Efter månaders velande bestämde jag mig igår. Äntligen.
Som vanligt när jag bestämmer mig för något så ska handling ske genast, NU på direkten. Så jag tog tåget till stan, köpte skorna, tog tåget hem. Bytte om, svepte lite energi och sedan traskade jag till gymmet för att inviga dem. Skorna. Mina fina, än så länge väldigt vita, tyngdlyftningsskor.
Efter många om och men bestämde jag mig för ett par Adidas Power Perfect II. Hört gott, läst gott och framför allt så satt de bra på mig. Det är ju sådär med skor (och framför allt kanske skor av det här slaget vars hela poäng är att ge stabilitet och sitta riktigt riktigt bra) att man ska gå på just hur de sitter och inte ”ju dyrare desto bättre borde de vara”.
Att jag ens velat fram och tillbaka om det här köpet är egentligen bara fånigt. Jag har tänkt lite ”vem tror jag att jag är, värsta proffset eller?! Behöööver jag skor för nästan tvåtusen spänn ELLER?!”. Men jag har länge haft svårt för knäböj. Mest tycker jag det är obehagligt att ha vikten uppifrån, men sedan hade jag under större delen av min uppväxt ilägg i skorna (pga smärta i knän), något en naprapat sedan övertygade mig om var rena rama dumheterna så sedan 2-3 år tillbaka går jag i så platta skor som möjligt till vardags (converse) och har kört lyft (mark, knäböj etc) helt utan skor. Saken är den att jag under åren med ilägg ”tappat” kontakten med baksidan, jag kopplar per automatik in framsidan i komplexa övningar – som till exempel knäböj. Således har jag väldigt lätt att bygga både volym och styrka framsida, men måste verkligen köra kontakt-träning för att komma åt baksidan.
Jag har under de senaste månaderna lagt tid på att öka rörligheten i höftböjaren, jag vill komma ner längre, kunna hålla bålen mer upprätt, och koppla in rumpan/baksidan bättre. Så det har varit frontböj och over head squats i en förjävlig oändlighet, med lätta lätta vikter. Många många gånger. Och det har gett resultat! Jag är betydligt rörligare idag, och ni vet när man blir bättre – blir saker roligare.
Det blir också roligare med nya prylar. Så det var med stor iver och entusiasm jag igår påbörjade mitt benpass. Ett pass jag alltså tänkte inleda med knäböj för att sedan fortsätta med andra övningar. Men alltså, skillnaden var så enorm; jag kom ner så bra, jag fick kontakt så fint – det var bara så himla kul. Och tro mig, jag har aldrig någonsin sagt att knäböj är kul. Never ever. Så jag bara körde. Inga tunga vikter men djupt gick jag och många set och repetitioner blev det. Sedan körde jag lite frontböj. Och utfall bakåt med skivstången fortfarande lassad. Efter det 100 stycken benpressar, och 100 stycken enbenspressar på det – sedan gick jag hem.
Trött som bara den, med ett par nya fina pjucks i handen och ett leende på läpparna. Det här kan ha varit mitt bäst köp på väldigt, väldigt länge!