Browsing Category

Träning

Träning

150 repetitioner knäböj

Det där med träningsmotivation. Det där med att minnas varför en, mitt uppe i vardagens bestyr, ska prioritera att ta sig till gymmet för att träna då och då. Herregud, jag har ägnat mig åt träning i någon form så länge jag kan minnas, ändå måste jag påminna mig om sådant här. Det är väl nackdelen med att träna så som jag gjort de senaste åren; utan konkret mål eller strukturerad plan. Att träna enbart ”for fun” och låta träningen vara som ett litet lyckopiller. Jag har velat ha det så, och vill det fortfarande, men är den första att erkänna att ibland kan jag ändå lite lite avundas de som inte behöver tänka- eller känna efter utan bara kan bege sig mot gymmet med dagens sedan länge bestämda plan för exakt vad som ska göras.

För de där dagarna när jag stannar upp mitt i min galna-höna-rusch och ändå kommer så långt som att inse att ”nä, jag tror jag behöver pausa lite och åka till gymmet” – för att sedan kunna konstatera att jag vet inte vad jag ska göra där?! Jag har ju ingen plan. Jag vet inte vad jag VILL?! Vilket är ett så väldigt löjligt ”problem”, det vet jag ju (vilket gör mig ännu mer irriterad och trött på mig själv). Men det är i alla fall då, när nämnda ”problem” uppstår som jag tar till mitt favorit-trick för inspirationslösa dagar: sifferlekarna. (tidigare inlägg på temat: markpass – variationer och sifferlekar och mer om sifferlekar – knäböj)

Inspiration till mina senaste pass fick jag när jag lyssnade på Kenny ”Strävan” Dahlström i Tyngre Radio. Jag gillar Kennys inställning till både träning och livet i stort, och vad gäller förstnämnda är det nog enkelheten som tilltalar mig. Inga krusiduller utan bara träning, liksom. Veckans pass delas upp överkropp/underkropp, och eftersom det är så också min träning har sett ut det senaste halvåret bestämde jag mig för att redan dagen därpå köra det knäböjspass Kenny beskrev i podden. Det var… något helt annat än vad jag är van vid. Minst sagt.


KNÄBÖJSPASS (à la Kenny Dahlström)

Upplägget lyder: 30 set (jo, trettio) 5 repetitioner på en vikt som är ca 50% av 1 RM. Som en försöker göra på någorlunda kort tid.

Jag gick in med inställningen att ”det borde jag väl klara på ungefär samma tid som Kenny”… på hans instagram såg jag att han kört sina 30 set på runt 22 minuter, så jag gav mig lite marginal (någon slags nybörjar-förmån?) och trodde jag var safe med målet 25 minuter. Men nja, 32.09 stannade jag klockan på, efter 30 genomförda set.

Kenny kör utfallsgång efter sina böj, men det är svårt att få till på mitt gym pga platsbrist, och ärligt talat hade jag nog inte klarat det, haha. Mina ben skakade under sista böj-seten och jag var mer än nöjd och belåten även utan utfallsgång.

Vad jag tyckte om passet? Jag är faktiskt lite överraskad över hur mycket jag gillade det. Faktum är att jag efter en vecka körde om det (för ja, det tog en hel vecka innan den helt galna träningsvärken lagt sig) och denna gång stannade jag klockan på 28.50. Jag hoppas få till ett böjpass i helgen och då siktar jag på att genomföra mina set på under 27 minuter.

Tankar om ting Träning Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Två saker som gjort mig rätt förbannad/frustrerad senaste tiden


IF vill inte bevilja min ansökan om sjuk- och olycksfallsförsäkring – eftersom jag har adhd (som f.ö. är en av få diagnoser som ändå inte innefattas/ersätts i en sjukförsäkring).


*att jag inte haft en regelrätt sjukförsäkring tidigare beror på att när jag tecknade min första hemförsäkring så valde jag ett slags ”paket” där sjukförsäkring ingick i hemförsäkringen. Den paket-varianten finns tydligen inte längre, och killen jag snackade med på if rekommenderade mig att helt enkelt ansöka om sjuk- och olycksfallsförsäkring separat nu, då  jag/hemmet nu är medförsäkrade i min sambos försäkring som han har via facket. En sidenote, men så ni hänger med*

Eftersom jag alltid har haft alla mina försäkringar (för hem, hund och bil) hos IF och alltid varit väldigt nöjd med både försäkringarna i sig och framför allt deras kundservice, kändes det ganska självklart att nu även teckna denna försäkring hos dem. Jag fyllde i en hälsodeklaration och ansökte om en sjuk- och olycksfallsförsäkring. Att adhd är ett ”undantag” som aldrig ersätts eller inkluderas i en sådan här försäkring visste jag redan om, men utöver mina neuropsykologiska diagnoser så har jag alltid varit väldigt frisk; jag kan inte minnas att jag någonsin haft någon fysisk sjukdom, och jag har varit förskonad från skador så som brutna ben etc. Så jag fyllde i deklarationen, skickade in och tänkte inte mer på det.

En vecka senare fick jag hem ett brev där IF skrev att de ”tyvärr måste meddela att de inte beviljar den sökta försäkringen”. Orsaken? Att de ansåg att jag ”ännu inte är färdigutredd”, samt att min ”diagnos eller symptom bedöms vara en större försäkringsrisk än normalt”. Det enda jag i deklarationen fyllde i var alltså mina neuropsykologiska diagnoser, som alltså ändå inte innefattas eller på något vis ersätts i en sjuk- och olycksfallsförsäkring likt denna, och i fältet en kunde välja att fylla i med mer info var jag även tydlig med att jag sedan X tid går hos läkare X och att jag under en längre tid haft samma medicin i samma dos. Dvs jag behandlas, och måste iom det träffa min läkare regelbundet, för att ha koll på blodtrycket, diskutera medicinen och hur livet funkar i stort. Jag kommenterade även det faktum att mina diagnoser alltså inte är sjukdomar utan funktionsnedsättningar – det är således inte diagnoser jag någonsin kommer ”friskförklaras” från.

Så jag antar att jag aldrig kommer få teckna en sjuk- och olycksfallsförsäkring hos IF? Om jag inte ljuger i hälsodeklarationen då, och helt enkelt inte nämner min adhd. Är det bara jag som tycker detta är helt absurt? Jag menar även OM jag nu varit i behandling eller under utredning för något som till skillnad från mina diagnoser faktiskt innefattas i en försäkring, så kan jag väl fortfarande drabbas av annan sjukdom eller ett olycksfall? Okej om de på något vis bedömer försäkringsrisken som högre än normalt och kostnaden för mig att teckna en försäkring därför skulle bli större, men att inte bevilja ansökan alls? Sjukt.


Märkliga män med märkliga kommentarer på gym.


Jag postade om detta fenomen på min instagram häromdagen, och det är något jag verkligen-inte-förstår. Det är ju dessutom något som sker precis hela tiden, jag har genom åren fått höra det ena dummare än det andra och vet att jag inte är ensam om det. Ensam om att som kvinna bli instruerad, få goda råd, och självklart få mitt utseende både kommenterat och värderat. Av män. Så jag tycker att vi alla kan ta med- och använda oss av det Josefin skrev i kommentarsfältet att hon brukar göra när hon är med om liknande, hon kontrar nämligen med följande svar;

”och du kanske borde träna lite på din impulskontroll, det kan hjälpa dig att inte hamna i den här pinsamma situationen igen…”


Ibland är det liksom rätt skönt att bara tillåtas vara lite arg. Bli lite förbannad när saker är- eller folk beter sig som skit. Jag har inga problem med att låta berörda personer/företag veta vad jag tycker om det som skett, men när jag väl ”fått det ur mig” vill jag övergå till att lösa nämnda skit. Så jag har nu en försäkring, men den tecknades då inte på IF… och tack vare Josefin har jag även ett givet svar att ge alla framtida män-med-icke-relevanta-åsikter-om-min-kropp.

Det är okej, det är till och med rätt skönt, att tillåtas vara förbannad när saker skiter sig eller folk inte har normal jäkla hyffs. Du är välkommen att få ur dig lite ilska här i kommentarsfältet, förhoppningsvis kan vi skratta åt det hela tillsammans, eller åtminstone inse att vi inte är ensamma.

Träning

Träningen då?

Och träningen då, hur går det med den? Det har trillat in en del frågor om hur jag tränar nu för tiden; OM jag tränar alls och vad jag i så fall tränar. Så idag tänkte jag helt enkelt skriva lite om hur min träning ”ser ut” nu för tiden.

Träningen just nu är oerhört oregelbunden och ostrukturerad. Antalet pass jag får till på en vecka varierar från 0 till 4 pass i veckan. Vad jag tränar när jag väl tar mig till gymmet beslutar jag mer eller mindre på plats, under tiden jag värmer upp och allt eftersom jag känner hur kroppen känns.

Jag inleder alla pass med de rörlighets- och andningsövningar jag fått från Jonas (Parandian, @naprapatjonas på instagram). Beroende på hur ont-/svårt att andas jag har tar dessa övningar mellan 15 och 40 minuter. Oftast mildrar de mina smärtor så pass att jag kan träna nästan vad jag vill, fast med modifikation, givetvis. De senaste veckorna har det blivit att jag roterat mellan ett par olika pass, av den enkla orsak att de funkat med mitt onda + varit tidseffektiva. Såhär har de passen sett ut:


Pass 1: ”tunga” knäböj + benövningar

  • Uppvärmning – rörlighets- och andningsövningar
  • Knäböj — ett gäng uppvärmningsset upp till en arbetsvikt där jag kört 3-6 set * 2-3 reps, sedan har jag sänkt vikten med ≈20% och kört 2-4 set * 5-8 reps
  • Andra benövningar efter smak – här har jag varierat mellan att köra benspark + liggande lårcurl, och att ställa mig i smithmaskinen och göra sådant här

Pass 2: armar + axlar

  • Uppvärmning – rörlighets- och andningsövningar
  • Tungt superset för armar — en övning för biceps och en för triceps, 4-5 set * 5-8 reps
  • Superset för axlar – här kör jag nästan alltid hantelpressar + sittande hantellyft åt sidan, 4*8 på båda
  • Triset biceps/triceps/baksida axlar – med lätta vikter kör jag 4 varv à 25 reps av curls+triceps+sidolyft


Pass 3: lättare böj + bål/skulderstabilitet

  • Uppvärmning – rörlighets- och andningsövningar
  • OHS — 5*5 på lämplig vikt
  • Superset frontböj+militärpress – 4-5 set * 5-10 reps
  • Knäböj – 2-3 set * 2-5 reps på snäppet längre vikt än i det tunga böjpasset (ibland skippar jag vanliga knäböj helt detta pass)
  • Lätta roddar med rep – superset av breda och smala, 5 set med stegrande vikt 15+15 reps (se övning 3 i detta inlägg)

…och ibland blir det bara övningar jag känner för som jag blandar hejvilt utan större baktanke eller syfte. Just nu försöker jag motivera mig att ta mig till gymmet över huvudtaget, och är glad för de pass jag lyckas skramla ihop. För när en har ont, känner sig svag och har stora fysiska begränsningar är det banne mig varken lätt eller roligt att vare sig ta sig till gymmet eller att genomföra någon slags pass.

Träning Vardagsuppdatering

Ny stad – nytt gym

Innan flytten hade jag två träningsfria månader, främst på grund av det jag skrev om här. När vi väl flyttat fanns det givetvis gott om saker att göra för att komma i ordning i nya hemmet, och när en väl kommit ur sina vanliga träningsrutiner är det som bekant lätt att låta dagarna gå… det blev helt enkelt många ”äsch, en träningsfri dag till gör ju varken till eller från”.

Två månader är det längsta träningsuppehåll jag haft på väldigt, väldigt länge. Att vila i sig har jag inga större problem med, första dagarna/veckan kanske jag surade lite men allt eftersom tiden gick vande jag mig. Sedan har jag ju haft så fruktansvärt ont så det har liksom inte varit aktuellt att ens försöka träna. Men jag har helt klart märkt av träningens frånvaro; sänkt både humör och allmän, tja vad ska jag kalla det, ”pepp på livet”? Plus att jag rasat i vikt, så när jag väl kan komma igång med träningen igen vet jag att jag har uppförsbacke att vänta, att jag kommer vara betydligt svagare än när jag tränade som vanligt i våras.

Jaja! Nog om sådant tråk, och vidare till lite roligare saker. Jag började fnula på gym och var jag skulle träna framöver ganska direkt efter att det stod klart att jag skulle bli Uppsalabo nu i september. Eftersom jag bott strax utanför stan i princip hela livet hade jag visserligen redan rätt bra koll på gym-utbudet, men jag ville ändå ha kolla runt lite innan jag bestämde mig. Det tog inte så lång tid och krävdes inte så mycket runtkollande, innan jag kunde konstatera att det gym jag från början varit sugen på- och trott skulle bli mitt nya ”hemmagym” helt klart var det bästa valet för mig. Så utan att ha provtränat eller ens ha sett lokalen körde jag och tecknade årskort på Shape Gym Uppsala.

Hittills har det alltså inte blivit så många besök, men i helgen som var gjorde en premiärvisit, mest för att kolla in stället. Jag körde lite andnings- och rörlighetsövningar, och framför allt så njöt jag av att äntligen vara tillbaka i gymmiljö bland stänger, viktskivor och hantlar.

Shape Gym är precis sådär som jag gillar; taket är högt med härligt ljusinsläpp från de stora fönstren, rejäla hantlar ligger uppradade längs lokalens ena långsida, intill dem finns böjrack och gott om viktplattor. Rummet fylls sedan upp av väl utvalda maskiner, det syns verkligen att det finns en tanke bakom varenda en och jag kunde hitta flera spännande varianter jag saknat på andra gym.

Jag vet redan att jag kommer trivas SÅ bra här. Nu skulle jag bara önska slippa ha så himla ont, så jag kan börja träna ordentligt igen… men kanske just därför, just för att det är lite extra kämpigt att överhuvudtaget ta sig iväg för tillfället, är det ännu viktigare och finare att ha hittat ett gym att trivas på. Ett gym en ibland kommer till för att ta i från tårna och grimasera i takt till rockmusiken som strömmar från högtalarna – och ibland kommer till för att ”bara vara”. Det är ju sådana gym jag gillar.

Övningar Träning Vardagsuppdatering

Mer om sifferlekar – KNÄBÖJ

Den senaste tiden har min träning varit 100% freestyle. Träningen ”blir av när den blir av”, vilket nu alltså inneburit betydligt färre pass i veckan än tidigare, och när jag väl är på gymmet är det dagsformen (och humöret) som avgör både vilka övningar och vilken intensitet det blir. En grej jag gör ofta när jag ska variera mina pass är att leka med siffror – ni kanske minns det här inlägget jag skrev om två varianter av markpass? Idag tänkte jag snacka lite om knäböj och hur jag ”lekt med siffror” i upplägget även där.

Eftersom jag vet med mig att jag lätt, väldigt lätt, faller tillbaka till att köra 2-reppare på relativt tunga vikter i böjen, försöker jag hela tiden hitta på roliga (nåja) sätt att inkludera lite högreppare. Inte istället för tunga set, utan jag viger helt enkelt ett av veckans böjpass till att nöta på lättare vikter och fler reps. Två sätt jag gjort detta på:


3 set à 10 repetitioner. Jag började på ungefär 50% av mitt 1RM och la sedan på vikt för varje vecka. Hade jag inte orkat att göra alla 10 repetitioner i alla 3 set hade jag legat kvar på samma vikt nästkommande vecka. Detta ”mini-upplägg” höll jag på med från 50kg till 55-60-65-70-75 och slutligen 80kg. Sedan tog jag lite paus från att nöta högreps för att hitta på en annan variant av upplägg, och har nu precis börjat med:

8×8 – vilket är precis vad det låter som; 8 set à 8 reps. Också här började jag på 50kg, och för varje vecka kommer jag lägga på lite mer vikt. I fredags körde jag andra passet och då var arbetsvikten 55kg. Än så länge kör jag utan bälte för att få lite ”gratis” bålträning.

Mina uppvärmningsset + första arbetssetet summerades i den här videon som jag la upp på min instagram;

Livet Tankar om ting Träning

Lördagsutflykt, lycklig hund och bokad röntgen

Nala är väldigt trött och seg om dagarna nu när det är så varmt. Promenader dagtid är uteslutet, men hon gillar att ligga i solen och allra helst rulla runt runt i oklippt gräs som kittlar härligt. Hon vill ju också alltid bara vara med där jag är, och precis alla människor och djur är roliga att träffa, liksaså är precis alla nya platser spännande att besöka. Det är fint att ha en sådan hund, jag vill ju kunna ha med henne överallt. Just nu är hon kanske lite väl glad i allt, och förstår inte ibland alls varför hon inte kan vara i centrum i alla sammanhang och i alla sällskap. Men det är ju mycket en unghunds-sak, och eftersom hon alltid gör allt med sådan omåttlig lycka är hon lätt att förlåta, även när det blir lite väl intensivt.

Nåväl! Idag var vi båda helt däckade av värmen, och vilade i soffan efter lite förmiddagslek ute i solen. Eftersom jag försöker ”ta helg” nu för tiden, inte sitta med jobb lör-sön, ville jag ”göra något av” dagen. Hitta på något som jag vanligtvis inte hinner eller orkar under veckorna. Så jag packade ihop en Nala-ryggsäck med några liter vatten, drickskål och leksak och tog med mig Nala ut till Wenngarn Sportcenter, där vi sedan hängde dryga timmen på utegymmet.

Nala var supernöjd och glad under hela besöket. Vi hittade ett skuggigt hörn där hon mellanlandade ibland för att dricka eller bara rulla runt lite. Men för det mesta ville hon vara där jag var, så mina försök till frontböj, marklyft och armgång involverade idag också momentet: ”se upp för hunden”. Vilket ärligt talat inte gjorde så mycket till eller från vad gäller min egen träning — jag har den senaste tiden fått allt mer ont och idag funkade tyvärr ingenting som jag ville.

I förra veckan tog jag mig till en läkare, och har nu fått remiss för röntgen, av både axel och nacke. Det är steg ett, förmodligen kommer mer eller mindre hela överkroppen behöva röntgas men av förklarliga skäl görs det i omgångar. Det känns i alla fall bra, att jag har ”tagit tag i” den här problematiken nu äntligen. Röntgen visar visserligen inte på långa vägar allt, och inte heller är det alltid så självklart vad som är orsak och vad som är symptom — MEN efter över 3 år av konstant smärta som nu den senaste tiden blivit allt mer intensiv och handikappande i livet i stort, tänker jag att allt jag kan göra och undersöka bör jag nog ge en chans.

Så för att sammanfatta dagens utflykt till wenngarn: inte så mycket träning men ett himla fint sällskap och en fin timme i solen!

Livet Stil och mode Träning Vardagsuppdatering

Nya favoriter från BLACC (och Wyte)

Min senaste order från Sportamore innehöll bara kläder från BLACC, plus en liten canvasryggsäck från Wyte. Jag gillar verkligen verkligen BLACC, och har ju visat er favoriter tidigare – exempelvis mina gröna favoriter Petunia med den höga sköna midjan, eller världens skönaste mysbyxa Galvanic. Exakt hur mycket jag gillar dessa plagg? Tja, så pass mycket att jag nu köpte ett par till av var, i andra färger; Petunia i grått och Galvanic i svart. Båda är för övrigt nedsatta till 129:- just nu!

Jag köpte även två tunna och somriga överdelar i vitt; linnet Air och den långärmade toppen Wind. Båda med en ”slits” baktill lätt att knyta ihop. Jag bär ofta överdelar i oversize och knyter dem mer eller mindre alltid i midjan – slitsen gör det betydligt enklare och snyggt är det ju dessutom också! Som gjort för hög midja, som Petunia ju har.

Här ovan ser ni den tunna och underbart sköna toppen Wind (jag har rullat upp ärmarna, de är normallånga) och de grå tightsen Petunia. Alltså allt med dessa tights är så bra, kan inte betona det nog. Jag älskar den perfekta höjden i midjan och de platta sömmarna.

Utöver plaggen från BLACC köpte jag även en liten ryggsäck jag kikat på ett tag. Enkel, stilren och sådär typiskt bra storlek för små spontana utflykter. Jag planerar nämligen att ta med Nalis på sådana i sommar. Den är i canvas, heter City backpack och är från Wyte (också denna är nedsatt, från 399:- till 199:-)

De finns inte än, men jag hoppas att det snart kommer en mörkare nyans av Petunia. I samma snygga melering, kanske i mörkgrått/svart? Eller en riktigt mörkblå nyans, det vore också fint. Mmm, tack på förhand Sportamore!

Okategorierat Övningar Träning Vardagsuppdatering

Cirkel av hip thrusters med gummiband (favorit-komplementsövning)

En övning jag verkligen gillar är hip thrusters. Både med och utan vikt, jag ser det nästan som två ”olika” övningar. För mig, som konstant måste jobba och tänka på att aktivera gluteus i övningar som knäböj och marklyft, är hip thrusters utan vikt en fantastisk komplementsövning där jag får jobba på att ”hitta kontakt”. Det är ju inte det roligaste jag kan tänka mig att göra i gymmet, det ska jag erkänna, så jag passar på att slänga in en cirkel av hip thrusters-varianter dagar jag kör så kallade ”återhämtningspass”. Under sådana pass mjukar jag mest upp kroppen med roller, kör rörlighetsövningar och på sin höjd någon lättare övning som just den här.

Som sagt, jag kör oftast en cirkel av varianter. Här visar jag 4 stycken, som jag kör utan paus. Det en behöver är ett litet lätt gummiband, som träs runt knäna, och en bänk eller liknande. Hur en ligger på bänken är lite en smaksak; personligen gillar jag att bara ha översta delen av skuldran mot bänken, för att avlasta nacken och kunna gå ner så djupt som möjligt med resten av kroppen. Det som skiljer de olika varianterna åt är fotisättningen, och jag förklarar kort under varje bild.


band1

Variant 1: höftbrett/axelbrett –Fötterna axelbrett, vikten på hälen. I slutposition är vinkeln i knäna 90 grader. I toppläget, håll någon sekund och känn hur det är rumpans ”knip” som håller kroppen i den positionen. Sakta ner igen, vänd så långt ner du kommer (men sätt dig inte).

band2

Variant 2: ”höftabduktion” – Genom hela rörelsen hålls höften i toppläget, så aktiverad bål är viktigt för att hålla formen. I startposition hålls lår, knän och fötter ihop, sedan skjuts knäna ut åt sidan.

band4 band3

Variant 3: enbens – Sträck fram det ena benet och hitta en fotposition för det andra benet där du har stabilitet i kroppen. Fokusera på att hålla höften rak genom hela rörelsen, och se till att ha anspänning i bålen hela tiden.

band5

Variant 4: sumo/”böjbredd” – Jag tänker att jag står lika brett som jag gör när jag knäböjer, eftersom det är i den positionen jag behöver bli bättre på att koppla in rumpan. I övrigt är utförandet precis som i variant 1.


Hur många ska en göra då? Tja, det brukar liksom visa sig, för en orkar inte så himla många. Senast jag körde gjorde jag 15 repetitioner av varianterna med båda fötterna i golvet, och 10 repetitioner av enbens-varianten. Alla direkt efter varandra utan paus, men med en kort vila mellan varven. 3 varv.

Okategorierat Övningar Träning Vardagsuppdatering

Återhämtningshelg

När jag i förra veckan nämnde att jag tränar efter ett upplägg för att försöka mig på att dra 150 kilo i marklyft inom en närliggande framtid, frågade Lisa om det var RSR jag körde igen – vilket är helt korrekt! För drygt 4 veckor sedan påbörjade jag alltså en ny runda av Russian Squat Routine, det ”toppningsupplägg” på 6 veckor som tidigare tagit mig från ett mark-PB på 105 till 115kg, samt ett böj-PB från 95 till 100kg (här har jag skrivit mer om RSR och andra träningsupplägg). Efter senaste rundan, som var knäböjen i somras, har jag tränat rätt lugnt och försiktigt. Det sliter rejält på nervsystemet att nöta så intensivt som en gör i RSR, och efter maxningen där jag böjde mina efterlängtade 100 kilo tog det alltså över ett halvår innan jag kände mig någorlunda fräsch i kroppen igen.

Men nu är jag igång igen, och efter flera månaders ”vad jag känner för-träning” ville jag återinföra in lite struktur i min träning. Självklart är RSR inte ett upplägg en kan ligga på runda efter runda under lång tid, men det var länge sedan jag körde efter det för just marklyft (det var hösten 2014 om jag inte minns fel) och det är bara 5 små kilo jag vill öka mitt PB med. Detta av den väldigt simpla (och precis lika väldigt fåfänga) anledningen att jag vill ha dragit 150 kilo, inte ”bara” 145, som är mitt nuvarande PB.

I fredags körde jag sista passet vecka 4, ett pass som var tungt. Eftersom jag vet hur de sista veckorna på detta upplägg brukar kännas i kroppen, hur slitiga de brukar vara, och eftersom jag vet hur det straffar sig att ”fuska” med extrapass under denna period, såg jag till att få en lugn helg utan tunga lyft. Igår söndag vilade jag helt och i lördags tog jag mig till gymmet bara för att mjuka upp kroppen med lite olika rörlighetsövningar och rullningar på foamroller och boll.

brostrygg1

Den här illa övningen ni ser ovan är en av mina absoluta favoriter. Inte minst är den fin för stela bröstryggar, och jag tycker den är skön i precis hela kroppen. Framför allt får den mig att a-n-d-a-s vettigt. Det är rätt absurt hur dålig jag är på andningen, och jag märker hur det begränsar mig. Dels i träningssammanhang men minst lika mycket påverkar det min vardag i övrigt negativt. Så jag jobbar aktivt på detta.

En annan storfavorit som jag visat flera gånger tidigare är ju den här för fotryggen:fot1

Idag ska det dock marklyftas igen! Ett lättare pass idag… och på onsdag väntar det tyngsta passet hittills. Hua.

Inspiration och pepp Okategorierat Träning Vardagsuppdatering

Det finaste i livet just nu

Efter några månader utan möjlighet att ta mig till Wenngarn är jag sedan några veckor nu äntligen tillbaka på mitt favoritsportcenter.
Jag har egentligen alltid varit en ”ensam-tränare”. Jag har aldrig riktigt varit bekväm med- eller önskat att träna ihop med någon, utan har helt enkelt föredragit att träna själv. Mycket för att jag kommer av mig med träningen när jag har mycket ”omkring mig”, jag pratar alldeles för mycket och tiden försvinner utan att något vettigt blir gjort. Men sedan jag hittade till Wenngarn Sportcenter och till de fina vännerna jag idag har där, har det fallit sig naturligt att träna ”ihop”. För första gången någonsin är det nu något jag trivs med – ärligt talat är det lite utav veckans höjdpunkt, våra kvällar ihop på gymmet.

Tre dagar i veckan samma tid, ses vi bland stängerna. En tyngdlyftare, en rugbyspelare, en strongman, en styrkelyftare och en thaiboxare. (ja och så jag då, oklart hur jag ska titulera mig i sammanhanget.. en ”tränande”?) Stämningen är lättsam och okrystad, attityden är ”no bullshit” med en rejäl dos jävlar anamma och ”det är bara att göra”. Den som vill ha eller behöver hejjarop får det i överflöd, den som behöver tips och råd får det – och den som bara vill ha sällskap några timmar kan utan problem komma bara för hänget.

Såhär med några tröga träningsmånader i bagaget då motivationen varit minst sagt frånvarande är jag så himla himla glad över att vara tillbaka. Tillbaka på Wenngarn och tillbaka hos de här superhärliga människorna. Även om jag i grunden nog fortfarande är en ”ensamtränare” och alltid kommer vara, så är de här kvällarna med de här människorna det absolut finaste i livet just nu.

WK2WK4

Igårkväll stod jag inför ett tungt pass, då jag nu kommit halvvägs in på mitt träningsupplägg som förhoppningsvis tar mig till det där 150-kilos marklyftet om några veckor. På stången hade jag 120 kilo och det skulle upp 5×5, vilket var långt ifrån vad jag någonsin gjort på den vikten, jag tror att jag gjort en trea en gång tidigare. Så jag var lite nervös ska erkännas, inte så mycket över om jag skulle orka utan mer bara att jag var osäker på hur det skulle kännas i kroppen. De sista repsen i de sista seten var sega och tunga, men samtliga 25 repetitioner kom upp och jag fick gott om kooom igen nu Fanny-skrik från gänget (fast inför sista setet bad jag samtliga att inte titta på mig, ännu är jag inte helt hundra med åskådare, haha…)

Och så fick alla kaka! Hela helgen har jag stått i köket och filmat recept, bland annat gjorde jag en galet smarrig nutella protein cheesecake. Den fick lovord i överflöd och försvann snabbt. Många fina lyft blev det under kvällen, och jag kan inte låta bli att ge min fina kaka lite cred för det…

WK3WK1

Nu längtar jag mest till imorgonkväll då vi samlas igen. Vad som står på mitt schema? Marklyft… denna gång får jag dock njuta av lätta 2:or så det ska baaara bli kul! (och jag gör mitt bästa för att inte tänka på fredagens 4×4 på 127,5 kilo… hua, just nu känns det helt orimligt med tanke på att jag aldrig gjort ens en tvåa på den vikten. Spännande.)