Inspiration och pepp Tankar om ting Vardagsuppdatering

skam och skuld är sällan en bra motivator

Det är farligt att ens närma sig debatten om övervikt och träning. De senaste veckorna har det skrivits i medier om flera välbesökta bloggare som uttryckt sig, ja let’s be honest  urbota klumpigt och hårt. Enligt mig har de dessutom visat stor brist på ödmjukhet och förståelse.

Det handlar inte om att man inte får uttrycka sig. Det handlar inte heller om att man ska förneka det faktum att övervikt är ohälsosamt och att träning är bra för alla, oavsett vikt. Det handlar om att man ska vara väldigt försiktig om man nu väljer att yttra sig om detta, och det man måste tänka på är mottagaren. Oavsett vad man står för, oavsett vad man säger eller tycker, så är det alltid mottagaren som avgör var gränsen går, vad som är okej och vad som inte är det.

Om någon sparkar mig på smalbenet och jag får ont, ja då gör det ont. Det spelar liksom ingen roll om personen som sparkade hävdar att ”äh, det gör inte ont på mig, sparka tillbaka du!”. Jag skiter väl fullständigt i hur ont du tycker att det gör, om jag säger att det gör ont – ja då gör det ont. Samma sak kan man överföra till mobbing: det är fullständigt irrelevant huruvida mobbaren tycker att de sårade känslorna hos mobboffret är befogade eller ej, känner någon sig kränkt eller utanför så är det så. Punkt. Det är precis det här folk missar, att ibland handlar det inte bara om vad man gör eller säger. Det handlar om att vi är olika sköra, har olika smärttrösklar och vi tar illa vid oss av olika saker. Därför ska man vara väldigt försiktig med att ens yttra sig om andras problem och val. För det är känslor inblandade och känslor är alltid unika.

Självklart är inte övervikt någon man ska uppmuntra. Men jag anser att istället för att trycka på det negativa, så ska man enbart fokusera på det positiva, det som ger glädje, styrka och lust. Att trycka på öma punkter, att belysa saker som redan känns hopplösa och som man redan mår dåligt över funkar väldigt sällan. Alla dessa känslor blir till ett enda djupt hav av inre uppgivenhet och skam. Och en sak som är väldigt säker, det är att skam och skuld sällan är en bra motivator.

Motivation är att poängtera varför man ska träna (för att bli stark, frisk och glad), varför man ska se över sin kost (för att mat är energi och näring) och varför man ska prioritera sig själv lite mer (för att vi blir bättre medmänniskor när vi mår bra själva).

Jag vill denna onsdag skicka er alla -oavsett livssituation, träningsstatus och matvanor- lite extra kärlek och styrka. Låt ingen någonsin tala om för er hur ni känner eller hur ni mår, lita och tro på er själva och ta för er. Kräv rätten att få känna och våga säg ifrån när folk kliver er på tårna. Inse ert eget värde och ifrågasätt det aldrig!

Du kanske gillar

8 Kommentarer

  • Svara
    Sara
    28 november, 2012 at 10:52

    Så glad jag blir över dina ord. Det är så sant det du har skrivit! Förstår inte hur såna människor mår bra av att trycka ner andra människor. Kan vi inte uppmuntra varandra istället och fokusera på det positiva

  • Svara
    michaela
    28 november, 2012 at 10:58

    Inlägg likt dessa är så inspirerande och ger betraktaren något att fundera på. Det gillar jag.

    Sjukt bra blogg för övrigt.

  • Svara
    Victoria :)
    28 november, 2012 at 11:57

    Grymt bra skrivet! Som vanligt! Miss u <3

    • Svara
      roethlisberger
      28 november, 2012 at 13:35

      tack fina, saknar dig med! <3 hoppas allt är bra med dig?!

      • Svara
        Victoria :)
        28 november, 2012 at 13:54

        Ja, fy, känns längesen vi sågs nu :/ ja, alltså, det är egentligen väldigt bra allmänt i livet men känner mig ganska sliten för tillfället och bara vill mest bara ”mysa” hela tiden, samtidigt som jag ändå känner mig motiverad att träna hårt.. Det är nog lite stress som kommer såhär i efterhand för hela hösten har varit ganska stressig med många nya moment för mig. Men kärleksmässigt är det toppen och ekonomiskt börjar det sakta men säkert bli bättre! Hur är det med dig då och hur blev det med steg 2? Du kan svara i ett sms om du inte vill skriva här ❤

  • Svara
    Anna
    28 november, 2012 at 15:30

    Du har SÅ rätt! Du lyckades verkligen sätta ord på ”problemet”. Tack för en grym blogg!

  • Svara
    Johanna
    28 november, 2012 at 19:29

    Vad glad jag blev när jag läste din text! Så klokt och fint skrivet! Världen behöver fler som tänker som dig Fanny!

  • Svara
    nicole
    3 december, 2012 at 16:22

    Vet du Fanny? Det här är det bästa inlägg jag läst på väldigt länge – och jag kan känna igen mina egna tankar och ståndpunkter i varje ord du skrivit.

Lämna ett svar till Johanna Avbryt svar