Fannys Favvo Inspiration och pepp Resan Tankar om ting Träning Uncategorized Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

HEJ FREDAG och träningsglädje

Jag tänker ofta att tänk om någon bara visat mig vad träningsglädje är, där för alla år sedan. Tänk om jag sluppit åren mellan då och nu, sluppit alla frågetecken, all ångest och allt det där onödiga energispillet.

Tänk om jag haft någon som visade mig att träning är bästa medicinen mot både fysiskt men kanske framför allt psykisk ohälsa. Att träning och rörelse verkligen kan vara bara roligt och inte alls måste ligga på någon gräns till kollaps eller smaka blod i munnen. Att känns det så, så har man valt fel sätt att träna.

Träning ska ge pirr i magen, pump i hjärtat och ro i själen – på en och samma gång. Vi tycker om olika, det är ingen nyhet när vi snackar mat, kläder eller filmgenre – men när det gäller träning ska man bara bita ihop och göra det ändå för “no pain no gain“? Äh, så himla mycket skitsnack. Vi gillar olika och ska ägna oss åt olika. Jag kommer aldrig ägna mig åt längdskidor, kulstötning eller simning. Det är inte vad som faller mig i smaken när det gäller träning och därför väljer jag att ägna mig åt det som gör mig lycklig. Jag lyfter faktiskt skrot för att jag tycker det är så fruktansvärt jäkla skitkul. Och för att varje lyft kilo känns som en sten plockad ur min egen ryggsäck; jag slipper tyngden bakifrån och tar mig framåt, jag växer som människa inombords. Jo, faktiskt. Musklerna jag gladeligen bryter ner på gymmet byggs sedan upp inom mig och varje pass gör mig lite lite starkare som person.

Ja. Tänk om jag vetat för alla de där åren sedan, att träning skulle kännas såhär… varför sa inget det?! Ingen pratade om träning med mig för jag hade ju varit så sjuk. Just precis därför borde någon pratat med mig så jag slapp gå ensam in i djungeln av myter, självutnämnda experter och dietråd åt tusenochett håll. Att det tog mig så många år att bli frisk är inte konstigt när samhället i stort är rätt himla sjukt. Men så var det ändå träningen som fick bort det sista unset av sjukdom hos mig, och nu såhär i efterhand är jag inte alls förvånad utan that makes perfect sense. Och jag vill fortsätta prata om det för de år jag förlorat på vägen hit kommer aldrig åter, men det är ju väldigt onödigt att fler ska tappa år för att de lämnas ensamma att hitta träningsglädje.

hej fredag, hej helg och hej den-träningsform-just-du-diggar, vad KUL vi ska ha med svetten rinnande i pannan och mjölksyran sprättande i benen, visst!? Endorfinkalas!
fannydipstittasida


5 Kommentarer

  • Svara
    Sofia Smedman
    1 augusti, 2014 at 13:45

    Wow! Du berör verkligen! Sitter här på jobbet och blir nästan tårögd. Fan att vi har accepterat den här skiten. Men nu är det nog! Kan du övervinna monstret ska jag det med! Tack för att du finns och för att du delar med dig

  • Svara
    Agnes
    5 augusti, 2014 at 18:28

    Hej!
    Jag undrar hur hårt jag ska träna? Alltså hur mycket jag ska ta ut min kropp när jag arbetar med den i gymmet?
    Ska jag tolka min träningsvärk som ett kvitto på att jag har ansträngt mig tillräckligt eller bör jag göra några fler set och repetitioner som jag känner att jag faktiskt skulle klara av?

    Tack för en inspirerande och peppade blogg!

  • Svara
    Erika Hanses
    5 augusti, 2014 at 19:19

    Strålande formulerat! Blir så lycklig av att läsa sånt här, just med tanke på den värld du beskriver.. Håller med dig till 110 %! Heja träningsglädje!

  • Lämna en kommentar