Hej kompisar! Idag tänkte jag ge er receptet på en väldigt enkel, men framför allt riktigt riktigt god vardagsrätt. Man behöver 5 ingredienser och det hela görs under tiden riset kokas. Vi åt den här rätten minst en gång i veckan när jag bodde hemma, för det var en av de få rätter som vi alla gillade; min mor, min kräsna lillebror i tonåren, samt jag själv.
Och jag vet att när en läser receptet så tänker en ungefär ”det låter ju lite…trist. Vad smakar det ens?” , men jag lovar – något händer när dessa enkla ingredienser kombineras. Älskar denna rätt och det är min to go to när fantasin tryter och jag bara vill ha något gott och snabbt.
- kycklingfilé
- morot
- röd lök
- fetaost
- pinjenötter
- salt & peppar
Yepp. That’s that! Mått är oviktiga, men jag brukar ta på ett ungefär 1 kycklingfilé, 1-2 morötter samt 1/4 rödlök per person. Och såhär går det till:
- Om du är riktigt fancy, det lyfter hela rätten ännu ett snäpp; rosta pinjenötterna i en torr panna (håll koll! Det går snabbt) och häll över i en liten skål som du ställer åt sidan. Om du inte pallar vara fancy struntar du i detta och börjar vid steg 2 här nedan.
- Skär rödlök i skivor, morot i rätt tunna stavar, och fräs i olivolja tills mjuka.
- Skär kycklingfilén på längden, så du får avlånga bitar. Putta ut lök+morötter mot kanten av pannan och häll eventuellt på lite mer olivolja, som du bryner kycklingen i. När kycklingen fått lite yta, sänk värmen och salt och peppra.
- När kycklingen börjar bli klar, blanda alltihop i pannan och smula över fetaosten. Strö över pinjenötterna. Låt fetaosten smälta en gnutta (tror det är här magin sker och rätten ”blir mer än sina ingredienser”, liksom) och servera sedan genast. Jag har nästan alltid ris till, och allra helst gör jag även tsatsiki. Men det är inte nödvändigt.
Update: mor min hörde av sig för att lägga till en grej jag glömt – chili! Egentligen ska man finhacka lite röd chili och låta fräsa med kycklingen. Det är helt korrekt (tack mamma, som tydligen läser min blogg) att chili tar rätten till en helt ny nivå. Bevisligen smakar det finfint även utan – jag har ju glömt chilin de senaste sisådär femton gångerna jag gjort rätten för mig själv, och ändå varit mer än lycklig med resultatet. Men råkar du ha en chili hemma så ja absolut, finhacka någon centimeter av den och tillsätt i pannan ihop med kycklingen.
Att jag är ett stort fan av att ha frukt i salladen, det vet ni kanske vid det här laget. Och frukt+ost i salladen är ännu snäppet finare. Så när jag i veckan åt den här rätten skar jag upp massamassa vattenmelon och nektarin, ringlade över balsamico och åt ihop med resten. Mums!
