Träning

150 repetitioner knäböj

Det där med träningsmotivation. Det där med att minnas varför en, mitt uppe i vardagens bestyr, ska prioritera att ta sig till gymmet för att träna då och då. Herregud, jag har ägnat mig åt träning i någon form så länge jag kan minnas, ändå måste jag påminna mig om sådant här. Det är väl nackdelen med att träna så som jag gjort de senaste åren; utan konkret mål eller strukturerad plan. Att träna enbart ”for fun” och låta träningen vara som ett litet lyckopiller. Jag har velat ha det så, och vill det fortfarande, men är den första att erkänna att ibland kan jag ändå lite lite avundas de som inte behöver tänka- eller känna efter utan bara kan bege sig mot gymmet med dagens sedan länge bestämda plan för exakt vad som ska göras.

För de där dagarna när jag stannar upp mitt i min galna-höna-rusch och ändå kommer så långt som att inse att ”nä, jag tror jag behöver pausa lite och åka till gymmet” – för att sedan kunna konstatera att jag vet inte vad jag ska göra där?! Jag har ju ingen plan. Jag vet inte vad jag VILL?! Vilket är ett så väldigt löjligt ”problem”, det vet jag ju (vilket gör mig ännu mer irriterad och trött på mig själv). Men det är i alla fall då, när nämnda ”problem” uppstår som jag tar till mitt favorit-trick för inspirationslösa dagar: sifferlekarna. (tidigare inlägg på temat: markpass – variationer och sifferlekar och mer om sifferlekar – knäböj)

Inspiration till mina senaste pass fick jag när jag lyssnade på Kenny ”Strävan” Dahlström i Tyngre Radio. Jag gillar Kennys inställning till både träning och livet i stort, och vad gäller förstnämnda är det nog enkelheten som tilltalar mig. Inga krusiduller utan bara träning, liksom. Veckans pass delas upp överkropp/underkropp, och eftersom det är så också min träning har sett ut det senaste halvåret bestämde jag mig för att redan dagen därpå köra det knäböjspass Kenny beskrev i podden. Det var… något helt annat än vad jag är van vid. Minst sagt.


KNÄBÖJSPASS (à la Kenny Dahlström)

Upplägget lyder: 30 set (jo, trettio) 5 repetitioner på en vikt som är ca 50% av 1 RM. Som en försöker göra på någorlunda kort tid.

Jag gick in med inställningen att ”det borde jag väl klara på ungefär samma tid som Kenny”… på hans instagram såg jag att han kört sina 30 set på runt 22 minuter, så jag gav mig lite marginal (någon slags nybörjar-förmån?) och trodde jag var safe med målet 25 minuter. Men nja, 32.09 stannade jag klockan på, efter 30 genomförda set.

Kenny kör utfallsgång efter sina böj, men det är svårt att få till på mitt gym pga platsbrist, och ärligt talat hade jag nog inte klarat det, haha. Mina ben skakade under sista böj-seten och jag var mer än nöjd och belåten även utan utfallsgång.

Vad jag tyckte om passet? Jag är faktiskt lite överraskad över hur mycket jag gillade det. Faktum är att jag efter en vecka körde om det (för ja, det tog en hel vecka innan den helt galna träningsvärken lagt sig) och denna gång stannade jag klockan på 28.50. Jag hoppas få till ett böjpass i helgen och då siktar jag på att genomföra mina set på under 27 minuter.

Du kanske gillar

Inga kommentarer

    Lämna ett svar

    tio − två =