Browsing Category

Frågor och svar

Läsarfråga om motivation och ämnesomsättning efter ÄS

Publicerad 12 januari, 2015

Jag fick ett mail från Sofia häromdagen, med en fråga jag ganska ofta får. Just eftersom det är en återkommande fråga tänkte jag svara här i bloggen nu, så att andra som kanske funderar på samma sak också kan ta del av mitt svar. Såhär skrev Sofia;

Ville bara tacka dig för den historia du delat med dig. Gått igenom en liknande.
Jag undrar hur du lyckades hålla uppe motivationen och hur din ämnesomsättning påverkats av din sjukdomshistoria?
Jag har haft anorexi och övertränat i över 20 år. Jag går alltid upp extremt mkt i vikt när jag försöker bli frisk och fri och det är där mitt tillfrisknande fallerar. Sist gick jag upp till BMI 30. Påverkades din ämnesomsättning när du påbörjade ditt tillfrisknande?
Tack än en gång för en sund och inspirerande resa du delar på blogg och insta!

Först och främst tack, det är när jag får ord som dessa jag påminns om varför jag gör det jag gör. Varför jag fortsätter prata & skriva om och jobba med det här. För att det faktiskt betyder mycket bara att veta att man inte är ensam, även om det stundvis kan kännas så. Jag är glad om min historia, resa och mina fortfarande högst existerande kamper för att behålla fokus och ta hand om mig själv, kan inspirera till framtidstro.

Jag tror att alla med en ÄS-historik kan känna igen sig i frågan ovan; känna igen sig i oron och ovissheten kring huruvida en viktökning inte skulle sluta, att när man börjar äta och gå upp så skulle kroppen ba go bananas och vikten upp upp upp… Jag kände precis likadant. Hade någon visat mig en bild på kroppen jag har idag, och säga att det är hit du ska, skulle jag förmodligen inte ha något emot det. Men att veta att man ska upp X antal kilon (för min del +26 kg från min sjuka vikt till dagens), är svårare att greppa. För man kan inte föreställa mig det. Varken hur det ser ut eller hur det känns.

När jag tillfrisknade var det blodproverna jag fokuserade på och lät vara ”motivationen”. Jag kunde liksom inte argumentera mot röda siffror som tydligt visade att kroppen inte mådde som den skulle. Dessutom ville jag bort från sjukhuset och de avdelningar jag slussades runt mellan. Jag har skrivit en del av vad som skedde där och felen som begicks, men det finns väldigt mycket mer som jag än idag håller för mig själv. Men saker ärrar en, för resten av livet. En stor sporre för mig att bli frisk var att bli tagen på allvar, få respekt och bli hörd. Någonstans insåg jag att jag behöver mig själv för det, för att orka. Jag behöver en kropp som fungerar, som är frisk och stark. Jag behöver bli min egen bästa vän, för i svåra tider visar det sig tydligt vilka som står kvar när det blåser lite extra.

När jag ”kom ut” från sjukhuset vägde jag ca 12 kilo mer än min lägsta vikt (bilderna ovan togs den sommaren). Då, var jag ofantligt obekväm med de nya kilona. Idag, väger jag ytterligare 16 kilo mer, och är bekväm med samtliga kilon. Point : det handlar inte om vikten. Hade jag fått prata med Fanny den där sommaren -08 när hon klev ut från sjukhuset, friskförklarad, hade jag sagt just precis det. Att nu, är det här utgångsläget. Nu, gör du om och gör rätt. Nu, blir du bästa vän med din kropp. För det tog mig flera år till innan jag kom till den punkten, till punkten där jag började jobba med min kropp istället för emot.

Det bästa rådet jag kan ge, är att distansera sig. Från kroppen som något för ögat att se på. Att gå upp i vikt från sjuklig undervikt handlar ju faktiskt inte alls om kilon, fett eller klädstorlek – det handlar om att din kropp behöver det. Röda siffror på ett papper är tydligt språk. Utebliven mens betyder att kroppen tvingats bortprioritera den funktionen. En funktion som för övrigt är rätt avgörande för människans existens… försök att bara göra. Sen, när vikten är som den ska och blodet säger detsamma – börja om. Jämför dig inte med förut, och kläm och känn inte en massa. Släng ut vågen, strunta i vad alla andra gör, och börja om.

Som lägst hade jag ett BMI på 14. Som högst strax över 30. Idag runt 22-23. (fick googla en kalkylator för detta, då jag överlag inte tycker BMI säger ett skit förutom vikt i förhållande till längd. Dvs inget om muskelmassa, blodvärden, fettprocent och verkligen inget om hälsa. Men för att jämföra mina tre olika ”faser” blir det ju rätt tydlig skillnad i alla fall)

För att svara på det om ämnesomsättning så upplevde jag mig kunna äta väldigt mycket när jag precis ”kom ut”. Jag åt alltid mest av mina vänner och blev lika förvånad varje gång vågen inte visade plus på återbesöken på sjukhuset. Sedan kom hela min krasch med depressionen, självmordsförsöken, osv osv, och det var då jag rusade upp ytterligare 30 kilo. Efter den viktuppgången, samt nedgången för nu ca tre år sedan, så började jag återigen om. Jag har under de senaste åren byggt upp min ämnesomsättning, för att idag äta mer än någonsin.

Jag lägger givetvis inte upp denna bild för att trigga eller något i den stilen. Tvärtom har jag tidigare inte ens velat mäta min fettprocent då jag sett det som onödigt. Men för några veckor sedan gjorde vi det för att veta bara ; vad mitt utgångsläge är inför AF, framförallt muskulärt. Såhär kan vi se om vikten jag lägger på mig (för viktökning är planerad) är muskler = om jag tränar rätt och kroppen svarar som den ska. Återigen, det där varför. Jag hade nu ett varför till att mäta, och därför gjorde jag det. Att jag visar resultatet här ovan är för att understryka min poäng, som jag vill betona en extra gång : den här fettprocenten har man inte utan muskler – för då är man sjuk. Jag hade förmodligen en högre fett% när jag var inlagd med ett BMI på 14. Jag har byggt upp min kropp, under flera års tid, genom att successivt öka intaget och parallellt med det även ökat muskelmassan. Och ni kanske tycker det låter helt coco, men jag är fullständigt övertygad om att mitt jobb med det mentala och min inställning till såväl mig själv, som till omvärlden och vad som händer omkring mig, har spelat en stor roll i det hela.

Det jag slutligen vill säga till Sofia och alla er andra som velar i oron att ”tappa greppet”, som ifrågasätter om det är värt att släppa kontrollen, är alltså egentligen bara : börja om. Stryk det gamla och börja om. Ett steg i taget. Försök att inte förutspå alla svängar och gupp och hinder. Försök att leva med att inte veta hur resan kommer se ut i minsta detalj. Fokusera på NU, vad som kan göras NU i rätt riktigt mot det du vill. Steg ett är en frisk vikt, en lugn kropp och ett utgångsläge som ger möjlighet till ett riktigt LIV.

Om det är något DU vill att jag skriver om, eller svarar på, tveka inte att slänga iväg ett mail till fanny@roethlisberger.se (skriv ”läsarfråga” i ämnesraden så hamnar det rätt direkt!)

Fannys Favvo Frågor och svar Inspiration och pepp Kost Press & Event Recept Tankar om ting Vardagsuppdatering

[sista minuten] julklapps-tips

Publicerad 21 december, 2014

Panik såhär sista dagarna innan jul? Har du en vän, mamma eller partner som du hemskt gärna vill ge något speciellt och personligt, och inte bara ännu en pryl som ställs på hyllan, ett klädesplagg som inte riktigt passar, eller en chokladask som visserligen är god och uppskattad av de flesta, men trots alls tar slut ganska fort? Jag har en idé till dig!

Som jag skrev i inlägget om min heldag på wenngarn så har jag råvaror och ingredienser kvar som jag självklart vill ta vara på. Därför har jag nu knåpat ihop möjligheten för dig att boka en egen workshop – hos dig, hos mig eller någon helt annanstans! Du bestämmer vad vi ska göra och hur länge, jag tar med mig de finaste av råvaror och tillsammans skapar vi godsaker (mat eller sött – up to you!) och snackar välmående och hälsa.

Dra ihop tjejgänget, introducera en skeptisk partner för hälsosam mat&bak, bjussa kollegorna på en helkväll – eller varför inte bara ge dig själv en fin start på det nya året? Jag tror på att hitta lösningar och sätt att inspirera som är individuella, som håller för dig i ditt liv. Därför finns ingen färdig mall utan jag anpassar mig efter dina önskemål.

För att ställa frågor och boka når du mig på fanny@roethlisberger.se – skriv ”min egen workshop” i ämnesraden så återkommer jag inom 24 timmar. Och ja, jag kan förflytta mig. Rätt långt, faktiskt, kan jag tänka mig att resa för att få spendera tid med er, inspirera och framför allt – ha himla kul i köket!

Frågor och svar Inspiration och pepp Kost Tankar om ting Träning Vardagsuppdatering

Lite om kosttillskott, vad jag ”tar” och det viktigaste; varför.

Publicerad 20 december, 2014

Förra veckan fick jag ett mail från Karin,

Hej Fanny!

Jag vill börja med att skriva att jag gillar verkligen din blogg och dina inlägg är väldigt trevliga både med god mat och kloka tankar!
Anledningen till varför jag skriver till dig är för att jag funderar lite på kosttillskott.
Jag tränar tung styrketräning och tänkte prova kosttillskott.
Men jag har ingen aning om vad för kosttillskott jag ska ta, jag har googlat runt lite och blir inte klok på det.

Det är inte så att du kan skriva ett inlägg om de kosttillskott som du använder?
Eller om du helt enkelt väljer att svara direkt till mig. 🙂

Jag skulle bli väldigt tacksam.

Ha en riktigt fin helg!
//Karin

Eftersom jag får en del frågor liknande denna från Karin -om kosttillskott överlag och vad jag själv använder och tycker om dem- tänkte jag att det vore på sin plats med ett inlägg på temat –

Kosttillskott.

Först och främst det självklara, men som ibland ändå glöms; kosttillskott är just tillskott. Något man bör ta utöver normal kost – som alltså är hederlig MAT. Sedan är det lite olika vad man klassar som ”nödvändiga” tillskott och det är väl här frågetecken uppstår.

Omega3, vitamintabletter och andra ”naturliga saker” är kosttillskott. Proteinpulver är kosttillskott. Preworkout är kosttillskott. Gainers är kosttillskott. Allt detta är tillskott man kan välja att inta och personligen är jag av uppfattningen att allt kan vara motiverat – OM MAN KAN JUST MOTIVERA. Två personer som ”tar” samma tillskott men den ena gör det för att hen ”hört att det är bra” och den andre kan förklara tanken bakom, sitt varför och hur och när osv osv – ja där har vi en väsentlig skillnad, anser jag. Man ska alltid veta varför. Precis som man ska veta varför man gör en viss rörelse och övning på gymmet, så ska man veta varför man intar ett tillskott.

Den typ av kosttillskott som är mest ”accepterad” av gemene man, även de som inte lever ett aktivt liv och tränar, är vitaminer, fettsyror som omega3 och antioxidanter. Själv är jag överlag rätt dålig på att ta den här typen av tillskott – i perioder. Just nu sköter jag mig bra, och tar dessa tillskott;

JÄRN
Kroppen kan inte själv producera järn vilket gör att vi måste få i oss järn via föda, och/eller med tillskott. För att kroppen ska kunna få tillräckligt med syre behövs röda blodkroppar som innehåller hemoglobin (hemoglobin binder och transporterar syre i vår kropp). Om vi inte får tillräckligt med järn bildas inte tillräcklig mängd röda blodkroppar och det i sin tur leder till sämre syressättning av kroppen. Kvinnor lider i större utsträckning än män av just järnbrist, främst på grund av menstruation.

Personligen vet jag sedan min tid som sjuk (då jag varje vecka tog blodprover och fick det väldigt ”svart på vitt”) att jag ligger på gränsen till allvarlig järnbrist även som frisk och normalviktig. Numera är jag bra på att känna när mina järnvärden är låga – jag blir trött, orkeslös, får hjärtklappning och ibland svartnar det för ögonen.

Är man dessutom aktiv och tränar, kan även svettning leda till att man förlorar järn. För kvinnor, som alltså redan har svårt att ta upp järn i kroppen, kan det i sin tur leda till blodbrist och att menstruationen upphör.

D-VITAMIN
Det finns mycket att säga om D-vitamin, vårt stora behov av det och riskerna vid brist. Kort sammanfattat bidrar D-vitamin bland annat till normalt upptag/utnyttjande av kalcium och fosfor, samt till normala kalciumnivåer i blodet. Det bidrar även till att bibehålla normal benstomme, muskelfunktion, samt till immunsystemets normala funktion. Vill du läsa mer om D-vitamin finns det oändligt mycket info på nätet, såklart, till exempel kan du läsa HÄR.

OMEGA-3
Det går absolut att täcka behovet av omega-3 genom kosten, problemet är att det egentligen handlar om balansen mellan omega-3 och omega-6. Rätt balans är att få i sig dubbelt så mycket omega-6 som -3, men kosten vi äter idag har gjort att många får i sig upp till 20 gånger mer omega-6 än -3, vilket alltså gör omega-3 till ett vettigt tillskott att ta även om man äter exempelvis fisk.

”Superpulver” av olika slag är också tillskott – jag har de gröna i juicer och de sötare i smoothies och glass. De kallas superpulver just för att en väldigt liten mängd tillgodoser kroppens behov, så en påse eller burk räcker länge och i exempelvis juice går det även direkt ut i kroppen (till skillnad från tabletter; kroppen kan inte ta upp allt som intas i tablettform).

TRÄNINGSTILLSKOTT
Ja, nu kommer vi till det de flesta kanske ser som tillskott – och en del avfärdar som ”onödigt” och ”konstgjort”. Allt är ju inte svart eller vitt, och sanningen är självklart att det är individuellt vad vi ”behöver” i denna kategori. Det finns dessutom väldigt ”rena” proteinpulver, utan sötningsmedel och även RAW-varianter, om det är vad man önskar. Själv har jag mycket proteinpulver, men jag kan ärligt talat inte minnas senast jag ”drack en shake”. Jag använder dem istället till bakverk, glass, smoothies, gröt – ibland även mat (det finns smaklösa/naturella proteinpulver, gjorda på till exempel ris, soja och hampa).

Personligen är jag OK med sötningsmedel. Jag är även OK med lite socker. Det finns såklart ingen orsak att dricka sockerdricka maskerad som ”protein” i tron att det är något som gynnar hälsan, återhämtningen eller muskeltillväxten, men ett pulver med någon halv procent socker är inget någon dör av. Allvarligt talat – vi måste tagga ner hela socker-är-gift-hetsen. Hur som helst har jag båda varianterna, samt naturella och väldigt ”rena” sorter. Smaksatta protein från Myprotein (vassle och kasein) som jag alltså helst har i sötsaker. Främst använder jag dem till frukost och kvällsmål, för det är för tillfället samma sak vaaarje dag: ”snabb-glass” gjord på kvarg, frysta bär och en skopa vassle, som jag sedan toppar med nötsmör och torkade bär. Plus äggmacka, en bar eller några kokta ägg vid sidan av, då.

Jag gillar att prova nytt och att använda proteinpulver i både bakade godsaker och nobake-gotte. Jag har samtliga produkter ur SISU Nutrition-serien, samt några från Nutramino, Renée Voltaires hampa-protein, och även renare (och något mer svåranvända) pulver från bland annat Holistic och Pulsin. Proteinpulver gjorda på ris, hampa och soja tycker jag personligen passar bättre till ”matiga” recept som pizza/paj, bröd och frallor – där får det liksom gärna smaka ”grovt”.

Vad ÄR då alla dessa olika sorters protein, egentligen? Vassle, kasein, äggprotein, isolat… det kan vara en djungel, och myterna kring proteinpulver är många; är det skadligt?! Något man bara kan inta om man vill öka i vikt? Förstörs proteinet vid upphettning? Svar på tal gällande just myter, och grundlig info och förklaring av de olika sorterna har min fina vän Sanna (aka ”Tasty Health” på sociala medier) så snyggt formulerat, så istället för att återge allt hon redan skrivit skickar jag er som är intresserade direkt dit – HÄR hittar du massa nyttig info och fakta om proteinpulver.

Här går vi istället vidare, och ännu djupare in på sådant som lätt kan kännas överväldigande när man första gången besöker en kosttillskotts-butik. Till exempel AMINOSYROR. Jag skrev om EAA och BCAA för något år sedan men för att friska upp minnet klistrar jag in sammanfattningen här igen;

EAA – är de essentiella aminosyrorna (“Essential Amino Acids”) : leucin, lysin, fenylalanin, treonin, valin, histidin, isoleucin, tryptofan och methionine. Att de är essentiella betyder att kroppen inte själv vad producera dem, men de är livsviktiga och nödvändiga (även om man inte tränar, givetvis).

BCAA – är de grenade aminosyrorna (“Branched Chain Amino Acids”) : leucine, isoleucine och valine. BCAA finns alltså i EAA. Skillnaden på grenade och icke-grenade aminosyror är att kroppen kan utvinna mer energifrån en grenad aminosyra då energi frigörs när bindningar i molekyler bryts.

Först och främst – vad är aminosyror? Jo det är kort och gott protein. Både vassle och kasein innehåller EAA och BCAA, men de går alltså att inta i ”fri form” också. Varför kan det vara fördelaktigt då? Jo, helt enkelt för att aminosyrorna kan tas upp direkt utan att behöva ”delas upp”, det vill säga det är inte som när vi äter något proteinrikt (kött/fisk/ägg/mejerier/etc) och proteinet först måste brytas ner, spjälkas, i matsmältningssystemet, för att kunna tas upp och sedan i sin tur bygga upp musklerna. Protein är som bekant byggstenarna i våra kroppar och dess muskler.

Det går självklart att få i sig det protein man behöver genom kosten. Problemet kan väl uppstå om man går från att vara ”vanlig motionär” som äter och tränar ”bara” för att må bra, till att kanske vilja öka i muskelmassa. Då krävs det större mängder och väldigt bra förhållanden på livsmedel för att mat ska vara tillräckligt. Det går absolut men som sagt – gräsbetat kött, ekologiska grönsaker etc etc blir rätt mycket pengar om man ska inta det i mängden som krävs för att öka sitt energiintag nog för att faktiskt tillgodose behovet som finns när man bryter ner (tränar hårt och rätt) för att bygga upp (äta ett överskott) = öka i muskelmassa. Här kan tillskott i form av aminosyror eller proteinpulver som vassle och kasein vara både ekonomiskt vettigt och faktum är att exempelvis en shake tar mindre plats i magen än motsvarande mängd näring i kött och potatis…

För att svara på vad jag själv tar för tillskott i denna kategori, utöver grunden som såklart är vanlig mat, så ”boostar” som sagt frukost, kvällis och mellis med proteinpulver. Mest för smak, faktiskt, men självklart är det ett smidigt sätt att få i sig extra utan att det ”tar upp för mycket plats” i magen också. Just nu vill jag se till att alltid ligga på plus vad gäller intag. Jag dricker även BCAA under och efter träning, min favorit är som jag sagt flera gånger nu SISU Nutritions Ice Tea. Det är galet gott och ibland dricker jag det som saft bara, utan anslutning till träning alltså.

Vad gäller tillskott som fatburners, CLA, stimulantia och liknande, så tänker jag såhär. Läste du orden och tänkte ”vad-sa-du-att-det-hette-sa-du?!” – så behöver du det förmodligen inte. Det finns absolut tillfällen och omständigheter där det kan vara gynnsamt och en form av optimering att ta tillskott likt dessa, men då handlar det just om optimering. Om att ha koll på och sköta grunden som är vettig och tillräcklig (!) kosthållning, strukturerad och individuellt anpassad träning, och någon form av orsak att ens ”behöva” optimera mer än så, till exempel en tävlingssatsning. Ska man inte tävla, finns i min mening ingen orsak att lägga pengar på piller och pulver som är till för att ”finslipa”, så att säga.

Så, det blev rätt långt det här även om jag försökte hålla det någorlunda kort och koncist. Det här är alltså mina egna åsikter och själv tar jag ju få kosttillskott. Utöver prottepulver-pimp här och där i sötsaker och bakverk, och BCAA under/efterträning, så dricker jag innan träning Pulse V4 som innehåller bland annat kreatin, AAKG, beta-alanin, koffein och taurin.

Som slutsvar till Karin – jag tror inte du behöver tänka så mycket på träningstillskott. Det låter inte så. Nu skriver du inte något om hur länge du tränat, vad ”tung styrketräning” innebär för dig, hur du äter eller mängd – egentligen vet jag ingenting om vad eller hur du gör så att råda/avråda något blir tyvärr svårt för mig då. Men grunden för att utvecklas fysiskt och muskulärt är att ligga på ett överskott. Då talar jag alltså om vanlig, bra mat – dvs energi i form av näring, inte tom energi. Istället för att räkna och fokusera på kalorimängd, bör man se över näringsintaget.

Frågor och svar Inspiration och pepp Kost Resan Tankar om ting Träning Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

”Be grateful for what you already have and you will attract more good things”

Publicerad 14 november, 2014

Vi snackade ju om det där med kroppar och huruvida man kan/bör/får/ska/vill ”visa upp den”; i sociala medier – och i ”verkligheten”. Jag har tänkt en hel del på det, och insett att det som är kärnan i alla mina åsikter och tankar i ämnet, är att jag faktiskt inte tänker på just fysiken när jag tex lägger upp ”framstegsbilder”. När jag ser tillbaka och jämför då med nu, och noterar en skillnad, är den skillnaden jag ser främst den bakomliggande. Alla framsteg jag gjort mentalt, själsligt och för mig själv.

Det som syns för ögat är en sak; absolut jag har förändrat och förstärkt min fysik, men det hade inte varit möjligt utan det jag gjort för mig själv på insidan. Det senaste året har varit det mest omvälvande, omskakande, fantastiska och roligaste året jag kan tänka mig. Jag har fortsatt göra det jag gjort sedan den dagen jag bestämde mig för att ändra allt, ändra från roten och ut i resten av alla de små detaljerna i mitt liv. Det är nämligen så man måste göra, börja vid roten – och roten är tankarna, känslorna, själen.

Det låter helt omvänt, jag är medveten om det, men för att få den där ”drömkroppen” man önskar (och den ser olika ut för alla, det är ju halva charmen) måste man faktiskt känna glädjen att ha den redan NU. När jag började vägde jag 90 kilo, var deprimerad och isolerad, också mensen hade försvunnit pga obalansen min kropp var i. Ändå låg jag i sängen varje kväll och blundade, visualiserade det jag ville ha, tills jag kände tacksamheten och glädjen över att ha det. Där och då.

Själv satte jag varken en målvikt eller såg en specifik kroppsform framför mig när jag visualiserade min ”drömkropp”, utan jag fokuserade på känslan av att vara bekväm. Känslan av att känna mig fin (känna – inte få höra det från andra. Skillnad.) och känslan av att vara stark, full av energi och ha ett inre lugn. Det var känslan jag kände redan där och då, och visst det kändes skitkonstigt till en början. Jag tänkte sådär ”men om jag vill bort från den här kroppen, hur fan ska jag kunna ligga här och va nöjd med den?!” – och det var först när jag kom över den dumma tröskeln och fattade varför och hur jag skulle göra, som det lossnade.

Allt är magnetism. Allt. Du, dina känslor och alla omständigheter i ditt liv också. Känner du glädje och lycka – kommer mer saker komma in i ditt liv som ger dig mer av just de känslorna. Yes, det låter lite hippie och ”för bra för att vara sant”. Så länge du tänker att det är för bra för att vara sant… så är det just så. Vi sätter gränserna, vi får för oss att vissa saker är möjliga och andra inte. Vi väljer att säga vad som är ”realistiskt” och vad inte. Så ja… välj det du vill och inte bara hoppas att det ska gå – våga veta att det går.

För er som är inne på samma spår som mig är det väl rääätt uppenbart att The Secret är min filosofi. Jag har även ”The Secret-appen” Daily Teachings i min telefon som varje dag kl 09.00 påminner mig om att det är ett bra tillfälle att läsa några rader visdom. Så det gör jag, varje dag. Här en dag där just det där med hur vi känner för vår kropp betonades, och så vikten av tacksamhet. Nu.

Frågor och svar Inspiration och pepp Kost Vardagsuppdatering

#kitchenfails

Publicerad 10 november, 2014

Både här i kommentarsfältet och när jag har vänner över på fika eller middag är en vanligt återkommande fråga; ”blir allt du gör verkligen bra på en gång?”

Med tanke på att jag dagligen gör något nytt i köket är det en befogad fråga, antar jag. Självklart har jag efter ett par år av experimenterande lärt mig mycket och kan idag säga att det mesta blir bra ganska direkt, faktiskt. Men, några gånger i veckan åker resultatet av mina nya idéer och visioner antingen direkt till soporna, alternativt så äter jag det illa kvickt själv men skiter i att ens erbjuda någon annan ett smakprov 😉 Framför allt, så skulle jag aldrig dela med mig av recept här till er, som inte är 100% lyckade!

Ibland provar jag något nytt som blir bra på ett sätt, men inte fullt ut. Till exempel sitter smaken men inte konsistensen, eller kanske tvärtom ; jag får till en bra form och sammansättning men smaksättningen är för mesig och bara… meeeh, liksom. Då sparar jag de kluddriga anteckningarna jag gjort i köket och funderar på vilka förändringar jag kan göra till nästa försök, och så provar jag igen! Då brukar det sitta och det är då jag visar er resultatet 🙂

För att återgå till det faktum att vissa saker åker direkt till papperskorgen. Igår skulle jag i vanlig ordning multitaska och kunde absolut inte sitta still med telefon när min vän ringde. Istället ställde jag mig och gjorde questbars, groddade bovete samt slängde ihop en kladdkaka. Eller ja, det skulle bli en kladdkaka men eftersom jag var distraherad av samtalet med vännen glömde jag den väsentligaste delen i en lyckad kladdis – fettet. Så eh, resultatet blev en smakmässigt otroligt god chokladkaka men konsistensen var… gummi? Jag glömde den i ugnen också, såklart. Dubbel fail på den Fanny…

Jag har också experimenterat en hel del med juliga recept senaste veckorna, inför min workshop på eventet den 6e. När man ska göra saker som liknar något annat, är det extra trixigt tycker jag, eftersom man kommer jämföra resultatet med ”originalet” liksom. Att göra saker som smakar saffran är ju inte så svårt, men att göra gluten- och mjölkfria lussebullar utan special-ingredienser man måste beställa från någon hemsida blir desto svårare om man dessutom vill att de ska se ut som ”riktiga” lussebullar.. Härom dagen fick jag till det hittills bästa resultatet för de smakade gudomligt och jag åt dem alla med glädje. Men eh ja – formen…?

För att fortsätta på julbaks-temat, som jag under workshopen vill hålla gluten- och mjölkfritt som sagt, har jag gjort pepparkakor… eller ja, det smakade pepparkakor i alla fall. Att de sedan inte gick att ta upp utan att ha ett smulhav under handen istället för kaka i munnen, är ju en annan sak 😉 Så jag hällde alltihop i en burk för att strö som granola över frukostskålen – som sagt smaken var det inget fel på! Gör om gör rätt även här alltså, jag har sparat receptet för att jobba vidare på konsistensen..

Hörrni, efter lite mailande och jobb hemifrån idag med planering inför eventet den 6e, kan jag bara återigen betona hur grymt det kommer bli – jag längtar! Skjut inte på anmälan för länge för platserna är begränsade. Maila mig på fanny@roethlisberger.se för att anmäla dig. Har du frågor eller funderingar är det bara att skriva så svarar jag dirrrr 🙂

Frågor och svar Inspiration och pepp Kost Uncategorized Vardagsuppdatering

Fem För Fem

Publicerad 3 november, 2014

Jag tog visst lite helg från sociala medier – ibland behöver man det.

Har satt som regel att inte posta inlägg ”bara för att”, så istället för att visa min frukost som ser ungefär exakt likadan ut vaaarje dag, eller skriva om ett snabbt träningspass jag klämde in mellan jobb, så låter jag hellre bloggen vara ouppdaterad en dag eller två för att återkomma när det finns något att skriva om. Denna vecka har jag dock flera grejer på g jag ser fram emot att dela med mig av!

Häromdagen fick fem frågor att besvara av finfina Linda, så de får här inleda veckan och jag skulle i min tur gärna se vad ni allihop svarar på dem – länka tillbaka till det här inlägget så hittar jag era fem för fem!

Vilket livsmedel skulle du inte kunna leva utan?
Okej – minst sagt svårbesvarad fråga. Jag snöar in på saker, liksom, och har vissa grejer jag ett tag äter till ungefär allt, tills jag hittar en ny kärlek och då kör på den till ungefär allt. Några saker jag dock äter varje dag, och har gjort länge, är nötsmör av olika slag (favoriterna är cashew-, mandel- och såklart jordnötssmör), Renées Lantbuljong har jag som krydda i princip all mat jag gör, frysta bär och frukt äter jag några kilon i veckan, grönkål frossar jag i såhär års och då främst i juice eller så steker jag den i kokosolja mmm…

Godaste efterrätten?
Jag älskar efterrätt och äter det varje dag, antingen i anslutning till middagen eller som ett större kvällsmål. Det är såklart alltid skoj om man kan maskera lite fint innehåll i söt förklädnad, dubble-win liksom. Och självklart är det choklad som står högst på min favorit-lista (duuh). Några exempel som passar fint till efterrätt är min chokladkaka med nutella forsting, eller min franska chokladtårta. Vill man ha något mindre som passar till kaffet så är dessa praliner med blåbär/pekan-fyllning helt ljuvliga.

Vad tränar du helst en dag då du har all tid i världen?
Jag tränar ju överlag bara en ”typ” av träning och det är styrketräning. Så jag hade förmodligen ringt en kompis, bokat en träningsdejt där vi börjar med riktigt tunga lyft där vila mellan seten är viktig (=tar en himla tid) och så hade vi lyft skrot, snackat skit, skrattat och svettats ikapp. Efter tunga lyft hade jag velat köra lätta högreppare för den härliga kontakten. Det tar ju också lite tid så jag hade lagt upp träningen precis så en dag med all tid i världen! Åh, vad roligt.

Bästa träningsredskapet?
Förutom min envishet och det där pannbenet som får mig att starta, genomföra och slutföra, så är det nog skivstången för jag gör faktiskt majoriteten av mina övningar med just den; marklyft, knäböj, militärpress, stående rodd…

Vad är du tacksam för just NU?
Så mycket. Jag ägnar många tankar varje dag åt tacksamhet, och tackar för stort som smått. Jag är tacksam för människorna runt omkring mig som ger energi, för min kropp som svarar så fint trots hur jag tidigare behandlat den, för min egen styrka och envishet att fortsätta trots att det stundvis sett så mörkt ut. Jag är tacksam för att jag vågade börja tro på mig själv och gå emot alla elaka tungor som sa att jag inte kunde. Jag är tacksam för allt som hänt i mitt liv fram till idag, bra som dåligt, för människan jag är idag är jag faktiskt väldigt stolt och glad över att vara.

Frågor och svar Inspiration och pepp Resan Tankar om ting Träning Uncategorized Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Svar på fråga; varför dessa bilder?

Publicerad 31 oktober, 2014

I frågestunden fick jag en fråga från Elsa som jag tänkte besvara i ett eget inlägg;

Hur tänker du när du lägger ut bilder på dig halvnaken/poserande, där man ser mycket hud och ofta spända muskler. Jag tycker att du är helt fantastisk och du är en stor förebild för mig som har problem med ortorexi. Jag visade upp din hemsida och instagram för mina föräldrar och min storasyster, som jag ser upp till mycket. De läste om din historia och några inlägg och höll med om att du skriver mycket klokt och är otroligt stark som står på benen och orkar vara öppen om allt du varit med om, för psykisk sjukdom är trots allt, tragiskt nog tabubelagt i vårt samhälle.

När de sedan såg några av din ”formbilder” eller vad man nu vill kalla dom, exempelvis bilden du har på dig själv i menyn i sportbh blev de fundersamma. Min kloka pappa sa många saker som fick mig att tänka till och bli fundersam. Till exempel att dessa bilder skapar stress, folk jämför sig, det ger ett ytligt intryck, m.m.

Som sagt, jag beundrar dig och tycker du är så grym, men varför dessa bilder på muskler och ”den perfekta kroppen”?

Jo. Nu tycker jag väl kanske inte riktigt att jag lägger upp värst mycket ”poserande” bilder, men jag ska försöka svara utifrån det perspektivet ändå, haha. Om vi ser på bilden i min meny blev jag uppriktigt lite förvånad att du tyckte den var… poserande? Jag valde att ha den som profilbild då den togs när jag helt spontant skrattade åt min vän som stod bakom kameran och vi lite halvstelt skulle ta någon snabb bild till min intervju i veckorevyn. Jag varken spänner mig eller posar, alltså. Jag tyckte bara att den var härlig; spontan, glad, och ja, den kändes väl lite ”jag” överlag. Tråkigt om den uppfattas som något annat!

Sedan kan jag inte låta bli att fundera på det där med ytligt intryck, stress och jämförelse. Jag är av den åsikt att oavsett form, storlek eller fysisk status, så både borde man –och har i allra högsta grad rätt till– att hylla sin kropp. För den är fantastisk. Framför allt ska det inte finnas någon form som liksom inte är okej att ”visa”. Det blir ju väldigt motsägelsefullt att vilja ha en frisk, stark och hållbar kropp (vilket i alla fall är vad jag är glad över att ha idag, efter allt jag utsatt min stackars kropp för) och samtidigt känna att man inte får visa den. Jag vill peppa och inspirera till att se allt det man har, kan och klarar av.

Jag la upp en bild på instagram i sommaras, med en bild från förra sommaren och en från denna. Jag har som bekant gått upp i vikt och det enda jag skrev till den bilden var att jag var frisk och glad då – jag är fisk och glad nu. Jag mådde bra i min kropp då, och jag mår bra i min kropp nu, det var bara olika tider i livet och med det lite olika ”form”. Oavsett form har jag rätt att, och borde verkligen vara, både vara nöjd och stolt, för jag ser så mycket mer än ett skal. Jag ser allt min kropp klarat av och klarar av. Så ser jag på alla kroppar, och jag tycker uppriktigt att form eller storlek inte är vad som definierar en ”snygg kropp”.

Kvinnor som hyllar sina kvinnliga kurvor uppmuntras när de visar ”what they got”, och samhället är överlag vana vid smala brudar i tidningar, reklam och tv. Fantastiskt! Jag vill hylla alla som inser att the way to go är att uppmärksamma och uppskatta det man gillar hos sig själv. Framför allt, så är det viktigt att vi gör skillnad på det härliga med, och viljan att känna sig snygg och behovet att vilja se snygg ut. Det skrev Jeanna ett himla bra inlägg om i veckan.

Det jag också funderar på är hur det blivit så att man, när man har de där fina dagarna och faktiskt KÄNNER sig fräsch och snygg, inte riktigt vet om man liksom ens FÅR visa det. För då vänds det plötsligt till att vara ett ”bekräftelsebehov”. Man ska som ständigt sträva efter och jobba för att ”vara sitt bästa jag” (både vad gäller in- och utsida) men sedan absolut INTE VISA att man vissa dagar känner sig himla bra, fin och snygg.

Hur tänker ni?

Frågor och svar Inspiration och pepp Kost Resan Tankar om ting Träning Uncategorized Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Svar på frågor del II

Publicerad 30 oktober, 2014

Jag är jättenyfiken på vad det är du gör, du verkar ha så mycket roligt på gång! Hur känns livet just nu, vad drömmer du om och vad tänker du på? Hur ser en perfekt dag ut för dig? Vad är roligast just nu?
Livet just nu känns väldigt bra, faktiskt. Det senaste månaderna har jag lärt mig SÅ mycket om mig själv, det låter klyschigt men det har jag verkligen. Jag kan idag, på ett helt annat sätt än för ett år sedan, känna igen känslor/reaktioner/impulser, och jag är medveten på ett helt annat sätt om hur jag funkar. Framför allt kan jag hantera det på ett annat sätt idag. Jag har lärt mig, att det är okej att vara ”såhär”, och att jag kan göra det till en fördel i många fall. Och när det inte är en fördel – så är det också okej, för jag vet att det går över, att det kommer bra dagar. Det kanske låter självklart att det är okej osv, men faktum är att jag många gånger i livet känt mig så fel, på grund av hur jag fungerat och varit.

Det jag gör idag är att på olika sätt försöka förmedla det jag tror på, står för och vill inspirera till. Vilket sätt spelar mindre roll för mig, för jag tror att det finns lika många sätt att motiveras, inspireras och peppas som det finns människor – tricket är att hitta kärnpunkten för individen (det är något man gör mycket med sig själv) och sedan jobba med tankebanor och förhållningssätt till saker och ting i vår omgivning. Jag drömmer om att fortsätta göra precis det här, på massa spännande och roliga sätt – sätt jag idag i stor utsträckning inte ens vet om, men jag har full tilltro att det kommer rulla på så länge jag håller mitt fokus och min kärna, det jag tror på. För det är från den känslan omständigheter och möjligheter uppenbarar sig.

Vad jag tänker på? Oj, min hjärna går ju konstant på högvarv och det är både fint och stundtals lite jobbigt. Ibland blir bruset för kraftigt och jag har svårt att fokusera, svårt att veta var jag ska börja. Jag tänker överlag mycket på saker som mest tar energi och inte direkt leder någon vart; existentiella frågor och luddiga teorier om allt möjligt. Men ja, just nu är det mycket tankar på hur jag bäst gör mina idéer till verklighet, den där lille entreprenörs-hjärnan har vaknat nu när jag insett att jag ju KAN 😉

Hej! Jag håller på att försöka utveckla mig i gymmet genom styrketräning, min fråga är hur du tycker man bäst utvecklas, genom att höja antal reps i ett set, och då öka vikten långsammare, eller genom att köra färre reps i ett set men tyngre snabbare? Hur gör du? Hur snabbt ska man sen öka vikten, bör man köra på samma vikt några veckor för att känna in den ordentligt och alltså öka repsen? Gud vilken röra. Tack för svar!
Nu vet jag inte om du menar utvecklas styrkemässigt, i volym eller explosivitet eller något annat, men JAG brukar ligga någonstans runt 8-15 reps i 3-5 set, beroende på övning och dagsform. Ligger jag sedan på exempelvis 4×8 i en övning och klarar samtliga set, samtliga reps, felfritt, tycker jag det är dags att höja vikten. Är ”nästa vikt” för tung för att orka 8 repetitioner (det bör de ju rimligtvis vara) så kör jag då 5×5 en period, just den övningen alltså, tills jag är uppe och orkar 4×8 på den nya vikten. Förstår du hur jag menar? Att ligga och köra samma vikt några veckor enbart för att ”känna in den” tycker jag inte är en vidare bra idé, inte för att det är skadligt på något vis men det är ju trots allt så att muskler stärks genom att man först bryter ner den – dvs det är den är jobbiga nivån man ska ligga på för att utvecklas. För att muskeln ska brytas ner och byggas upp igen – lite starkare. Mitt främsta ”tips” och vad jag ständigt försöker göra själv, egentligen utan vidare ”planerande”, är att aldrig köra exakt samma. Jag tror inte att jag någonsin kört ett pass likadant två gånger. Samma övningar, men kanske olika upplägg. Eller samma upplägg, men lite runtkastande bland övningarna i övrigt. Jag gillar att hela tiden utmana kroppen med överraskningar!

Om man kört fast på gymmet styrkemässigt, hamnat på en platå. Försöker lyfta tyngre men nej. Vad är dina bästa tips för att komma vidare, bli starkare?
Läs ovanstående svar 🙂

Hej! Först av allt vill jag säga att du är en superbra inspiration på alla vis, och du har verkligen hjälpt mig! Fick en ätstörning för ungefär ett år sen, men är nu så gott som frisk. Vissa kanske tycker att det inte klassas som en ätstörning när den var så pass ”mild”, men jag tycker att då man har ett STÖRT tankesätt vad mat och träning så är det en ätstörning. Du har i alla fall varit till stor hjälp då det kommer till att visa att man inte behöver vara perfekt, och vad hälsa egentligen handlar om! Nu till frågan: Nu när du är frisk, kan du fortfarande hamla i fel tankebanor, t ex om du äter något du förr skulle har förbjudit? De sägs ju att man aldrig kan bli frisk från en ätstörning och jag förstår vad de menar men jag skulle gärna se din syn på saken Kram
Jag håller helt med dig – en ätstörning i sig syns sällan. Det är bara anorexia nervosa som egentligen syns på utsidan, andra ätstörningar är precis som du säger störningar i ätbeteendet och de syns inte, vilket i sig är väldigt problematiskt tycker jag. Som svar på din fråga; jag trodde också att man inte kan bli ”riktigt frisk”, det trodde jag tills för bara några år sedan. Men jag har faktiskt helt ändrat uppfattning där. Jag tror att man antingen alltid förblir lite ”småsjuk”, sorgligt många av alla jag träffat genom åren med ät-problematik lever någonstans mittemellan sjuk och frisk; de kan ha fullt fungerande liv med vardag och ha en för ögat ”helt normal kropp” (som även fungerar bra med bra blodvärden, mens, etc), men lever konstant med tankar och en rätt osund ”medvetenhet”. Det svåra är att majoriteten av samhället idag lever just så, det är det normala, även bland aldrig diagnosticerade. Sedan vet jag ett par, mig själv inkluderat, som faktiskt blivit friska, och i min mening även friskare än ”gemene man”. Svårt att förklara utan att låta väldigt uppblåst, men jag tycker verkligen jag har en mer avslappnad, sund och holistisk syn på både kropp, hälsa och träning, än många som aldrig varit sjuka, har. Men det tog mig ett par år att komma hit, och jag är ofantligt tacksam för att få känna såhär idag – med handen på hjärtat trodde jag inte att det var möjligt. Men det är det.

Om du bara fick ta med dig, låt oss säga… åtta (jag KAN sträcka mig till tio) olika livsmedel till en öde ö, vilka skulle det vara?
Haha, oj. Skulle de vara för evigt? Tio saker jag nog skulle kunna överleva på är: nötsmör, mango, choklad, ägg, avocado, grönkål, kokosvatten, kvarg, glass och … proteinbars? Räknas det som livsmedel eller, he he 😉

För skojs skull så säger vi att den öde ön har tillgång till mixer, ugn och allt annat roligt. Så inga ”olivolja för det kan man överleva på” – grejer (såvida du inte gillar att sörpla på olivolja. Då är det okej) utan BARA ”det här skulle göra min tid på ön lycklig” – grejer!
Jo men jag skulle nog vilja ha prylar som inte behöver just tillagning, om jag nu var på en vacker öde ö. Jag skulle sörpla kokosvatten, mumsa bars och jo okej, koka några ägg skulle jag nog göra! Samtliga nämnda prylar gör mig lycklig, oavsett om de äts hemma, borta eller på någon öde ö någonstans!

En till på samma tema: om kungen och drottningen råkade svänga förbi en tisdag eftermiddag, VAD (av dina redan existerande recept) skulle du bjuda dem på? Blir det kaffe eller någon smarrig juice? Gottebollar eller sommarkaka? Choklad eller icke-choklad?
Jag skulle göra en fräsch grön juice till att börja med, nu när jag lärt mig hur man ”får till” dem så att alla diggar dem, inte bara de som uppskattar hälsofördelarna. Sedan prickade du ju helrätt – sommarkakan är en vinnare, går hem hos alla. Gottebollar är smidiga för de går ju så snabbt (och du skrev att de bara svängde förbi? Spontant förstår jag, vem är väl jag att förvarnas om kungligt besök liksom) och jag skulle nog göra mina hälsosamma chokladbollar som är löjligt enkla men faktiskt min nuvarande favvo. Görs mest hela tiden, flera laddningar i veckan! Sedan är det ju som du säger, ingen fika (framför allt inte en med kungligt besök) är komplett utan något riktigt chokladigt, så jag skulle nog bjuda på min franska chokladtårta för den är bara… ja men, to die for!

Du ger mig mycket inspiration till mat och bak här och jag undrar hur du från början kom in på det, har du alltid haft ett intresse för just det? Läste någonstans att du höll på att utbilda dig till PT för något år sedan, är du klar nu och går det att anlita dig som PT?
Vad roligt att höra, tack! Jag har alltid älskat både att äta och skapa ätbart. Fick mina första kokböcker som barn, och lagade trerätters till familjen när jag gick i lågstadiet. Överhuvudtaget har jag alltid varit kreativ och gillat att skapa, jag har hållit på med allt från smyckestillverkning till tecknande till scrapbooking… Så intresset för mat och skapande har alltid funnits!
Det stämmer, jag gick utbildningen men valde att inte inkludera det i mitt företagande – alls. Det finns många duktiga tränare där ute och jag kände lite att jag fick ”välja linje” där psykisk ohälsa, mentalt välmående och en fin relation till mat låg mig varmare om hjärtat. Framför allt att jag kanske kan bidra med något viktigt, ”göra skillnad”, så att säga. Det hoppas jag i alla fall! Att ha kunskap skadar ju dock aldrig och jag är glad att jag gick utbildningen. Som svar på sista frågan nej, jag vill inte jobba som PT så det är inget jag vill ta på mig – finns som sagt många duktiga tränare där ute!

Frågor och svar Inspiration och pepp Övningar Resan Tankar om ting Träning Vardagsuppdatering

sex veckor fokus : marklyft och maxstyrka

Publicerad 25 oktober, 2014

Med jämna mellanrum får jag frågor här om hur jag tränar och varför och när osv osv. Svaren har väl varit lite sådär trista och luddiga – att jag inte haft någon direkt plan. Jag har nämligen aldrig följt ett schema eller haft några direkta mål med min träning. För mig (alla är vi olika) har schema och planerade antal övningar/set/reps inneburit prestationskrav. Risk att ”misslyckas”. Jag har nog lite tänkt att det skulle bli mer stressande än peppande, och eftersom jag är en sådan ”känslomänniska” med starka impulser skulle ett uteblivet pass, eller en dålig dag med klen ork kanske resultera i att jag skulle känna mig.. dålig? Istället har jag tänkt att allt som blir är bättre än planerat – för jag har ju inte haft något planerat. Det har funkat bra för mig och så länge jag känt mig stark, haft roligt och besöken på gymmen blir av för att jag ville dit, ja då har jag varit mer än nöjd och glad! 🙂

En annan stor bidragande orsak att jag inte planerat min träning är för att jag överlag har sjukt svårt för just planering. Struktur. Allt det där som fick sin förklaring efter ADHD-diagnosen. Det är liksom inte bara normal-jobbigt för mig utan stundvis fullkomligt omöjligt. I alla fall har jag inte haft energi över att lägga på det, och jag har inte prioriterat att sitta ner med träningsplanering utan lagt energin på mitt företagande, min framtid och framför allt : min vardag och välmåendet i den NU. Träningen har fått vara min terapi, dit jag vänder mig för att faktiskt stänga av huvudet och tankarna.

Hur som helst. När jag i princip blev serverad ett träningsupplägg för att öka i maxstyrka och förbättra teknik och bålstabilitet, blev jag ändå sugen på att testa. Sex veckor med grunderna planerade med lite fritt runtomkring lät som en perfekt kompromiss och som sagt, att inte behöva planera det själv gjorde att jag bestämde mig för att testa.

En vecka med schemat är nu genomförd och jag är väldigt positiv – det har varit både roligt, utmanande och givande. Idag kördes veckans 6e pass enligt schema och min kropp är rejält mör. Riktigt sliten. På det där sköna sättet, ni vet? Vilodag imorgon och jag ser redan fram emot nästa veckans pass!

Schemat är alltså sex veckor långt. Första sex veckorna kör vi marklyft. Marklyft är ju överlag en fantastisk övning där man tränar hela kroppen (vid korrekt utförande, that is) och när man förstått hela ”mark är ingen dragövning utan tryckövning”-grejen, så känner man det. Hela kroppen är med.

Tre gånger i veckan är det mark. 80% av 1RM. 1RM är vikten man orkar 1 rep på, och för mig är 80% av 1RM (105kg) 85 kg så det är vikten jag skrivit nedan.Denna vecka har sett ut såhär;

Dag1: Marklyft 6set*2reps / 85Kilo. Följt av 2 roddövningar och 2 dragövningar
Dag2: Bröst/Biceps (Bänkpress 5set*5reps på 80% av 1RM) Öka 2,5kg varje vecka
Dag3: Marklyft 6set*3reps / 85Kilo. Följt av mage/vader
Dag4: Axlar/Triceps (Militärpress 5set * 5reps börjar på 80% av 1RM och ökar 2,5kg varje vecka)
Dag5: Marklyft 6set*2reps / 85Kilo. Följt av + 2 roddövningar och 2 dragövningar
Dag6: Ben (Knäböj 5*5 börjar på 80% 1RM) +2,5 Varje vecka. Följt av valfria benövningar
Dag7: VILA

Första passet var det mentalt utmanande att inte lassa på mer vikt i marken. Jag är van vid att alltid köra så tungt jag orkar för dagen, liksom. Men ska man nu köra enligt ett schema och sedan kunna utvärdera resultatet får man ju banne mig följa det också. Så, många uppvärmningsset, inget bälte, fokus på teknik. Det faktum att man sedan kör igen redan två dagar senare, känns. Och igår när det var tredje markpasset för veckan, följt av högreps på de andra övningarna – alltså det svider. Det bränner. Det är så märkligt hur en vikt inte kan kännas tung, men ändå vara just så förbannat tung. Varje set avslutas med känslan att ”nä nu orkar jag inte en enda repetition till”, men så orkar man.

Jag kan verkligen ärligt säga att denna veckas pass har varit bland de roligaste, jobbigaste och härligaste passen jag någonsin kört. Svinjobbiga för att hela upplägget är nytt för mig, och min kropp idag är inte lite mör som sagt, men så himla roliga. Nästa vecka är det lite ändringar men de tre markpassen är stående hela sexveckors-perioden ut, och jag är redan supertaggad på att köra igen!

Men först – välförtjänt och välbehövlig vilodag. Soooom vi ska vila, jag och kroppen. Ladda om, ladda upp. Tagga till.

Frågor och svar

Svar på frågor del I

Publicerad 22 oktober, 2014

Emelie frågar:
Vill du ha man (eller fru, vad vet jag), gifta dig, få barn? The typical svensken liksom, stadga dig så att säga?
Jag vill må bra, så pass bra att jag kan vara själv – även om jag absolut vill ”hitta” en man (för nä, fru tror jag nog inte) att dela ett liv med. Och om min kropp en dag kan och vill, också få barn. Om jag hittar den jag vill dela livet med, gifter jag mig gärna. Men inget av det här vill jag ska vara avgörande för min lycka och välmående, så att säga.

Har du rest mycket?
Nja, inte jättemycket men det har varit en del turer ner till Schweiz såklart, och några länder däromkring har jag besökt (Österrike för skidor, Tyskland men egentligen bara för att besöka en nöjespark – har tex aldrig besökt Berlin.. och Italien, Frankrike). Med familjen har jag varit på ett par charterresor till Grekland och Turkiet, och jag är bra på att passa på att hälsa på vänner som bor/pluggar/jobbar utomlands ; tex min vän som bott i Tanzania, kusinen i New York, en annan vän som åker till Kina ofta där jag kunde hänga på en gång. London är en favorit hos mig, medan Paris inte imponerar vidare alls (dyr och trist shopping och fyfarao vad fransmän är snäsiga). Thailand har jag varit i också. Jag älskar att resa och har bestämt mig för att åka överallt jag får möjlighet till! Jag vill se, uppleva och lära mig allt jag bara kan!

Står du nära dina föräldrar (och syskon om du har)?
Jag flyttade från min mamma sista gången när jag var 18, de första åren hade vi väldigt lite kontakt och en rätt dålig relation. Men sedan dess har vår relation blivit betydligt bättre – distansen har nog gjort oss gott. Min pappa bor som bekant i ett annat land och det innebär inte bara X antal mil mellan oss utan det är även stora kulturella skillnader. Schweiz är ett väldigt speciellt land och ”klyftorna” mellan våra liv är stora.. För mig blir det en rätt stor kontrast att hälsa på i miljonärslivet de har, från en vardag där jag stundvis inte haft en krona i plånboken, mat på bordet eller en säng att sova i. Vi har helt ok relation efter omständigheterna, det är trots allt så att vi aldrig haft chansen att ha en vardag ihop, då mina föräldrar skiljde sig när jag var 3 år (tror jag). Jag har en lillebror (mammas sida) som är nästan 7 är yngre, och vi har inte direkt gjort mycket ihop eller så, dels pga åldern men vi har överlag olika intressen.

Vad heter du i mellannamn?
Mitt fullständiga namn är Fanny Margareta Roethlisberger

Dina åsikter om alkohol? Tycker du det är gott?
Mina åsikter är väl egentligen att det inte definierar dig, ditt mående eller din hälso-status. Gillar man det kan man absolut dricka det enbart därför (jag är uppväxt med ett sydeuropeiskt synsätt från Schweiz där man delar en flaska vin var och varannan dag och jag har nog aldrig sett familjen där nere synbart påverkad, till skillnad från i Sverige där jag tycker det är desto obehagligare att se vuxna människor dricka). Personligen tycker jag att väldigt många drycker är godare än de som innehåller alkohol, så vill jag dricka något som bara är gott – dricker jag alkoholfritt. Vill jag ”ha lite roligt” dricker jag alkohol, givetvis sådan som faller mig i smaken och det är främst groggar jag blandar själv, ett gott vin (och nej jag vet knappt vad jag gillar, dricker det sällan så det handlar mest om slump ifall flarran jag greppar är god eller inte. Brukar välja efter etikett och design på flaskan hahah) eller ibland öl. Och shots, jag tycker det är fruktansvärt roligt att shotta med vänner! Det jag har enormt svårt för är alkohol vid högtider där barn är med, typ jul. Att se vuxna människor bli så alkoholpåverkade att de förändras ska inget barn behöva se. Inget.

Favoritprogram på tv?
Oj, jag ser inte riktigt på tv. Om jag är hemma, slår jag ibland på tv:n som ”sällskap”. Och på morgonen har jag alltid nyhetsmorgon på, från 7 till 10, om jag är hemma såklart. Följer inte Idol eller något sådant program, har inte ro att anpassa livet efter en viss tid utsatta dagar.

Favoritfilm + genre & favoritbok + genre?
Jag älskar amerikanska komedier á la Baksmällan och andra lite töntiga (högst orealistiska) typ ”romantiska komedier” – överlag bara gillar jag att skratta. Smart humor är den bästa, och jag avskyr inlagda skratt så alla sådana tv-serier går fetbort. På tal om serier, är min absoluta favorit all time Entourage. Har sett samtliga avsnitt 6-7 gånger nu tror jag. Bok? Oj, ett tag läste jag 1 bok om dagen (jag var ett ensamt barn där ett tag, haha) men nu var det väldigt länge sedan. Min favoritbok är dock utan tvekan The Secret, för den räddade mitt liv. Men det har jag skrivit ett par gånger nu 😉

My undrar:
Hej jag undrar vilka favorit proteinpulver du har. Både till att bara ha i vanlig shake och till annat. En topp tre i vardera (bara för att jag är den typen som aldrig kan väljs endast en favorit av något).
Jag dricker aldrig vanliga shake’s så har faktiskt dålig koll på vilka smaker som är goda så, eller märken för den delen. Men jag har ju ofta en skopa i morgon/kvälls-glassen och matigare smoothies som smaksättare (och proteinboost, såklart) och då är mina favoriter just nu salted caramel till bananglass/smoothie, allt med bär tycker jag är gott i ”glass” man gör av kvarg och frysta bär, och just nu har jag dille på att göra ”exotisk glass” med fryst mango/annan-gyllene-frukt (finns blandpåsar på coop jag brukar köpa med papaya, mango och ananas) + kvarg och en skopa apelsin/passionsfrukt-protte. Vitchoklad/jordgubb är också gott, jag gillar sött som ni vet 😉

Någon kändis (skådis, politiker, artist, bloggare, president whatsoever) du verkligen skulle vilja träffa? Vad skulle du prata med hen om?
Bob Proctor och Kai Greene står högst upp på listan av personer jag skulle vilja träffa. Blir helt till mig bara av att skriva det här nu, haha. De två männen alltså. Jag skulle vilja tacka Bob för allt han ”lärt mig”, all inspiration har dagligen ger mig i och med The Secret (och jag följer honom på Instagram) och bara för allt han gör för människor runt om i världen. Världens coolaste gubbe det där! Kai är också fantastisk, han har så mycket djup och tanke i allt han gör. Jag hyser den största respekt för honom och vad han gått igenom. Med honom skulle jag väl gärna snacka träning, livsöden, överlevnad, motivation och vad styrka egentligen innebär.

Madeleine undrar:
Jag undrar vilka din ABSOLUTA favoritrecept är här på bloggen, vilka man inte få missa? Speciellt när det kommer till desserter och bak, men också maträtter?
Oj, svårt. Jag ska samla några favoriter i ett inlägg!

Peasyeasy:
Kul med frågestund! Jag är mest lite nyfiken på hur du resonerar kring det här med olika sötningsmedel, det är ju värsta djungeln… Vilket sötningsmedel använder du helst? Och hur tänker du kring t.ex det här med att aspartam och suckralos kan höja blodsockret (http://www.dagensmedicin.se/vetenskap/diabetes/konstgjorda-sotningsmedel-gav-moss-hogre-blodsocker/)?
Jag tycker sötningsmedel är helt ok och att hela ”skräcken” runt det är överdriven. Visst, dricker man tio liter sötad läsk kanske det kan påverka (förmodligen inte dock, om man är frisk) men vem gör det?! Jag undviker inte aspartam eller någon annan speciell sötning, även om jag såklart inte anstränger mig för att få i mig det. Jag använder diverse olika sorter och märken, men till vardags är det mest steviadroppar. I bakverk gillar jag att använda mig av sötningar som mäter lika som vanligt socker, dels för att volymen och proportionerna ska bli bra, samt att ni då kan välja om ni vill köra sockerfritt eller använda vanligt socker. Senaste tiden har jag provat sukrilett i både strö- och florsocker-variant och de är grymma, ingen eftersmak och har funkat felfritt i allt jag gjort hittills. Och slutligen använder jag mer och mer ”naturlig sötning” som dadlar och kokossocker (älskar dem båda! Kola!)

Older Posts

Newer Posts