Browsing Category

Vardagsuppdatering

Vardagsuppdatering

Favorithörn i hemmet

Har ni också favorithörn av ert hem? Det har jag. Hörn jag kan stanna upp och se på, och bara känna åh, vad fint det är. Med varningen att jag skriver ordet ”favorit” cirka tusen gånger i detta inlägg, så kommer här några av mina favorithörn i hemmet:

Jag hittade ett mini-växthus på lagerhaus häromveckan, och blev förälskad på stört. Så gulligt! Det står i vardagsrummet intill vår kaktus (vilket f.ö. är vår enda överlevande ”växt”..) och några ljus och lyktor. I köket hittar en en av mina favoritmöbler i hela huset: vitrinskåpet. Jag såg det först på emhome men då de inte hade det hemma på lager gick jag hem och googlade och hittade det på nätet för flera tusen kronor mindre. Självklart såg jag det som ödet och beställde hem på en gång. Jag älskar älskar älskar det! I köket är temat svart plåt med detaljer i guld, samt några grågröna blad. Helt klart ett favorithörn i hemmet!I en annan del av köket står ett litet bord jag knåpade ihop med rester efter att ha gjort vårat hallbord. Förutom salt- och pepparkvarnar står där en korg (också en av mina absoluta favoritprylar i hemmet) med min finaste recept-och fotobok, samt några linneservetter. I all sin enkelhet gillar jag verkligen det här hörnet.Sist men inte minst, och vi är fortfarande i köket, hittar vi en av mina små ”fotoväggar” (ja, jag har flera runt om i huset). Över köksön har jag fäst upp några av mina favoritbilder på mig och Jocke, som jag skrivit ut med min instax-share.

mobil Tankar om ting Vardagsuppdatering

Social baksmälla

När jag mår sämre ökar mitt behov av att dra mig undan. Min förmåga att processa intryck är starkt försämrad och jag blir väldigt fort trött. Extremt trött. Jag drabbas ofta av så kallad social baksmälla.

Det är ärligt talat rätt frustrerande att vilja göra något, och se fram emot att göra det, för att sedan på plats bli utmattad bara efter en liten stund. Jag känner mig dum när jag avbokar saker jag själv tagit initiativ till, för att orken tog slut redan under planeringsstadiet. Eller när jag under middagar med nära vänner måste gå och lägga mig och vila, för att det känns som att min kropp kommer sprängas i tusen bitar om jag inte får ligga ned och sluta ögonen för en stund.

Jag vågar sällan boka in saker, då jag vet att jag stressar upp mig inför planerade aktiviteter och möten. Jag får ångest långt i förväg och om jag mot förmodan klarar av att genomföra det inbokade så tar det mig flera dagar, ibland veckor, att återhämta mig mentalt. Det är deppigt, för samtidigt tror jag det är viktigt att inte helt tappa kontakten med vad som är ”normalt”.

I helgen hade vi en inbokad fest att gå på, som drog igång redan på eftermiddagen igår lördag. I fredags cyklade vi spontant ner på stan för att lyssna på musik med några goda vänner. Det här är alltså två saker jag egentligen finner glädje i, men ändå blev det alldeles för mycket för mig med sociala aktiviteter två dagar i rad. Jag blir så arg och ledsen, tänker att herregud klarar jag inte ens av att ha trevligt?! Det slutade med att jag fick lämna festen lite tidigare än mitt sällskap och köra hem till soffan. Idag har jag inte orkat göra någonting utöver att äta och se på serier. Jag försöker tänka att det här är som vilken sjukdom som helst, att det helt enkelt tar tid att bli frisk igen. Jag försöker verkligen att inte stressa upp mig, men det är svårt att inte bli nedslagen när jag inte ens har ork att göra saker som jag tror skulle göra mig gott. Helgen har varit trevlig men nu får det bli ett par lugna dagar, tysta dagar, för mig själv.

mobil Tankar om ting Vardagsuppdatering

Fem saker jag prioriterat före träning den senaste tiden

Nog för att jag senast häromdagen skrev ett inlägg om ett kettlebell-pass, men träning står för tillfället rätt långt ner på min priolista. Det är lite tråkigt (jag saknar de där omtalade ”kickarna”, och framför allt så saknar jag att vara riktigt SUGEN på att träna) men jag är inte allt för stressad utan litar på att suget återkommer. Det har helt enkelt funnits andra saker som jag velat prioritera före träning, och det ville jag bara påminna om är helt jäkla super-okej. Jag är fortfarande en tränande människa, just nu tränar jag bara mindre ett tag, för just nu behöver jag mer av annat.

Fem saker jag prioriterat före träning den senaste tiden:

Sömn. Oj som jag har sovit ikapp, och så många naps jag har klämt in. De bästa är de efter måltider; att gosa ner sig under en filt i soffan efter frukost, eller att lägga sig på en sval altan efter middagen. Jag har aldrig varit en nap-människa men nu är jag och jag kan verkligen känna hur gott det gör mig att sova ikapp lite.

Bara vara. Det här är något jag fått träna (och fortfarande tränar) på. Att bara vara. Att göra saker som inte är nytta eller jobb. Som att ligga under ett plommonträd en hel eftermiddag och läsa en bok. Ta en paus för att äta en glass, och sedan återgå till att göra ingenting. Tror det är väldigt nyttigt för mig.

Åka på utflykt. Små som stora, även om det blivit mest små. Exempelvis till det hundbad som ligger en bit utanför stan. Det blir något besök i veckan, med varierade antal hundar. Under förra helgens badlek räknade vi till 17 glada doggies som hade SÅ kul ihop i flera timmar. Det värmer mitt hundmamma-hjärta att se Nala så lycklig som hon är när hon skuttar omkring i vattnet.

Laga mat och baka utan att fota och publicera. Det låter kanske fånigt men fyfabian vad skönt detta är. Efter 10+ år med blogg kan jag väl kalla det arbetsskada, för tankar på ”vad jag kan skapa för bloggen” är ständigt närvarande, och de är faktiskt rätt uttröttande. Jag har under så många år gjort det här, får inte betalt och ser dagligen mina grejer publiceras här och var utan att jag får cred. Det är skittråkigt ska ni veta, att jag lagt och lägger så mycket tid, energi och pengar på något
som många vill ta del av men ingen vill ge något för. Så jag har medvetet försökt trappa ner, och hitta tillbaka till att laga mat och baka för enbart min egen skull. Svårare sagt än gjort, är det.

Ha hund-dagar. Helt enkelt dagar som ägnas åt hundar till 100%. Jag har hjälpt vänner med sina hundar någon dag då och då, och med två hundar är det lätt att ägna hela dagen åt bara dem. Promenader, gos, solning och lek på gräsmattan. Igår hade vi fina Ice hos oss från tidig morgon till sen kväll, och hundarna var verkligen det enda jag ägnade mig åt precis hela dagen. Ice är en American Bully och så fruktansvärt fin. Om det blir en till hund för mig blir det en Ambull, utan tvekan. Jag är väldigt förtjust i deras trygga och vänliga sinne. Plus att de är vackra att se på.

Återstår att se när träningssuget är så pass stort att jag prioriterar det före något av ovanstående. De senaste veckorna har det blir 1-2 pass i veckan kanske, och så lär det fortsätta ett tag till. Just nu är det helt enkelt ”back to basics” och att försöka känna efter vad jag egentligen vill och är sugen på som gäller. Det är svårt, visar det sig, men jag tror verkligen det är nyttigt.

Vardagsuppdatering

Kettlebells och glass

Att sätta sig på cykeln och trampa iväg mot gymmet har känts allt annat än lockande i den senaste veckans hetta, så jag har helt enkelt låtit bli. Lite extra vila har varit på sin plats och ärligt talat har jag istället mest sovit. Många naps har det blivit och tidigt sänggående om kvällarna. Jag vet inte riktigt varför jag varit så extremt trött den senaste tiden, eller hur mycket av det som eventuellt beror på just värmen.

Samtidigt som jag inte hittat en gnutta ork för gymbesök och träning har jag haft en känsla av rastlöshet i kroppen. Jag har sådana perioder ibland, då jag känner att jag vill hitta något projekt att grotta ner mig i, men inte har den blekaste aning om vad det skulle vara. Jag surfar runt på nätet och letar inspiration och idéer, kladdar i block och under hundpromenaderna försöker jag fånga någon av alla tankar som virvlar runt. Än så länge utan framgång, jag har fortfarande inte en aning om vad tusan jag vill eller vad det är jag går och längtar efter. Nåväl. I fredags fick jag i alla fall för mig att åka och handla kettlebells. Oklart hur jag ska använda dem, kettlebell-träning är för mig ett helt nytt område men jag tänker att det lär en sig?! Att sakta skapa sig ett hemmagym är ju också någon slags dröm jag går och bär, att en dag ha allting en kan tänkas behöva och önska nära till hands. Jag och J har redan detaljerade planer om hur vi ska bygga en rejäl gym-del i vårt framtida hus, haha..Jag premiär-använde mina kettlebells direkt jag kom hem, och gjorde mina livs första turkish get ups. Det gick finfint med alla tre kettlebells jag köpt; 12- 16- och 20-kilos, även om sistnämnda blev en aning svårare med Nalas ivriga hjälp. Tränar du med kettlebells? Har du något bra hemma-pass på lager som du vill dela med dig av? Skulle uppskattas enormt!I övrigt har jag mest ätit glass. Hittills har 7 glassar slunkit ner denna helg, och fler lär det bli idag. Åh, som jag älskar glass! Nu har jag hunnit smaka mig igenom alla utom en av Barebells glassar (har inte smaka struten, ännu) och de är verkligen galet goda allihopa. Har faktiskt riktigt svårt att utse en favorit, för jag har tyckt om allihop. Till och med de två med vit choklad, till min egen förvåning.

Idag blir ytterligare en lugn dag. En tur till sjön med Nala nu, sedan vill jag stanna på vägen hem för att -suprise- köpa glass. Det är ungefär enda planen so far.

mobil Tankar om ting Vardagsuppdatering

Att köpa bikini

I förra veckan la jag upp en bild på min instagram och skrev några rader om ett bikini-inköp. Såhär skrev jag;

”Jag köpte ny bikini häromdagen. På HMs plus size avdelning. Personligen bryr jag mig inte om vilken del i butiken jag handlar ifrån, bikinin är skitfin liksom. Men… jag måste säga att jag blev rätt förvånad. Och trött; jag förstår verkligen inte varför våra kroppar måste delas upp i olika avdelningar, där det dessutom finns helt olika kläder. Argumentet att människor med större kropp skulle vilja ha annorlunda kläder än folk med mindre kropp håller helt enkelt inte. Eftersom jag numera tydligen tillhör plus size-kategorin kan jag intyga detta. Jag såg flera söta bikinis på ”vanliga” avdelningen, men som inte fanns i min storlek. Istället hänvisades jag till en betydligt mindre hylla där det hängde ett sorgligt gäng badkläder i trista modeller och färger. Förutom den här då, som jag alltså köpte tillslut. Men fan vad tröttsamt sådant här är. Alltid ska vi påminnas om mallarna. Ramarna. Vi ska begränsas och sorteras in i olika grupper. Blä.”

Visst, jag har gått upp till vad som verkar vara min kropps ”trivselvikt” på 70kg, efter förra sommarens vikt-dipp (som berodde på en rad faktorer, främst smärta och träningsfrånvaro men även stress, flytt och ett liv som tog mer energi än vad jag lyckades ge tillbaka, helt enkelt). Men det förvånade mig ändå att jag fick vända mig till plus size-avdelningen när jag nu skulle köpa bikini. Som jag skrev på instagram störde det mig inte nämnvärt, jag är nöjd och glad att jag hittade en bikini överhuvudtaget. Men är det inte märkligt hur vissa klädkedjor envisas med att dela upp kroppar såhär? Jag fick många kommentarer på instagram som lät mig veta att bla Lindex och Kappahl helt slopat de olika avdelningarna, och det är ju bara att ge stora tummen upp till det!

Har ni liknande erfarenheter? Kanske något tips på bra butiker och kedjor som gör kläder för fler människor än bara de allra smalaste?

Vardagsuppdatering

Värmen, altanen och vinet

Det här vädret alltså. Helt galet. Den här värmen!? För att Nala ska få sin dagliga dos stimulans, dels för kropp men framförallt för knopp, har vi en förmiddagsrutin med lek och bus med andra hundar. Nästan varje dag är kompisen Leo med, och de två är så söta ihop. Nu när det är såhär varmt blir det många pauser i skuggan under träden, men de ska alltid alltid vara nära.När vi kommit hem efter lekstunden kan en ju tycka att Nala borde fått nog av sol och värme och därför dra sig till svalare hörn i hemmet. Men icke! Nala lägger sig helst på altanen och fortsätter njuta av solen. Jag förstår inte hur hon klarar av det, vår altan blir så galet varm när solen ligger på, så själv flyr jag med glädje in för att svalka mig..Kvällarna däremot, kvällarna är fantastiska på altanen. Kvällsol, ljummen luft och typiskt somriga lukter som inte kan ge annat än en fin känsla; någon granne som grillar, rabatterna nedanför fönstret i full blom, nyklippt gräs på innergården… i kombination med ljuden från lekande barn och kluckande skratt från grannfamiljen som har gäster, men i övrigt en behaglig tystnad i vår kvällslugna del av stan. På kvällarna sitter vi gärna ute på altanen allihopa, och bara njuter. Igår var det full rulle med hundpromenad, snabbt gymbesök, utflykt till svärmor, och slutligen några timmars trädgårds- och rabattarbete. Herregud det här är en ny värld för mig. Jag kan ingenting om växter och blommor. Alltså verkligen ingenting. Men det är väl såhär en lär sig, tänker jag? Först och främst genom att bara börja med skiten. Testa. Fråga någon vänlig granne som ser ut att ha ordning på sina rabatter om råd och tips. Ta farväl av några blommor som inte överlevde när mina försök att komma ihåg vattningen inte gick som jag hoppats på. Klippa och rensa så gott en förmår. Efter vår insatts i trädgården tyckte vi ett glas vin var på sin plats. Så vi slängde upp benen och hällde upp vin, och satt väl så i en tio minuter innan vi insåg att det här var ju alldeles för trist utan snacks!? Upp på cyklarna och mot affären för gotte-inhandling. När vi ska handla snacks slutar det i princip alltid med samma grejer i varukorgen; lite olika ostar och korvar, kex, grönsaker och frukt. Linschips såklart! Och choklad att avsluta med.Halvvägs igenom vinflaskan kom våra nyinflyttade grannar över och gjorde oss sällskap, och där blev vi sedan kvar allihop långt in på natten. När vi sagt hejdå konstaterade vi kort och gott att fler kvällar borde spenderas precis såhär; i gott sällskap på en kvällsljummen altan med några flaskor vin och ett gäng goda snacks.

Vardagsuppdatering

Snabbmat, bebisgos & drama queens – 3 fina helggrejer

Mat som lagar sig själv. Vi fick till en supersmarrig lördagslunch, och det i princip helt utan ansträngning. Det enda jag gjorde var att krydda 500g frysta quornbitar med kryddmixen Jamaican Jerk från Santa Maria, och skjutsa in i ugnen på 200 grader i 12 minuter. Under tiden de tillagades skar jag sallad och avokado. Sen kunde vi äta tacos! För i samma serie som kryddmixen finns små kokos & peppar-tortillas och mangosås. Supergott! (PS: Jocke förstod inte att han åt vego förrän jag berättade. Han sa att det ”smakade ju precis som kyckling”. Såhär mina vänner, lurar man i barn vegokäk. Barn och sambos. Det finns fler likheter dem emellan än en kanske kan tro :))))


Bebismys! Jocke har blivit morbror, och igår spenderade vi två timmar i varm kvällssol med den här lilla killen. Herregud bebisar alltså, jag kan ägna timmar och åter timmar åt att bara TITTA. Alla borde överlag hänga mer med bebisar. Bebisar och hundar. Det finns få saker som påminner en så bra om vad som är viktigt i livet, som bebisar och hundar. Nuet.


Hundpromenix i varm sol. Nala är den största Drama Queen jag mött. När hon blir svartsjuk på att jag och Jocke pussas kommer hon och lägger sig ovanpå oss och sticker in huvudet mellan våra. När vi har fräckheten att äta utan att bjuda henne sätter hon sig i kökshörnet och ylar tyst, samtidigt som hon sneglar bort mot oss för att invänta reaktion. När vi är ute och hon inte alls vill lämna kompisarna i hundhagen, ja då gör hon som på bilden här; hon faller dramatiskt omkull och spelar död. Det är en rad moment i akten; först går hon allt långsammare… sen åker rumpan i backen… sen så glider frambenen fram… och slutligen faller hon dramatiskt åt sidan, som om hon skulle spela död. Det hela utförs med stadig ögonkontakt med mig. Jag ska minsann veta hur hon lider, stackarn.


Summa summarum: snabbmat is the shit, bebisar är som balsam för själens kluvna toppar, och Nala förgyller mitt liv på så många sätt varje dag. Hade jag kunnat hade jag klonat henne och gett er varsin egen liten Nalis.

Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

ÄRR

För dryga veckan sedan skrev jag ett inlägg på min Instagram, om ärr. Två bilder och en text som nu är uppe i strax under 900 likes och närmare 100 kommentarer. Jag blev ärligt talat rätt överrumplad av responsen (som enbart varit fin, tack alla fina ni) och kände att det bordes delas här också. Så nedan kommer både bilder och text som jag postade på min Instagram i förra veckan.

ÄRR.

Jag vet att jag har dem, du behöver inte vara orolig. När du frågar om jag skäms så svarar jag nej, men skäms inte du lite för att med din fråga avslöja dina egna förlegade fördomar? Jag förstår inte vad jag skulle ha att skämmas för. Att jag en gång i tiden hade ont inombords och försökte mildra smärtan? Att människorna som fick mig att må dåligt var onåbara så istället tog jag ut det över den enda som fanns där, nämligen jag själv?

Du kanske tror att vi lever i en uppdaterad och accepterande värld idag. Men jag får fortfarande frågor som ”är du emo eller höhö” och folk tar sig fortfarande friheten att utan förvarning sträcka fram en hand och känna på mina ärrade armar. När jag fotograferas för exempelvis sportamore / blacctraining redigeras mina ärr bort innan bilderna publiceras. När jag ska på jobbmöte får jag ”välmenande råd” om att jag kanske borde dölja mina armar, för att inte ”ge fel intryck”. När jag träffar min pojkväns eller vänners familj ser jag blickarna och får i efterhand höra om kommentarerna som fällts.

Mina ärr är just det, ÄRR. De är gamla, de är historia. Jag har aldrig någonsin dolt dem och tänker aldrig börja heller. Jag tänker bära linnen hela sommaren och om du undrar något — fråga gärna så ska du få höra varför det är du som har ett problem här och inte jag.

Livet Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Målet är inte att älska sin kropp

Du måste inte älska din kropp. Faktum är att du förmodligen aldrig kommer älska din kropp, i alla fall inte varje sekund av varje dag. Låter det deppigt? Det är det inte. 

Problemet är att vi fått för oss att vi överhuvudtaget måste ha en åsikt om våra kroppar. Andras kroppar. Att vi måste placera våra kroppar i fack; fin/ful, smal/tjock, sexig/osexig etc etc… Att våra kroppar måste värderas. Att vi måste känna något för vår kropp; antingen älskar vi den, och då jävlar ska vi alltid älska den, varje centimeter ska vi omfamna och dyrka och allra helst visa upp så ofta det går. Eller så ska vi hitta fel.

Jag älskar inte min kropp. Min kropp bara är. Herregud det tog mig många år att komma hit, och nu borde jag kanske följa upp med raden ”och SOM jag har jobbat för att komma hit!”. Men ärligt talat har jag nog snarare bara blivit bättre på att inte tänka på min kropp, istället för att konstant fokusera på att ”lära mig älska den som den är”, eller vad man säger. Det kanske är provocerande att läsa det, som om jag råder alla att bara sluta tänka på kroppen så kommer allt lösa sig utan ansträngning. Så funkar det givetvis inte, det vet vi nog allihopa. Min poäng är att inte bara är inte nyckeln att konstant försöka förändra sin kropp för att uppnå det en tror är ”drömkroppen, där jag kommer bli lycklig”, utan inte heller är nyckeln att kämpa som ett as för att ”älska den som den är”.

Låt kroppen vara.

Ibland tycker jag att min kropp är amazing. Stark, levande, snygg. Ibland blir jag besviken på min kropp; dagar då jag har extra ont, inte kan träna eller röra mig så som jag vill. Eller när jag inte får på mig kläderna jag hade förra sommaren och tycker så mycket om. Det är inte ofta, men ibland tycker jag att min kropp är sexig. Ibland uppskattar jag allt min kropp kan göra och har tillåtit mig att göra genom åren (även om inte allt varit bra vare sig för kropp eller knopp), och ibland förbannar jag den att den inte tillåter mig göra ännu mer. Ibland gillar jag kurvorna, ibland skulle jag vilja skulptera om hela alltet. Ibland blir jag obekväm när min sambo rör vid mig på ett ställe som jag för dagen inte tycker om. Ibland skulle jag kunna springa runt naken, så jävla stolt jag är. Ibland, allra oftast, tänker jag inte ett skit om min kropp.

Och efter alla år då jag värderat, kommenterat och allmänt bara tyckt och tänkt en himla massa om min kropp, så inser jag att DET är målet. Målet är inte att förändra, men det är inte heller att älska. Om du förväntar dig att efter år av självhat och kroppsförakt plötsligt älska din kropp varje sekund av varje dag, kommer en enda millisekund av någon annan känsla kännas som ett misslyckande. Det blir plötsligt kravfyllt att älska och det säger ju sig själv att det är både orimligt och helt fel.

Låt kroppen vara. Bara låt den existera. Tillåt dig själv känna olika känslor. Det är okej.

Livet Tankar om ting Vardagsuppdatering

Fyra saker en borde göra oftare

Duka upp tapas. I fredagskväll kom min far med fru till stan, som bilat hela vägen från Schweiz. Trötta efter en lång biltur önskade de en lättare middag, så vi dukade upp lite tapas; nötter, oliver, ostar, skinka, korv, grönsaksstavar och hummus. ”Plockmat” av olika slag är ett av mina absoluta favoritsätt att äta, dels för att det är så enkelt men framför allt eftersom det är så gott. Vi konstaterade i fredags det vi konstaterar varje gång vi äter liknande, att det här måste vi faktiskt göra oftare.


Åka på utflykt. På lördagen stod skärgårdsutflykt på schemat och vi tog oss till Vaxholm för att därifrån åka båt ut en dryg timme till en ö, spatsera omkring lite och sedan ta båten tillbaka igen. Återigen; i all sin enkelhet så himla fint! Vi måste åka på utflykt oftare! Det måste inte vara stort och verkligen inte kosta pengar, men vi-måste-ut. Små äventyr där vi kommer bort från vardagen och alla bestyr som finns där. Pausa lite, umgås och bara koppla av tillsammans.


Äta på Restaurang. Efter helgens två restaurangbesök har vi nu bestämt oss för att försöka göra det till en regelbunden grej. Att äta ute alltså. Vi siktar på en gång varannan vecka i alla fall, och har redan bokat första bordet för en middag om två veckor. Nog för att jag gillar att laga mat själv, men det är lite samma som med utflykts-grejen; det handlar snarare om att bara stanna upp i vardagen som annars så lätt rullar på likadant dag ut och dag in. Det här ska bli roligt, och gott!


Bara vara. Nala är redan rätt bra på det, men jag måste bli bättre. Den här helgen har innehållit mycket ”bara-vara:ande” och det gör mig gott. Att inte ha hela dagen smockad med måsten och nyttogöran, att inte springa omkring som en galning hela tiden. Jag måste bli bättre på att bara vara, och den här punkten är helt klart den som kommer bli kämpigast för mig. Men både utflykter och god mat är saker som nog kommer hjälpa till lite i alla fall, och jag hoppas kunna hitta ro i det, som jag kan ta med tillbaka till vardagen.