Inspiration och pepp Okategorierat Resan Tankar om ting Vardagsuppdatering

att inte kunna föreställa sig att känna annorlunda

Det är lustigt det där med känslor. Hur man, när man känner på ett visst sätt, inte kan föreställa sig att känna annorlunda.

Det är just detta som satt så många käppar i hjulen för mig. Att jag, när jag mår dåligt, inte kan minnas hur saker kan vara roliga, inte kan minnas hur det känns efter ett sådant där fantastiskt grymt gympass, inte kan minnas hur jag fullständigt sprudlar av lycka och glädje ibland. Jag kan inte för mitt liv förstå, komma ihåg eller påminna mig själv om det – inte när jag för stunden känner något annat.

Den där gången när jag gav upp. Hösten -09 efter en lite för festlig natt innehållandes 1 flaska vodka och på tok för många och stora känslor. Då var det just det faktum att jag kände mig så tom, så dränerad på energi, motivation och lust, som fick mig att stänga av. Efter en vecka sängliggandes insåg jag att jag inte skulle komma upp igen. En tanke och rädsla som gjorde ont, men jag tillät den bli sanning ändå. För jag orkade inte. Och jag kunde inte minnas hur det kändes att känna annorlunda.

Jag har varit mer eller mindre sjuk hela veckan. Eller, egentligen har jag väl varit fram och tillbaka sjuk i flera veckor, om inte månader nu. Jag har skyllt på årstiden, smittor och sjukdomar som går, brist på sol och ljus, den dåliga luften på gymmet.. Kanske ligger det något i allt detta, men samtidigt kvarstår faktum : jag var sjuk. Feber, trött kropp och tungt huvud. Det svåra för mig är inte att förstå att kroppen behöver vila. Det svåra för mig är att när jag kommer nära den där känslan av oförståelse inför positiva tankar och känslor, så blir jag livrädd. Självklart blir jag det, jag är rädd att falla tillbaka i en depression och jag är rädd att inte vilja leva. Igen. Det orkar jag nämligen inte. Inte heller förtjänar jag det. Inte efter alla strid jag kämpat i, inte efter den långa och krokiga väg jag tagit mig. Inte efter att jag gett mig själv det högre värde jag faktiskt är värd.

Igår var det värst. Jag kom på just detta, det slog mig varför ångesten gnagde långt där inne. Jag insåg att jag var rädd att falla i en grop jag kämpat så länge med att komma ur. Återigen: inte för att jag tror att jag ska rusa upp i vikt eller tappa muskelmassa (jag betonar detta då jag vet att det annars garanterat trillar in ”sjuk”-kommentarer), utan för att jag inte vill bli ett paket igen, instängd på mitt rum och utan framtidsplaner, inspiration och glädje.

Så när jag idag slog upp ögonen och kände energin bubbla inom mig, kunde jag inte sätta ord på min lycka. Jag kände mig så frisk, utvilad, glad och stark. Efter julkalendern, långfrukost och några koppar kaffe begav jag mig därför mot gymmet. Fruktansvärt taggad och redo att svettas! Raka motsatsen till gårdagens mående, på alla plan, inte bara fysiskt utan även psykiskt. Igår kunde jag inte minnas träningsglädjen – idag var den oändlig. Efter ett bra benpass, fortfarande med ett stort leende på läpparna där jag stod i omklädningsrummet, gav jag mig själv en klapp på axeln. Bra Fanny, du lät inte rädslan vinna den här gången. Du vilade, du åt upp dig, du sov.Att det igår ringde på dörren och att min bästa vän stod utanför med en gigantisk korg full av precis det bästa jag vet, gjorde inte uppladdningen sämre. Hela kvällen och in på natten spenderades sedan med tre fina människor, många skratt och intressanta samtal, och det var nog precis vad som behövdes för att ladda om mina batterier till max!

Du kanske gillar

6 Kommentarer

  • Svara
    Veronica
    23 december, 2012 at 14:10

    God Jul på dig! 🙂

  • Svara
    Patrik
    23 december, 2012 at 14:34

    Vad bra att den positiva känslan vann, så man kan se fram emot fler fantastiska inlägg från dig i din blogg 🙂

    Det är trist när man trillar ner i det där hålet, och ofta är det svårt att komma upp igen. Särkilt om man inte ser ljuset så man vet vart man ska…

  • Svara
    3:an
    23 december, 2012 at 14:47

    God jul!
    Du är så otroligt inspirerande, det hjälper väl inte så mycket att säga kanske men ge aldrig upp när det är mörkt. Du inger hopp om att det går att bli frisk och leva igen.
    Ha en riktigt god jul 🙂

  • Svara
    Ellinor
    23 december, 2012 at 15:23

    Bara genom medvetenhet kan vi övervinna många saker! Jag tror att om man en gång varit i ”helvetet” och vänt, gör man allt för att inte hamna där igen. Jag skall inte säga att man hamnar där av en slump, men mitt i allt mörker kan det vara svårt att se- och tolka varningssignalerna. Har man dock upplevt dem en gång tidigare kan man få upp ögonen och agera i tid.
    Det glädjer mig verkligen att läsa om den känsla av lust och glädje som du ovan beskriver. Låt oss hoppas att det är början på en ny och positiv era!
    Kram

  • Svara
    Alexandra
    23 december, 2012 at 16:02

    Fantastiskt bra inlägg. Hoppas glädjen är här för att stanna! God Jul! 🙂

  • Svara
    Emma
    23 december, 2012 at 16:09

    Precis såhär kände jag länge efter att jag blivit frisk från ätsörningar, alltså åt och tränade normalt utan minsta antydan till oro eller ångest. Orolig var jag däremot hela tiden för att falla tillbaka och bli sjuk igen, vilken hämmar livet och ens personliga utveckling, framtiden helt enkelt. För några månader slutade jag helt plötsligt att oroa mig, jag insåg att det inte kommer blir så. Visst kan man vara nedstämd och känna att livet suger ibland, men jag sjunker inte ned i ett djupt hål för det. Livet är inte bara guld och gröna skogar, det är en ständig berg-och dalbana. För alla oavsett vilken bakgrund man har. God Jul Fanny!

Lämna ett svar till Patrik Avbryt svar