Som jag skrivit förr har jag valt att inte träna efter ett schema. Det av flera skäl, främst för att styrketräningen är min hobby. Något som ger mig enorm glädje och lycka, och jag vill aldrig aldrig tappa bort mig i ”prestationskrav” som lätt uppstår när man i huvudet bestämmer vad kroppen ”ska” klara.
Jag tänker såhär: jag har en kropp. Den kroppen delar jag upp så att hela körs igenom under veckan. I perioder kör jag mer av det ena eller andra och det beror på rådande status – både vad gäller fysisk ork men även mental. Måndag morgon vet jag aldrig vilka dagar jag kommer träna, hur passen kommer se ut eller hur intensiva de blir. Jag vet att jag kommer träna, och jag vet att jag kommer göra det för att jag vill. Jag vet också att varje pass kommer inledas helt utan krav, antal sets & reps som ”måste” tränas och jag vet att när jag går därifrån är jag glad, för jag har just ägnat tid åt det bästa jag vet. För det är inte träning överlag jag älskar, utan jag älskar styrketräning. Så det är vad jag ägnar mig åt.
Men givetvis är det roligt att se resultat, att känna sig ett med sin kropp och inse att man tillsammans (kropp&knopp) byggt upp styrka och ork. Jag är alldeles övertygad om att många gör det för komplicerat, försvårar och krånglar till det för sig själva. Om inte annat är väl jag ett levande bevis för det – jag är helt ostrukturerad när det kommer till träning. Jag räknar inte kalorier, knappar inte in mina måltider i någon app och inga steg räknas. För herregud, om vi ska vara ärliga, är inte det ofantligt… dumma saker att lägga både tid och energi på? Jag vet inte hur era liv ser ut men jag är inte värst intresserad av att avsätta minsta sekund för sådant, jag spenderar hellre tiden på gymmet, i köket, i soffan eller med goda vänner som ger mig energi. Och så känner jag väl, ser väl, hur kroppen och knoppen mår av det jag gör? Är det jag känner och ser inte vad jag önskar, ja då gör jag en förändring. Men att lägga det avgörandet på en app, förlita sig på en stegräknare och någon utsatt ”lämplig siffra” – nejtack. Där har vi det där med prestation igen. Varför skulle jag göra min älskade hobby till en prestationssak? Kan man ens mäta hälsa så? Jag tycker faktiskt inte det. Hälsa är mer än muskelmassa, fettprocent och tid på milen.
Det är ju trots allt såhär, att man kan inte mäta sitt mående eller hälsa i kilon, utan det gör man i styrka. Självklart pratar jag inte om vad man lyfter på gymmet då, utan styrkan i själen, styrkan som driver, styrkan som får en att säga nej till energitjuvar och ja till allt det där man egentligen vill men ett tag kanske inte vågat tro att man förtjänar. Men man förtjänar faktiskt allt man vill ha – missförståndet ligger i att nej, ingen kommer servera din dröm på ett silverfat. MEN inget hindrar dig från att greppa det där satans fatet själv. It’s yours to take.
Bilderna ovan är våren -13 VS sommaren -14
Våren -13 var jag stark för den nätta vikt jag bar på, men inte så stark som jag ville. Jag bestämde mig för att bli starkare. Hur? Ja jag tränade och åt. Jag tänkte helt enkelt att om jag nu gjort på ett sätt och inte fått resultaten jag önskat så fick jag väl prova att ändra något! Så det gjorde jag. Gjorde om, avvaktade och såg vad som hände. Funkade inte det heller så ändrade jag väl något annat. Förändring sker inte förrän man förändrar något, liksom. Idag tränar jag mellan 5 och 8 gånger i veckan. Givetvis olika grad av intensivitet och jag kan inte påstå att alla pass går till historien som guldglittrande direkt. Jag brukar hinna köra igenom kroppen under veckan, det vill säga ingen muskelgrupp blir tränad mer än en gång i veckan. Som jag tränar nu, har uppenbarligen gett mig resultaten jag eftersträvar, så såhär kör jag tills jag har andra mål och då anpassar jag tillvägagångssättet efter det. Det skiljer ca 16 kg mellan bilderna.
