Inspiration och pepp Tankar om ting Träning Vardagsuppdatering

mitt enda nyårslöfte är att inte döma andras

Andra januari och det nya året är igång. Mitt gym var stängt igår och därför var det idag alla nya ansikten poppade upp bland maskiner och löpband, vissa på hugget och med jävlar anamma i ögonen – andra med aningens besvärade blickar och man kunde riktigt se hur de förbannade sig själva över de vinpåverkade löftena som hasplades ut vid tolvslaget under nyårsnatten. Det är väl för lustigt det där med nyårslöften och hur folk behöver ett årsskifte för att tro på förändring. Jag vill bara krama allihopa och säga att kraften ligger inte i ett datum, en viss tidpunkt eller omständigheter kring oss – den finns i oss.

… orsaken att jag inte gör det, kramar och delar ut visdomsord likt dessa, är givetvis att det inte tas emot lika förtjust som jag delar ut dem. Så jag har valt att respektera nyårslöftena (och trängseln på gymmet som kommer med den..) för det är trots allt försök. Jag uppmuntrar alla som försöker, börjar om, tar sig upp och aldrig ger upp, oavsett tidpunkt och tillvägagångs sätt. Det tog mig många många försök innan jag lämnade botten på riktigt. Det är väl snarare ofta än sällan som man inte kommer hela vägen på första försöket. Och då är det okej att vara lite trasig. Gråta eller skrika eller bara stänga av helt ett tag. Någon gång går det vägen. Någon gång bär vingarna och kanske behöver vi ”misslyckas” ett par gånger för att kunna uppskatta och verkligen se den gång vi sedan istället lyckas. Hm, jo, det tror jag allt.

Hur som helst, jag vill att vi alla tänker på en grej. För jag vet att många av er som läser sedan länge tränar regelbundet och lever hälsosamt. Kanske svär ni också i smyg över hetsen på gymmet, suckar över fåniga diet-statusar på facebook och blir smått galna på alla dessa förvandlingar som utlovas till höger och vänster runt er. Det är förståeligt, plötsligt ska alla göra det ni kämpat med, levt efter och försvarat (för ohja, övriga delen av året är man ju manisk och knäpp som hänger på gymmet!) men samtidigt – vi vet ingenting om alla dessa människor. Kanske har kvinnan som går i långsam takt på löpbandet precis fått grönt att röra på sig efter en komplicerad operation. Eller den överviktiga mannen som svettas redan när han kliver in genom dörren, han kanske har förlorat både fru och barn och sedan dess inte orkat bry sig, om någonting. Och de spinkiga tjejerna som irrar runt bland hantlarna lika vilsna som ett gäng hönor på hönsgården, de kanske har fått order om att börja bygga muskler av sina läkare, för att inte gå itu.

Kan vi inte bara alla lova att inte döma. Nu såhär i efterhand kan jag ju bara tänka mig vad folk tänkte om mig när jag återvände till gymmet då för 1,5 år sedan. 90 pannor och alltid i oversize:ade t-shirts, för att jag inte kunde ha något annat. Ett flås knappt en sköldpadda skulle avundas och styrka mindre än de söta pensionärernas. Vad tänkte folk om mig då? Att jag var patetisk som trodde att jag skulle kunna, kunna någonting? Att jag väl kunde börja med att äta mindre godis först, kanske? Jag hoppas, att de tänkte så som jag tänker idag när jag ser en svagare länk på gymmet – jag blir så fruktansvärt imponerad. Av viljan, tron och styrkan som de besitter. Om ett år kanske det är den där kvinnan, den där mannen eller de spinkiga tjejerna som står jämte dig vid bänkpressen, eller som springer om dig ute i löpspåret. skulle du vara imponerad, visst? Var det redan nu, tänk hur många som faktiskt vågar. Vågar gå utanför sin comfort-zone och in på gymmet. För dig kanske det är vardag och en livsstil redan nu och sedan länge, men för alla dem som levt annorlunda är det en stor grej bara att våga bryta mönster. Enligt mig, är den brytningen värd alla applåder i världen, och första steget mot något ingen av oss vet vart det leder.

Så, istället för att himla med ögonen åt det fullproppade gymmet nu kommande veckor, så går vi in med ett stort leende och en lika stor dos ödmjukhet gentemot alla dessa nya ansikten. Ok, deal?! Om inte för alla duktiga nybörjares skull, så för din egen – positiv energi utåt gynnar också dig själv, inåt, i allra högsta grad!

Du kanske gillar

13 Kommentarer

  • Svara
    Stepup 2 Fitness
    2 januari, 2013 at 20:46

    SÅ bra skrivet!
    God fortsättning!

    • Svara
      roethlisberger
      2 januari, 2013 at 21:03

      tack! Och tack igen, detsamma! 😀

  • Svara
    Idamari
    2 januari, 2013 at 20:56

    Inspirerande inlägg. Det är, tyvärr, lätt att titta lite och undra. Men hädanefter ska jag bara imponeras och tänka så som du tänker.

  • Svara
    Anna
    2 januari, 2013 at 22:03

    Väldigt sant. Man vet ingenting om dem som kommer nya till träningen – det är vi som har hållt på ett tag som ska vara förebilder och försöka peppa och ta emot, oavsett anledningen till att de har kommit. Jag blir lika glad varenda gång det kommer en ny deltagare till mina Tuffa Tisdags-pass, sen spelar det inte egentligen någon roll hur ofta de kommer. Det är stort att våga ta det första steget!

  • Svara
    Lena
    2 januari, 2013 at 22:24

    Ja riktigt bra skrivet!! Fler borde tänka som du.

  • Svara
    Ellinor
    3 januari, 2013 at 08:03

    Alltid lika kloka och tänkvärda ord som du delar med dig av. Jag skall villigt erkänna att jag under gårdagens besök på gymmet, ömsom svor för mig själv över alla dessa rookies, ömsom skrattade åt mångfalden. Men vem är jag att döma, jag har också varit nybörjare en gång och precis som du skriver måste vi alla börja någon gång. Det är så lätt att döma människor i allmänhet, på gymmet i synnerhet. Men vad vet vi egentligen om dem annat än det vi ser.
    Jag skall verkligen försöka att se på saken med både ett leende och ödmjukhet, precis som du skriver. Tack för påminnelsen!
    Kram

  • Svara
    Mona
    3 januari, 2013 at 09:03

    Hej!

    Tack för ännu ett intressant inlägg! Jag har läst din blogg ett tag nu och tycker den är väldigt bra och inspirerande. Det är för mig helt uppenbart att din träning ger bra resultat och det skulle därför vara intressant om du ville dela med dig av hur ditt träningsupplägg ser ut, dvs vilka dagar du kör vad och vilka övningar du gör i så fall. Självklart måste var och en hitta sitt eget upplägg, men jag tycker inte det är fel att inspireras av andra. Men, men, bara ett litet önskemål från min sida : )

    Kramar till dig,

    / Mona

  • Svara
    victoria
    3 januari, 2013 at 10:41

    Åh! Så sjukt sanna, fina ord! Saknar dig, F 🙂

  • Svara
    A
    3 januari, 2013 at 17:15

    Det här inlägget fick mig att fälla en tår. Jag vet inte varför, men jag blev bara så känslosam när jag läste det.. sen skäms jag otroligt mkt över min syn på alla ”nybörjare” jag mött på gymmet den senaste tiden då jag tänkt så fördomsfulla tankar. Idag slutade jag med det och log åt dem allihop. Log t.o.m. mot en kille som var ute och promenerade och kände mig stolt över honom! Man vet som sagt inte vad dessa personer varit med om eller hur de känner sig, och det är rent utav förjävligt att man ens ska lägga sig i andras liv och tänka fördomsfulla tankar. TACK för inlägget och för att du gav mig en rejäl tankeställare!

  • Svara
    Josefine
    6 januari, 2013 at 12:13

    Publicerade en del av det här inlägget på min blogg som inspiration, hoppas det var okej! Tyckte det var så grymt bra skrivet, länkade såklart 🙂

  • Svara
    Linnea
    11 januari, 2013 at 09:53

    Jag såg dig någon gång på fb eller liknande för något år sen och såg din kamp med din sjukdom. Sen såg jag dig i verkligheten i skolan och tyckte att du såg ut att må bra då så jag har inte tänkt på det sen dess men nu ploppade din blogg upp på min logg och jag är så himla inspirerad! Speciellt också av det här inlägget! Jag började min resa i kampen mot min fetma i oktober så jag känner mig sjukt rookie när det gäller gym osv trots att jag haft gymperioder förut men nu ser min träning helt annorlunda ut då jag kör nästan bara fria vikter och övningar ist för maskiner. Jag tycker att det är jobbigt att göra nya övningar med vikter eller vid kabeln då det känns som alla ’bodybuilders’ och erfarna bara tittar på en och hatar att göra bort mig. Men ditt inlägg fick mig att tänka om! Från och med nu ska jag köra mitt race och inte hindras och förstöra min träning för att jag inte vågar göra fel inför folk. Hoppas fler tänker som du Fanny!

  • Svara
    Hanna
    14 januari, 2013 at 13:55

    Riktigt bra skrivet! 🙂 blev mycket gladare när jag läste det här!

  • Svara
    Maja
    1 januari, 2014 at 11:39

    Vilken förebild du är! Läser din blogg med glädje och inspiration, både recept och framför allt klokt du skriver. Tack! 🙂 kram

Lämna ett svar till Hanna Avbryt svar