Browsing Category

Vardagsuppdatering

Vardagsuppdatering

Snabbmat, bebisgos & drama queens – 3 fina helggrejer

Mat som lagar sig själv. Vi fick till en supersmarrig lördagslunch, och det i princip helt utan ansträngning. Det enda jag gjorde var att krydda 500g frysta quornbitar med kryddmixen Jamaican Jerk från Santa Maria, och skjutsa in i ugnen på 200 grader i 12 minuter. Under tiden de tillagades skar jag sallad och avokado. Sen kunde vi äta tacos! För i samma serie som kryddmixen finns små kokos & peppar-tortillas och mangosås. Supergott! (PS: Jocke förstod inte att han åt vego förrän jag berättade. Han sa att det ”smakade ju precis som kyckling”. Såhär mina vänner, lurar man i barn vegokäk. Barn och sambos. Det finns fler likheter dem emellan än en kanske kan tro :))))


Bebismys! Jocke har blivit morbror, och igår spenderade vi två timmar i varm kvällssol med den här lilla killen. Herregud bebisar alltså, jag kan ägna timmar och åter timmar åt att bara TITTA. Alla borde överlag hänga mer med bebisar. Bebisar och hundar. Det finns få saker som påminner en så bra om vad som är viktigt i livet, som bebisar och hundar. Nuet.


Hundpromenix i varm sol. Nala är den största Drama Queen jag mött. När hon blir svartsjuk på att jag och Jocke pussas kommer hon och lägger sig ovanpå oss och sticker in huvudet mellan våra. När vi har fräckheten att äta utan att bjuda henne sätter hon sig i kökshörnet och ylar tyst, samtidigt som hon sneglar bort mot oss för att invänta reaktion. När vi är ute och hon inte alls vill lämna kompisarna i hundhagen, ja då gör hon som på bilden här; hon faller dramatiskt omkull och spelar död. Det är en rad moment i akten; först går hon allt långsammare… sen åker rumpan i backen… sen så glider frambenen fram… och slutligen faller hon dramatiskt åt sidan, som om hon skulle spela död. Det hela utförs med stadig ögonkontakt med mig. Jag ska minsann veta hur hon lider, stackarn.


Summa summarum: snabbmat is the shit, bebisar är som balsam för själens kluvna toppar, och Nala förgyller mitt liv på så många sätt varje dag. Hade jag kunnat hade jag klonat henne och gett er varsin egen liten Nalis.

Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

ÄRR

För dryga veckan sedan skrev jag ett inlägg på min Instagram, om ärr. Två bilder och en text som nu är uppe i strax under 900 likes och närmare 100 kommentarer. Jag blev ärligt talat rätt överrumplad av responsen (som enbart varit fin, tack alla fina ni) och kände att det bordes delas här också. Så nedan kommer både bilder och text som jag postade på min Instagram i förra veckan.

ÄRR.

Jag vet att jag har dem, du behöver inte vara orolig. När du frågar om jag skäms så svarar jag nej, men skäms inte du lite för att med din fråga avslöja dina egna förlegade fördomar? Jag förstår inte vad jag skulle ha att skämmas för. Att jag en gång i tiden hade ont inombords och försökte mildra smärtan? Att människorna som fick mig att må dåligt var onåbara så istället tog jag ut det över den enda som fanns där, nämligen jag själv?

Du kanske tror att vi lever i en uppdaterad och accepterande värld idag. Men jag får fortfarande frågor som ”är du emo eller höhö” och folk tar sig fortfarande friheten att utan förvarning sträcka fram en hand och känna på mina ärrade armar. När jag fotograferas för exempelvis sportamore / blacctraining redigeras mina ärr bort innan bilderna publiceras. När jag ska på jobbmöte får jag ”välmenande råd” om att jag kanske borde dölja mina armar, för att inte ”ge fel intryck”. När jag träffar min pojkväns eller vänners familj ser jag blickarna och får i efterhand höra om kommentarerna som fällts.

Mina ärr är just det, ÄRR. De är gamla, de är historia. Jag har aldrig någonsin dolt dem och tänker aldrig börja heller. Jag tänker bära linnen hela sommaren och om du undrar något — fråga gärna så ska du få höra varför det är du som har ett problem här och inte jag.

Livet Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Målet är inte att älska sin kropp

Du måste inte älska din kropp. Faktum är att du förmodligen aldrig kommer älska din kropp, i alla fall inte varje sekund av varje dag. Låter det deppigt? Det är det inte. 

Problemet är att vi fått för oss att vi överhuvudtaget måste ha en åsikt om våra kroppar. Andras kroppar. Att vi måste placera våra kroppar i fack; fin/ful, smal/tjock, sexig/osexig etc etc… Att våra kroppar måste värderas. Att vi måste känna något för vår kropp; antingen älskar vi den, och då jävlar ska vi alltid älska den, varje centimeter ska vi omfamna och dyrka och allra helst visa upp så ofta det går. Eller så ska vi hitta fel.

Jag älskar inte min kropp. Min kropp bara är. Herregud det tog mig många år att komma hit, och nu borde jag kanske följa upp med raden ”och SOM jag har jobbat för att komma hit!”. Men ärligt talat har jag nog snarare bara blivit bättre på att inte tänka på min kropp, istället för att konstant fokusera på att ”lära mig älska den som den är”, eller vad man säger. Det kanske är provocerande att läsa det, som om jag råder alla att bara sluta tänka på kroppen så kommer allt lösa sig utan ansträngning. Så funkar det givetvis inte, det vet vi nog allihopa. Min poäng är att inte bara är inte nyckeln att konstant försöka förändra sin kropp för att uppnå det en tror är ”drömkroppen, där jag kommer bli lycklig”, utan inte heller är nyckeln att kämpa som ett as för att ”älska den som den är”.

Låt kroppen vara.

Ibland tycker jag att min kropp är amazing. Stark, levande, snygg. Ibland blir jag besviken på min kropp; dagar då jag har extra ont, inte kan träna eller röra mig så som jag vill. Eller när jag inte får på mig kläderna jag hade förra sommaren och tycker så mycket om. Det är inte ofta, men ibland tycker jag att min kropp är sexig. Ibland uppskattar jag allt min kropp kan göra och har tillåtit mig att göra genom åren (även om inte allt varit bra vare sig för kropp eller knopp), och ibland förbannar jag den att den inte tillåter mig göra ännu mer. Ibland gillar jag kurvorna, ibland skulle jag vilja skulptera om hela alltet. Ibland blir jag obekväm när min sambo rör vid mig på ett ställe som jag för dagen inte tycker om. Ibland skulle jag kunna springa runt naken, så jävla stolt jag är. Ibland, allra oftast, tänker jag inte ett skit om min kropp.

Och efter alla år då jag värderat, kommenterat och allmänt bara tyckt och tänkt en himla massa om min kropp, så inser jag att DET är målet. Målet är inte att förändra, men det är inte heller att älska. Om du förväntar dig att efter år av självhat och kroppsförakt plötsligt älska din kropp varje sekund av varje dag, kommer en enda millisekund av någon annan känsla kännas som ett misslyckande. Det blir plötsligt kravfyllt att älska och det säger ju sig själv att det är både orimligt och helt fel.

Låt kroppen vara. Bara låt den existera. Tillåt dig själv känna olika känslor. Det är okej.

Livet Tankar om ting Vardagsuppdatering

Fyra saker en borde göra oftare

Duka upp tapas. I fredagskväll kom min far med fru till stan, som bilat hela vägen från Schweiz. Trötta efter en lång biltur önskade de en lättare middag, så vi dukade upp lite tapas; nötter, oliver, ostar, skinka, korv, grönsaksstavar och hummus. ”Plockmat” av olika slag är ett av mina absoluta favoritsätt att äta, dels för att det är så enkelt men framför allt eftersom det är så gott. Vi konstaterade i fredags det vi konstaterar varje gång vi äter liknande, att det här måste vi faktiskt göra oftare.


Åka på utflykt. På lördagen stod skärgårdsutflykt på schemat och vi tog oss till Vaxholm för att därifrån åka båt ut en dryg timme till en ö, spatsera omkring lite och sedan ta båten tillbaka igen. Återigen; i all sin enkelhet så himla fint! Vi måste åka på utflykt oftare! Det måste inte vara stort och verkligen inte kosta pengar, men vi-måste-ut. Små äventyr där vi kommer bort från vardagen och alla bestyr som finns där. Pausa lite, umgås och bara koppla av tillsammans.


Äta på Restaurang. Efter helgens två restaurangbesök har vi nu bestämt oss för att försöka göra det till en regelbunden grej. Att äta ute alltså. Vi siktar på en gång varannan vecka i alla fall, och har redan bokat första bordet för en middag om två veckor. Nog för att jag gillar att laga mat själv, men det är lite samma som med utflykts-grejen; det handlar snarare om att bara stanna upp i vardagen som annars så lätt rullar på likadant dag ut och dag in. Det här ska bli roligt, och gott!


Bara vara. Nala är redan rätt bra på det, men jag måste bli bättre. Den här helgen har innehållit mycket ”bara-vara:ande” och det gör mig gott. Att inte ha hela dagen smockad med måsten och nyttogöran, att inte springa omkring som en galning hela tiden. Jag måste bli bättre på att bara vara, och den här punkten är helt klart den som kommer bli kämpigast för mig. Men både utflykter och god mat är saker som nog kommer hjälpa till lite i alla fall, och jag hoppas kunna hitta ro i det, som jag kan ta med tillbaka till vardagen.

Livet Vardagsuppdatering

Att fira finhelg

Den här helgen har varit, förutom lång, himla fin. Viktig faktor för att den skulle kunna bli såhär bra är att jag i onsdags började ta en ny medicin. Jag hade ungefär lika höga förväntningar som varje gång jag får en ny medicin — med andra ord inga förväntningar alls. Men ännu en gång påminns jag om hur fantastiskt glad jag är att jag då för X år sedan orkade kämpa för att få komma till just honom. Komma ur landstingets vård, in till den privata sektorn och den här läkaren, som är specialiserad till max inom just neuropsykologiska funktionsnedsättningar. Han känner mig, han kan min problematik, han förstår helheten och inte minst hur de olika diagnoserna påverkar varandra. Det har tagit oss flera år att komma hit, till en punkt han från början vetat att vi skulle till, men velat ta oss till successivt. I onsdags började jag ta en medicin som, tillsammans med den medicin jag satte in vid mitt senaste läkarbesök, har gjort all skillnad.

Jag är lugn inombords, på ett sätt jag inte trodde var möjligt för mig. Jag gråter av lycka bara av att skriva det här nu, jag tror inte ni kan förstå hur direkt livsviktigt det här var för mig. Utan att vara likgiltig (alltid en rädsla jag har när det kommer till antipsykotiska läkemedel) så är jag lugn inombords. Jag är fortfarande kreativ, produktiv och effektiv — men hjärnan är inte lika kaos och känslorna är inte ett enda gigantiskt trassel. Jag har ro att faktiskt göra och faktiskt tänka. Utan distraktion från känslostormar och extrem ångest. Och sovit, herregud vad jag har sovit. Det är som att nu när jag är tillräckligt lugn inombords så kan kroppen äntligen slappna av lite — och den har mycket att ta igen. Jag blir trött tidigt om kvällarna och får kämpa om jag ska hålla mig vaken efter 20. Jag sover 9-10 timmar/natten vilket är det dubbla mot vad jag snittat senaste åren.

Men ja, nog om medicinen nu! Jag ville bara ta med det då det är vad som gjort den här fina helgen möjlig. Och kommer göra många fler fina dagar och stunder möjliga framöver. Det här är i alla fall vad vi ägnat oss åt denna långhelg;



I torsdags bjöd vi över Nalas BBF Leo + matte Sussi, som kommit att bli en nära vän till mig, på middag. Vi tände grillen och åt en riktig sommarmiddag med allt som hör till, och eftersom vi kände att vardagen ska firas så delade vi på en flaska bubbel också. Efter middagen tog vi en kvällstur ner till parken där det var någon slags danskväll med hög musik och glada människor. Nala var mest söt. Vi avrundade kvällen med cheesecake och sedan var det en trött Fanny som tokdäckade.

Många promenader har det blivit denna helg. Jag gillar helger för då kan vi gå alla tre, det är ju så mycket mysigare. Uppsala är verkligen vackert nu, med alla träd och blommor och gröna små oaser längs ån. Om kvällarna har vi iallafall försökt se film, men jag har alltså somnat varje gång. Helt hopplöst, och så väldigt ovant, haha. Jag vet inte hur ni kollar film, men här ligger vi alltid i hög. Nala är inte en sådan där hund som ligger vid fötterna, direkt. Nej, Nala ska ligga nära nära. Helst ovanpå.

Nedan ser ni nyaste tillskottet i familjen; Jockes efterlängtade motorcykel. Vi kallar henne ”Röda Faran” och hon är verkligen jättefin! När Jocke suttit ute och meckat har Nala legat och solat intill, givetvis så nära som bara möjligt. Sista bilden är någon slags familjebild då vi sällsynt nog är med alla tre på samma bild, från i lördags då vi under en promenad bestämde oss för att köpa med oss lite mat och sätta oss vid ån.

Sådana här helger får vi gärna fler utav!

Vardagsuppdatering

En välbekant melodi, kebabpizza och hundglass

En melodi som väcker starka barndomsminnen hos mig är den här trudelutten, känner ni igen den? Jag har givetvis hört den med jämna mellanrum även efter barndomen, men det måste vara närmare 15 år sedan jag faktiskt sprang ut på gatan för fånga den. Fånga glassbilen alltså.

Sedan vi flyttade in till stan för snart ett halvår sedan har jag varje fredagkväll kunnat höra hur glassbilen kör förbi vårt hus, för att sedan stanna längst ner på gatan, dit områdets barnfamiljer kommer ut för att köpa lite fredagsgotte. Denna fredag var Jocke sen hem från jobbet och Nala och jag hade precis kommit in från en kvällspromenad när vi alla möttes trötta i hallen. När vi hörde den välbekanta melodin på avstånd bara såg vi på varandra snabbt, för att sedan dra på oss skorna igen och springa ner mot vändplanen. Där stod glassbilen, identisk med hur den såg ut för 15 år sedan, och runt den småhuttrande barn med föräldrar. Vi ställde oss sist i kön och såg över utbudet, och kunde konstatera att det var ungefär detsamma som när vi var barn, även om det tillkommit några för oss helt nya saker.

Det kanske är old news för er, men vi hade då ingen aning om att en nu för tiden kan köpa färskfryst pizza i glassbilen. Inte heller hade jag hört talas om att hundglass fanns i sortimentet. Vi ville såklart testa, och köpte ett trepack hundglass i oxleversmak och en kebabpizza. Ja och så en hederlig glasslåda, såklart!

Pizzan var Jockes sena middag och han var väldigt positiv i sitt omdöme, sa att det var ”en helt annan sak än de där frysta pizzorna en köper på Ica, sjukt god!”.

Medan Jocke åt pizza ägnade jag och Nala oss åt hundglassen. Jag hade faktiskt aldrig hört talas om denna hundglass tidigare, eller företaget som producerar den, Hugo and Celine. Så jag gjorde som jag alltid gör – jag letade upp deras hemsida för att läsa mer. Hugo and Celine är ett svenskt företag som förutom hundglass i tre olika smaker (oxlever-, älg- och laxsmak) även säljer helfoder och hundsnacks. På hemsidan finns såklart mer info men här kommer några bilder jag tog på den broschyr som följde med i glasskartongen;

MEN (!!) VAD TYCKTE NALA DÅ, OM GLASSEN? Hon fattade ju genast att det här var något spännande, och när jag ställde ifrån mig kartongen med hundglass var hon snabbt uppe och nosade. Nyfiken och superivrig. När vi väl fått in all annan glass i frysen satte jag mig med Nala på köksgolvet och öppnade en bytta. Hundglassen är fast men ändå uppenbart krämig i konsistensen – vilket innebär att den måste slickas upp och inte kan slukas i en tugga. Mycket bra för en hund som Nala, som utan problem sätter i sig det mesta på två sekunder (inklusive stora, stenhårda ben som enligt förpackningar och butikspersonal ska ”räcka i flera månader”). Så jag satt i skräddarställning på golvet och höll i byttan medan Nala slickade i sig innehållet. Även om det (såklart) luktade lite lever var det absolut ingen stark doft, och definitivt ingen lukt som sedan satt kvar i köket i flera timmar. Om det skulle vara något någon är orolig för, alltså.

Förpackningen med tre byttor hundglass kostade en dryg hundralapp om jag inte minns fel, så det blir väl ingen fredagsvana att springa ut till glassbilen varje vecka för att köpa sådan. Men då och då, när jag vill ge Nalisen något extra gott, är det ju en himla rolig grej!

Den låda med ”människo-glass” vi köpte kommer med största sannolikhet vara uppäten när nästa fredag kommer.. Så kanske står vi där då igen, nere på vändplanen, efter småbarnsföräldrarna i kön till glassbilen. Det är väl ärligt talat rätt troligt att vi gör. Glass är liksom den här familjens grej.

Recensioner Vardagsuppdatering

Glassnytt

Jag har provat lite ny glass den senaste tiden, så idag tänkte jag helt enkelt dela med mig om vad jag tyckte om dem. Det blev både positiva och negativa överraskningar, kan jag säga. En bytta kunde jag inte ens äta upp, medan en annan åkte upp på min lista över favoritglassar.


FRILL

Glass gjord på frukt, bär och grönsaker. Finns i tre smaker; Refreshing Green, Bursting Berries och Intense Chocolate. Glassens bas är vatten och innehåller ingen mjölk (alltså inte heller kokosmjölk, nötmjölk eller sojamjölk) vilket gör den inte bara allergivänlig utan även helt vegansk. Att den inte innehåller något ”tillsatt socker” säger ju dock inte så mycket. Kikar en exempelvis på chokladglassen kommer dadlar som nummer 2 på innehållsförteckningen (efter vatten, som kommer först). Nu tycker jag inte att dadlar är ett problem, men jag tycker å andra sidan inte heller att lite hederligt socker är farligt. Eller sötningsmedel, för den delen. Folk borde överlag äta mer sötningsmedel :))))

Både jag och sambon har smakat alla tre smaker och vi var rörande överens om vad vi tyckte:

Chokladsmaken gillade vi mest. Den går givetvis inte riktigt att jämföra med gräddbaserade chokladglassar, eftersom eh, den är gjord på främst vatten, dadlar och kakao. Men chokladsorbet, kan en väl säga. En riktigt god sådan!

Bärsmaken kom två i vår rangordning. Den smakar bär, helt enkelt. Den är somrig och rätt söt. Inget märkvärdigt och personligen skulle inte denna ”do it for me” en fredagkväll i soffan. Den är liksom för… fräsch? Men till frukost eller några skedar i en smoothie, absolut!

Slutligen, den gröna ”refreshing green” var inte bara den vi tyckte minst om – vi kunde faktiskt inte äta upp den. Några tappra skedar var, sedan åkte den i soporna. Den innehåller 14% grönsaker (spenat, selleri, avokado, basilika) och här går tydligen min gräns för vad som får kallas glass. Är en sugen på glass vill en liksom inte ha selleri och basilika. Inte jag i alla fall.

De här glassarna ska helt klart få tina lite innan servering, då de är stenhårda direkt ur frysen. Får de mjukna i rumstemperatur en stund blir framför allt chokladen riktigt god!


NJIE PROPUD ICE CREAM

Njie/Propud har precis lanserat tre nya glassmaker; Salty Caramel, Hazelnut Buttercup och Chocolate Swirl. Sedan tidigare fanns propud ice cream i smakerna choklad, vanilj, tropisk och citron, och jag är faktiskt lite osäker på om dessa nya smaker ersätter de gamla eller om alla kommer finnas kvar.

Nåväl. I fredags provade jag Salty Caramel och Hazelnut Buttercup. VAA inte chokladen??? tänker ni kanske nu. Och det är en rimlig reaktion och fråga, men jag har en förklaring. Chokladen var nämligen ”bara” chokladglass med chokladsås. Inga bitar eller annat skoj innehåll. Eftersom jag tyckte två byttor glass räckte för en kväll valde jag denna gång kolaglassen med salt kolasås och hasselnötsglassen, som inte bara hade chokladsås utan även skulle innehålla bitar av chokladkakor. Det lät lovande, tyckte jag.

Också dessa glassar mår bäst av att få mjukna i rumstemperatur några minuter innan servering. Jag blev väldigt positivt överraskad av båda dessa smaker, framför allt hasselnötsglassen blev jag förtjust i. De där chokladkaksbitarna var allt annat än några enstaka torra smulor, utan det var stora chunks, som snarare var någon slags mellanting mellan krispig kaka och kladdig brownie. De här kommer jag köpa igen!


Sist men inte minst: har ni sett senaste nytt från Barebells? Pinnglassarna Strawberry Vanilla och Chocolate Caramel + glassvarianter av Barebells proteinbars Caramel Cashew och Salty Peanut. Eftersom jag var sjuk kunde jag tyvärr inte gå på lanseringseventet som var i förra veckan, så ännu har jag inte hunnit smaka dessa glassar. De börjar dock dyka upp i butik nu, och så fort jag hittar dem ska jag såklart prova allihop!

Vardagsuppdatering

Video-planer, önskan om feedback, ja och så är jag blond.

Efter nästan 10 dagar i feberdimman är vi idag äntligen äntligen  någorlunda på benen igen. För min del innebär det mycket kontorsjobb, en halkar ju så snabbt efter med sådant när en är sängliggandes, och sedan var tanken att spela in lite videomaterial. Jag har nämligen förberett för några videos där jag snackar om matfoto – dels lite ”basic” vad jag tycker är viktigast när en ska fota ätbart, men även lite roliga tips på allt från styling till rekvisita till bakgrund/underlag.

Att filma detta var ju då tanken.. Men under någon lite extradjup dipp av rastlöshet under min sjukvecka förra veckan, fick jag det geniala infallet att göra en helförändrig. Av mitt hår. Konsekvenstänkande är väl inte min starkaste sida direkt, och min hjärna hoppade liksom över den här ”mellan-perioden” när planen skissades och projektet sattes igång. Det som ska bli är grått. Förmodligen kör jag på en balayage med mörk/svart botten och grått i längderna. För att inte totalförstöra mitt hår måste det få vila lite mellan varven, utgångsläget var ju trots allt ett mörkbrunt hår, med rött i dessutom. Den senaste veckan har jag gått från mörk brunett till orange till fläckig orange/knallgul till att nu ha ett väldigt ljust hår, fortfarande med lite lätt gula nyanser men inte allt för farligt. Så nu ska jag pausa ett tag och ge håret lite extra kärlek under några veckor, innan det här projektet fortsätter.

Jag klippte förresten även av någon dm barr när jag ändå var i farten. Själv. Åh vad jag älskar människor som tar sig tiden att göra lättförståeliga videos med instruktioner för sådant här och lägger upp på youtube!

DET DÄR OM VIDEOS JA. Ärligt talat är det så enkelt som att jag är inte helt bekväm med den här hårfärgen ännu, haha. Jag kommer garanterat inte vänta tills den där grå-svarta balayagen är klar, men än så länge har jag varit såhär superblond i inte ens ett dygn och får själv en mindre chock när jag råkar springa förbi en spegel. Så jag ska bara vänja mig själv först, sen kan jag sätta igång och filma lite! Tills dess undrar jag dock vad ni är sugna på? Den senaste tiden har det varit så jäkla mycket i livet, med stora beslut som behövt fattas och energi som krävts på annat håll, så inläggen här har blivit både färre och mindre varierade. Vad borde jag blogga mer om, pretty pretty please ge mig lite feedback! Efter över tio år av bloggande känns det ibland helt tomt i idé-arkivet och ingenting känns vettigt att blogga om. Så om ni kikar in här, läser detta, jag skulle verkligen uppskatta en kommentar med input. PUSS SÅ LÄNGE

Vardagsuppdatering

Spontana utflykter (och det där med vloggar/rörlig bild…)

Utflykter. En åker på alldeles för få utflykter.

De allra bästa utflykterna tycker jag är de spontana utflykterna. Ni vet, när en vaknar med härlig känsla i magen och ser hur solen skiner utanför fönstret och utan längre betänketid bara bestämmer sig för att packa en ryggsäck med matsäck, väcka resten av familjen och bara åka iväg. Ibland med mål, ibland utan. Ibland med tidsramar att anpassa sig efter, ibland med vad som känns som oändligt med tid.

När jag vaknade tidigt i lördagsmorse var det just en sådan dag jag ville ha – en utflyktslördag. Jag ville packa in lilla familjen i bilen och köra iväg för några timmar, kanske för hela dagen. Detaljerna var oviktiga, jag ville bara inte hinna fastna i typiska ”helg-nyttogöranden” utan få en mysig dag ihop med mina två favoriter. Hemifrån. Ute i det sällsynt härliga vintervädret med tillhörande strålande sol. Så så blev det! Vi körde ut till ett friluftsområde och hade ett par fina timmar lufsandes i skog, glidandes över frusen sjö och emellanåt sittandes i solen med lite fika. Jag kom till och med ihåg att ta med kamera och filma lite!

På tal om film… jag har äntligen kunnat börja rigga det som är tänkt bli min foto/video-studio, och tänkte idag åka och köpa en till mikrofon. För varje gång jag frågat er om vad ni skulle önska för rörligt innehåll har det förutom receptvideos alltid kommit önskemål om vloggar av olika slag. Det känns rätt nervöst (och självklart vääldigt ovant) ska jag erkänna, att sätta sig framför en kamera och prata. Eller att ”filma min vardag”, för den delen. Men, när jag tänker efter så har det ofta hänt att när jag satt mig vid datorn för att besvara några av era frågor och funderingar så rusar tiden och trots att texten då inte är ens på långa vägar klar, så är den redan helt orimligt lång. Så då har jag lagt många timmar och mycket energi i onödan, och ni får inte ens svar på det ni undrat. Väldigt dumt! Så där tänker jag att jag kan börja, i alla fall. Göra videos med olika teman som berör de frågor ni har. Med tiden kanske jag ser någon slags poäng och intresse i att filma min vardag mer, eller på annat vis utveckla och ”avancera” inom rörlig bild.

Jag vet att jag har frågat flera gånger förut, men det är ju inte förrän nu jag tänkt i just de här banorna när det gäller innehåll i form av video, så därför vill jag nu ändå fråga igen; vad skulle Du vilja se?

Vardagsuppdatering

Ostfondue-kväll och fem smarriga ”must-tries” för dig som ska besöka Schweiz

Vi var ju och hälsade på min familj i Schweiz för drygt en månad sedan. Det var första gången Jocke var i Schweiz och det första jag ville göra när vi landat var att åka till närmsta mataffär. Det brukar jag visserligen vilja göra, men denna gång kändes det extra angeläget eftersom jag var väldigt ivrig att visa Jocke alla mina ät- och drickbara favoriter som jag alltid passar på att förtära under mina Schweizbesök. Det slog mig att jag har en rätt fin lista över goda grejer att prova, och att jag givetvis borde dela med mig av denna även till er. Om ni någon gång besöker Schweiz, finns det ett par saker ni bara inte får missa.

”Must-tries” för dig som ska besöka Schweiz:

  • Ostar av olika slag, såklart! Visst, många går att köpa i Sverige men det är faktiskt en helt annan sak att åka till byns lokala ”Käserei” (ostbutik) och få några bitar uppskurna på plats. Några ostar jag alltid vill äta och gärna tar med mig hem är Tête de Moine, Gruyere och olika sorters ”alpstuge-husost”. Vi köpte med oss ett par favoriter hem nu också för att kunna göra den här härliga ostbrickan.
  • Rivella, även kallad ”Schweiz nationaldryck”. På tal om nyss nämnda ost, faktiskt. För en biprodukt vid osttillverkning är mjölkserum (aka vassle) och med närmare 500 sorters ost i Schweiz, tar Rivella verkligen tillvara på en restprodukt på bästa möjliga sätt. Jag älskarRivella och Jocke blev också förtjust, tror vi köpte 12 liter under vårt veckolånga besök nu…
  • Korv/chark. Eller ja, det är egentligen främst två sorter jag aldrig tröttnar på: Cervelat och Salsiz. Förstnämnda, Cervelat, är en klassisk lite mildare och mjukare korv, som vi i min familj alltid ätit rakt upp och ned med senap. På sommaren är den såklart supergod att grilla också. Salsiz är en råkorv som antingen lufttorkats eller rökts, och den passar exempelvis fint på en ostbricka. En sak jag minns väldigt starkt från min barndom och besöken i Schweiz, är lunchpauserna i skidbacken; de bestod alltid alltid av just Salsiz. Okej, förmodligen bestod själva lunchen av något mer, men det jag minns så starkt är hur jag och pappa mumsade Salsiz ihop med utsikt över vita alptoppar.
  • Choklad. All choklad. Nästan. Jag har några favoriter som jag alltid vill både passa på att äta på plats och ta med mig lite utav hem, plus att jag även ser det som min (väldigt viktiga) uppgift att testa eventuella nya säsongssmaker. Schweiziska klassiker som går att hitta i varenda liten mataffär och kiosk, och som alltid gör bra choklad är Cailler och (lite beroende på sort/smak) Lindt. Vill du uppleva Schweizisk choklad ännu lite mer letar du upp en Läderach– butik.
  • Ostfondue. Är du i Schweiz måste du äta ostfondue. Och köp med dig hem, vettja! Det finns färdiga mixer att köpa, som håller fint i kylen i månader (eller frys i upp emot ett år). Vi köpte med oss ett par påsar av min favorit-mix, och i fredags hade vi en mysig fonduekväll.

Ostfondue är alltså ost och vin och kryddor. Som en smälter, och ”traditionellt” är det sedan bröd en doppar i. Men egentligen kan en ju doppa precis vad en vill, såklart! Mina favoriter är kokt potatis, grönsaker och svamp. I fredags hade vi lite överbliven tärnad kyckling också, det var supergott!

För den som önskar dryckestips är det vitt, gärna mousserande vin som gäller till ostfondue. Vi delade på en flaska Cava och det passade perfekt.