Nu var det länge sedan jag bloggade-bloggade, det vill säga ”skrev om livet”. Så här kommer ett inlägg om lite av det som skett sedan sist!
I slutet av oktober hade jag äntligen min efterlängtade tatueringstid, och min högra underarm pryds numera av Ruts vackra fejs.
Det har gåtts promenader. I massor. De bästa givetvis i skogen. Med Rut, såklart.
Det har ätits god mat. Bland annat på restaurang, hos goda vänner och på Pizza Hut längs vägen då vi tog en liten roadtrip en dag.
Det har svettats. Herregud vad det har svettats. Jag har nyligen kopplat ihop mina mediciner och det faktum att jag svettas rätt jäkla mycket. Men, fördelarna och vinsterna med medicinerna väger ju över lite svettningar (vilket tillsammans med muntorrhet är den enda biverkning jag har) alla dagar i veckan så det får jag leva med, helt enkelt! Mest svettas jag såklart i samband med träning, och det har jag ju också ägnat mig en hel del åt senaste tiden.
Jag har köpt ny kamera! Och såååå fin den är, är helt kär. Tänkte premiärfota (och filma!) med den i Amsterdam, dit jag åker nu i helgen.
Jag har också börjat få ordning på hemmet. Sakta men säkert blir det mer och mer ”jag” här hemma. Jag har också fått lära mig hur man gör saker, till exempel har jag fått upp skena i taket för gardinen i sovrummet, och jag har satt upp flera speglar och hängare på väggar. Känner mig således väldigt självständig och kapabel, haha. Framför allt så trivs jag så himla himla bra här hemma. Men än finns det saker kvar jag vill fixa, bland annat tänkte jag få upp tvn på väggen och hänga tavlor runt om, så det blir en tavelvägg. Sedan har jag beställt nya möbler till arbetsrummet som just nu är mitt ”kaosrum”, men som jag tänkte göra i ordning. I vår hoppas jag även få till att bygga in några garderober i sovrummet, som i dagsläget inte har en enda garderob. Hur som helst, såhär ser här ut just nu:
Nu ska jag ta tag i den här dagen! Imorgonbitti åker vi som sagt till Amsterdam, något jag sett fram emot länge. Planen är egentligen mest att bara va, strosa runt på gatorna och äta massa god mat. Kommer bli toppenfint!
Jag som lovat att blogga mer regelbundet (och oftare)… det gick ju inte så bra. Fan vet inte varför jag inte får till det. Livet innehåller visserligen mer nu, än när jag bloggade som flitigast. Men i mitt huvud snurrar ju tankarna i samma fart som alltid, jag har bara sällan ro att slå mig ner och formulera dem i skrift. Jag skriver kortare texter på min instagram ibland, om saker som vad det ens ÄR att ”vara stabil” och vad som egentligen ger livskvalité och livsglädje. Men det är något annat med bloggen, här är jag inte begränsad med ett maxantal ord, och på något vis känner jag att det är ni som fortsätter titta in här som överhuvudtaget är intresserade av att läsa lite längre texter. För instagram, tja jag vet inte. Det är ju något helt annat. Helt enkelt.
Men för att sammanfatta vad som hänt sedan sist jag skrev här i bloggen, så kommer här en liten uppdatering! Från livet, osv.
Vi åkte ner en supersnabbis till Nerja, Spanien. Trots att vi bara var nere i två dygn hann vi mycket; vi sprang löprundor innan frukost, åt pizza och poké bowl och massa annat gott, strosade på pittoreska smågator och tränade på världens mysigaste lilla gym.
Väl hemma igen gick Fonden för Psykisk Hälsa ut med den glada nyheten att jag är deras nya ambassadör. Det innebär helt enkelt att jag förutom att fortsätta prata om psykisk ohälsa och psykisk sjukdom, vilket jag såklart aldrig kommer sluta med, förhoppningsvis även kommer göra mer konkret för att dels dra in pengar till forskning men också för att ja, ni vet, få folk att fatta lite mer.
Och just ja, jag glömde nästan! Min bok finns nu ute till försäljning! Woho! Så himla roligt och jag är så-himla-glad över alla som redan köpt den, över de fina meddelanden jag fått och när någon taggar mig när de gjort recept ur boken. Har du inte köpt boken och är sugen är det hos Tyngre den finns; Proteinbak — 37 proteinrika och sockerfria recept. I samma veva som boken kom upp i shoppen gästade jag även Alex och Andreas i Tyngre radio (avsnittet hittar ni HÄR), vi snackade dels om boken och bakning såklart, men också om mina diagnoser och hur de påverkar mig och mitt liv. För varje såld bok skänker jag 10 kr till Hjärnfonden.
Sen blev vi, precis som alla andra, varse om vad som sker inte allt för långt härifrån. Jag talar såklart om Ukraina. Vi har talat mycket om det här hemma, vi har swishat pengar men det har inte känts nog, klumpen i magen växte sig liksom bara större. Så i förra veckan bestämde vi oss för att ta ledigt från jobb några dagar, för att köra till Polen. Jag har flitig kontakt med både en organisation på plats (A Demand For Action) och vänner och bekanta som är där nu. Vi kommer åka nu på torsdag, lämna förnödenheter och hjälpa till. Eventuellt kommer vi hjälpa människor som vill till Sverige hit, det lämnar vi öppet. Plats i bilen hem har vi i alla fall.
Jag har postat om detta, både på min instagram och i några Facebook-grupper. Det är fint att se hur människor vill bidra, och vi har samlat in massa bra saker vi ska ta med oss ner. Högst upp på priolistan vi fått skickade till oss från organisationen står first aid kit’s, proteinbars, sovsäckar och liggunderlag, så det är såklart vad vi prioriterar. Eftersom jag personligen tänker en hel del även på djuren, och jag veta att många försöker få med sig sina djur i flykten, så har vi valt att även ta med saker som hund- och kattmat. Hygienprodukter har vi också samlat ihop en hel del.
Vi är redo att stå för de kostnader det innebär för oss att åka ner med en bil fullastad av förnödenheter, och eventuellt få med oss människor hem, men eftersom jag vet att många som sagt vill bidra så tar vi även emot swish. Vill du bidra med en slant gör du det genom att swisha till 0704734748
Slutligen, något de senaste veckorna innehållit mycket utav, precis som exakt alla andra veckor: Rut-mys. Herregud vilken mysgroda hon är. Helst ligger/sitter hon PÅ mig. Och inte mig emot! Jag älskar att ha henne nära.
…och med den sötnosen rundar jag av här. Det var en liten update ur mitt liv. Jag vill säga att jag ska bli bättre på att uppdatera här i bloggen men helt ärligt, jag vet inte om jag kommer kunna hålla det löftet. Men att sluta helt känns inte heller aktuellt. Jag har skrivit i 10 år (!) nu tror jag, och jag vill liksom inte säga hejdå. Så nä, bloggis blir kvar. Jag får faktiskt bara skärpa mig.
Snart är vi två veckor in i 2022 och jag ska helt ärligt säga att det här med nyår inte är ”en grej” för mig. Alls. Jag har nog aldrig avlagt ett nyårslöfte och så heller inte detta år. En del tycker att man ska ha mål istället för löften, men jag vet inte… måste man? Jag har sänkt mina krav så avsevärt, jag är liksom nöjd om jag inte blir sjuk (dvs slipper skov i min bipolaritet). Men visst, det kan man väl kalla för ett mål, att hålla sig frisk. Antar jag.
Jag vill däremot alltid, nytt år eller mitt i ett pågående, ta chanser när jag får dem och jag vill följa min magkänsla dit den tar mig. Jag är optimistisk inför 2022, för 2021 var inte så himla dumt ändå.
Det där med att blogga mer regelbundet gick ju inte så bra dock, nu var det över en vecka sedan jag postade något här. Är det något jag lärt mig i livet så är det att börja om, satsa på nytt och att ge sig fan på att det ska gå. För tillslut går det. Alltid. Så vi gör ett nytt försök! Jag tänkte berätta lite vad jag pysslat med de senaste två veckorna, och bildsätter det hela gör jag med ett gäng polaroidbilder.
Experimenterat med vetegluten
Äntligen äntligen tog jag tag i något jag tänkt att göra i många många månader, om inte år. Jag beställde hem vetegluten. Kort info: vetegluten, eller seitan, är tvättat vetemjöl där stärkelsen renats bort och det som återstår är veteprotein (alltså gluten). Det används bland annat för att göra köttliknande produkter, jag har sett recept på allt från julskinka gjord på seitan, till trådig biff (som typ pulled pork, fast ja, vego då), till möra filéer eller nuggets. Det finns tusentals recept på nätet och jag har velat prova så länge. Nu tog jag alltså tag i det och köpte hem 2 kilo vetegluten från Happyvegan.se
Jag har bara hunnit testa ett recept hittills, men det blev så himla bra! Jag gjorde no-chicken-filéer i en kryddig glaze. Konsistensen är on point men jag vill laborera lite mer med smaksättningen (man måste smaksätta ORDENTLIGT för att det ska smaka något överhuvudtaget) innan jag postar receptet. Håll ut och håll utkik!
Rut har opererats och påbörjat inskolning till ”den perfekta gymhunden”
Några dagar in på året lämnade jag en tidig morgon av Rut på djursjukhuset för en titthålsoperation. Hon var plötsligt halt för några veckor sedan och allt tydde på att det var korsbandet som antingen var skadat eller helt av. En titthålsoperation var bokad, och om de såg att korsbandet var skadat skulle de direkt efter göra en större operation. Som skulle innebära ett halvårs rehab, minst. Kirurgen ringde dock vid lunch och sa att korsbandet var helt intakt! Så ingen större operation krävdes utan jag fick hämta hem Rut redan några timmar senare. Hon var helt skakad och väldigt ynklig, och det var först dagen därpå hon sakta blev sig själv igen.
Eftersom hon inte skulle slicka på de små hålen de gjort för operationen fick hon en stor tratt att ha på sig. Den accepterade hon EJ. Så, istället fick jag helt enkelt vara med henne 24/7 för att ha koll så hon inte slickade. Vilket även innebar att om jag ville träna fick Rut hänga med till gymmet. Hon överraskade mig genom att vara helt lugn, och efter att ha sniffat lite på hantlarna och prylarna inne på gymmet la hon sig helt enkelt i sin bädd och sov där tills jag var klar. Perfekt!
Julen städades officiellt ut ur huset
När nyår är förbi vill jag gärna snabbt få undan allt vad jul heter. Så granen, julstjärnorna och den lilla juldekoration vi haft framme, packades ihop och flyttades ner i källaren igen inför nästa år. Nu längtar jag tills tulpanerna börjar poppa upp i rabatterna, så jag får fylla huset med färgglada buketter istället, och liksom känna att våren kommer!
Jag fick för mig att jag ska bli bra på att rita/illustrera på iPad
Ja, det är alltså något jag har exakt noll erfarenhet av, men under senaste tiden lockats allt mer att testa. Nu ägde jag dock ingen iPad så när jag väl bestämt mig för att införskaffa en, och sett att det skulle ta hela TRE dagar innan jag fick hem den, satte jag mig istället i bilen och körde till Täby och Apple Store. Med mig hem kom alltså en iPad, en penna och ett flashigt tangentbord. Min tanke är att detta, förutom att vara något jag ritar och illustrerar på, även ska få ersätta min MacBook när den så småningom dör. Iallafall motiverade jag det dyra köpet så, haha.
Jag hade förstått att programmet Procreate var ”the shit” när det kommer till att rita och illustrera på iPad, så det köpte jag direkt. Sedan köpte jag även en nybörjarkurs för att lära mig the basics i programmet. Nedan kan ni se min första uppgift i kursen; att rita av ett äpple. Needless to say; jag ÄLSKAR detta. Sedan jag blev klar med kursen har jag följt några steg-för-steg-guider på YT för att nöta tekniker och få in vanan.
Jag fick ett paket från Nutsfabriken
Efter att Nuts Fabriken sett mitt senaste recept med tillhörande video (HÄR hittar ni videon), där jag använde deras jordnötssmör i smaken ”salt karamell”, ville de skicka ett paket med lite fler av deras nötsmör. Hittills har jag bara hunnit smaka mandelsmöret, men det var riktigt bra! Ser mycket fram emot att smaka limited edition-smaken ”pumpkin cake”, tror det är antingen en hit eller en flopp. Som de flesta limited edition-smaker ju är. Antingen eller, liksom.
Vi har blivit med grind!
Ja, äntligen. Äntligen har vi fått upp grinden. Jag har verkligen fått testa mitt tålamod sedan vi flyttade till huset och direkt satte igång med flera projekt (först gymmet, sen mur och staket, sen pool, altan och utekök). Helst hade jag sett att allt blev klart igår. Men saker tar tid, framför allt när man gör allt själv (och med ”man” så menar jag M, som är den som faktiskt GÖR saker. Jag planerar och ritar och beställer och pekar med hela handen, men det är han som i slutänden GÖR sakerna).
Men nu står den alltså där! Vi kan tyvärr inte bygga klart muren (som kommer från vänster om man står så som bilden är tagen) förrän att temperaturerna håller sig stabilt på plussidan. Men det ser onekligen pampigt ut redan nu!
Vi har haft årets första date night på stan
Vi försöker gå ut och äta regelbundet, kanske 1-2 gånger i månaden eller så. Personligen tycker jag det är allra mysigast att göra det en vardag. Det känns liksom lite vardagslyxigt! Igår var vi på Jay Fu här i Uppsala, och maten var god. Men vi fick vänta lite väl länge på maten (medan de som satt vid bordet intill oss, som kom en bra stund efter oss, fick sin mat långt före oss.. märkligt). Jag brukar alltid rekommendera Jay Fu när jag får frågan om bra ställen att äta på i Uppsala, och även om gårdagens besök inte var samma klass som vanligt, varken maten eller servicen, så står jag fast vid att restaurangen är värt ett besök. Något pricy, framför allt om man vill dricka vin till maten. Men menyn är full av spännande smaker och kombinationer.
Jag har den senaste tiden frångått att äta 100% vegetariskt, för att vid enstaka tillfällen äta fisk/skaldjur. Exempelvis om jag går ut och äter, då äter jag oftast vego men ibland fisk eller skaldjur. Igår åt jag tempurafriterade räkor och grönsaker (ok det var EN räka, resten grönsaker. Men det var gott!) till förrätt och till huvudrätt hällgrillad röding (med miso, skaldjurs- och morotssås, variation på morot, blodgrape, hummersmör och hummerfylld vårrulle). Visst lät det magiskt? Tyvärr var den lite sådär. Alltså, god var den absolut, men lite… tråkig. Lite för mycket en och samma smak rakt igenom. Inga överraskningar. Inget som bröt av. Och helt ärligt lite för mycket hummer.
Sådär hörrni! Det var ett gäng polaroidbilder och tillhörande info från mina första veckor av året. Jag har skrivit det här inlägget sittandes på cykeln på gymmet, men egentligen vill jag bara gå in och rita på min iPad haha. Så det är vad jag ska göra nu! Hoppas ni har det bra där ute i januarikylan, och att ni vill fortsätta kika in här hos mig under året.
De senaste veckorna har jag ägnat mycket till åt att oroa mig över Rut. Hon var plötligt halt en kväll för några veckor sedan, och i måndags hade vi äntligen tid hos veterinären. Det verkar som att korsbandet är skadat, men hur illa vet vi inte ännu. Min lilla tjej, som trots smärta och tråkiga dagar bestående av bara vila, är lika glad och mysig som alltid. Hos veterinären delade hon ut pussar i vanlig ordning och fick mycket beröm för sitt trevliga temperament.
Dagen innan veterinärbesöket var jag på kreativa feministers julmarknad, där jag bland annat köpte två prints av två av de coolaste och klokaste kvinnorna jag vet; Natashja Blomberg och Fanny Åström. Såhär fint hänger de här hemma nu:
I veckan fick jag också hem en liten bok, närmare bestämt en diktsamling: Ångestens mamma, en diktsamling om psykisk sjukdom och vardagsångest. Skriven av min fina vän Christian Dahlström, som ju driver podden sinnessjukt, ni vet. Och har skrivit andra böcker som jag tipsat om förut (min favorit är ”Kalla mig galen”). Den här nya diktsamlingen kan du antingen googla dig till, eller köpa direkt hos Christian HÄR(där kan du få den signerad också!)
Igår fick vi äntligen upp julgranen också! Och inte minst de över 50 meterlånga ljusslingorna som jag kämpade länge med haha. Men visst blev det fint?! Jag tror jag ska pynta den lite mer, det vill iallafall M att jag gör, även om jag faktiskt gillar den såhär… med bara ljusen liksom. Tycker det blev fint. Men jaja, några kulor och rosetter kommer nog upp senare idag.
Rut höll mig såklart sällskap medan jag höll på med granen. Hon är om möjligt ännu lite mer efterhängsen än vanligt, nu när hon inte gör något om dagarna. Jag får inte vara ifred en minut. Men det gör mig ingenting, hon är världens bästa så jag välkomnar alltid hennes sällskap.
Och slutligen, gårdagens middag. Wow! Så himla himla gott. Och enkelt! Buddha bowl. I botten hade vi baby spenat, och på det själva maten, vilket var ugnsrostad sötpotatis, blomkål och kikärtor. Gott kryddade naturligtvis! Och självklart (!) en jättegod sås på tahini över det hela. Och en halv avokado till. Recept under bilden.
Sätt ugnen på 200 grader och lägg ett bakplåtspapper på en plåt.
Tärna sötpotatis, lägg på plåten och ringla över lite olivolja och salta. Blanda. In i ugnen 10 minuter.
Under tiden; blanda ihop 2 tsk spiskummin, 2 tsk paprikapulver, 2 tsk salt, lite nymald svartpeppar, 2 tsk honung eller sirap och 2 msk olivolja i en stor bunke.
Bryt ner 1 litet (eller 1/2 stort) blomkålshuvud till buketter och ner i marinaden. ner med 1 tetra kikärtor också. Blanda väl.
Ta ut plåten ur ugnen, och lägg blomkålen och kikärtorna intill potatisen. Skär också en rödlök i klyftor och sprid ut på plåten. Om i ugnen igen i 20 minuter.
Gör under tiden såsen: mixa ihop 6 msk tahini, saften från 1 lime, 2 msk honung eller sirap, 4 tsk japansk soja, 4 msk vatten, salt och svartpeppar.
Servera och njut!
Nu ska jag ta tag i den här lördagen, hoppas ni får en fortsatt fin helg!
Vi har glidit över i december och än har det julpyntats exakt noll här hemma (när ska man börja? Vad är liksom normalt? Jag har ingen aning). Eller vänta nu ljög jag, jag köpte faktiskt en supersöt prickig julstjärna i förra veckan som ju visst åkt upp i fönstret i köket. Men det är också allt. En julstjärna. Så himla mycket mer lär det inte bli heller, jag är inte mycket för små tomtar och sådana prydnader. Det blir några fler stjärnor i fönsterna, och en julgran då. Med tanke på att första advent redan passerat kanske det är läge för mig att rota fram adventsljusstaken? Gah, varför blir jag lika överraskad och överrumplad varje år såhär års, liksom ja — julen kommer. Samma tid varje jäkla år. Ändå är jag aldrig riktigt med i matchen.
Hur som helst. Innan december kom och ”överraskade” mig så hade vi ju en november. En november som M varit sjuk mer eller mindre rakt igenom, medan jag hållit mig någorlunda kry *pepparpeppar*. Den senaste veckan har jag dock dragits med en djävulsk huvudvärk och ”gegg-känsla” i skallen, vilket kanske antyder att jag kommer bli sjuk jag med. Eller så är det såhär sjuk jag blir, inte värre, hoppas på det!
Hur som helst. När man är sjuk ska man äta gott, det är sedan gammalt. Okej jag tycker alltid att man ska äta gott, men såhär då: när man är sjuk får man beställa extra mycket färdigmat. Och man får skicka sambon att köpa gottis hur många gånger man vill. Så, vi har ätit mycket gott. Och mycket gottis, har det blivit. Favorit-hämtmaten hos oss är fortfarande poké bowls (har ni tröttnat på mitt babbel om poké bowls? Synd, jag kommer ej upphöra)
Innan jag började känna mig krasslig mötte jag upp min mamma och lillebror för en middag på stan. Vi syskon ville bjuda mamma på födelsedagsmiddag, och valet föll på Lillys här i Uppsala. Jag gillar verkligen ställen där man kan beställa in flera mindre rätter, dela och smaka av varandra. Lillys har blivit något av ett favoritställe för mig; god mat, inte för dyrt, mysig atmosfär.
Nog om mat nu. För dryga vecka sedan tog vi äntligen emot vår altandörr! Den beställdes för en himla massa månader sedan men pga pandemi osv blev den försenad. Men nu, nu står den här! På parkeringen. Fortfarande inpackad. Och där lär den få stå tills våren, då vi ska riva ut befintligt fönster i köket och sätta in dörren istället. Det var inte det lättaste att hitta en dörr som passade huset. Rättare sagt gick det inte alls, att hitta den dörren vi ville ha. Så tillslut fick vi beställa en dörr som tillverkades efter våra önskemål. Och den blev ju så bra! Kommer passa perfekt!
Förra helgen var vi på julmarknad, jag och lilltjejen och min mamma. Vi kollade på olika hantverk, beundrade vackra stenar, köpte massa godis och så avslutade vi med en ansiktsmålning. Toppendag!
Jag har också köpt ett underbart print. Det är ett foto taget av Anders Ängsvik, på Beckomberga sjukhus. Jag köpte det dels för att jag verkligen gillar fotot, men kanske mest för att stötta Christian Dahlström och det han gör (bland annat driver han den fantastiska podden Sinnessjukt, och så har har skrivit flera bra böcker. Julklappstips: Christians bok Kalla mig galen. Jättebra bok!)
Jag har printen ”Garbo”, det finns ytterligare 5 motiv i serien, du hittar alla här.
Det som tagit upp min tid och mina tankar mest senaste veckan är Rut. Förra tisdagen var hon plötsligt lite halt på höger bak. Högst oklart vad det beror på, men efter ett besök hos mamma (som är veterinär) misstänker vi ev korsbandet. Vilket inte är toppen, direkt. Vi har fått tid på djursjukhuset på måndag så tills dess är det vila, smärtstillande och antiinflammatoriskt som gäller. Rut är väldigt duktig, om än något uttråkad såklart. Jag försöker kompensera med extra mycket gos och sällskap, nu när hon inte får busa eller gå på promenader.
Det var lite bilder från min november det! Nu ska jag ta tag i den här dagen. Kanske ska de där julstjärnorna rotas fram ur källaren? Kanske ska de till och med komma hela vägen till fönstren??
Jag postade ett inlägg på min instagram häromdagen, om det där med vad som gör oss till oss, och hur det inte har något att göra med produktivitet eller prestation. Såhär löd det:
En sak jag är så himla glad över att ha lärt mig är att livskvalité och framför allt livsglädje, sällan (eller kanske rent utav aldrig) mäts i termer av produktivitet. Jag trodde länge att prestation var det viktigaste av allt, och jag upplever fortfarande att det förväntas av mig. Att jag ska prestera. Inte överallt, på alla plan och hela tiden, men åtminstone någonstans. Kanske ännu mer för att jag har diagnoser; ska man inte vara något slags kreativt geni då?! Idéspruta?! Osv. Jag som har så mycket att ge och bidra med, det är min skyldighet!
Jag vill inte bli bedömd eller värderad utifrån vad jag presterar eller producerar. Jag vill bli sedd, uppskattad och älskad för vem jag är. Jag är nämligen mycket mycket mer än vad jag presterar, kreerar eller producerar. Jag är snäll, rätt rolig, smart, omtänksam, påhittig. Och en massa mer saker såklart. Ibland är jag tex kort och gott skitjobbig, när min energinivå inte synkar med omgivningens och jag bara tutar och kör med dålig koll på vad som sker omkring mig, och ofta är jag nog lite för envis, och det händer absolut att jag säger något utan att tänka först. Men poängen är att inget av detta har något med produktivitet eller prestation att göra. Ändå är det dessa saker som gör mig till just mig.
Jag kan emellanåt uppleva att människor som känt mig länge är ”besvikna”. Eller, att de liksom ömmar för mig, tycker synd om mig, att jag inte ”blivit något”, trots kapacitet. Men det intresserar mig inte. Med handen på hjärtat kan jag säga att det enda jag vill är att må bra. Jag vill hitta ett inre lugn och en balans och bara få… vara. Vara jag. Och det borde liksom räcka.
Där jag avslutade min post på instagram tänkte jag fortsätta här.
Ja, det räcker. Att vara jag räcker. Det har jag landat- och känner mig trygg i. Däremot har ett behov av att ”göra något” vuxit i mig det senaste året. Inte att jag vill eller behöver göra karriär, det är jag ärligt talat inte så intresserad- eller attraherad av, men att känna att jag gör något meningsfullt. Dels med min tid men också med allt det där som är jag, som jag skriver om.
Därför är jag pirrig och förväntansfull just nu, då livet fallit sig så att jag sprungit på rätt person, vid precis rätt tid, för att starta något helt nytt. För mig egentligen helt främmande mark, rent yrkesmässigt, men som samtidigt känns så rätt.
Jag vet inte hur det kommer gå, men jag är ganska så väldigt övertygad om att jag skulle ångra mig om jag inte kastade mig ut och gav det ett helhjärtat försök. Och det är det enda jag lovat mig själv, att aldrig sätta mig i position att se tillbaka och tänka ”undra hur det hade blivit OM jag bara hade vågat…”
Det kanske är det som det handlar om. Att jag räcker, och i perioder behövs verkligen inget mer. Då kan man få vila i att bara räcka och vara mer än nog. Och i andra perioder finns en önskan om att få växa och utvecklas, och då är det vad man ska göra. Hoppa, testa, känna på ny mark. Jag tänker att det enda som spelar roll är att man trivs, att man gillar den man är när man gör något, oavsett vad man för tillfället gör. Och jag tror att grundförutsättningen för att just trivas, oavsett vilken period man för tillfället befinner sig i, är att förstå att det som är jag är det enda viktiga. För vad man gör, vad man eventuellt presterar, är så jävla oviktigt.
När jag öppnade kalendern imorse insåg jag att det är två veckor till första advent (!) och jag förstår inte riktigt vart tiden tar vägen?! Jag har liksom knappt lärt mig fylla i datum med år 2021 och snart glider vi över till 2022?? Nåväl, det är iallafall minst sagt höst nu, och som varje år skulle jag gärna spola förbi hela november, med allt regn och rusk (och leriga hundtassar) som kommer med denna skitmånad. Tur att man snart får börja julmysa, det gör hela det här mörkret lite mer tilltalande.
Men oavsett vad man tycker om det så får vi månadernas skitmånad november, varje jäkla år, så jag har försökt göra det bästa utav det. Här kommer några härliga stunder ur min november:
TÄNDA LJUS. Jag är ärligt talat rätt dålig på att komma ihåg att faktiskt tända mina ljus, men jag har i alla fall införskaffat en hel massa nya fina ljusstakar och ljuslyktor, för att ”uppa myset” lite denna vintersäsong.
MAT. Ovan en av våra numera paradrätter här hemma; poké bowl. Denna gång med marinerade och frästa filébitar från Hälsans kök (en av mina favoritprodukter!), och så de obligatoriska grejerna; picklad rödlök, mango, gurka, avokado och i botten såklart smaksatt ris. Denna gång havreris, som visade sig passa alldeles utmärkt i poké bowl!
Vi har också varit ute och ätit några gånger. Bland annat libanesiskt på Byblos här i Uppsala, där vi beställde in en vegetarisk avsmakningsmeny. Mycket gott! Jag har sagt det förr men det tåls att upprepas: RÖROR hörrni, röror! Livets grej. Just libanesiska röror har en alldeles egen plats i mitt mathjärta. Så himla gott!
CLEMENTINSÄSONGEN ÄR HÄR. Det är väl ändå en av de få fina sakerna med den här årstiden (och helt ärligt är nog 99% av sakerna jag anser ”fina” med den här årstiden ätbara saker)
Jag har till och med ”gjort mig fin” några gånger de senaste veckorna. Jag får ryck med jämna mellanrum, då jag plötsligt får för mig saker som att ”smink är rätt kul”, och att ”jag borde ha lite smycken ibland”. Igår, när jag var hos min mor på födelsedagsmiddag, hade jag till och med en tröja i FÄRG. Eller ja den var milt milt ljusgrön. Men för att vara jag är det otroligt vågat och färgsprakande så ville ändå nämna det.
I veckan som kommer blir det lite mer jobb igen, dels ska jag in till Stockholm för att plåta, sedan blir det nog främst datorjobb. Och (!!) jag kommer berätta en svinrolig nyhet för er, förhoppningsvis redan nu i veckan. Är lika delar jättepepp och jättenervös, men det är något jag jobbat med ett bra tag nu och gjort exakt allt själv med, så ska bli himla kul att dela med mig äntligen! ”Stay tuned”, som man säger.
Igår blev min dag ändrad i sista minuten, så istället för att som planerat åka till Stockholm för en fotografering stannade jag kvar i Uppsala och bokade in en annan fotografering här istället, med Ditte och hennes bedårande lilla valp Bosse.
Bosse är som valpar är mest; glad och pigg i ALLT. Pussig. Nyfiken. Supergosig!
Och Ditte, ja hon är som Ditte är mest; världens härligaste människa. Vi lärde känna varandra för snart 14 år sedan, och hon blev min bästa vän direkt. Hon for in i mitt liv som den virvelvind av kärlek och kraft som hon är, och har sedan dess haft en alldeles egen plats i mitt hjärta.
Vi fick i alla fall till en hel drös fina bilder, så här kommer en liten bildbomb:
Det är verkligen SÅ ROLIGT att äntligen fota lite mer igen. Min favorit är att fota människor, även om jag väl ärligt talat gärna fotar det mesta. Men människor. Personligheter. Stil. Attityd. Känsla. Det är min absoluta favorit.
Hej och hå vad tiden går. Plötsligt var vi inne i november och jag har liksom knappt hunnit reflektera över att vi på riktigt gått in i hösten. Jag har också bestämt mig för att dra igång bloggandet lite mer regelbundet igen, och tänkte att ett blogginlägg varannan dag är en lagom start. Hoppas ni vill hänga med! Vi inleder med att se tillbaka på förra veckan, som för min del bestod främst av mer hundgos än vanligt, flera fotograferingar och träning.
Min mamma har skadat sig och jag fick därför rycka in som hundrastare åt hennes ljuvliga lilla Jack Russel Olga, som både är helt bedårande själv och dessutom fullkomligt avgudar Rut. Vi tog ett par långa promenader i skogen alla tre, och trots regn och rusk hade de superroligt, och jag hade fullt sjå att få dem att sitta still i typ 0,4 sekunder för att kunna ta en bild. Men jag lyckades! Visst är de väl ett himla söt par?!
Utöver hundpromenader hade jag även några fotograferingar inne i Stockholm i förra veckan. Under tisdagen hann jag först med foto+film av outfit (reel här):
… för att sedan också ta lanseringsbilder för samarbetet mellan Studio WMS – I am your sister och Friendcation:
I fredags var jag in till stan igen, då för att fota och filma material till Joannas samarbete med 8848altitude.
Såhär piffigt ser det ut ”behind the scenes” när vi filmar reels (resultatet och den färdiga filmen kan ni se HÄR):
När jag inte varit ute i skogen med hundar eller i Stockholm med kameran, så har jag klämt in några träningspass. Dels har jag utökat löp-garderoben så att jag kan springa ute även nu i kallare temperaturer (okej det har blivit ett löppass, men ändå.) och så har jag kört ett par gympass. Jag har postat några av dem på min Instagram, tex det här det här benpasset och det här axelpasset. Jag har också noterat att min mark blivit lidande av ”all annan” träning jag ägnat mig åt, så igår startade ja upp en omgång Marklyft Mambo ur Styrkelabbet-appen. En gammal favorit som jag hoppas gör susen och hjälper mig komma back on track!
Nu ska jag återigen packa in mig själv + Rutan i bilen för att köra ut till min mor och gå en promenad med hundarna. Därefter blir det datorjobb resten av dagen, plus ett träningspass hoppas jag.
Veckan innan vi åkte till Schweiz tog jag mig till Stockholm, närmare bestämt till Sundbyberg och hem till Joanna Swica. Joanna är en kvinna jag följt på håll i flera flera år, och jag har alltid tyckt att hon är så himla.. ja men ball, bara. Efter att ha spenderat en dag med henne kunde jag konstatera att min bild av henne stämde, hon var dels precis lika ball som jag föreställt mig, men dessutom superhärlig, rolig och trevlig.
The main reason att jag hälsade på Joanna var dock inte att bekräfta mina idéer om Joanna som person, även om det var en fin bonus att lära känna henne lite bättre, utan det var att fota henne. Under några timmar hann vi plåta flera outfits varav en hon postade på sin Instagram idag. Huvudrollen hade en galet snygg jacka från 8488 Altitude, som jag redan när vi fotade blev helt kär i. Den var SÅ snygg!
Modellen heter Biella 2.0 och om ni signar upp er för nyhetsbrevet här, får ni en kod som ger 15 % rabatt på första köpet. Jag får alltså ingenting om ni köper något via länken, däremot får Joanna en väl värd kickback. Jag lutar starkt åt att köpa mig jackan Joanna bär på dessa bilder, kanske vågar jag till och med köra på den gröna (som alltså är den Joanna har) istället för mitt annars alltid självklara val svart..
