Tankar om ting

acceptans

Det finns ungefär två saker jag tycker är dötråkiga och därför utsätter mig för så absolut sällan som det bara går. Den ena är att köa, och det andra är att sola. Idag låg jag i solen nästan två timmar. Människor i min omgivning har kommenterat lite för många gånger hur bleeeek jag är, ha ha… när till och med bagaren på pizzerian frågar vad jag är för sjuk då jag ”är så blek och smal”, så har det gått för långt, kände jag. Så, ut i solen! Två timmar fördrevs med en bok, lite poddar och även lunchen åts med solen värmande i ryggen.

Nu sitter jag här med fräknar på näsan och i alla fall en nyans mörkare blekhet, och funderar på det där med acceptans. Det är viktigt, alla är överrens. Men samtidigt är det tydligen himla svårt. Det kan ha en nästintill negativ klang och stämning att nämna ordet acceptans. För, att acceptera saker och ting, att leva med dem precis som de är – är inte det att ge upp? Kan man ha mål att jobba mot, samtidigt som man accepterar nuläget och den man är just precis idag? I en värld som ständigt är i rörelse, där alla hela tiden vill framåt och uppåt, där man konstant ska förbättras (i alla fall ska man alltid vilja förbättra sig själv) och liksom uppgraderas, vad är acceptans där? Ska man acceptera sitt nuvarande jobb och skita i att plugga vidare till det man drömmer om? Eller ska man på något vis bolla acceptans med målsättningar, kamper och strävande efter en ännu bättre framtid? Hur då? Vad är lagom och vad är rätt?

Det finns förmodligen inget rätt och fel, men det är vad jag tänkt på idag. Acceptans. Att hitta en balans också där, att liksom våga sätta mål, men acceptera att stegen dit kanske är små – och ibland även går åt fel håll. För visst är väl acceptans positivt? För mig är det, kanske främst för att jag alltid haft så svårt för det. För mig är det faktiskt ett mål att kunna just acceptera saker och ting. Det behövs för att jag ska kunna gå vidare, och jag tror att det är nyckeln till sann framgång och lycka. IMG_5215

Du kanske gillar

5 Kommentarer

  • Svara
    elin
    25 juni, 2013 at 19:40

    tycker med att det är så jobbigt att leva upp till andras förväntningar. har inga problem med att vara blek under sommaren men tydligen finns det alltid en tävling kring allt och frågan ”vem som är brunast” lever under alla sommarmånader. sjukt irriterande. att bli accepterad av samhället kring allt man gör, men viktigast är att själv känna att man duger och ha en självacceptans och försöka vifta bort andras åsikter. du skriver alltid så klokt.

  • Svara
    elin
    25 juni, 2013 at 19:40

    tycker med att det är så jobbigt att leva upp till andras förväntningar. har inga problem med att vara blek under sommaren men tydligen finns det alltid en tävling kring allt och frågan ”vem som är brunast” lever under alla sommarmånader. sjukt irriterande. att bli accepterad av samhället kring allt man gör, men viktigast är att själv känna att man duger och ha en självacceptans och försöka vifta bort andras åsikter. du skriver alltid så klokt.

  • Svara
    johanna
    25 juni, 2013 at 19:44

    Jag älskar din blogg och dig! du skriver sjukt bra och har en massa smarriga recept! ville bara skicka några kramar till dig för att du är du 🙂 Ha en bra dag kramar

  • Svara
    johanna
    25 juni, 2013 at 19:44

    Jag älskar din blogg och dig! du skriver sjukt bra och har en massa smarriga recept! ville bara skicka några kramar till dig för att du är du 🙂 Ha en bra dag kramar

  • Svara
    Victoria :)
    26 juni, 2013 at 06:43

    Det tror jag med.

Lämna ett svar till johanna Avbryt svar