för mig har resan hit handlat om aktiva val. Resan till att kunna se framåt men samtidigt uppskatta nuet. Resan till att tillåta mig uppskatta och njuta av vad jag gjort hittills, samtidigt som jag aldrig säger att nu kan jag nog inte göra mer – för huruvida jag kan och klarar något eller ej, är det faktiskt bara jag som bestämmer. Och det gör jag med val. Valet att aktivt utnyttja min tid, mina kapaciteter och det där fina som är jag.

Så igen – hur tänker NI?