balansen

Det är meningen att livet ska vara bra. Det är meningen att vi ska må bra, att saker ska falla på plats och att vi ska komma inte bara dit vi vill utan ännu lite längre. Jag vet det, och jag är så oändligt glad och tacksam över mitt liv. Över sakerna, människorna och omständigheterna i det. Över att jag är precis exakt den jag är, har det hjärta och den insikt jag har.

Men jag har varit på botten. Inte bara en gång och inte bara en botten. Jag har vimsat omkring i en fruktansvärt mörk avgrund, mått så dåligt att kroppen lagt av, gett upp. Psyket likadant, det har tidvis varit så hemskt mörkt allting. Jag kan inte säga när jag började må bättre, vad jag gjorde och hur. Det enda jag kan göra är att svart på vitt jämföra då med nu, och konstatera skillnaden – tänket.

Jag har accepterat att även om livet ska vara enkelt, fint och fyllt av oändligt med framgång och lycka, så kan det komma mindre bra dagar. Dagar som innehåller lite för många och tunga tankar och känslor. De kommer mer och mer sällan, och de jobbiga känslorna känns under allt kortare tid när de väl kommer. Igår var en jobbig dag. Den första jobbiga dagen på flera veckor, och det behövdes bara några timmar för att komma på banan igen. För mig, funkar det bäst att liksom ”ta emot” det jobbiga, acceptera läget och bara låta känslorna ta över ett tag. Göra ingenting och ställa in autopilot. Då går det över så mycket snabbare än om jag kämpar emot. Jag sa till mig själv, ”okej, ha en dålig dag, eller ett gäng dåliga timmar, och sen kör du på igen”. Och så blev det.

En dag av ingenting, slutade med finmiddag i form av falafel/kikärtsbiffar, ett kvällspass på gymmet, och sedan soff-mys med mjukpepparkaka och smörkola-glass. Jag mådde oförskämt bra igår när jag somnade, och vaknade med ett leende på läpparna idag. Det är såhär det är, livet, och jag har hittat en balans mellan acceptans och uppskattning. För jag tror nog att det är nyckeln, till att må riktigt bra fullt ut; att hitta balansen mellan de två sakerna. Att inte ta för givet, men känna sig värd allt bra livet serverar en. Att inte må dåligt över att ibland må lite dåligt, utan att förstå att det går över och att det är okej.