Inspiration och pepp Kost mobil Tankar om ting Träning Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

LCHF = Lazy Celebrities Hating Fitness

Varje morgon har jag en tre och en halv timmes lektion i allmänbildning och nyhetsuppdatering, för mellan 06.30 och 10 har jag nyhetsmorgon på och hinner då få 7 repriser av nyheterna och mellan dem pratas det ju om lite allt möjligt aktuellt.

Idag pratade de snabbt om olika dieter och bantning, ur ett historiskt perspektiv. Paolo Roberto är också där och lagar mat, och just när det kommer till hälsa och kost är vi helt överrens, jag och Mr P. Han totalsågar ju som bekant 5:2 och betonar hur illa det kan gå när föräldrar håller på och jixtrar med maten inför sina barn. Jag är väldigt klar med vad jag tycker om det : idioti och aldrig aldrig okej. 5:2 är inget föräldrar ska ägna sig åt, helst ska ju ingen alls ägna sig åt det men ja. Skillnaden på föräldrar och ”alla andra” är ju att har man barn är man inte bara ansvarig för sig själv utan också sina barn. Och ja, det påverkar. Punkt slut.

I alla fall. Rubriken är ett citat från nyhetsmorgon. Tydligen är det ett lite skämtsamt sätt att skriva ut LCHF. Själv hade jag aldrig hört det men jag tyckte det var roligt. Ungefär så seriös är jag när det kommer till dieter överlag. Det är trams. Är man en vanlig människa utan sjukdom och utan en plats på scen i bodyfitness som mål, så är diet inget man ska ägna sig åt. Man ska äta mat, all mat, och fokusera på vad man faktiskt vill ha i sitt liv : diet bör inte vara en av dem.

Du kanske gillar

42 Kommentarer

  • Svara
    Millan
    18 oktober, 2013 at 08:57

    Synd att lchf alltid ska klassas som en modediet. Jag äter lchf (eller lågkolhydaratkost om man hellre vill det) för att jag får så ont i magen av många kolhydrater men har själv aldrig sett det som en diet. En diet för mig är när man äter på ett sätt under en begränsad tid och sen återgår till normal kosthållning. För mig är lchf normal kosthållning och jag kommer troligen aldrig äta annorlunda igen 🙂

    • Svara
      roethlisberger
      18 oktober, 2013 at 09:24

      det är en sak att skippa/dra ner på VISSA kolhydrater, om man känner av dem (jag gör det själv, min mage kaosar) MEN alla kolhydrater är INTE socker, som så många lchf:are hävdar. Jag har själv ätit enligt lchf, just för att slippa sug osv osv som man ju säger, men efter att ha läst på riktig fakta, har jag nu insett att det inte är nödvändigt, och som sagt pratar vi om förebilder för barn etc tycker inte jag att man ska ägna sig åt NÅGON typ av kosthållning som utesluter något (framför allt inte något så väsentligt som kolhydrater.)

    • Svara
      Linn
      23 oktober, 2013 at 11:13

      Jag vill påstå att alla följer sina egna dieter. Det betyder inte att man måste äta på ett visst sätt bara för att vilja gå ner i vikt. Man har helt enkelt sin egna kosthållning. Min ”diet” är laktosfri och det är min kosthållning 🙂

      Min sambos mamma var glutenallergiker, och hennes diet var ju givetvis glutenfritt eftersom att hon åt på ett visst sätt. Diet behöver inte alltid innebära bantning…

  • Svara
    Millan
    18 oktober, 2013 at 08:57

    Synd att lchf alltid ska klassas som en modediet. Jag äter lchf (eller lågkolhydaratkost om man hellre vill det) för att jag får så ont i magen av många kolhydrater men har själv aldrig sett det som en diet. En diet för mig är när man äter på ett sätt under en begränsad tid och sen återgår till normal kosthållning. För mig är lchf normal kosthållning och jag kommer troligen aldrig äta annorlunda igen 🙂

    • Svara
      roethlisberger
      18 oktober, 2013 at 09:24

      det är en sak att skippa/dra ner på VISSA kolhydrater, om man känner av dem (jag gör det själv, min mage kaosar) MEN alla kolhydrater är INTE socker, som så många lchf:are hävdar. Jag har själv ätit enligt lchf, just för att slippa sug osv osv som man ju säger, men efter att ha läst på riktig fakta, har jag nu insett att det inte är nödvändigt, och som sagt pratar vi om förebilder för barn etc tycker inte jag att man ska ägna sig åt NÅGON typ av kosthållning som utesluter något (framför allt inte något så väsentligt som kolhydrater.)

    • Svara
      Linn
      23 oktober, 2013 at 11:13

      Jag vill påstå att alla följer sina egna dieter. Det betyder inte att man måste äta på ett visst sätt bara för att vilja gå ner i vikt. Man har helt enkelt sin egna kosthållning. Min ”diet” är laktosfri och det är min kosthållning 🙂

      Min sambos mamma var glutenallergiker, och hennes diet var ju givetvis glutenfritt eftersom att hon åt på ett visst sätt. Diet behöver inte alltid innebära bantning…

  • Svara
    Linda
    18 oktober, 2013 at 11:03

    Hahaha, den utskrivningen hade jag missat 🙂 stämmer in på en hel del personer.
    Kan dock hålla med Millan i sin kommentar. Som förälder är jag väldigt noga med att aldrig nämna ord som dieter, banta mm. Omgivningen gör det dock svårt ibland när de kommenterar mina kostval, (som jag för övrigt tycker är sunda). Att minska något på kolhydrater och undvika gluten ser jag inte som särskilt konstigt, det är en svår balansgång mellan att äta mat man mår bra av och tycker är god/rolig utan att det påverkar barnen på något sätt.

  • Svara
    Linda
    18 oktober, 2013 at 11:03

    Hahaha, den utskrivningen hade jag missat 🙂 stämmer in på en hel del personer.
    Kan dock hålla med Millan i sin kommentar. Som förälder är jag väldigt noga med att aldrig nämna ord som dieter, banta mm. Omgivningen gör det dock svårt ibland när de kommenterar mina kostval, (som jag för övrigt tycker är sunda). Att minska något på kolhydrater och undvika gluten ser jag inte som särskilt konstigt, det är en svår balansgång mellan att äta mat man mår bra av och tycker är god/rolig utan att det påverkar barnen på något sätt.

  • Svara
    Clara
    18 oktober, 2013 at 11:40

    Men det är väl klart att man ska ägna sig åt någon diet om man är överviktig? Själv är jag frisk och tränar regelbundet men ska inte stå på någon bodyfittnesscen 🙂 Men jag är lätt överviktig och kämpar med att gå ned i vikt, det är inte så lätt som vissa tror, kalori in och kalori ut så går man ner i vikt, detta är ju en sanning som inte riktig stämmer!

    Kan däremot hålla med om att man ska vara försiktig med att prat om sina matvanor inför barnen, allra helst döttrar.

  • Svara
    Clara
    18 oktober, 2013 at 11:40

    Men det är väl klart att man ska ägna sig åt någon diet om man är överviktig? Själv är jag frisk och tränar regelbundet men ska inte stå på någon bodyfittnesscen 🙂 Men jag är lätt överviktig och kämpar med att gå ned i vikt, det är inte så lätt som vissa tror, kalori in och kalori ut så går man ner i vikt, detta är ju en sanning som inte riktig stämmer!

    Kan däremot hålla med om att man ska vara försiktig med att prat om sina matvanor inför barnen, allra helst döttrar.

  • Svara
    Linnéa Dahlin
    18 oktober, 2013 at 13:16

    Mat är till för att ätas och njutas av. Är man överviktig och har problem med värden osv och att det är skadligt för hälsan så kanske man behöver gå ner i vikt, men då kan man träna och använda sunt förnuft när man äter + inte stoppa i sig massa onödigt! Men kroppen behöver allt!!! 🙂

  • Svara
    Linnéa Dahlin
    18 oktober, 2013 at 13:16

    Mat är till för att ätas och njutas av. Är man överviktig och har problem med värden osv och att det är skadligt för hälsan så kanske man behöver gå ner i vikt, men då kan man träna och använda sunt förnuft när man äter + inte stoppa i sig massa onödigt! Men kroppen behöver allt!!! 🙂

  • Svara
    Petras familjeliv - med LCHF och träning
    18 oktober, 2013 at 13:33

    Jag håller med Millan, LCHF är ingen diet som många tror. Man äter mat som man mår bra av helt enkelt. När jag började med LCHF var det för att gå ner några kg och få bort sötsuget som jag hade problem med. Jag har tidigare följt Viktväktarnas program flera gånger och gått ner många kg, men jag tyckte inte att jag fick äta mej riktigt mätt samt att sötsuget ff fanns kvar. Dessutom var det väldigt lätt att gå upp igen när jag slutade följa programmet. Jag minskade inte så många kilon i början med LCHF, men med tiden så har det fått mindre och mindre betydelse. Det som är positivt och som gör att jag ändå fortsätter äta som jag gör, att jag mår så himla bra. Förutom att sötsuget i stort sett är borta, är magen inte längre svullen på kvällarna, jag har mera energi och är piggare (hela dagen och kvällen), hamnar aldrig i ”matkoma” efter en lunch el middag, jämnare/stabilare humör, ja listan kan göras lång. Såklart passar det inte alla att dra ner så här mycket på kolhydrater som jag gör, men att säga att mina barn tar skada av hur jag äter, det köper jag inte alls! Jag äter mat med dom varje dag och jag har förklarat för dem att jag inte mår bra av kolhydrater och det tycker inte dom är något stort problem. Dom får äta både pasta, ris och potatis om dom vill och är nöjda och glada. Jag har även provat 5:2 och det går alldeles utmärkt! Jag äter t ex ägg till frukost hemma med barnen, ibland även till lunch på jobbet och sen middag som vanligt hemma på kvällen. Förklara för mej hur det skulle skada mina barn!

    • Svara
      roethlisberger
      18 oktober, 2013 at 14:55

      jag tror absolut att man kan gå ner i vikt med lchf, och må bra av det! Det tror jag man kan genom att äta vanlig hederlig mat också, en kost som inkluderar protein, kolhydrater, fett, fibrer, vitaminer och mineraler : allt vi behöver. Som sagt, jag har också ätit lchf och vet fördelarna. Men återigen, men en balanserad kost anpassad efter individen med mer/mindre av olika livsmedel (alltså innehållandes kolhydrater också) har samma fördelar och är även vettig ur ett ”mentalt” perspektiv. Vilket för mig till det med barn. Påverkan och tankar.
      Jag står fast vid att jag inte tycker det är en bra sak att lära sina barn, att ”två dagar i veckan behöver inte mamma äta mer än ett mål mat och några ägg på det – men klart ni kan äta pasta!”. Det är precis som klassikern ”barn gör inte som föräldrar säger utan som de GÖR”. Är man i en skör ålder, där man redan funderar och kanske mår sisådär, kan sådana saker påverka EXTREMT mycket och resultera i ett skevt synsätt på mat och ätande.

      • Svara
        Petras familjeliv - med LCHF och träning
        18 oktober, 2013 at 15:17

        Jag förstår hur du tänker, men nu LÄR inte jag mina barn att äta mindre 2 dagar i veckan. De är tvärtom helt omedvetna om att jag ibland äter mindre och ibland äter mer, eftersom jag reglerar mängden mat på lunchen, då jag äter på jobbet.

        • Svara
          roethlisberger
          19 oktober, 2013 at 07:31

          nej, du SÄGER inte att de ska äta mindre 2 dagar i veckan.. så du menar att om de skulle fråga, vad skulle du svara? Om de, nu vet jag inte hur gamla de är men vi säger att de kommer vid 14-15 års ålder och frågar ”mamma har du hört om den här 5:2 dieten, äter du så? ska jag också äta så?” vad svarar du då? ”Ja JAG äter så men det behöver inte DU göra”??? Liksom förstår du vad jag menar?
          Jag förstår inte varför man inte bara kan anpassa sin totala mängd mat under alla 7 dagar istället för att strypa två dagar så drastiskt. Resultatet skulle bli detsamma och man skulle inte skapa förvirring hos de unga, de sköra.

  • Svara
    Petras familjeliv - med LCHF och träning
    18 oktober, 2013 at 13:33

    Jag håller med Millan, LCHF är ingen diet som många tror. Man äter mat som man mår bra av helt enkelt. När jag började med LCHF var det för att gå ner några kg och få bort sötsuget som jag hade problem med. Jag har tidigare följt Viktväktarnas program flera gånger och gått ner många kg, men jag tyckte inte att jag fick äta mej riktigt mätt samt att sötsuget ff fanns kvar. Dessutom var det väldigt lätt att gå upp igen när jag slutade följa programmet. Jag minskade inte så många kilon i början med LCHF, men med tiden så har det fått mindre och mindre betydelse. Det som är positivt och som gör att jag ändå fortsätter äta som jag gör, att jag mår så himla bra. Förutom att sötsuget i stort sett är borta, är magen inte längre svullen på kvällarna, jag har mera energi och är piggare (hela dagen och kvällen), hamnar aldrig i ”matkoma” efter en lunch el middag, jämnare/stabilare humör, ja listan kan göras lång. Såklart passar det inte alla att dra ner så här mycket på kolhydrater som jag gör, men att säga att mina barn tar skada av hur jag äter, det köper jag inte alls! Jag äter mat med dom varje dag och jag har förklarat för dem att jag inte mår bra av kolhydrater och det tycker inte dom är något stort problem. Dom får äta både pasta, ris och potatis om dom vill och är nöjda och glada. Jag har även provat 5:2 och det går alldeles utmärkt! Jag äter t ex ägg till frukost hemma med barnen, ibland även till lunch på jobbet och sen middag som vanligt hemma på kvällen. Förklara för mej hur det skulle skada mina barn!

    • Svara
      roethlisberger
      18 oktober, 2013 at 14:55

      jag tror absolut att man kan gå ner i vikt med lchf, och må bra av det! Det tror jag man kan genom att äta vanlig hederlig mat också, en kost som inkluderar protein, kolhydrater, fett, fibrer, vitaminer och mineraler : allt vi behöver. Som sagt, jag har också ätit lchf och vet fördelarna. Men återigen, men en balanserad kost anpassad efter individen med mer/mindre av olika livsmedel (alltså innehållandes kolhydrater också) har samma fördelar och är även vettig ur ett ”mentalt” perspektiv. Vilket för mig till det med barn. Påverkan och tankar.
      Jag står fast vid att jag inte tycker det är en bra sak att lära sina barn, att ”två dagar i veckan behöver inte mamma äta mer än ett mål mat och några ägg på det – men klart ni kan äta pasta!”. Det är precis som klassikern ”barn gör inte som föräldrar säger utan som de GÖR”. Är man i en skör ålder, där man redan funderar och kanske mår sisådär, kan sådana saker påverka EXTREMT mycket och resultera i ett skevt synsätt på mat och ätande.

      • Svara
        Petras familjeliv - med LCHF och träning
        18 oktober, 2013 at 15:17

        Jag förstår hur du tänker, men nu LÄR inte jag mina barn att äta mindre 2 dagar i veckan. De är tvärtom helt omedvetna om att jag ibland äter mindre och ibland äter mer, eftersom jag reglerar mängden mat på lunchen, då jag äter på jobbet.

        • Svara
          roethlisberger
          19 oktober, 2013 at 07:31

          nej, du SÄGER inte att de ska äta mindre 2 dagar i veckan.. så du menar att om de skulle fråga, vad skulle du svara? Om de, nu vet jag inte hur gamla de är men vi säger att de kommer vid 14-15 års ålder och frågar ”mamma har du hört om den här 5:2 dieten, äter du så? ska jag också äta så?” vad svarar du då? ”Ja JAG äter så men det behöver inte DU göra”??? Liksom förstår du vad jag menar?
          Jag förstår inte varför man inte bara kan anpassa sin totala mängd mat under alla 7 dagar istället för att strypa två dagar så drastiskt. Resultatet skulle bli detsamma och man skulle inte skapa förvirring hos de unga, de sköra.

  • Svara
    Kitty
    18 oktober, 2013 at 13:46

    Amen & word på den!

  • Svara
    Kitty
    18 oktober, 2013 at 13:46

    Amen & word på den!

  • Svara
    Sofia
    18 oktober, 2013 at 18:58

    När ska folk sluta bry sig om hur andra väljer att äta undrar jag. Oavsett om det gäller vilken typ av föda man stoppar i sig eller med vilka intervaller man äter. Det verkar som att folk faktiskt fungerar olika trots att jag är övertygad om att ren och naturlig mat är grundläggande för precis alla. Men om man klarar att äta mycket kolhydrater utan problem så fine – gör det. Klarar du att äta mejerier och gluten utan att få kass mage så är det också toppen. Själv är jag en hetsätare av rang med helt fucket up mätnadssignaler så periodisk fasta är toppen för mig då jag kan trycka i mig mat under ätfönstret och sedan undviker småätande under fastan. För en f.d. anorektiker är det nog katastrofalt däremot. Mitt nya projekt är att sluta äta allt som triggar mitt hetsätande för gott (som en nykter alkoholist undviker alkohol). Somliga tycker att även det är sjukt beteende. De vet nog inte hur stort problem matmissbruket är för mig eftersom jag inte längre är överviktig (tack vare LCHF). Om man har barn gäller det väl bara att hantera det snyggt runt omkring barnen så som Petra skrev.

    • Svara
      roethlisberger
      19 oktober, 2013 at 07:40

      jag håller med dig till viss del, att man ska lägga mindre vikt vid hur andra äter, MEN om det påverkar andra (vilket det gör) tycker jag att man har ett medmänskligt ansvar. Precis som media har. Precis som mammor och pappor har. Precis som jag har till mina vänner, och de till mig. Precis som klädkedjor, livsmedelsbutiker, webbtidningar – ALLA har. Och så länge ätstörningar bara ökar tycker jag inte att det finns något motargument på det, fakta är att fler och fler mår dåligt i sitt ätande och syn på kroppen. Och jo, då kanske vi faktiskt SKA bry oss om hur andra gör. För de gör uppenbarligen något galet.

  • Svara
    Sofia
    18 oktober, 2013 at 18:58

    När ska folk sluta bry sig om hur andra väljer att äta undrar jag. Oavsett om det gäller vilken typ av föda man stoppar i sig eller med vilka intervaller man äter. Det verkar som att folk faktiskt fungerar olika trots att jag är övertygad om att ren och naturlig mat är grundläggande för precis alla. Men om man klarar att äta mycket kolhydrater utan problem så fine – gör det. Klarar du att äta mejerier och gluten utan att få kass mage så är det också toppen. Själv är jag en hetsätare av rang med helt fucket up mätnadssignaler så periodisk fasta är toppen för mig då jag kan trycka i mig mat under ätfönstret och sedan undviker småätande under fastan. För en f.d. anorektiker är det nog katastrofalt däremot. Mitt nya projekt är att sluta äta allt som triggar mitt hetsätande för gott (som en nykter alkoholist undviker alkohol). Somliga tycker att även det är sjukt beteende. De vet nog inte hur stort problem matmissbruket är för mig eftersom jag inte längre är överviktig (tack vare LCHF). Om man har barn gäller det väl bara att hantera det snyggt runt omkring barnen så som Petra skrev.

    • Svara
      roethlisberger
      19 oktober, 2013 at 07:40

      jag håller med dig till viss del, att man ska lägga mindre vikt vid hur andra äter, MEN om det påverkar andra (vilket det gör) tycker jag att man har ett medmänskligt ansvar. Precis som media har. Precis som mammor och pappor har. Precis som jag har till mina vänner, och de till mig. Precis som klädkedjor, livsmedelsbutiker, webbtidningar – ALLA har. Och så länge ätstörningar bara ökar tycker jag inte att det finns något motargument på det, fakta är att fler och fler mår dåligt i sitt ätande och syn på kroppen. Och jo, då kanske vi faktiskt SKA bry oss om hur andra gör. För de gör uppenbarligen något galet.

  • Svara
    Sofia
    18 oktober, 2013 at 20:02

    Jag tycker du har så rätt! Du är en fantastisk inspiration och förebild. Dieter är inget jag tror på heller – och som ätstörd finner jag det oerhört provocerande när jag kämpar för ett normalt förhållande till mat, ser alla olika dieter som sågar kolhydrater och förklarar hur man blir tjock av frukt. Jag försöker undvika att läsa om sån skit och klickar istället in och läser på din blogg, som stöd och inspiration. Du har vad jag anser är en sund syn på mat och visar att det är möjligt att återfå en sån. Tack för det! 🙂

    • Svara
      roethlisberger
      19 oktober, 2013 at 07:35

      Åh, jag förstår vad du menar… hur ska man bli frisk i ett sjukt samhälle, liksom? Men fortsätt kämpa, fortsätt ignorera all skit och kör på! Då kommer DU må bra och alla andra kan få fortsätta fasa frukten 😉 skämt och sido – en stor kämpekram till dig 🙂

  • Svara
    Sofia
    18 oktober, 2013 at 20:02

    Jag tycker du har så rätt! Du är en fantastisk inspiration och förebild. Dieter är inget jag tror på heller – och som ätstörd finner jag det oerhört provocerande när jag kämpar för ett normalt förhållande till mat, ser alla olika dieter som sågar kolhydrater och förklarar hur man blir tjock av frukt. Jag försöker undvika att läsa om sån skit och klickar istället in och läser på din blogg, som stöd och inspiration. Du har vad jag anser är en sund syn på mat och visar att det är möjligt att återfå en sån. Tack för det! 🙂

    • Svara
      roethlisberger
      19 oktober, 2013 at 07:35

      Åh, jag förstår vad du menar… hur ska man bli frisk i ett sjukt samhälle, liksom? Men fortsätt kämpa, fortsätt ignorera all skit och kör på! Då kommer DU må bra och alla andra kan få fortsätta fasa frukten 😉 skämt och sido – en stor kämpekram till dig 🙂

  • Svara
    Anna
    19 oktober, 2013 at 06:45

    När jag var barn åt min mamma sällan samma mat som vi barn. Hon åt det hon kände för typ en avokado, ägg, yoghurt. Vi tog det för givet och tänkte väl inte så mycket på det. Det i kombination med att hon då och då observerade sin mage i spegeln (inte särskilt öppet) satte sina spår på alla oss syskon. BARN MÄRKER ÄVEN OM DET INTE MÄRKS. Vi har alla haft lite konstig relation till mat under perioder med ätstörningar och onödiga ätbeteenden.

    Jag håller verkligen med dig! Barn gör som vuxna gör och inte som de säger. Kanske inte märks när barnen är små, men sen har man det med sig när man kommer in i tonåren och upp i vuxenlivet. DET SÄTTER SPÅR.

    • Svara
      roethlisberger
      19 oktober, 2013 at 07:33

      PRECIS!! Helt rätt, och precis vad jag menar. DET SÄTTER SPÅR.

  • Svara
    Anna
    19 oktober, 2013 at 06:45

    När jag var barn åt min mamma sällan samma mat som vi barn. Hon åt det hon kände för typ en avokado, ägg, yoghurt. Vi tog det för givet och tänkte väl inte så mycket på det. Det i kombination med att hon då och då observerade sin mage i spegeln (inte särskilt öppet) satte sina spår på alla oss syskon. BARN MÄRKER ÄVEN OM DET INTE MÄRKS. Vi har alla haft lite konstig relation till mat under perioder med ätstörningar och onödiga ätbeteenden.

    Jag håller verkligen med dig! Barn gör som vuxna gör och inte som de säger. Kanske inte märks när barnen är små, men sen har man det med sig när man kommer in i tonåren och upp i vuxenlivet. DET SÄTTER SPÅR.

    • Svara
      roethlisberger
      19 oktober, 2013 at 07:33

      PRECIS!! Helt rätt, och precis vad jag menar. DET SÄTTER SPÅR.

  • Svara
    Jojje
    20 oktober, 2013 at 08:42

    haha nämen Fanny då….
    Du bara BRÅKAR med folk 😉

  • Svara
    Jojje
    20 oktober, 2013 at 08:42

    haha nämen Fanny då….
    Du bara BRÅKAR med folk 😉

  • Svara
    Linn
    23 oktober, 2013 at 11:28

    Jag och mina båda äldre systrar har haft ett märkligt förhållande till mat. Tack och lov så är de inte på grund av mamma och pappa (tror de inte ens vet vad en diet är, haha).

    För mig började problemen vid 16-års åldern och ja, många faktorer. Missnöjd med mig själv helt enkelt. Men, detta har ändå legat i bakhuvudet sen jag var liten. Farmor och hennes man sa ett flertal gånger att jag började bli småfet(!?) och det skar i mig så fruktansvärt mycket. Hon har även sagt att jag borde banta… Men mina föräldrar var inte sena med att skälla ut dem med råge som tur var.

    Tyvärr fattar farmor fortfarande ingenting. I julas undrade hon varför jag köpte strl. M på en tröja till pappa eftersom att han ”har en sån stor mage”… Då jävlar såg jag rött och då var det min tur att försvara.

    Men när jag var runt 16 så var jag underviktig och benig. Och då tyckte farmor att jag skulle hjälpa henne att banta eftersom jag blivit såååå fiiiiiin.

    Blev visst långt detta… Men det kändes bra att få ur mig allt då jag blev mer och mer arg. Haha!

  • Svara
    Linn
    23 oktober, 2013 at 11:28

    Jag och mina båda äldre systrar har haft ett märkligt förhållande till mat. Tack och lov så är de inte på grund av mamma och pappa (tror de inte ens vet vad en diet är, haha).

    För mig började problemen vid 16-års åldern och ja, många faktorer. Missnöjd med mig själv helt enkelt. Men, detta har ändå legat i bakhuvudet sen jag var liten. Farmor och hennes man sa ett flertal gånger att jag började bli småfet(!?) och det skar i mig så fruktansvärt mycket. Hon har även sagt att jag borde banta… Men mina föräldrar var inte sena med att skälla ut dem med råge som tur var.

    Tyvärr fattar farmor fortfarande ingenting. I julas undrade hon varför jag köpte strl. M på en tröja till pappa eftersom att han ”har en sån stor mage”… Då jävlar såg jag rött och då var det min tur att försvara.

    Men när jag var runt 16 så var jag underviktig och benig. Och då tyckte farmor att jag skulle hjälpa henne att banta eftersom jag blivit såååå fiiiiiin.

    Blev visst långt detta… Men det kändes bra att få ur mig allt då jag blev mer och mer arg. Haha!

  • Svara
    Linn
    23 oktober, 2013 at 11:30

    Ps:
    Farmor är en snäll och fin dam som jag älskar. Men när det kommer till att tänka före så blir det kortslutning tyvärr. Upplever att många äldre beter sig så.

  • Svara
    Linn
    23 oktober, 2013 at 11:30

    Ps:
    Farmor är en snäll och fin dam som jag älskar. Men när det kommer till att tänka före så blir det kortslutning tyvärr. Upplever att många äldre beter sig så.

  • Svara
    Jenny
    24 oktober, 2013 at 08:31

    Huvudet på spiken! Jag har själv haft ätstörningar och varit besatt av att leva hälsosamt tidigare, även om jag pga stressen ätstörningarna och ångesten innebar snarare gick gick upp i vikt av det, och jag läste också någon text om att 5:2 var inkörsporten till ätstörningar (kanske var du som länkade till den, eller om det var tastyhealth) skriven av en tjej som också haft ätstörningar. Jag tror att man måste ha haft ätstörningar tidigare för att inse det absurda och ohälsosamma med dieter (eller ”livsstil” som utövarna kallar dem, eftersom man inte bara behöver leva med dem under en kort period, utan resten av livet! Vilken mardröm!). Just nu har världen, i synnerhet Sverige, gått in i en slags kollektiv ätstörning med förnekelse och förvirring, och därför kan de inte inse hur fanatiska de är eller extrema deras livsstilar är. Förhoppningsvis tillfrisknar de snart och kan hitta till en avslappnad livsstil utan ytterligheter som enorma mängder socker och vete eller uteslutande av kolhydrater helt. Fortsätt med dina tankeväckande inlägg, de behövs!

  • Svara
    Jenny
    24 oktober, 2013 at 08:31

    Huvudet på spiken! Jag har själv haft ätstörningar och varit besatt av att leva hälsosamt tidigare, även om jag pga stressen ätstörningarna och ångesten innebar snarare gick gick upp i vikt av det, och jag läste också någon text om att 5:2 var inkörsporten till ätstörningar (kanske var du som länkade till den, eller om det var tastyhealth) skriven av en tjej som också haft ätstörningar. Jag tror att man måste ha haft ätstörningar tidigare för att inse det absurda och ohälsosamma med dieter (eller ”livsstil” som utövarna kallar dem, eftersom man inte bara behöver leva med dem under en kort period, utan resten av livet! Vilken mardröm!). Just nu har världen, i synnerhet Sverige, gått in i en slags kollektiv ätstörning med förnekelse och förvirring, och därför kan de inte inse hur fanatiska de är eller extrema deras livsstilar är. Förhoppningsvis tillfrisknar de snart och kan hitta till en avslappnad livsstil utan ytterligheter som enorma mängder socker och vete eller uteslutande av kolhydrater helt. Fortsätt med dina tankeväckande inlägg, de behövs!

Lämna ett svar till roethlisberger Avbryt svar