januari 2019

Nytt år. Jag har försökt skriva om det gångna året flera gånger. Öppnat ett nytt inlägg och skrivit, ändrat, tagit bort, börjat om. Varje gång känns det krystat och konstigt, ointressant. Mitt 2018 var inget höjdarår, även om det funnits många fina stunder också såklart. I våras kom min depression tillbaka, och jag kämpade mer än någonsin med mina diagnoser som tenderar att förvärras när jag mår dåligt psykiskt. Jag ifrågasatte meningen med allt, grät väldigt mycket och hade svårt att klara av en vanlig vardag. I maj fick jag en ny medicin, som skulle hjälpa mig med alla tuffa svängningar och rent allmänt ”stabilisera” mig, och den var verkligen en räddning. Jag minns maj som årets finaste månad, förmodligen mycket just för att jag fick andrum från allt det tunga och svarta.

Förutom mina egna strider med mitt inre och psykiska hälsa så har det varit ett krävande år rent relations-mässigt. Personen jag nämnde i förra veckans inlägg, som ifrågasatte huruvida jag skulle kunna vara en bra mamma med mina diagnoser, har givetvis haft åsikter om väldigt mycket mer. Det har påverkat och tärt extremt mycket på mig, då det är en människa jag normalt sett aldrig skulle umgås med men nu ingår hon i min sambos familj. Det har varit väldigt svårt för mig att hitta en balans här, en balans och en gräns för hur mycket jag ”kan ta”. Och det har oundvikligen påverkat mig och min sambo och vår relation, såklart.

Nu blev det ändå en himla massa svammel om året. Och personligt blev det. Vad gäller det nya året har jag som vanligt inte avgett något nyårslöfte, men jag har såklart önskningar. Jag har under det gånga året trappat ner på jobb i mitt företag, för att idag i princip inte jobba alls. Detta då jag sedan en tid tillbaka varit sugen på att börja plugga igen. Vilket är något jag gör med skräckblandad förtjusning, jag är livrädd för att inte klara av det. Men denna gång kommer jag göra det rätt och ha stöd med mig från start, och jag vet att om jag bara får hjälp med det jag har svårt för (struktur och liknande) så kommer själva studierna inte vara något problem. Vad läskigt att skriva ut det, det blir som på riktigt då.

Nyårsafton var för mig främst en utmaning i att hålla mig vaken till midnatt. Nämnda medicin som hjälpt så mycket har också gjort mig kroniskt trött, och jag somnar normalt redan vid 20-tiden om kvällarna. Nu hade vi gäster över och åt en god middag för att sedan spela spel och umgås timmarna fram till tolvslaget. Jag gick ifrån och vilade några gånger men lyckades hålla mig vaken för att skåla in det nya året innan jag återgick till sängen och somnade direkt.

Slutligen vill jag önska alla er som fortfarande kikar in här ett riktigt gott nytt år. Jag hoppas ni får ett fantastiskt 2019, eller i alla fall ett uthärdligt sådant. Mitt mål just nu är att klara av året utan större sammanbrott, och det är okej att sätta ribban där. Skit i storstilade löften och mål om du bara blir stressad av dem.