Monthly Archives

december 2016

lifestories Okategorierat Tävling

NY TÄVLING I ADVENTSKALENDERN – VINN PAKETET ”FANNYS FAVORITER” FRÅN NICK’S

Vi närmar oss jul, och det är dags för tävling nummer 3 i min adventskalender! Den första tävlingen, där du kan tävla om glasscheckar från Add Ice Cream, hittar du HÄR. Den andra tävlingen, där två personer vinner två flak Nocco var, hittar du HÄR.

Samtliga tävlingar är öppna till och med den 23e december.

tavlingnicks

VINN ”FANNYS FAVRITER” FRÅN NICKS/SUKRIN

Mina bakfavoriter i ett och samma paket! Jag använder flera av dessa produkter dagligen, både i bak och för mina ”vardagliga måltider”.

Vinst: ett ”Fannys Favoriter”-paket, som innehåller följande produkter:

  • 1 flaska fibersirap clear
  • 1 flaska fibersirap gold
  • 1 påse sukrin gold
  • 2 flaskor steviadroppar, vinnaren väljer smaker, såklart!
  • 1 påse fettreducerat jordnötsmjöl
  • 1 påse fettreducerat mandelmjöl
  • 1 påse fettreducerat kokosmjöl
  • 4 st Nick’s choklad, en av varje
  • 5 st sportcrunch, en av varje smak

Hur tävlaSamtidigt som detta inlägg publiceras postar jag en bild på min instagram och det är på instagram du är med och tävlar. Du ska göra följande;

  1. Gilla bilden
  2. Lämna en kommentar där du skriver vad du skulle göra/baka med innehållet i paketet om du vann
  3. Tagga minst tre vänner som inte får missa denna tävling

OBS! För att jag ska kunna kontakta alla vinnare på julafton behöver jag mailadresser – så se till att lämna din mailadress. Antingen i din kommentar på instagram (eller om du har skrivit din mail i din instaprofil) eller om du hellre vill det; lämna en kommentar här i bloggen och skriv vad du heter på instagram + din mail.


NICK’S är alltså fd Nutri-Nick som bytt namn – och kläder! Jag gillar den nya designen, den är glad!nyanicks1 nyanicks2

lifestories Okategorierat Träning Vardagsuppdatering

Lördagsutflykt till Sweden Barbell Club

Igår åkte jag med några vänner för att besöka Sweden Barbell Club, ett gym jag hört mycket gott om och länge har velat besöka. Nala fick följa med också! Nyfiken i en strut, var hon såklart;

sbc2 sbc7

Lokalen är precis sådär som jag älskar, med mycket ljus och öppna ytor. Den ”rougha” känslan som den specialbyggda strongman-utrustningen ger balanseras upp på ett ypperligt sätt av vita stenväggar och ordning och reda bland det stora utbudet av övrig träningsutrustning. Åh, här trivdes jag verkligen! Tror jag sa till min vän Aron att ”här hade jag LÄTT tränat om jag bott i Stockholm!” – för vilken liten guldgruva alltså.

sbc4 sbc5

På Sweden Barbell Club’s hemsida kan man läsa raden ”Sweden Barbell Club är old-school och inbjuder till hård träning för alla.” och ja, det tycker jag sammanfattar riktigt bra faktiskt.

Själva träningen för dagen blev för min del mest farmers walk. Aron sprang med 163kg i var hand, medan jag kom till 93kg i var hand – och då hann jag ungefär 4,5 meter innan jag snubblade över mina egna fötter och rev upp handflatorna. Ha, så snopet… [video finns på min instagram]

sbc6 sbc1sbc3

Grabbarna avslutade med lite pressar och säck, medan jag satt bredvid och drack Nocco Skum Tomte, körde några enstaka set knäböj, busade med Nala och tja, bara chillade och hade det rätt fint!

Det här var en väldigt välbehövlig utflykt, och jag hade en fin lördagseftermiddag i Stockholm på Sweden Barbell Club. Så himla snällt att jag fick ha med min lilla tjej också! Som för övrigt skötte sig strålande och fick en hel drös nya kompisar som med glädje både busade med- och tog emot hennes pussar. Världens bästa hund, är vad hon är!

sbc8

inspirationstories Okategorierat Tankar om ting Tyngre Psykbryt Vad vi borde prata om

TYNGRE PSYKBRYT – att älska någon som mår dåligt

Lördag och ett nytt avsnitt av Tyngre Psykbryt, den här gången pratar vi om att älska någon som mår dåligt. Hur ska en bete sig? Vad hjälper – och vad stjälper? Hur ger en bra stöd, och vad är kanske inte bra stöd? Vi går igenom de elva punkter jag bloggat om tidigare, i en serie jag kallat ”en liten fusklapp för dig som älskar någon som mår lite extra dåligt ibland”. När jag skrev de inläggen fokuserade jag på ångest, men vi tycker att samma råd och riktlinjer går att applicera på psykisk ohälsa överlag, oavsett tillstånd/diagnos/sjukdom.

Avsnittet finns att lyssna på där poddar finns, och på tyngre.se [HÄR]. Som utlovat i avsnittet har jag här nedanför samlat alla punkter vi går igenom.

tyngre-psykbryt-5fusklappen


Det finns olika grader av psykiskt dåligt mående, och alla har vi erfarenhet av någon eller flera av dem. Men det finns också en stor grupp människor som lider lite extra, kämpar lite extra – en grupp som på vardaglig basis stigmatiseras. Det handlar om utbildning och grundförståelse, och därför har jag flera gånger tidigare och kommer många gånger framöver, belysa ämnet. Jag är nämligen helt övertygad om att det som hjälper allra mest är kunskap och förståelse.

Ångest kan vara ett rent helvete. Inte bara för den som lider av det, utan även för de som finns omkring personen, och det kan vara svårt att förstå en människa med ångest. Det är helt okej att inte förstå, och det är helt okej att det är riktigt jäkla kämpigt ibland. Jag får ganska ofta mail från anhöriga som undrar hur de kan hjälpa, eller hur man bäst bara finns där, när den man älskar mår dåligt. Det här är en liten fusklapp till er.

1: En människa med ångest är just med precis det – en människa som HAR ångest. Ingen ÄR sin ångest.
Ingen gillar att definieras av en enda sak. Om du verkligen vill stötta någon med ångest, påminn denne om att du uppskattar individen bakom ångesten. Inse att personen är mer än sin ångest. Det låter som, och borde egentligen vara, sunt förnuft. Det är lätt att blindas av problem när det kommer till mental ohälsa. Men försök komma ihåg att människor som mår psykiskt dåligt är fortfarande människor, lika komplexa som alla andra.

2: En människa med ångest kan bli trött lätt, väldigt lätt
Ångest är uttröttande. Det verkar som att de enda som förstår hur uttröttande det verkligen kan vara är andra som lider av ångest. Ångest gör att folk lever på helspänn. De är alltid på alerten, har oroliga sinnen, och deras kroppar är alltid redo att fly eller fäkta. Med helspänningen kommer trötthet. Situationer som människor utan ångest kan segla igenom är mer uttröttande för den som lider av ångest.
Har du någonsin haft en stressig vecka på jobbet, där du varje dag vaknar och tänker ”wow, hoppas det lugnar ner sig snart”? Så lever en person med ångest varje dag – och det är utmattade. Kom ihåg det nästa gång du pressar någon med ångest till att bli mer ”produktiv”.

3: En människa med ångest blir lätt överväldigad
Att vara på helspänn hela tiden gör också att man lätt överväldigas. Människor med ångest är medvetna om allt som sker i och omkring dem. Varje ljud, handling, lukt, ljus, varje människa, varje föremål. För någon som ständigt är så alert kan en situation som inte verkar så överväldigande (t.ex. tanken på att flera personer pratar i ett rum) leda till att dennes huvud snurrar runt.
När du försöker uppmuntra någon med ångest att gå någonstans, kom ihåg att det du njuter av kan vara överväldigande för någon med ångest. Försök inte låsa fast dem. Försäkra dem om att de kan gå därifrån när som helst.

4: En människa med ångest är VÄL MEDVETEN om att ångesten ofta är ”ologisk”
Att vara medveten om det ologiska hindrar inte tankarna från att löpa amok. Det hindrar dem inte från att tänka på hundratals katastrofscenarion. Om det vore så enkelt som att säga ”okej, det är ologiskt – det finns ingen mening med att oroa sig” skulle de flesta med ångest inte lida av det längre.

fusklapp12

5: En person med ångest kan berätta hur den känner (och du behöver faktiskt bara lyssna)
Att ha ångest betyder inte att man inte kan uttrycka sig eller kommunicera (om man inte har panik, för då kan man förmodligen inte det. Inte läge att pressa!). Även med ångest vill man fortfarande prata, föra sin egen talan och berätta vad man känner. Ofta tror folk att någon med ångest inte kan eller vill kommunicera, men det kan man – man väljer kanske att avstå, i så fall vanligtvis för att den andra parten var avvisande förra gången man öppnade sig. Nästa gång du tror att någon med ångest inte kan föra sin egen talan, håll tyst och ge dem chansen att faktiskt prata. Ta sedan chansen att på riktigt lyssna.

6: En person med ångest behöver inte höra någon konstant fråga “är du okej” när den har panik
När du ser någon med panik som du vet har ångest, måste du verkligen fråga om den är okej? Nej. Du vet redan svaret. En person med ångest’s hjärta slår en miljon slag i timmen, händerna är spända, bröstkorgen är åtstramad, lemmarna vibrerar av allt adrenalin och hjärnan har inträtt i kroppens ”fly eller fäkta”-funktion. Helt ärligt, ibland kan personen tro att den håller på att dö. Så istället för att fråga ”är du okej”, försök med något mer hjälpsamt och konstruktivt. Bra exempel är:

“Kom ihåg att andas”
”Vill du att jag ska hjälpa dig någonstans tystare/tryggare/lugnare?”
”Jag finns här om du behöver mig.” (lämna personen ifred – såvida hen inte ber dig att stanna)
”Du har panik, det kommer att gå över. Du har tagit dig igenom detta förut, och du kommer göra det igen”.

Men nyckeln till allt detta: om personen ber dig lämna hen ifred – lämna hen ifred!

7: En person med ångest uppskattar att du finns där
Ångest är jobbigt för alla inblandade, dig också. Det förstår även den som lider av ångest, och hen är inte blind för vad som krävs för att stötta. Om det finns en sak som alla med ångest har gemensamt är det att de tänker för mycket – de tänker väldigt mycket. En del av detta tänkande berör alltid personerna som står bredvid dem. Ditt stöd förbises inte – oavsett hur litet du tror att det varit.

fusklapp21

8: Det kan vara svårt att släppa taget
En del av ångest är det ständiga tänkandet, men för att verkligen förstå det behöver vi förstå vad det bottnar i. När någon upplever något traumatiskt, vilket folk med ångest gjort mer än nog, kan minnet (om det inte hanteras korrekt) lagras i den del av det limbiska systemet som minnet använder för att avgöra om vi är i kris.
Minnet lagras på ett helt annat sätt och i en annan del av hjärnan, jämfört med ett vardagsminne som snabbt lagras. Det får hjärnan att reagera annorlunda på minnet. Hjärnan försöker aktivt hitta ett samband mellan det traumatiska minnet och den nuvarande situationen (vilket alltså delvis gör att personen är på helspänn).
När hjärnan fastnar i denna cykel kan det vara svårt att släppa taget om saker. När hjärnan tränas att stanna i denna cykel genom förlängd ångest kan det vara väldigt svårt att släppa taget om något alls. Människor med ångest kan inte bara ”släppa taget” – för deras hjärna tillåter det inte. Så tjata inte på dem om det.

9: Förändring (även väntad sådan) kan vara svår
Alla har en bekvämlighetszon, ångest eller ej. Att gå utanför den zonen kan vara svårt även för den mest välanpassade, så det kan vara extra utmanande för den med ångest. Det här ska inte förväxlas med fördomen att personer med ångest ogillar förändring eller att gå utanför bekvämlighetszonen, för de kommer förmodligen att växa när de faktiskt gör det. Det kan bara vara svårare för dem att göra det.
Det som brukar få någon med ångest att slippa undan sin ångest är när hen tillåts vara i sin komfortzon utan att något stort förändras omkring. När hen måste möta stora förändringar kan det ta längre tid än för ”andra” att lugna ned sig och komma tillbaka in i zonen. Kom bara ihåg att ha lite mer tålamod och förståelse för någon med ångest. De försöker, det gör de verkligen.

10: En person med ångest ignorerar dig inte med flit (inte alltid, i alla fall)
En del av att kontrollera ångesten är att kontrollera den inre monolog den medför. Ibland kan detta kräva mycket uppmärksamhet. De konstigaste sakerna kan starta obskyra tankeprocesser hos någon med ångest. Om personen helt plötsligt ”försvinner” ur samtalet finns det en god chans att hen tänker på något som precis sagts, eller försöker samla tankarna. Båda dessa saker kräver stor koncentration.
Det är inte ignorans, personen försöker förmodligen bara låta bli att bryta ihop framför dig. Du behöver inte fråga om hen är okej, och du behöver definitivt inte förhöra personen om vad du precis sagt. En person med ångest’s hjärna kan vara en krigszon ibland. Det händer att personen oväntat försvinner ur pågående samtal, och när hen inser att just det skett, känner personen skuld. Försäkra personen om att du förstår, eller i alla fall att det är okej, och om det som sades verkligen var viktigt kan du försiktigt ta upp det när hen verkar mer samlad.

11: En person med ångest är, precis som alla andra, fantastisk
Det är ju därför du älskar personen i fråga, eller hur? Ibland är det enkelt att fokusera på det dåliga, särskilt när det gäller psykisk ohälsa, men en del av att överkomma det negativa är att minnas det fantastiska som kom före (och som kommer komma efter) problemet.
Välj att se fördelarna och det fina i varje situation. Välj att se det fantastiska. Det finns en sak som alltid fungerar; kärleksfullt medlidande. Alla, framförallt de som kämpar lite extra, förtjänar kärleksfullt medlidande.

fusklapp31

Efterrätt och gotte GODIS Julmys JULRECEPT kitchenstories Kost Mellis & Kvällis Okategorierat PROTEINBAK Recept

Sega mango/saffran/vanilj-proteinbollar

Eftersom jag den senaste tiden behövt vara hemma mer än vanligt iom Nala har jag haft ovanligt mycket tid för pyssel av olika slag. Allt från ommöblering till rensning i skafferiet – och till julpyssel, såklart! Jag gillar visserligen att pyssla året om, och i juletider får jag alltid lite extra pyssel-sug. Ett återkommande pyssel är givetvis ätbara godsaker i hemknåpad förpackning.

Häromdagen tog jag med en liten gotte-ask fylld med proteinbollar till min vän Jennifer, som driver Wenngarn Sportcenter och har hjälpt mig med Nala några kvällar nu för att jag ska kunna träna.

julpraliner2julpraliner1

I asken fanns såklart min favvo för i år; pepparkakssmakade proteinkolabollar med mandelkrisp (jag doppade hälften i mjölkchoklad / hälften i vit choklad)

Sedan hade jag även gjort en ny variant proteinbollar i en annan smakfavorit: mango/saffran/vanilj, som jag doppade i vit choklad. Jättejättegoda blev de!

julpraliner3

SEGA MANGO/SAFFRAN/VANILJ-PROTEINBOLLAR

{ receptet ger 12-15 bollar }

Du behöver:

Gör såhär:

  1. Värm sirapen i micro tills den börjar bubbla, tillsätt resterande ingredienser (utom chokladen) och arbeta ihop till en deg.
  2. Rulla till bollar.
  3. Smält choklad, doppa bollarna, låt stelna.
Okategorierat Tävling

NY TÄVLING I ADVENTSKALENDERN – VINN 2 FLAK NOCCO

Då var det dags för en ny tävling i min lilla ”suprise-kalender”! HÄR hittar du förra tävlingen (+ lite mer info om hur upplägget för kalendern ser ut) och som sagt; samtliga tävlingar pågår till och med den 23e december, så tävla på! I dagens tävling är det dubbel chans till vinst, då det kommer utses två vinnare.

noccotavlingjul16

VINN 2 FLAK NOCCO

Som jag nämnt tidigare överraskades jag positivt av Nocco’s limited edition-smak för i år, som ju är ”Skum tomte”. En söt, godissmakande dryck som just nu är min favorit faktiskt, även om jag ärligt ska säga att jag gillar alla smakerna. Att ha med Nocco i min suprise-kalender kändes givet!

Vinst: 2 personer vinner 2 flak var (i valfria smaker, naturligtvis!)

Hur tävla? Samtidigt som detta inlägg publiceras postar jag en bild på min instagram och det är på instagram du är med och tävlar. Du ska göra följande;

  1. Gilla bilden och kommentera vilka smaker du skulle välja om du vann
  2. Tagga minst 3 vänner som du tror vill vara med och tävla

DUBBEL VINSTCHANS! För att dubbla din chans att bli en av vinnarna i denna tävling; gör ovanstående plus posta en egen bild (eller dela min) på instagram, som du taggar med #roethlisbergerjulnocco . En av vinnarna kommer utses av de som delat & taggat bild på instagram.

Efterrätt och gotte GODIS Julmys JULRECEPT kitchenstories Kost Mellis & Kvällis Okategorierat PROTEINBAK Recept

Två varianter av Protein-Rocky Road

När jag fotade Barebells proteinbars inför lanseringen tidigare i höst blev jag genast förtjust i kolasåsen i casew-baren och det härliga krispet i både kokos- och C&C-baren. Det tog inte många dagar innan jag ville använda dem i årets första julgodis – de kändes ju som gjorda för att ingå i protein-rocky road. Det här var i början av september alltså, och jodå, det gick finfint att äta julgodis redan då!

rockyroadx2

Jag gjorde två varianter; en med vit choklad, kokos, blåbär och krisp och en med mjölkchoklad, cashew, kola, cookie-krisp och så lite mer choklad. Båda varianterna blev supersmarriga!

rockyroad_vit1protein_rockyroad_1rockyroad_vit3

VIT PROTEIN-ROCKY ROAD med kokos & frystorkade blåbär

Du behöver:

  • 100g vit choklad (jag använde Cavalier’s vita choklad med riskrisp)
  • 1 msk kokosolja
  • 4 msk kasein, jag använde Tyngre Vaniljdrömmar
  • en nypa salt
  • frystorkade blåbär (ungefär en näve)
  • 2 st kokos-proteinbars från Barebells

Gör såhär:

  1. Skär proteinbarsen i bitar, cirka 1×1 cm, ställ åt sidan.
  2. Bryt chokladen i mindre bitar och smält i micron eller över vattenbad. När den är smält, rör ner kokosoljan och tillsätt salt.
  3. Strö över kasein och rör ordentligt så du får en helt slät chokladsmet. Vänd ner proteinbars-bitarna och sist de frystorkade blåbären.
  4. Klä ”någon typ av form” (en ugnsform eller plastburk eller liknande) med plastfolie, och bre ut smeten däri. Låt stelna i kyl och skär sedan i bitar.

rockyroad_vit2

PROTEIN-ROCKY ROAD med cashew, kola & krisp

Du behöver:

Gör såhär:

  1. Skär proteinbarsen i bitar, cirka 1×1 cm, och hacka nötterna. Ställ åt sidan.
  2. Bryt chokladen i mindre bitar och smält i micron eller över vattenbad. När den är smält, rör ner kokosoljan och tillsätt salt.
  3. Strö över kasein och rör ordentligt så du får en helt slät chokladsmet. Vänd slutligen ner proteinbars-bitarna och de hackade nötterna.
  4. Klä ”någon typ av form” (en ugnsform eller plastburk eller liknande) med plastfolie, och bre ut smeten däri. Låt stelna i kyl och skär sedan i bitar.

protein_rockyroad_2

Inspiration och pepp lifestories Okategorierat Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Julklappstips: böcker

Rakt på sak – här kommer mina två bästa boktips inför jul. Lämna gärna en kommentar om du också har något extra fint boktips!?

Panikångest och depression – frågor och svar om två av våra vanligaste folksjukdomar av Christian Dahlström. 

Ni som följt mig ett tag kan knappast ha undgått hur mycket jag uppskattar podden Sinnessjukt. Det är Sveriges ledande podd om psykisk ohälsa och den drivs av Christian Dahlström – som alltså även skrivit denna bok. Jag har hört SÅ mycket gott om boken och kommer köpa den både till mig själv och flera i min närhet i julklapp.

Kan man bli fri från panikångest? Varför blir man deprimerad? Hur går psykoterapi till? Var kan man söka hjälp? Trots att panikångest och depression är några av våra vanligaste sjukdomar vet de flesta fortfarande alldeles för lite om dem och det är lätt att känna sig handfallen när man kommer i kontakt med sin egen eller andras psykiska ohälsa. Det är då den här boken behövs.

Christian Dahlström ger raka svar på de vanligaste frågorna om panikångest och depression. Efter att själv ha drabbats av båda sjukdomarna såg han behovet av att samla och sprida information om dem. Christian arbetar som copywriter och frilansskribent och är mycket aktiv på sociala medier, där han debatterar och informerar om psykisk hälsa.

Hur köpa? Finns att beställa från exempelvis adlibris HÄR (samt i fysisk bokhandel)

Fotograf: Sara MacKey


Ord inuti av organisationen Mind.

Mind driver stödverksamheter och verkar för psykisk hälsa. Varje sålt exemplar innebär ett bidrag till deras verksamhet. Du kan läsa mer om hur Mind arbetar och om boken HÄR på deras hemsida. 

Hur köpa? Finns att beställa direkt från Mind’s hemsida HÄR (tillfälligt slut på adlibris)

Bild lånad från Mind.se

Efterrätt och gotte GODIS Julmys JULRECEPT kitchenstories Kost Okategorierat PROTEINBAK Recept

JULGODIS – favoriter ur arkivet och kommande godsaker

Av de godsaker jag bloggat hittills i år på temat ”julgodis”, är mina personliga favoriter mina pepparkakssmakande proteinkolabollar med mandelkrisp doppade i vit choklad, samt de olika varianterna av julfudge som jag bloggade för några veckor sedan.

Meeeen det kommer mer, hörrni. Såklart. Faktum är att jag häromdagen under en bildrensning i datorn hittade ett par bilder på några riktiga stor-favoriter som jag gjorde redan tidigt i höstas. Eftersom det kändes för tidigt att blogga julrecept i september sparade jag både recept och bilder för att blogga när det närmade sig jul – ja och så glömde jag bevisligen helt bort dem. Tur att jag hittade dem, för de är grymma!

kommandejulgodis3Coming soon: Två varianter av protein-rocky road, samt saffranstryffel med blåbär & vit choklad

Men för att friska upp minnet, ville jag först samla ihop tidigare års favoriter. De allihop är nämligen värda att göras även i år. Så här kommer min lilla topplista ur bloggens julgodis-arkiv:


Chokladkola med havssalt // Julkola med polka strössel

julkolax2nr2

Ljus chokladtryffel med citron & lakrits // Mörk chokladtryffel med kokos & havssalt

jultryffelx2

Chokladtryffel med passionsfrukt

passionstryffel2

Sockerfri daim

daim1

After eight mini-quests

aftereightminis

Chiabollar med hasselnöt, choklad, chili & honung

risentachiabollar1


De nya recepten bloggas i dagarna, så håll utkik!

healthstories Okategorierat Tyngre Psykbryt Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Tyngre Psykbryt: Att sålla i flödet

Igår släpptes avsnitt nummer 2 av Tyngre Psykbryt, där vi snackar om att sålla i flödet.

Något jag ofta tänker på och är noga med att poängtera när det talas om sociala medier och hur de påverkar oss, är att vi väljer vårt flöde. Det är givetvis både positivt och negativt, och kan både hjälpa och stjälpa. Det må låta simpelt och rätt självklart kanske, att inte följa människor vars uppdateringar gör oss illa till mods eller på något sätt får oss att må dåligt. Men alla som spenderat tid på sociala medier en tid vet att tja, det är inte alltid så enkelt ändå. Vi påverkas av olika saker på olika sätt under olika perioder i livet. Vi tar helt enkelt in olika intryck på väldigt olika sätt och ibland (ärligt talat för det allra mesta) påverkas vi dessutom omedvetet av det vi ser.

Jag fick inte på långa vägar med allt jag skulle vilja ha sagt i detta avsnitt, men med största sannolikhet lär vi återkomma till ämnet framöver i podden, så då ska jag se till att få in lite mer tankar och åsikter 😉

tyngrepsykbryt2

Podden finns där poddar finns + på Tyngre’s hemsida HÄR

healthstories Okategorierat Resan Tankar om ting Vad vi borde prata om

”jag klarade inte ens av att ta mitt liv”

Det tog mig visst sju år att skriva det här inlägget. Eller rättare sagt; det tog mig sju år att publicera det här inlägget. För jag har under åren skrivit om det en hel del, men mest för mig själv. Det har varit spretigt och osammanhängande och kanske har det varit mitt sätt att bearbeta alla känslor och tankar som kommer till mig när jag minns den där kalla vinterdagen 2009.


Idag för sju år sedan, den 2 december 2009, somnade jag i ett dike i en skogsdunge några hundra meter från mitt barndomshem. Jag hade svalt närmare 150 tabletter, som jag sköljt ner med rödvin. Dagarna innan hade jag gått igenom min mammas veterinärväska med förhoppningen att hitta sömnmedel, men det enda jag funnit och fått med mig var bedövningsmedel. Sittandes längst ner i det snöfyllda diket, någonstans mellan alla omgångar av tabletter och rödvin, injicerade jag mig själv i armen.

Jag minns att jag slogs av tystnaden. Det var så väldigt tyst. Vindstilla och kallt, var det. Väldigt kallt. Jag minns att jag grät, även om jag var lugn, och jag minns hur tårarna kändes nästan brännande varma i kontrast till den isiga decemberkylan.

När jag ganska många timmar senare vaknade var det mörkt. Nu frös jag. Mycket. När jag förstod att jag vaknat, förstod att jag inte skulle dö där i diket ändå, blev jag först arg. Så fruktansvärt arg. Sedan ledsen. Fullständigt förtvivlad över att inte få det avslut jag så desperat önskade. Sedan fick jag panik över vad som skulle hända nu.

Jag tog mig på något vis hem. På gårdsplanen mötte jag en ung manlig polis som hjälpte mig in i huset, och det sista jag minns är fånigt nog hur jag noterade att han var snygg. Sedan är det svart.

sjukhus09

Dagen därpå vaknade jag upp i ett stort kalt rum, med EKG-elektroder över hela kroppen och pipande maskiner intill sängkanten. Ganska omgående kom en man, som jag tror var sjuksköterska, in till mig och berättade att jag låg på intensiven. Han berättade att jag kvällen innan körts in med ambulans, druckit kol, magpumpats och under natten fått dropp. Att mitt hjärta tagit stryk och att det var ”lite utav ett under” att jag överlevt överhuvudtaget, att om det inte hade varit så väldigt kallt hade jag förmodligen inte vaknat alls. Jag minns hur det kändes som det ultimata misslyckandet. Jag klarade inte ens av att ta mitt liv. Jag var också besviken över att ingen velat stanna hos mig över natten, att det inte var sådär som i film, att någon suttit vid min sängkant för att ”vaka” över mig. Att vakna upp helt ensam efter vad som kändes som det största misslyckandet av misslyckanden, var bland de värsta känslor jag någonsin upplevt, och jag har nog aldrig känt mig så liten, oviktig och oälskad.

Därefter följde månader, eller ärligt talat år, av ett olyckligt snurrande i ingenting. För både mig och min familj, och vi blev alla, ännu en gång, uppmärksamma på hur det där skyddsnätet Sverige ska ha för att hjälpa inte riktigt fungerar. Det finns stora hål där vi gång på gång föll igenom, missades och förlorades. Vi förväntades inte bara veta vad vi behövde, utan också ha orken att strida för det. Problemet är ju att när en är sjuk, har en inte kunskap om vad som behövs, och en har verkligen inte orken att strida för det.

Sju år senare och jag får fortfarande frågor som ”hur mår du nu? Blir livet bättre? Kan man må bra efter att ha mått så väldigt väldigt dåligt?” och jag har fortfarande lika svårt att svara. Självklart har allt som hänt påverkat- och format mig till den människa jag är idag. På gott och ont. När jag försöker komma fram till något slags ”svar” landar jag gång på gång i följande konstaterande:

Jag skulle inte vilja vara utan de erfarenheter och lärdomar jag idag, efter allt som hänt, har – men jag skulle aldrig någonsin vilja uppleva det jag upplevt en gång till. 

vinter09