I söndagskväll körde jag över Rut till hennes favorit-hundvakter Jonna och Oskar, då vi skulle upp och iväg tidigt måndag morgon. Klockan 5 ringde larmet och en kvart senare satt vi i bilen på väg mot Arlanda. En efterlängtad vecka i solen väntade, och strax före 10 lyfte planet mot Fuerteventura.

Jag hann nästan bli lite orolig när planet sjönk lägre och lägre och tillslut var läskigt nära havet, för att tillslut äntligen flyga in över land och landa. Jag har aldrig landat på en flygplats som ligger precis intill havet på det sättet haha.

Vi hoppade på transferbussen som tog oss till hotellet, närmare bestämt Playitas Resort. Vi fick ett rum högst upp på kullen och självklart var lilla tåget som annars tar hotellgästerna upp för backen trasig så vi fick snällt traska upp för alla örtifem trappor. Men utsikten från balkongen klagar vi ju inte på!

Det första vi gjorde när vi lämnat väskorna på rummet var att ta oss ner till den lilla supermarket:en som finns på området, för att kunna fylla kylen med dryck och hyllan i köket med salta snacks. Ja och så köpte jag orimligt dyra flipflops men såhär några dagar senare känner jag nästan att de var värda varenda krona för de är sååå sköna och jag hatar att gå runt i gympaskor. Helst hade jag gått barfota hela tiden men flipflopsen får vara okej när vi ska in på restauranger och sånt.

Efter inhandlingen av nödvändiga-saker-på-semestern så tog vi oss ner till stranden och havet. Solen började gå ner och det var himla himla fint. Vi gick längs strandpromenaden så långt vi kunde åt båda håll och bara njöt av värmen från kvällssolen.

Det blev kväll och vi åt middagsbuffé i hotellets restaurang. Mycket mat och inte minst en stor efterrättsbuffé. Vi la oss mätta och nöjda!

Tisdag morgon och jag tog mig ner till gymmet efter frukost. Det här är visserligen ett träningshotell men gymmet är väl inte det bästa jag besökt direkt. Det är nog mer fokus på grupp-pass och simning och sådana saker. Men det duger, helt klart!

Sedan hängde vi vid poolen heeeela eftermiddagen. I varsin solstol med varsin bok , med paus för strandtennis när Fanny blev för rastlös, gick timmarna snabbt.

När klockan började närma sig tidig kväll gick vi upp på rummet och bytte om och packade ryggsäcken, för vi tänkte ta oss över berget (som ni skymtar i bakgrunden på bilden ovan) till närmsta by för att äta middag. Det tog oss drygt 1,5 timme och vi timrade solnedgången perfekt.

Efter middagen tog vi taxi tillbaka till hotellet och gick raka vägen till buffén för att äta efterrätt. Sen slocknade vi rätt direkt väl tillbaka på rummet.

Vi har noll och inga planer för resterande vecka. Förhoppningsvis blir det några träningspass tränade och jag hoppas få till någon löprunda också, eftersom temperaturen är så behaglig. Men vi får se. Mest njuter jag av sällskapet och att inte ha några måsten överhuvudtaget.

Vi inledde julafton som sig bör med risgrynsgröt och tända ljus, medan Rut tog sovmorgon och låg och snarkade i sovrummet.

Efter frukost rörde vi oss ut, Rut fick välja väg och ville som alltid att gå längs gågatan i stan. Vi var i princip ensamma ute, och det var så vackert med snön som glittrade i solen som gick upp över de tomma gatorna.

Medan Rut värmde upp sig efter promenaden bytte jag om och tog mig till gymmet för en snabbt markpass. Det stod 8×8 på 80kg på dagens schema och det kändes alldeles lagom en dag som igår.

Sedan tog jag mig hem för en dusch och ombyte, innan jag körde och hämtade familjen från Ukraina, låt oss kalla dem A med barn. Jag har inte skrivit eller uppdaterat så mycket om dem efter att vi kom till Sverige, och det har varit ett medvetet val. Men jag får frågor ibland om vad som ”hände” med dem och svaret är att jag, såklart, har fortsatt hjälpa dem. Men allt behöver liksom inte postas i sociala medier… Vi pratar de flesta dagar och ses ofta, och nu när det närmade sig jul frågade jag dem om de ville komma och fira svensk julafton med mig och min familj. Vilket de ville, så när jag plockat upp dem igår fortsatte vi ut till min mamma. Jag har inte så stor familj utan det var min mamma, hennes man och min lillebror, plus vår ”extended family” i form av A och hennes två barn nu då.

Jag tyckte om A och barnen direkt jag träffade dem. Jag har tänkt mycket modet som krävts av mamma A för att inte bara möta upp en främmande kvinna (jag) i Polen, utan sedan också sätta sig i hennes bil med sina barn och följa med till ett helt nytt land. Hon, de, måste varit så rädd. Jag kan inte ens föreställa mig. Men jag har gjort mitt bästa för att välkomna dem, och få dem att känna sig trygga. Och idag har vi en så fin relation, och jag tycker verkligen om dem jättemycket allihop. Att ha med dem på julafton kändes verkligen bara helt rätt.

Vi såg Kalle Anka, eller rättare sagt: Rut ockuperade soffan och hon såg nyfiket på Kalle Anka, medan vi andra människor satt på golvet runt bordet och åt pepparkakor och lussebullar och drack glögg och julmust. Det var mysigt. Sedan tog vi en promenad med hundarna innan det var dags att börja plocka fram all julmat. Runt 18 högg vi in och våra gäster verkade uppskatta både mat och dryck, själv njöt jag ärligt talat mest av sällskapet. Så fint att få spendera tid med människor man tycker så mycket om.

På tal om människor man tycker om fick vi äntligen till en ny bild på mig och min lillebror ihop. Det var väl typ 10 år sedan sist, minst. Det skiljer 6 år mellan oss och jag har en hel del skuldkänslor över att jag tog så mycket plats under tonåren, när jag blev sjuk och alla mest var oroliga över mig. Det skapade nog också en distans mellan oss, dels för åldersskillnaden men inte minst det faktum att jag lekte farligt nära döden medan han började upptäcka livet. Det smärtar mig att han inte hade sin syster under dessa år. Han är en av de smartaste jag vet, och garanterat snällaste.

När vi ätit klart av julmaten dukade vi undan och ställde fram det vi i min skånska familj kallar ”gottebord”. Helt enkelt ett julbord nr 2 bestående av godis av olika slag. Sedan åt vi godis och öppnade lite paket, pratade och skrattade och bara mös. Framåt 22 var vi trötta allihopa så jag, A och barnen rullade tillbaka till Uppsala.

Rut slocknade ungefär sekunden vi kom innanför dörren, och strax därefter somnade även jag. Det blev en fin julafton. Jag har alltid lite blandade känslor inför jul, då långt ifrån alla års julafton varit såhär mysig och fin för mig. Men i år blev det riktigt fint.

På något vis kom julen lite för snabbt i år. Jag har inte riktigt hunnit fatta att vi tagit oss igenom både oktober och november och halva december och nu vips så är det mindre än två veckor kvar till julafton. Så julpyntet lyser med sin frånvaro här hemma. Jag har fått upp en (den enda jag äger) julstjärna i vardagsrumsfönstret, men det är också allt. Imorse drog jag fram en annan stjärna i papp som egentligen ska hänga i taket men eftersom jag har exakt noll uttag för sådana lampor i mina tak (det är spotar i de flesta rum) så fick den helt enkelt agera bordslampa nu. Ändå mysigt!

Vi har fått snö! Igår körde jag ut till min mamma så att Rut fick leka med sin bästis Olga (mammas hund) i trädgården. De leker så himla fint ihop, trots att Rut väger typ 4-5 gånger så mycket som Olga och lätt skulle kunna meja ner henne. Men det är snarare Olga som är ”rough”, Rut försöker mest hinna med haha. Gulligt hur som helst. Till kvällen sen åkte jag och firade en av mina äldsta vänner (vi har känt varandra i 27 år nu!) som fyllt 30. Det blev bubbel och mingel i några timmar innan jag kände att Rut varit ensam tillräckligt länge.

Som kompensation för en tråkig lördageftermiddag igår tog jag idag med Rutan till vår favoritskog. Två timmar och en mil bland snötyngda grenar var en perfekt start på dagen, tyckte vi nog båda!

Vad jag ska göra med det som återstår av denna söndag vet jag faktiskt inte riktigt. Eventuellt tar jag mig ner på stan för att köpa de sista julklapparna.

På tal om julklappar gav jag mig själv en tidig julklapp i form av nya möbler till mitt arbetsrum. Exakt allt runt skrivbordet+stolen är just nu kaos, men det ska jag också ta tag i. Någon slags förvaring ska väl in antar jag. Velar bara lite om vad för sorts förvaring… Hur som är jag väldigt förtjust i dessa nya möbler!

Förresten — för den som gillar inredning ”och sånt” så har jag gjort om det gamla ”hus-kontot” på instagram till att posta bilder från min lägenhet. Kontot har också fått byta namn, och heter numera roethlisbergerhome. Välkommen att följa!

I torsdags eftermiddag landade vi i Amsterdam och efter att ha checkat in på hotellet begav vi oss raka vägen ner på stan. Vi bara strosade runt, åt hamburgare och friterade lökringar till middag och köpte med lite godis och choklad att äta på hotellrummet.

Man blir ju lite seg och trött av att resa, i alla fall blir jag det, så vi slocknade rätt tidigt. Likaså vaknade jag tidigt, lite väl tidigt, klockan 05… inväntade ivrigt frukosten och blev inte besviken. God cappuccino, yoghurtbowl med granola, surdegsbröd, toast, frukt… mmm så mycket gott!

Efter frukost tog jag en löptur i den närliggande parken Westerpark, dryga 7 kilometer blev det och det var alldeles lagom.

Sedan tog vi oss ner på stan igen. Vi började med lunch: världens sötaste små pannkakor med choklad, crunch och vispad grädde.

SEN var det dags för ett besök på Tony’s Chocolonely ’s Super Store. Där kunde man göra egna chokladkakor med valfri choklad och addera smaksättning samt designa sin egen förpackning. Men det var så himla dyrt och man fick bara ha i två smaksättningar vilket jag tyckte var lite snålt, så istället köpte jag några kakor som inte säljs i Sverige. De var såklart lika goda som all Tony’s choklad, storfavorit hos mig!

Till kvällen hade jag bokat bord på en restaurang med ”modern indisk mat”, Miri Mary. Vi var så hungriga och det var så gott att jag helt glömde fota. Så kan det gå! Miri Mary är helt klart värt ett besök i alla fall, om ni någon gång besöker Amsterdam.

Planen för dagen är ännu oklar. Vi tar det lite som det kommer. Förmodligen blir det att strosa på stan igen, samt såklart att äta massa mer gott.

Nu var det länge sedan jag bloggade-bloggade, det vill säga ”skrev om livet”. Så här kommer ett inlägg om lite av det som skett sedan sist!

I slutet av oktober hade jag äntligen min efterlängtade tatueringstid, och min högra underarm pryds numera av Ruts vackra fejs.

Det har gåtts promenader. I massor. De bästa givetvis i skogen. Med Rut, såklart.

Det har ätits god mat. Bland annat på restaurang, hos goda vänner och på Pizza Hut längs vägen då vi tog en liten roadtrip en dag.

Det har svettats. Herregud vad det har svettats. Jag har nyligen kopplat ihop mina mediciner och det faktum att jag svettas rätt jäkla mycket. Men, fördelarna och vinsterna med medicinerna väger ju över lite svettningar (vilket tillsammans med muntorrhet är den enda biverkning jag har) alla dagar i veckan så det får jag leva med, helt enkelt! Mest svettas jag såklart i samband med träning, och det har jag ju också ägnat mig en hel del åt senaste tiden.

Jag har köpt ny kamera! Och såååå fin den är, är helt kär. Tänkte premiärfota (och filma!) med den i Amsterdam, dit jag åker nu i helgen.

Jag har också börjat få ordning på hemmet. Sakta men säkert blir det mer och mer ”jag” här hemma. Jag har också fått lära mig hur man gör saker, till exempel har jag fått upp skena i taket för gardinen i sovrummet, och jag har satt upp flera speglar och hängare på väggar. Känner mig således väldigt självständig och kapabel, haha. Framför allt så trivs jag så himla himla bra här hemma. Men än finns det saker kvar jag vill fixa, bland annat tänkte jag få upp tvn på väggen och hänga tavlor runt om, så det blir en tavelvägg. Sedan har jag beställt nya möbler till arbetsrummet som just nu är mitt ”kaosrum”, men som jag tänkte göra i ordning. I vår hoppas jag även få till att bygga in några garderober i sovrummet, som i dagsläget inte har en enda garderob. Hur som helst, såhär ser här ut just nu:

Nu ska jag ta tag i den här dagen! Imorgonbitti åker vi som sagt till Amsterdam, något jag sett fram emot länge. Planen är egentligen mest att bara va, strosa runt på gatorna och äta massa god mat. Kommer bli toppenfint!