Tagg

inspiration

Inspiration och pepp Resan Tankar om ting Träning Vardagsuppdatering workoutstories

Jag hade väl ingen aning om hur oövervinnerlig man känner sig när man just dragit upp en stång lassad med över 130 kilo från marken.

Handboll var det bästa jag visste. Jag var 14 år, skulle börja i åttonde klass, och jag hade precis fått beskedet att jag var vidare i sista uttagningen till Upplandslaget. Det hade varit en jobbig vår och sommar och jag minns hur just handbollen och fokuset mot att komma med i upplandslaget, för att sedan efter högstadiet plugga på handbollsgymnasium i Lund, var vad som fick mig att stå ut. Det var min fasta punkt, och framför allt var den min – känslan jag upplevde på handbollsplanen kunde ingen ta ifrån mig.

Tills jag fick träningsförbud. Efter ett enda besök på ätstörningsenheten (då med en vikt cirka 16kg högre än ett och ett halvt år senare i deras så kallade “vård”) fattade en främling ett beslut utan att för en sekund lyssna på mina ord, ta mig eller mina känslor på allvar, och utan att förstå innebörden i ett träningsförbud för mig. Jag förlorade min plats i Upplandslaget, och distanserade mig då istället helt från handbollen. Under åren som följde klarade jag inte ens av att se mina lagkamrater spela, och visades det handboll på tv bytte jag genast kanal. Det gjorde för ont att se, det var en brännande påminnelse om hur lätt det var för den där främlingen att utan att blinka rycka ifrån mig en så stor del av det som var jag. Människor i min omgivning sa såklart att handbollen finns kvar, du kan börja spela sen igen. Jag testade en gång, jag tror det var 6 år senare, att ta upp handbollen. En träning gick jag på, och det var så fruktansvärt hemskt. Bollen flög inte alls dit jag ville, stegen kändes klumpiga och tafatta. Det där flowet och den där magiska känslan jag byggt hela min framtidstro på var som bortblåst. Handbollen var inte min längre, och det var jobbigt att inse att det jag motiverat mig med under sjukhusvistelsen inte alls var något jag skulle komma tillbaka till.

EP3st

Idag 4 år senare upplever jag samma känsla, en sådan där känsla ingen kan ta ifrån mig för att den är min bara min. Idag är det inte handboll utan det är styrketräningen och styrkelyft. En helt annan sport, och en kärlek till den som jag verkligen inte hade kunnat föreställa mig då för alla de där åren sedan, inlåst på ett sjukhus mot min vilja där jag dagdrömde om en revansch på handbollsplanen.

Min poäng är, att plötsligt har man nya drömmar. Ny input sår frön man inte visste fanns, och ny inspiration som man antingen letar upp själv eller råkar trilla över, är plötsligt grunden för en ny kärlek. Även om man tidigare fått hjärtat krossat en, två eller flera gånger om. Jag hade väl ingen aning om hur oövervinnerlig man känner sig när man just dragit upp en stång lassad med över 130 kilo från marken. Inte visste väl jag att bicepscurls kunde göra mig lycklig eller att jag skulle bli helt pirrig i magen bara av tanken på slitna, mysiga källargym?! 

Det handlar inte om att vara bäst från början, jag är mycket väl medveten om att hade jag bara fortsatt gå på handbollsträningen så hade jag såklart blivit bättre igen. Men feelingen fanns ju inte där längre, det där pirret i magen var borta. Det tog ytterligare något år tills jag fann det igen, det där pirret och känslan av “min bara min”. Att det skulle vara till tonerna av Eminem, i ett moln av magnesium bland stänger och hantlar nere i ett källargym på Österlen, ja det trodde jag inte. Men så var det.

traningsgladje3st



Fannys Favvo healthstories Inspiration och pepp Träning

Fem fina favvotjejer i mitt instaflöde

Det bästa med instagram är att man väljer vad man ser i sitt flöde. Jag väljer inte helt otippat att fylla mitt med en hel del matkärlek och kreativitet, men en minst lika stor del är träningsglädje och inspiration.

Jag vill idag lyfta fem kvinnor jag följer på insta som alla har framför allt två härliga saker gemensamt; de utstrålar styrka och de utstrålar glädje. De visar att det är kvinnligt med muskler och de visar hur man matchar dessa muskler som allra bäst – nämligen med ett stort leende. Tack tjejer, för att ni sprider en sund och vacker bild av både styrka och hälsa. Heja starka kvinnor!

Så, utan inbördes ordning kommer här fem fina favvotjejer i mitt instaflöde;

starkakvinnorIG



Efterrätt och gotte Jul 2015 Julmys JULRECEPT kitchenstories Kost Mellis & Kvällis RAWDESSERTER Recept Vardagsuppdatering

RAW CHOKLADFUDGE

Julens enklaste fudge är raw och kräver endast 4 ingredienser (+ en nypa salt) och görs på nästan ingen tid alls!

Tricket är kokossmör. Som man antingen kan köpa (Renée Voltaires kokossmör finns till exempel att köpa både i välsorterade mataffärer och på nätet, som här hos bodystore) eller göra själv. Det är superenkelt; bara mixa kokosflingor till ett härligt smör! Jag bloggade om det här.

Kokosolja bör också funka men kokossmör “håller formen” bättre i rumstemperatur än vad kokosolja gör, så jag rekommenderar verkligen kokossmör för detta recept.

Du behöver: (8-12 bitar)

  • 1 stor avokado (110g)
  • 100g kokossmör, flytande* (drygt 1 dl)
  • 1/2 dl kakao (eller mer!)
  • sötning – jag använde 3 msk agavesirap, ta den sötning du föredrar och smaka av
  • en nypa salt (Jo. Hoppa inte över.)

* Direkt man gjort kokossmöret är det mjukt och “flytande”, sedan stelnar det till rejält. Så köpt kokossmör eller hemgjort som stått ett tag behöver smältas innan man gör fudgen.

Gör såhär:

  1. Mixa ihop alla ingredienser och smaka av med sötning (och tillsätt eventuellt mer kakao)
  2. Lägg en bit bakplåtspapper eller plastfolie i botten av en plastbytta av något slag (typ lunchlåda) och bre ut fudge-massan däri.
  3. Låt stå i kylen över natten för att nästa dag skära i bitar.

rawfudge1



healthstories Inspiration och pepp Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Från mig till dig: 8 tips på vägen mot målet

Igår postade jag en liten påminnelse på min instagram som löd såhär;

Don’t wait until you’ve reached your goal to be proud of yourself. Be proud of every step you take toward reaching that goal. Be proud now.

Det tycker jag är en viktig påminnelse; en sådan där påminnelse som egentligen är rätt självklar – men ändå så lätt glöms bort. Oavsett vad målet är eller hur avlägset det känns i dagsläget (om man ens har ett konkret mål) så tror jag att ovanstående är vad som förr eller senare avgör huruvida man uppnår det. Jag är nämligen helt övertygad om att man “under resans gång” successivt bygger den styrka som krävs för att fortsätta, och en dag också uppnå det man siktat in sig på. Man kanske inte har den från början, styrkan, och kanske vet man inte hur man ska gå tillväga alls. Men det är inte skäl att inte försöka, att inte våga vilja må precis så bra som man fötjänar.

morgonbok3

Det handlar om babysteps. Jag minns att det var mitt mantra när jag bestämde mig den där gången för dryga fyra år sedan, då när jag efter många många tiotals försök att vända den onda spiralen och gå ner min övervikt och övervinna min djupa depression, faktiskt försökte för sista gången. Vid det laget hade jag misslyckats så många gånger och jag visste att även om jag kände mig oövervinnerlig ena dagen, så kunde jag nästkommande dag lika gärna vilja dö och skita i allt. Jag visste att dåliga dagar kommer och att det inte blir bra från en dag till en annan. Det visste jag – och det var okej. De dåliga dagarna kom, ibland flera i rad. Men jag fortsatte upprepa mitt mantra, jag fortsatte tänka babysteps – så länge jag fortsätter ta två små steg framåt så är ett steg bakåt då och då okej, för jag-tar-mig-framåt.

Det funkade. Sakta sakta tog jag mig framåt, trots de små avbrotten för steg bakåt, och under tiden växte jag på flera sätt. Precis som Sofia skriver om mental träning i det här inlägget så är det precis det – träning. Det är att anstränga sig och det är att genomföra. Det var vad jag gjorde; jag gav inte upp. Och just det, att genomföra något väldigt väldigt utmanande, bygger styrka som inget annat. Det bygger en övertygelse djupt inombords, en tilltro till att det-går-ju-faktiskt. Jag kan ju faktiskt.

Från mig till dig: 8 tips på vägen mot målet

  1. Känns det fel, gör det inte. Magkänslan är en himla fin sak, lita på den och dina instinkter.
  2. Säg precis det du menar. Var tydlig – få kan läsa tankar (men de flesta kan lyssna på vad du säger)
  3. “Don’t be a people pleaser”. Bygg upp dig själv, så kan du tänka på omvärlden sen. När du är den du vill vara.
  4. Tala aldrig illa om dig själv. Just don’t.
  5. Var inte rädd för att säga nej. Det här är något jag jobbar på ännu, tänk att det där lilla lilla ordet kan vara så svårt att säga ibland.
  6. Var inte rädd för att säga ja. Ta chanser. Se möjligheter. Jag brukar tänka “hur illa kan det gå? I värsta fall går jag väl tillbaka till det som är nu”.
  7. Släpp det du inte kan kontrollera. Fokusera på det du faktiskt kan påverka; “ingen kan göra allt, men alla kan göra något”
  8. Dröm. Just att våga drömma, och inte minst att dagligen visualisera, hjälpte mig enormt då och gör än idag.

positive



healthstories Inspiration och pepp Okategorierat Resan Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Läsvärt x3

Fredag och jag vill lyfta tre inlägg i arkivet här på roethlisberger.se – tre inlägg som jag tycker är värda att lyftas och som gärna får läsas igen.

Har ni förresten noterat fliken här uppe i bloggmenyn, den som heter Läsvärda inlägg? Där samlar jag helt enkelt inlägg som fått lite extra uppskattning av er, eller som jag själv bara tycker är så pass viktiga att de tåls att läsas igen. Tycker du något inlägg saknas i listan? Låt mig veta!

healthyh