Browsing Category

Livet

Livet Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Målet är inte att älska sin kropp

Du måste inte älska din kropp. Faktum är att du förmodligen aldrig kommer älska din kropp, i alla fall inte varje sekund av varje dag. Låter det deppigt? Det är det inte. 

Problemet är att vi fått för oss att vi överhuvudtaget måste ha en åsikt om våra kroppar. Andras kroppar. Att vi måste placera våra kroppar i fack; fin/ful, smal/tjock, sexig/osexig etc etc… Att våra kroppar måste värderas. Att vi måste känna något för vår kropp; antingen älskar vi den, och då jävlar ska vi alltid älska den, varje centimeter ska vi omfamna och dyrka och allra helst visa upp så ofta det går. Eller så ska vi hitta fel.

Jag älskar inte min kropp. Min kropp bara är. Herregud det tog mig många år att komma hit, och nu borde jag kanske följa upp med raden ”och SOM jag har jobbat för att komma hit!”. Men ärligt talat har jag nog snarare bara blivit bättre på att inte tänka på min kropp, istället för att konstant fokusera på att ”lära mig älska den som den är”, eller vad man säger. Det kanske är provocerande att läsa det, som om jag råder alla att bara sluta tänka på kroppen så kommer allt lösa sig utan ansträngning. Så funkar det givetvis inte, det vet vi nog allihopa. Min poäng är att inte bara är inte nyckeln att konstant försöka förändra sin kropp för att uppnå det en tror är ”drömkroppen, där jag kommer bli lycklig”, utan inte heller är nyckeln att kämpa som ett as för att ”älska den som den är”.

Låt kroppen vara.

Ibland tycker jag att min kropp är amazing. Stark, levande, snygg. Ibland blir jag besviken på min kropp; dagar då jag har extra ont, inte kan träna eller röra mig så som jag vill. Eller när jag inte får på mig kläderna jag hade förra sommaren och tycker så mycket om. Det är inte ofta, men ibland tycker jag att min kropp är sexig. Ibland uppskattar jag allt min kropp kan göra och har tillåtit mig att göra genom åren (även om inte allt varit bra vare sig för kropp eller knopp), och ibland förbannar jag den att den inte tillåter mig göra ännu mer. Ibland gillar jag kurvorna, ibland skulle jag vilja skulptera om hela alltet. Ibland blir jag obekväm när min sambo rör vid mig på ett ställe som jag för dagen inte tycker om. Ibland skulle jag kunna springa runt naken, så jävla stolt jag är. Ibland, allra oftast, tänker jag inte ett skit om min kropp.

Och efter alla år då jag värderat, kommenterat och allmänt bara tyckt och tänkt en himla massa om min kropp, så inser jag att DET är målet. Målet är inte att förändra, men det är inte heller att älska. Om du förväntar dig att efter år av självhat och kroppsförakt plötsligt älska din kropp varje sekund av varje dag, kommer en enda millisekund av någon annan känsla kännas som ett misslyckande. Det blir plötsligt kravfyllt att älska och det säger ju sig själv att det är både orimligt och helt fel.

Låt kroppen vara. Bara låt den existera. Tillåt dig själv känna olika känslor. Det är okej.

Livet Tankar om ting Vardagsuppdatering

Fyra saker en borde göra oftare

Duka upp tapas. I fredagskväll kom min far med fru till stan, som bilat hela vägen från Schweiz. Trötta efter en lång biltur önskade de en lättare middag, så vi dukade upp lite tapas; nötter, oliver, ostar, skinka, korv, grönsaksstavar och hummus. ”Plockmat” av olika slag är ett av mina absoluta favoritsätt att äta, dels för att det är så enkelt men framför allt eftersom det är så gott. Vi konstaterade i fredags det vi konstaterar varje gång vi äter liknande, att det här måste vi faktiskt göra oftare.


Åka på utflykt. På lördagen stod skärgårdsutflykt på schemat och vi tog oss till Vaxholm för att därifrån åka båt ut en dryg timme till en ö, spatsera omkring lite och sedan ta båten tillbaka igen. Återigen; i all sin enkelhet så himla fint! Vi måste åka på utflykt oftare! Det måste inte vara stort och verkligen inte kosta pengar, men vi-måste-ut. Små äventyr där vi kommer bort från vardagen och alla bestyr som finns där. Pausa lite, umgås och bara koppla av tillsammans.


Äta på Restaurang. Efter helgens två restaurangbesök har vi nu bestämt oss för att försöka göra det till en regelbunden grej. Att äta ute alltså. Vi siktar på en gång varannan vecka i alla fall, och har redan bokat första bordet för en middag om två veckor. Nog för att jag gillar att laga mat själv, men det är lite samma som med utflykts-grejen; det handlar snarare om att bara stanna upp i vardagen som annars så lätt rullar på likadant dag ut och dag in. Det här ska bli roligt, och gott!


Bara vara. Nala är redan rätt bra på det, men jag måste bli bättre. Den här helgen har innehållit mycket ”bara-vara:ande” och det gör mig gott. Att inte ha hela dagen smockad med måsten och nyttogöran, att inte springa omkring som en galning hela tiden. Jag måste bli bättre på att bara vara, och den här punkten är helt klart den som kommer bli kämpigast för mig. Men både utflykter och god mat är saker som nog kommer hjälpa till lite i alla fall, och jag hoppas kunna hitta ro i det, som jag kan ta med tillbaka till vardagen.

Livet Vardagsuppdatering

Att fira finhelg

Den här helgen har varit, förutom lång, himla fin. Viktig faktor för att den skulle kunna bli såhär bra är att jag i onsdags började ta en ny medicin. Jag hade ungefär lika höga förväntningar som varje gång jag får en ny medicin — med andra ord inga förväntningar alls. Men ännu en gång påminns jag om hur fantastiskt glad jag är att jag då för X år sedan orkade kämpa för att få komma till just honom. Komma ur landstingets vård, in till den privata sektorn och den här läkaren, som är specialiserad till max inom just neuropsykologiska funktionsnedsättningar. Han känner mig, han kan min problematik, han förstår helheten och inte minst hur de olika diagnoserna påverkar varandra. Det har tagit oss flera år att komma hit, till en punkt han från början vetat att vi skulle till, men velat ta oss till successivt. I onsdags började jag ta en medicin som, tillsammans med den medicin jag satte in vid mitt senaste läkarbesök, har gjort all skillnad.

Jag är lugn inombords, på ett sätt jag inte trodde var möjligt för mig. Jag gråter av lycka bara av att skriva det här nu, jag tror inte ni kan förstå hur direkt livsviktigt det här var för mig. Utan att vara likgiltig (alltid en rädsla jag har när det kommer till antipsykotiska läkemedel) så är jag lugn inombords. Jag är fortfarande kreativ, produktiv och effektiv — men hjärnan är inte lika kaos och känslorna är inte ett enda gigantiskt trassel. Jag har ro att faktiskt göra och faktiskt tänka. Utan distraktion från känslostormar och extrem ångest. Och sovit, herregud vad jag har sovit. Det är som att nu när jag är tillräckligt lugn inombords så kan kroppen äntligen slappna av lite — och den har mycket att ta igen. Jag blir trött tidigt om kvällarna och får kämpa om jag ska hålla mig vaken efter 20. Jag sover 9-10 timmar/natten vilket är det dubbla mot vad jag snittat senaste åren.

Men ja, nog om medicinen nu! Jag ville bara ta med det då det är vad som gjort den här fina helgen möjlig. Och kommer göra många fler fina dagar och stunder möjliga framöver. Det här är i alla fall vad vi ägnat oss åt denna långhelg;



I torsdags bjöd vi över Nalas BBF Leo + matte Sussi, som kommit att bli en nära vän till mig, på middag. Vi tände grillen och åt en riktig sommarmiddag med allt som hör till, och eftersom vi kände att vardagen ska firas så delade vi på en flaska bubbel också. Efter middagen tog vi en kvällstur ner till parken där det var någon slags danskväll med hög musik och glada människor. Nala var mest söt. Vi avrundade kvällen med cheesecake och sedan var det en trött Fanny som tokdäckade.

Många promenader har det blivit denna helg. Jag gillar helger för då kan vi gå alla tre, det är ju så mycket mysigare. Uppsala är verkligen vackert nu, med alla träd och blommor och gröna små oaser längs ån. Om kvällarna har vi iallafall försökt se film, men jag har alltså somnat varje gång. Helt hopplöst, och så väldigt ovant, haha. Jag vet inte hur ni kollar film, men här ligger vi alltid i hög. Nala är inte en sådan där hund som ligger vid fötterna, direkt. Nej, Nala ska ligga nära nära. Helst ovanpå.

Nedan ser ni nyaste tillskottet i familjen; Jockes efterlängtade motorcykel. Vi kallar henne ”Röda Faran” och hon är verkligen jättefin! När Jocke suttit ute och meckat har Nala legat och solat intill, givetvis så nära som bara möjligt. Sista bilden är någon slags familjebild då vi sällsynt nog är med alla tre på samma bild, från i lördags då vi under en promenad bestämde oss för att köpa med oss lite mat och sätta oss vid ån.

Sådana här helger får vi gärna fler utav!

Inspiration och pepp Livet Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Det är alltså fortfarande inte så att enskilda saker, tagna ur sitt sammanhang och utan helhet, säger något om din hälsa eller välmående.

Min kollega och vän Sara skrev igår ett inlägg som på ett otroligt bra och sammanfattat vis sätter ord på något också jag känner, om ett ämne jag själv berört flertalet gånger tidigare (jag samlar några länkar i slutet av detta inlägg för den som vill läsa mer). Nämligen det där om att det finns inte ETT sätt att vara hälsosam på. Värdet och vinsten av de ”hälsosamma” sakerna och/eller valen en gör minskar INTE i värde om en ibland kanske OCKSÅ gör något som eventuellt kan anses vara ”ohälsosamt”. Att göra både och är INTE att misslyckas med det ena, och det finns faktiskt inget som säger att ”X” ALLTID är det rätta/bästa sättet, det ”hälsosamma sättet”. 

Visst, om vi plockar ut enskilda saker ur sitt sammanhang kan vi ofta kategorisera det som antingen bra/mindre bra. Det gäller allt från livsmedel till sätt att träna. Men ingen (ingen!) ÄR ju dessa enskilda saker eller val, utan det handlar om en helhet. En helhet som, om man talar om vad som är ”hälsosamt”, innefattar cirka tusen enskilda saker som TILLSAMMANS bildar vårt upplevda (och faktiska) välmående.

Sara skriver om hur hon anklagas vara en dålig förebild eftersom hon dricker vin. För hon jobbar ju som redaktör på en hälsotidning herregud!? Suck. För mig är det ärligt talat helt obegripligt hur någon kan tycka att det finns ett motsatsförhållande i att BÅDE arbeta med- och ägna sig åt träning/hälsa OCH att göra/äta/dricka saker som en gillar — även om någon eller några av dessa saker kanske inte anses vara ”hälsosamma”. 

Återigen; vi kan inte se på saker- och kategorisera dem enskilt. För de påverkar oss inte enskilt, och vi är inte bara en sak.

Nu dricker inte jag vin särskilt ofta, så just mitt vindrickande har aldrig blivit ifrågasatt, däremot får jag rätt ofta försvara andra val jag gör. Som att jag äter en hel del ”vanliga” sötsaker, trots att jag bakar ”nyttigt” (till största del) och tränar. Men för mig är det verkligen inget konstigt med det — JAG GILLAR JU BÅDA?! Jag älskar Ben & Jerrys och jag älskar att försöka mig på att skapa egna (”hälsosammare”) varianter av bakverk och gotte. VARFÖR skulle det ena utesluta det andra, VARFÖR måste en välja, om båda sakerna är saker en gillar? Om något, är väl hälsa att inkludera saker i livet som får en att må bra på ett eller annat sätt, eller?

Jag påstår inte att lösgodis gynnar min hälsa, det är vi väl alla rätt överens om att det inte gör, men lösgodis är ju för bövelen inte det ENDA jag äter?! Det faktum att jag äter lösgodis får mig inte att skippa träningen, det får mig inte heller att INTE äta faktisk näringsrik mat OCKSÅ. Däremot gillar jag lösgodis. Precis som jag gillar att träna och gillar äta goda, så kallade ”hälsosamma”, måltider OCKSÅ. 

Varken jag eller du eller någon annan måste ”välja sida” här. DET är liksom min poäng. Och ursäkta mig, DET tycker jag är så nära hälsa man kan komma. Att förstå att bara för att en ibland gör något som e-n-s-k-i-l-t, separerat från precis allt annat en gör i livet, kanske inte gynnar ens hälsa så gör det en inte till en ohälsosam människa. Inte heller gör det en till en på något vis ”falsk” människa, eller för den delen en ”dålig förebild”. DÄREMOT är sannolikheten stor att om du gillar det du gör, så gör det dig förmodligen till en betydligt LYCKLIGARE människa. 


Så. Några gamla inlägg på samma tema:

Livet

Midsommar (och lite kort om rådande bloggstrul)

Först några tråkiga rader:
Tyvärr verkar det mesta strula på Hälsa & Fitness server just nu, och jag får tyvärr inte tillgång till min blogg ”enskilt” och kan således inte påverka så mycket när det gäller ”fixandet” av saker. Det gör mig galen, ska jag erkänna, och blogglusten är nere på cirka noll när hela layouten (och funktionerna med den) har mer eller mindre kollapsat.

Jag är alltså medveten om att det ibland inte ens går att besöka bloggen, någon mailade mig också och sa att de hamnade på en helt annan hemsida (!?) när de försökte kika in här. Jag vet att mitt receptindex inte funkar, och att de flesta bilder i inläggen försvinner. Detta ber jag så hemskt mycket om ursäkt för och tycker givetvis själv är supertrist. Om det inte fixas snarast löser jag det själv på annat håll, för såhär varken kan eller vill jag blogga.


Så, med det sagt – hur vad er midsommar? Själv har jag varit otroligt dålig på att fira midsommar ”sådär som en ska”. De senaste 7-8 åren har midsommarafton på sin höjd inneburit att jag ätit en god middag med fina vänner, långt ifrån blomsterkransar och sillunch. Men det tog jag liksom lite igen nu i år, då det blev ett väldigt ”klassiskt midsommarfirande”.

Sådär som en ser på film, ni vet? Svensk skärgård och båtturer, strålande sol och sillunch, lek och dans kring midsommarstång – ja, helt enkelt precis sådär som en föreställer sig när en tänker på midsommar. Och det var hur härligt som helst! Här kommer några bilder från dagen:


Livet Tankar om ting Träning

Lördagsutflykt, lycklig hund och bokad röntgen

Nala är väldigt trött och seg om dagarna nu när det är så varmt. Promenader dagtid är uteslutet, men hon gillar att ligga i solen och allra helst rulla runt runt i oklippt gräs som kittlar härligt. Hon vill ju också alltid bara vara med där jag är, och precis alla människor och djur är roliga att träffa, liksaså är precis alla nya platser spännande att besöka. Det är fint att ha en sådan hund, jag vill ju kunna ha med henne överallt. Just nu är hon kanske lite väl glad i allt, och förstår inte ibland alls varför hon inte kan vara i centrum i alla sammanhang och i alla sällskap. Men det är ju mycket en unghunds-sak, och eftersom hon alltid gör allt med sådan omåttlig lycka är hon lätt att förlåta, även när det blir lite väl intensivt.

Nåväl! Idag var vi båda helt däckade av värmen, och vilade i soffan efter lite förmiddagslek ute i solen. Eftersom jag försöker ”ta helg” nu för tiden, inte sitta med jobb lör-sön, ville jag ”göra något av” dagen. Hitta på något som jag vanligtvis inte hinner eller orkar under veckorna. Så jag packade ihop en Nala-ryggsäck med några liter vatten, drickskål och leksak och tog med mig Nala ut till Wenngarn Sportcenter, där vi sedan hängde dryga timmen på utegymmet.

Nala var supernöjd och glad under hela besöket. Vi hittade ett skuggigt hörn där hon mellanlandade ibland för att dricka eller bara rulla runt lite. Men för det mesta ville hon vara där jag var, så mina försök till frontböj, marklyft och armgång involverade idag också momentet: ”se upp för hunden”. Vilket ärligt talat inte gjorde så mycket till eller från vad gäller min egen träning — jag har den senaste tiden fått allt mer ont och idag funkade tyvärr ingenting som jag ville.

I förra veckan tog jag mig till en läkare, och har nu fått remiss för röntgen, av både axel och nacke. Det är steg ett, förmodligen kommer mer eller mindre hela överkroppen behöva röntgas men av förklarliga skäl görs det i omgångar. Det känns i alla fall bra, att jag har ”tagit tag i” den här problematiken nu äntligen. Röntgen visar visserligen inte på långa vägar allt, och inte heller är det alltid så självklart vad som är orsak och vad som är symptom — MEN efter över 3 år av konstant smärta som nu den senaste tiden blivit allt mer intensiv och handikappande i livet i stort, tänker jag att allt jag kan göra och undersöka bör jag nog ge en chans.

Så för att sammanfatta dagens utflykt till wenngarn: inte så mycket träning men ett himla fint sällskap och en fin timme i solen!

Livet Stil och mode Träning Vardagsuppdatering

Nya favoriter från BLACC (och Wyte)

Min senaste order från Sportamore innehöll bara kläder från BLACC, plus en liten canvasryggsäck från Wyte. Jag gillar verkligen verkligen BLACC, och har ju visat er favoriter tidigare – exempelvis mina gröna favoriter Petunia med den höga sköna midjan, eller världens skönaste mysbyxa Galvanic. Exakt hur mycket jag gillar dessa plagg? Tja, så pass mycket att jag nu köpte ett par till av var, i andra färger; Petunia i grått och Galvanic i svart. Båda är för övrigt nedsatta till 129:- just nu!

Jag köpte även två tunna och somriga överdelar i vitt; linnet Air och den långärmade toppen Wind. Båda med en ”slits” baktill lätt att knyta ihop. Jag bär ofta överdelar i oversize och knyter dem mer eller mindre alltid i midjan – slitsen gör det betydligt enklare och snyggt är det ju dessutom också! Som gjort för hög midja, som Petunia ju har.

Här ovan ser ni den tunna och underbart sköna toppen Wind (jag har rullat upp ärmarna, de är normallånga) och de grå tightsen Petunia. Alltså allt med dessa tights är så bra, kan inte betona det nog. Jag älskar den perfekta höjden i midjan och de platta sömmarna.

Utöver plaggen från BLACC köpte jag även en liten ryggsäck jag kikat på ett tag. Enkel, stilren och sådär typiskt bra storlek för små spontana utflykter. Jag planerar nämligen att ta med Nalis på sådana i sommar. Den är i canvas, heter City backpack och är från Wyte (också denna är nedsatt, från 399:- till 199:-)

De finns inte än, men jag hoppas att det snart kommer en mörkare nyans av Petunia. I samma snygga melering, kanske i mörkgrått/svart? Eller en riktigt mörkblå nyans, det vore också fint. Mmm, tack på förhand Sportamore!

Livet Tankar om ting Vardagsuppdatering

Inför beach 2017

Min bloggkollega och vän Sara är bra på listor (ja och mycket annat också, såklart. Exempelvis är hon oförskämt bra på att lyfta tunga saker, men det är inte vad just det här inlägget ska handla om) och till skillnad från hur jag känner inför de flesta tidningsrubriker just nu (inför ”beach 2017”, ni vet) så är jag uppriktigt intresserad av att läsa hennes inlägg ”5 skäl till att jag inte kommer skämmas över min mage i sommar”. Precis som jag uppskattade att läsa hennes inlägg ”5 saker jag gör för att förbereda mig inför beach 2017”. Det är liksom rubriker och inlägg jag känner är långt mer relevanta än alla de där hetsiga artiklarna en hittar så fort en slår upp valfritt magasin såhär års.

För ja – snart är det sommar. Tidningshyllorna fylls av omslag med de bästa och snabbaste sätten att tappa fem kilo här, bygga en liten Beyoncé-röv där. Instagram- och facebookflöden fylls av bilder och citat om att stå emot, om att kämpaFör du vill väl se bra ut på stranden?! Det är ju faktiskt det viktigaste, när en är sommarledig och solen skiner – att en ser bra ut.

Eller, ja. Kanske inte? Alternativt kan en välja bort och sålla i flöden, exempelvis i instaflödet. En kan helt sonika skita i att köpa tidningarna och strunta i att läsa de tio tipsen om hur en bäst ”kommer i form”. Men även om en gör det så är det svårt, om inte direkt omöjligt, att missa rubrikerna och de där satans ”inspirerande citaten” som poppar upp här och var såhär veckorna innan sommerledigheten.

Därför vill jag nu, för tredje året i rad, lista några vanligt förekommande ”fitness-citat” som jag tycker bör omformuleras en aning.

”How do you want to feel this summer… Fit or jealous?”
Ja… vad sägs om lycklig, pirrig i magen, lugn i själen och närvarande i nuet? Just a thought.

”This could be you in a few months…” (med en helt orelaterad bild på en platt mage eller dylikt)
Nej, det kan det faktiskt inte vara. Det kommer aldrig vara du. För alla är olika och vet du? Det är helt OK. Riktigt bra, är det till och med.

”Dear stomach, You’re bored. Not hungry. So shut up.”
Eller, så ger du den något gott. Vi måste äta ibland, det bara är så. (ps: guud vad tråkigt det varit annars) Och (!!) du kanske visst är hungrig?

”Someone who is busier than you is running right now”
Jaha, vad kul för hen då! Jag väljer den träningsform jag tycker är kul, och utför den när jag orkar/har lust. För att det är kul.

”Don’t eat that cupcake, you’re sweet enough”
Eller ät den, om du vill. Eller ät något annat, om du vill. För newsflash: du är söt ändå.

”En kaka = tusen burpees”
För det första: VEM äter EN kaka? För det andra: en kaka (eller två eller tre eller femton) är framför allt = gott. Jag involverar helst inga burpees alls, om jag ska vara ärlig. Däremot kan jag starkt rekommendera träning i kombination med kakor; att dra ihop några favoritvänner och träna vad ni nu gillar och ha en gemensam fika-paus. Det är fint!

Livet Vardagsuppdatering

Välkommen hem till mig: min arbetsplats

Eftersom jag arbetar mycket hemifrån, och överlag spenderar ganska mycket tid just i mitt hem, har jag den senaste tiden försökt vara uppmärksam på småsaker som får mig att trivas lite extra. Ni vet; istället för att köpa enkla vanliga pennor köpte jag de där pennorna som kostade dubbelt så mycket bara för att de faktiskt också var dubbelt så fina – och nu gör de mig minst dubbelt så glad varje gång jag ser dem. Jag köper vykort med motiv eller citat på som jag aldrig skickar utan hänger upp någonstans här hemma så jag ser dem varje dag. Jag har alla mina finaste böcker och anteckningsblock (ofta tomma, köpta enbart pga vackra att se på) liggandes framme någonstans i lägenheten, antingen bara som prydnad eller så är de staplade på varandra och bildar på så vis någon form av avlastningsmöbel.

Nu senast i ”hörn av mitt hem som fått sig en uppfräschning” är min arbetsplats. Jag bor litet och har tyvärr inget separat arbetsrum i dagsläget, utan jag har försökt skapa ”uppdelningar” i det stora rum jag har. När jag säger mitt stora rum menar jag alltså mitt vardagsrum + sovalkov. Runt min säng har jag hängt upp en himla massa vita, tunna spetsgardiner, och sedan fylls vardagsrummet främst av min stora soffa med tillhörande soffbord. Så – där mellan soffa och sovalkov hade jag drygt en meter utrymme att jobba med. På den ytan skulle jag klämma in en liten arbetsplats.

Under skrivbordet har jag några enkla förvaringsboxar med diverse arbetsrelaterade småsaker, så som mikrofon, olika kameror, objektiv, sladdar, mm. På väggen ovanför datorn hänger ett än så länge rätt tomt metallnät, och lampan står där på kanten eftersom skrivbordet helt enkelt även får agera sängbord.

Än så länge är min lilla arbetshörna rätt o-stökig och tom på ”prylar” som ligger framme. Ett gäng pennor, ett block, och några citat är allt. Återstår att se hur länge jag lyckas hålla det såhär…

Skrivbordet heter Fjällbo och är från Ikea, stolen heter Kullaberg och är också den från Ikea. Metallnätet är från Lagerhaus, och lampan köpte jag på Hemtex för något år sedan.