Monthly Archives

januari 2015

Inspiration och pepp Resan Tankar om ting topslide Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

#BRANNPUNKT (och ett fantastiskt inlägg, skrivet av Nadia men med mina exakta tankar och känslor)

#BRANNPUNKT är ett initiativ av Malin Nylén där laddade och intressanta frågor och ämnen tas upp. Som jag givetvis både uppskattar, uppmuntrar och tackar förför det är ju så viktigt…

Den 2 februari är den tredje föreläsningen av fyra under temat #BRANNPUNKT och den handlar om ADHD. Jag kommer vara på plats och lyssna. Med mig tar jag min mamma, hade min far funnits med i bilden hade denna föreläsning gått under obligatorisk närvaro även för honom, såklart.

ADHD – hinder eller möjlighet?

– Var går gränsen för ”normal rastlöshet” och funktionshinder?
– Vilka är styrkorna med ADHD?
– Hur kan föräldrar och skola bli ett team?

Elisabeth Wahlin, mor till en son med ADHD, tar med dig på en resa genom bokstavskombinationer, utredningar, behandlingar och hur hon hjälper sitt barn med ADHD genom skola och pubertet. Med både allvar och humor speglar hon hinder och möjligheter och ger konkreta tips på nödvändiga strategier för att klara vardagen i hemmet och dialogen med skolan.

Det är inte alltid så lätt att ta till sig ett beteende man inte riktigt förstår. Elisabeth pekar på hur en person med ADHD kan tänka och fungera och hur det påverkar familj och omgivning, samt hur betydelsefulla möten med lärare, föräldrar och andra involverade kan lyfta och ge kraft.

Dag: måndagen 2 februari 2015
Tid: Kl. 18.00-21.00
Plats: Mornington Hotel Bromma, Norrbyvägen 30

Biljetterna kostar 350 kr för medlemmar och 450 kr för icke medlemmar. I priset ingår mat, dryck och goodiebag.

Gör så här: Betala 350 kr/450 kr till BG: 199-7667 och maila därefter dina fullständiga kontaktuppgifter plus en skärmdump på insättningen med ämnesraden ”ADHD” till info@thebabynetwork.se. Du får ett bekräftelsemail inom 48 timmar.

foraldrarJag önskar att vi vetat om min ADHD tidigare. Dels för min egen skull, såklart, men minst lika mycket för de människorna som fanns runtomkring mig. Som mina föräldrar.

Det är inte alltid lätt att leva med någon med ADHD, det vet jag. Det är jag smärtsamt medveten om, för allt det där som är bra med mig och ”hur jag funkar”, kan bli enorma hinder i livet och vardagen. Nadia skrev häromdagen ett fantastiskt inlägg om just det. Jag grät när jag läste hennes ord. Det var som om hon läst mina tankar, som om hon dragit ut mina tankar och känslor och allt det där trasslet runtomkring dem, rakt ur mitt huvud och hjärta, snurrat ut knutarna och byggt om dem till en text. Jag tänkte först skriva lite egna ord om saken, men insåg till slut att hon skrev dem ju allihop.

TUSEN TACK Nadia – tack för att du gör det jag också försöker göra och vill uppmuntra fler till – snackar om det! Jag kommer fortsätta, för jag lär mig dagligen nya saker om mig själv, om hur jag funkar och hur det kan användas till en stor fördel och egentligen mest är en ren välsignelse.

Och du som orkar stanna. Du som klarar av att se förbi pysslet och trixet som krävs för att få en fungerande vardag med ”någon som mig”. Du som orkar säga saker tio gånger till. Du som kan leva med att saker aldrig ligger ”där de ska”. Du som står ut med det faktum att med mig händer det alltid något och jag kan inte ”göra ingenting” så som du kanske kan. Du som förstår att du kanske inte kan förstå hur jag tänker eller fungerar alltid, för det gör jag inte ens själv. Du som orkar leva med mina känslor som aldrig håller rimliga proportioner och kan svänga både hit och dit på en millisekund. Dig kommer jag aldrig lämna eller släppa. Du kommer en dag se allt det fina ”mina drag” faktiskt också innebär. Ett liv i NU, eller liv där inga gränser finns för hur mycket man kan älska, kämpa eller tro på mirakel.

Fannys Favvo Inspiration och pepp Kost Recept Vardagsuppdatering

Röror, tillbehör och såser – mina favoriter

Jag älskar röror, tillbehör och såser. Förutom himla gott, är det väldigt smidigt att ha stående i kylen, redo att komplettera snabbmiddagar, piffa till rätter eller bara att ta en sked/bit av när man är lite småsugen. Nedan har jag samlat mina favoriter ur arkivet, och jag rekommenderar er verkligen att prova (gärna allihop, för dessa är ljuvliga!)

saserosv1

Paprika- & Cashewpesto
Helt klart en favorit, en burk av denna överlever max ett dygn i mitt hem! Passar till allt.

Grönkålspesto med valnötter och pinenötter
Grönkål är gott många former, men det här är min favorit!

Morot- och chilichutney
Ett gammalt recept jag dammande av nu när jag gick igenom arkiven. Minns att denna chutney var en uppskattad gå bort-present, både vacker och himla god!

Bästa veganska röran med soltorkad tomat och gräslök
En tillpiffad och ljuvligt god hummus.

Curry & cashew blomkål
Så enkelt, så gott!

Pestokramad blomkål i ugn
Samma här – så enkelt men sååå gott!

saserosv3

Avocadopesto
Riktigt krämig och len pesto som görs på två sekunder.

Pumpasås
Pumpa är något jag äter året runt, inte bara under hösten. Butternut pumpa/squash brukar finnas i de flesta butiker och det är den jag använder mest.

Mojo Verde
Grön och skön,jag fullkomligt älskar denna mojo verde!

Jordnötssås
Den här såsen gjorde många många gånger till sommarens grillkvällar, SÅ god!

 

saserosv2

Koriander- och jalapeno yoghurtsås
En annorlunda och galet god yoghurtsås som gör vilken sallad som helst till en vinnare.

Världens godaste jordnötsdressing
På, till och med allt, men jag har den helst på kycklingsallad. Mums!

Miso-sås
När jag experimenterat fram denna sås gjorde jag den säkert tre gånger i veckan i fyra-fem veckor. Den är bara så himla himla jättegod!

Jordgubb- och balsamicosås
Riktigt långt bak i arkivet hittade jag denna fina sås, som inte bara är supergod utan även vacker på tallriken.

Inspiration och pepp Vardagsuppdatering

Välkommen hem till mig!

Ja hörrni, när man ligger sjuk hemma hinner man tänka på mycket. Framför allt hinner man tänka på och göra tusen listor i huvudet på allt det där man ska göra när man är frisk igen.

Förutom att jag skrev säkert tre A4 med recept-idéer (om ni bara visste hur många lösa lappar jag har liggandes precis överallt med just recept-idéer…) så fick jag för mig att mitt hem behövde en uppfräschning.

Saken är den att när jag i somras flyttade in i min söta lilla lägenhet, så kunde jag inte köpa de där möblerna jag kanske allra helst hade velat köpa. Eller de där inredningsprylarna jag kanske allra helst hade velat piffa till med. Nej, jag fick mätta mun efter massäck (aka tunn plånbok) och det blev ett hopplock av saker från mitt barndomsrum, ärvda saker och möbler som skulle till tippen som jag fräschade till i sann DIY-anda. Lite har jag väl tänkt att ”äsch, ingen ser ju mitt hem ändå, vad spelar det för roll hur det ser ut..” och att jag hellre lägger pengar på skojigheter att skapa med i köket och upplevelser och sådant.

Men så slog det mig, nu när jag legat sjuk i dryga två veckor, att herregud JAG ser ju mitt hem. Varje jäkla dag. Det är här jag vaknar om morgnarna, det är här jag till stor del utför mitt jobb, det är här jag laddar batterierna och helt enkelt: det är här jag ska trivas. Så då bestämde jag mig för att göra om lite. När jag var pigg nog att faktiskt STÅ upp kortare stunder så gjorde jag små utflykter till olika butiker, bytte ut en sak i taget och igår kunde jag hämta ett soffbord som jag lämpligt nog hittade för finfint reapris, och nu känns mitt hem så himla mycket finare. Nu trivs jag. Och – det är viktigt att trivas hemma alltså. Man mår bättre. Av de där små detaljerna.

hem4

Ovan på bild en byrå jag faktiskt bokstavligen fångade på tippen, när jag hjälpte min mamma köra bort en massa grejer för någon månad sedan. Jag såg byrån och sa att den kan du ju inte slänga! Men hon ville inte ha den så jag tog den, slipade den och målade vit. Lite ”rough”, för så gillar jag det. På den har jag askar med smycken (köpta på hemtex) och småprylar, min favvo-parfym och min klocka jag fick i tjugoårspresent. En liten tavla jag fått av min bästa vän för flera år sedan hänger ovanför, och ännu högre upp en lampa jag också fyndade på rea till halva priset. Byrån står på ena sidan sängen, på andra sidan står hyllan ni ser till höger. Där står en bok jag fick i julklapp (Sweet food & photography av Linda Lomelino, så-himla-fin!) och de finaste pennorna jag vet, gjorda av återvunna tidningar. Lite andra favvo-böcker har jag också där, som ni ser.

hem2

hem3

På min ”stora” vägg har jag två vita sådana där smala hyllor (som säkert heter något speciellt men jag vet inte vad) där jag har en stor svart tavla med ett favoritcitat, en krigsgudinna målad av mina vän (jag kommer skriva mer om både min vän och hennes konst; hon är en fantastisk konstnär och människa) och nedanför dem lite annat smått och gott. Typ en till fin bok, och en gammal kameraväska jag ärvt av min morfar. I hörnet vid fönstret har jag staplat mina gamla små bord på varandra, och överst står en ommålad trälåda, ”toppad med” mina favorit-ljusstakar.

hem1

Soffbordet jag kunde hämta hem igår var en fyrkantig liten sak med tung vit marmorskiva. Så himla fint. På det mina finaste block och en bukett vita rosor som min mamma kom förbi med häromdagen för att peppa hennes sjukling till dotter. Jag har lovat mig själv att hädanefter alltid ha minst en vas med vackra blommor hemma. Det är ett löfte av rang ni inte ens förstår, jag är nämligen värdelös på att hålla levande växter vid liv. Helt värdelös. Så buketter som ändå inte ska vattnas känns som en bra start för en framtid med förhoppningsvis mer grönt och levande i hemmet. Jo, det känns rimligt.

 

 

 

Fannys Favvo Inspiration och pepp Recensioner Vardagsuppdatering

Ett, två, tre – så var alla burkar tömda…

Jag sa ju att det skulle gå snabbt.

notsmorslut1

Och det gjorde det.

Julklappen jag fick hem från TrendyFoodNordic smakade, om vi säger så. Samtliga burkar nuts’n more nötsmör är uppätna. Hälften av Barney Butter-burkarna är tömda med välskrapade bottnar.

notsmorslut2

Som jag skrev sist skulle hemsidan komma upp till årsskiftet och yes – nu är den uppe och HÄR hittar ni den. Så jag har själv redan fyllt på skafferit med nötsmör, maplewater och frukt-& nötbars. Nytt för denna laddning var ett par påsar Candy Kittens – världens kanske sötaste godisar! De sura blev mina favoriter.

Just små godispåsar, bars och andra snacks i mindre ”portionsstorlek” tycker jag är fiffiga att ha som efterrätt till måltider, ifall jag inte blir mätt eller vill avsluta med något sött (och det vill jag alltid). Följer ni mig på instagram –@roethlisbergerphoto– har ni säkert skymtat både det ena och andra gotter vid sidan av mina tallrikar, och så ser det allt som oftast ut hos mig – dessert är obligatoriskt.

divtilltfn

Mina finaste tips vad gäller TFN och deras utbud är alltså:

  • Chipsen! Ni bara måste smaka, de är superdupergoda verkligen. Jag har ätit upp samtliga påsar som kom hem till mig i december och nu såhär i efterhand önskar jag kanske att jag sparat någon.. för de är goda både som snacks men passar även perfekt i matlagning – kika mina fish’n chips till exempel.
  • Candy Kittens – för de är finaste godiset att ha framme i en skål, ge bort i present eller bara som mood-booster!
  • Alla nötsmör, såklart! No explanation needed.

 

 

 

Frågor och svar Inspiration och pepp Resan Tankar om ting Vad vi borde prata om Vardagsuppdatering

Ja här är jag också!

Det var Mia som tog initiativet, och flera av mina favorit inom bloggvärlden (så som Anna, Jeanna, Sara och Cilla) följde henne och skrev om de där sidorna som gör oss till just oss. De där sidorna som utmanar, sidorna som man inte alltid jublar över existerar, men som trots allt är en del av den man är.

De flesta jag följer i sociala medier är ärliga, härliga människor, som jag upplever visar både finheter och fulheter ur sina liv och känsloregister. Jag försöker själv vara ärlig och öppen, prata både ris och ros om livet, känslorna och sakerna som sker runt omkring och inom mig. Självklart finns det saker jag inte pratar om här, ibland för att jag helt enkelt inte tror att det intresserar er som kikar in, och ibland av respekt för människorna i mitt liv; väldigt mycket som påverkar hur jag mår och hur mitt liv ser ut innefattar ju andra människor. Såklart. Att skriva en blogg och vara någon form av ”offentlig” person är ju ett val jag gör, inte människorna jag har i mitt liv ”utanför” bloggvärlden. Men överlag så tror jag ni vet vad jag tycker om att visa bara finpolerade ytor av livet – jag diggar det inte så värst. Jag gillar nyanser, kontraster, nakna sanningar och diskussioner. Livet: svart och vitt och allt det där grå emellan. Det där grå som brukar vara livets nyans, om vi ska vara helt ärliga.

Hur som helst hakar jag på och skriver ”här har ni mig” – fem punkter jag kanske inte tokgillar hos mig själv men som likväl är en del av den jag är.

  1. Jag gör tusen och en saker på samma gång. Det här är ett ständigt återkommande inslag i min vardag som tröttar ut både mig och människorna omkring mig. Senast idag började jag, samtidigt; dammsuga, diska ett berg disk, chokladdoppa lite nyskapade bars, fota nämnda bars, sortera tvätt, byta sänglakan, montera nytt soffbord, packa upp ny dator och skura köksluckor. Ibland blir jag stående mitt emellan alla saker och får blackout – vad var det jag gjorde nu igen?! För det mesta blir alla saker halvgjorda. Jag tröttnar när jag inser att jag dragit igång för många projekt samtidigt och går och sätter mig i soffan istället.
  2. Jag är extremt känslostyrd. Alltså jag kan inte stänga av en känsla även om mitt sunda förnuft säger mig att den är överdriven och icke konstruktiv. När jag blir ledsen blir jag (och det här skäms jag över) rätt ego-centrerad och har väldigt svårt att se utanför min egna lilla bubbla av självömkan. Jag tycker så synd om mig själv att det är larvigt. Säger åt mig att skärpa mig, herregud! Det brukar gå över när en annan känsla tar över, för just precis så pangboom är det – jag har inget mellanläge utan det är on/off.
  3. Jag har en ful ovana att avbryta människor. Det är något jag gör högst omedvetet (jag inser det först efteråt, när det är för sent alltså) och oftast är det helt enkelt att jag kommer på något att säga som bara måste-ut-nu-genast (annars glömmer jag det, nämligen) och då bara rapar jag ur mig det. Det här är dock något jag blivit bättre på, dels med åldern men också sedan jag förstod kopplingen till min ADHD och hur jag kan ”förebygga” sådana här situationer. Människor jag har mycket med att göra vet om det här, att ”Fanny är sådär”, och jag brukar liksom i förväg varna nya bekantskaper att OM jag avbryter eller talar för mycket är det faktiskt bara av iver och entusiasm – för det är för det allra mesta orsaken till mitt ständiga kackel. Jag är alltid väldigt ”inne i saker” och då finner energin och peppen inga gränser.
  4. Jag hatar att svara i telefon när okänt nummer ringer. Jag fnissade lite åt Saras formulering ”…jag hatar att känna mig oförberedd. Att svara i telefon är höjden av oförbereddhet! Jag tror dessutom alltid att någon ska skälla ut mig (prestationsprinsessan ger sig till känna igen)” för PRECIS SÅ känner jag. Precis så. Jag vill ha koll och veta vad som händer, därför har jag alltid varit en ”skriv-människa” som hellre skriver sms eller mail än ringer.  Och det är ju väldigt märkligt att jag, precis som Sara tydligen, liksom direkt tror att jag ska få en utskällning över telefon. Varför skulle jag, liksom?
  5. Jag är en extrem tidsoptimist – men hinner alltid. Det här har fascinerat mig många gånger. När jag har flera timmar på mig att göra mig redo, men ändå springer mot tåget en minut innan avgång. När jag har många veckor på mig att få klart ett jobb, men ändå sitter uppe natten innan och gör det jag skjutit upp tills ja, timmarna innan deadline. Men – jag hinner alltid med tåget och jag får alltid in jobben innan deadline, alltid.

Ja, det var fem grejer om mig som jag inte direkt flashar med som positiva egenskaper, men de är ju likväl delar av mig. De gör mig till mig, tillsammans med allt det jag gillar himla mycket, såklart! Ja, där har ni mig – hur ser era ”icke-polerade” jag ut? 

fannyansiktesept

Efterrätt och gotte Inspiration och pepp Kost Mellis & Kvällis Recept Vardagsuppdatering

EAT MORE CAKE! Vilken är din chokladfavorit?

bananacaramelwhitechoc3”Cupcakesflagga” från Leilas General Store –HÄR

bananacaramelwhitechoc2

bananacaramelwhitechoc

På bilderna ovan en av mina senaste skapelser; Banan- & kolakaka med vitchoklad/kola cream cheese-frosting. Ljuvlig!!

Jag har de senaste veckorna gjort en hel del finheter (ätbart gotte, that is) till ett litet sidoprojekt som ni snart får ta del av. Nu innan jag rundar av skulle jag dock vilja be er om en tjänst; kommentera detta inlägg och skriv vilken smak du tycker passar bäst ihop med choklad.

Mina favorit-chokladkompisar är havssalt, alla typer av nötter, chili och citron/ingefära. Också lakrits i lagom dos gör sig bra med choklad, tycker jag, precis som apelsin, hallon och blåbär.

Och i vilken form äter du helst chokladiga godsaker? Raw eller gräddade muffins? Maffig chokladtårta eller len mousse? Små fina tryfflar eller cheesecake?

Fyll kommentarsfältet vänner!

 

Frågor och svar Inspiration och pepp Träning Vardagsuppdatering

Träningstillbehör, skydd för att förebygga skador – och skydd om man redan ÄR skadad

Hur ser ni på det här med träningstillbehör?

tillbehor1

Jag tänker såhär : ibland. Ibland, som i att jag vill kunna göra allt utan ”hjälp” som remmar, bälten och wrist wraps. Ibland, som i att när det ska maxas och extra stöd i form av tex wrist wraps tar bort fokus från att inte skada handleden i ett knäböj så man istället kan använda den lilla energin till att faktiskt genomföra maxlyftet – ja.

Själv har jag alltså just ett bälte, remmar och wrist wraps. Det finns fler grejer och det finns mycket att säga även om dem – men jag håller mig till att tala om det jag själv använder.

tillbehor2

Remmarna använder jag när jag kör chins – men bara på slutet. Första setet alltid utan, ibland allihop, och mot slutet, om jag känner att det är greppstyrkan som sviker, så plockar jag fram remmarna. Tidigare använde jag remmar även i mark, det blev en vana och det var min pojkvän som gjorde mig uppmärksam på det när vi körde sex veckor med markfokus : trots att vi låg på låga vikter så använde jag remmar. Det bestämde jag mig då för att vänja mig av vid helt, lite ”passa på” när vikten ändå var så låg. Så numera åker remmarna bara fram vid tunga lyft nära max, eller vid raka mark då jag har svårt att få kontakt med baksida lår ändå och vill fokusera på enbart det under övningen (inte greppstyrkan, alltså). Andra övningar där jag ibland använder remmar är enarms-hantelrodd, högrepsrodd, och övningar där jag har tunga hantlar men inte tränar armar – tex dumbbell side bend, utfall från bänk, uppkliv på bänk…

tillbehor3

Bälte var också något jag tidigare av ren vana använde i mark, men under de sex veckorna med mark vande mig av vid. Nu använder jag det, precis som remmarna, enbart när det blir tungt. Uppe vid 100 kilo och uppåt åker det på. Annars använder jag bältet vid tunga knäböj (vilket jag numera kör väldigt sällan). Bälte är en bra grej men just bukstyrka är så otroligt viktigt inte bara i all träning, utan även till vardags (när vi rör oss ; går, hoppar, böjer oss, gör häftiga rörelser framför allt i kombination så som böj och rotation tillsammans – typ plocka upp något från golvet) så jag tycker att man ska skippa bälte i så stor utsträckning man kan. Helt enkelt för att träna bukstyrkan i de stora övningarna där den behövs, som marklyft och knäböj.

tillbehor4

Wrist wraps – jag älskar dem! Det var när jag tränade med min vän som ägnar sig åt hard core styrkelyft som jag insåg fördelarna med dessa. Vi körde knäböj på ett för mig helt nytt sätt, nämligen med stången lååångt ner på ryggen och då hamnar handlederna oundvikligen i en himla dum vinkel. Här använder jag wrist wraps, och de åker på även när jag bänkar tungt.

Jag är förskonad från skador, även om jag är lite nojig när det kommer till allt som kräver stabilitet i knäna då jag haft problem med dem. Rättare sagt; jag har en liten ”vinkel” i mina knän som gjorde att jag under uppväxten fick ont (någon timme på stan räckte för enorm smärta) och då fick ilägg i skorna. Idag använder jag inga ilägg, någonsin, utan går till vardags ”med flit” med platta skor som converse, tränar med rätt platta skor (Nike Free TR Fit 4, på bild nedan) och i övningar som marklyft, knäböj, benpress och utfall kör jag alltid utan skor. Det för att träna upp de små musklerna i fötterna som under åren med ilägg blivit understimulerade och jag kopplade på grund av det bort baksidan helt (samt stukade fötterna alldeles för lätt – musklerna i fötterna ”var inte med”, liksom). Efter ungefär två år utan ilägg mår mina fötter, fotleder och knän bättre än någonsin, och jag har inte ont alls.

tillbehor5

Det är dock vanligt med skador, och det bästa man kan göra är givetvis att förebygga genom just träning. Det bästa, när målet är en hel och stark kropp för vardagen, är en bas utan redskap och tillbehör. Just för att bygga upp stabilitet, få kontroll och träna upp musklernas reaktionsförmåga – de flesta skador sker trots allt i häftiga, oförutsedda rörelser där man inte ”hinner med”. De sker inte på gymmet, de sker i vardagen. Och hur ofta har man bälten, remmar eller skydd då? Precis.

Har man dragit på sig en skada eller lider av värk så finns det skydd och stöd även för det. Som också kan användas i förebyggande syfte för att minska risken för överbelastningsskador och ge skydd mot slag och stötar under exempelvis träning.

  • Ryggstöd med eller utan skenor som hjälper när man har ont i ryggen, kan förebygga allmänna trötthetskänslor samt lindra ryggont vid diagnostiserade tillstånd som ryggskott, ischias och diskbråck.
  • Det finns också skydd för lår, ljumske, höft och vad, om man till exempel sträckt ljumsken eller åkt på en lårkaka.
  • Ett handledsstöd bidrar till en förbättrad blodcirkulation i handleden vilket leder till att muskelspänningar och smärta i handleden avtar.
  • Vid knäskador som schlatter, löparknä, artrit, ledbandsskador, broskskador, förslitningsskador och slemsäcksinflammation finns det knäskydd som ger smärtlindrande effekt.

En bra sida som har samtliga nämnda skydd för vettiga priser är vulkanskydd.com.

vulkanskydd

BROWNIES & BLONDIES Efterrätt och gotte Inspiration och pepp Kost Mellis & Kvällis Recept Vardagsuppdatering

Ett litet inlägg om choklad (inkl. recept på fudge:igaste brownien)

Min kärlek till choklad är oändlig. Never ending. Starkare än starkast.

Choklad sviker aldrig. Choklad lyssnar. Choklad förstår.

frudgebrownie1

Tydligt exempel på att choklad är bäst: passar i och till och med allt. Allt blir faktiskt bättre med choklad. Godare. Sötsaker och bakverk utan choklad kan absolut vara goda, men de är på något vis inte fulländade. De blir alltid godare med choklad.

Jag har faktiskt en vän som inte gillar choklad. Rättelse: jag hade en vän som inte gillar choklad. Vi hänger inte så mycket längre. Vi kan låta skälet till den bleknande vänskapen vara osagt… men ja. Ni fattar.

Skitsamma – åter till choklad. Det bästa är när man får till bakverk som man kan kalla just ”bakverk”, men i själva verket är det massa choklad + litelite utfyllnad. Som denna brownie. Det kan vara så att jag kallar den brownie för att maskera ännu en överdos av choklad.

frudgebrownie4

Att äta denna brownie, är som att äta choklad. Fast lite mer fudge. Lite mer ”tugg” – även om man kan låta den smälta i munnen (om man av någon orsak har tid att fördriva och känner för att göra det, vill säga). Eller om man är som Beata, och brukar ”värma” chokladen mellan låren innan den intas (?!) så kan man säkert göra det med denna brownie också. Återigen – om man av någon orsak känner att tid bör fördrivas innan man får äta sin choklad.

För övrigt stod jag igår kväll och inspekterade några nya födelsemärken på min bröstkorg. Jag var förbluffad över att de bara ”poppat upp” från ingenstans och tyckte att det var lite märkligt.. Det tog mig flera minuter innan jag insåg att de liksom spred sig när jag rörde vid dem – och jag förstod att det faktiskt inte alls var födelsemärken. Det var choklad. Jag måste uppenbarligen öva på bordsskicket när det kommer till chokladätande.

frudgebrownie2

För en liten sats chokladiga fudge-brownies: (15×15 cm form)

  • 75g choklad
  • 70g kokosolja (smör funkar såklart också)
  • 80g (strax över 1 dl) strösocker eller sötning som mäter lika
  • 3 msk kokossocker
  • 1 ägg
  • 1 tsk vaniljpulver
  • 30g kokosmjöl
  • en liten nypa salt

Smält kokosolja och bryt chokladen i mindre bitar och lägg i oljan. Rör ihop tills chokladen också är helt smält. Tillsätt resterande ingredienser (sikta i kokosmjölket för att undvika klumpar) och rör tills du har en jämn smet. Häll i en form som du lagt bakplåtspapper i, och grädda på 150 grader i 20-25 minuter. När den svalnat något, ställ in i kylen och låt svalna helt. Skär i bitar, antingen ”godis-storlek” eller större brownies. Det spelar egentligen ingen roll för med största sannolikhet äter du upp allihop inom 5 minuter. I sure did.

frudgebrownie3

Efterrätt och gotte Fannys Favvo Kost Lunch/Middag Recept Vardagsuppdatering

Favoritrecept – och 30% rabatt på nötsmör!

Det kommer väl inte som någon större chock för er men – jag gillar nötsmör. Alla nötsmör. Färg, form, konsistens – är det nötter malda till ett krämigt, fylligt och nötigt smör så gillar jag det. Favoriterna är dock de naturella ”klassikerna”: cashewnötsmör, jordnötssmör och mandelsmör.

Jag rör alltid ut en sked nötsmör med vatten, en stor nypa salt (viktigt) och en sked kasein till en sås som jag toppar glass, yoghurt, gröt… ja men typ allt, med. Det är ett obligatoriskt inslag i min vardag. Sedan bakar jag ju en del med nötsmör också, och det är en en grym smaksättare även i maträtter!

myprotein-5

När man gillar något lika mycket som jag gillar nötsmör, blir man superdupermegaglad när man hittar större förpackningar. Därför hade lyckan inga gränser när jag insåg att MyProtein hade 1-kilos hinkar med både jordnöts-, mandel- och cashewsmör. Delad glädje är som bekant dubbel glädje, så jag har fixat en kod till er som ger er 30% rabatt på samtliga nötsmör från MyProtein! Som prick över i, handlar ni för över 499:- och lägger till en flavdrops (jag skrev om dem härom veckan, storfavvo hos mig de också!) i valfri smak så blir den gratis! Frakten är alltid gratis när man handlar över 499:- hos MyProtein, och min kod gäller januari ut.

Rabattkoden är: FANNYFAV och HÄR hittar ni alla nötsmör, rekommenderar er att börja shoppingturen där 😉

Under bilden hittar ni några av mina favoritrecept där nötsmör av olika slag spelar huvudrollen.chickpeachoc2

SÖTA FAVORITER:

Supergod och supergrön matcha-smoothie med mandel, vanilj och citron.

Mina bästaste bästa peanut butter cookies

…eller varför inte mina Peanutbutter Chocolate Chip Cookies

Trippel Himmel

trippelhimmel1

MATIGA FAVORITER:

Världens godaste sidorätt är denna Curry- och Cashewkramade blomkål.

Galet god pumpa-falafel med saffran och mandel.

Min absoluta favoritgryta med jordnötssmör, chili och apelsin.

Enklaste currygrytan som smakar ljuvligt, går snabbt och bara kräver en handfull ingredienser.

currygryta1

Före - efter Frågor och svar Inspiration och pepp Kost Resan Tankar om ting Träning Vardagsuppdatering

Läsarfråga om motivation och ämnesomsättning efter ÄS

Jag fick ett mail från Sofia häromdagen, med en fråga jag ganska ofta får. Just eftersom det är en återkommande fråga tänkte jag svara här i bloggen nu, så att andra som kanske funderar på samma sak också kan ta del av mitt svar. Såhär skrev Sofia;

Ville bara tacka dig för den historia du delat med dig. Gått igenom en liknande.
Jag undrar hur du lyckades hålla uppe motivationen och hur din ämnesomsättning påverkats av din sjukdomshistoria?
Jag har haft anorexi och övertränat i över 20 år. Jag går alltid upp extremt mkt i vikt när jag försöker bli frisk och fri och det är där mitt tillfrisknande fallerar. Sist gick jag upp till BMI 30. Påverkades din ämnesomsättning när du påbörjade ditt tillfrisknande?
Tack än en gång för en sund och inspirerande resa du delar på blogg och insta!

Först och främst tack, det är när jag får ord som dessa jag påminns om varför jag gör det jag gör. Varför jag fortsätter prata & skriva om och jobba med det här. För att det faktiskt betyder mycket bara att veta att man inte är ensam, även om det stundvis kan kännas så. Jag är glad om min historia, resa och mina fortfarande högst existerande kamper för att behålla fokus och ta hand om mig själv, kan inspirera till framtidstro.

Jag tror att alla med en ÄS-historik kan känna igen sig i frågan ovan; känna igen sig i oron och ovissheten kring huruvida en viktökning inte skulle sluta, att när man börjar äta och gå upp så skulle kroppen ba go bananas och vikten upp upp upp… Jag kände precis likadant. Hade någon visat mig en bild på kroppen jag har idag, och säga att det är hit du ska, skulle jag förmodligen inte ha något emot det. Men att veta att man ska upp X antal kilon (för min del +26 kg från min sjuka vikt till dagens), är svårare att greppa. För man kan inte föreställa mig det. Varken hur det ser ut eller hur det känns.

När jag tillfrisknade var det blodproverna jag fokuserade på och lät vara ”motivationen”. Jag kunde liksom inte argumentera mot röda siffror som tydligt visade att kroppen inte mådde som den skulle. Dessutom ville jag bort från sjukhuset och de avdelningar jag slussades runt mellan. Jag har skrivit en del av vad som skedde där och felen som begicks, men det finns väldigt mycket mer som jag än idag håller för mig själv. Men saker ärrar en, för resten av livet. En stor sporre för mig att bli frisk var att bli tagen på allvar, få respekt och bli hörd. Någonstans insåg jag att jag behöver mig själv för det, för att orka. Jag behöver en kropp som fungerar, som är frisk och stark. Jag behöver bli min egen bästa vän, för i svåra tider visar det sig tydligt vilka som står kvar när det blåser lite extra.

sommar-08

När jag ”kom ut” från sjukhuset vägde jag ca 12 kilo mer än min lägsta vikt (bilderna ovan togs den sommaren). Då, var jag ofantligt obekväm med de nya kilona. Idag, väger jag ytterligare 16 kilo mer, och är bekväm med samtliga kilon. Point : det handlar inte om vikten. Hade jag fått prata med Fanny den där sommaren -08 när hon klev ut från sjukhuset, friskförklarad, hade jag sagt just precis det. Att nu, är det här utgångsläget. Nu, gör du om och gör rätt. Nu, blir du bästa vän med din kropp. För det tog mig flera år till innan jag kom till den punkten, till punkten där jag började jobba med min kropp istället för emot.

Det bästa rådet jag kan ge, är att distansera sig. Från kroppen som något för ögat att se på. Att gå upp i vikt från sjuklig undervikt handlar ju faktiskt inte alls om kilon, fett eller klädstorlek – det handlar om att din kropp behöver det. Röda siffror på ett papper är tydligt språk. Utebliven mens betyder att kroppen tvingats bortprioritera den funktionen. En funktion som för övrigt är rätt avgörande för människans existens… försök att bara göra. Sen, när vikten är som den ska och blodet säger detsamma – börja om. Jämför dig inte med förut, och kläm och känn inte en massa. Släng ut vågen, strunta i vad alla andra gör, och börja om.

Som lägst hade jag ett BMI på 14. Som högst strax över 30. Idag runt 22-23. (fick googla en kalkylator för detta, då jag överlag inte tycker BMI säger ett skit förutom vikt i förhållande till längd. Dvs inget om muskelmassa, blodvärden, fettprocent och verkligen inget om hälsa. Men för att jämföra mina tre olika ”faser” blir det ju rätt tydlig skillnad i alla fall)

För att svara på det om ämnesomsättning så upplevde jag mig kunna äta väldigt mycket när jag precis ”kom ut”. Jag åt alltid mest av mina vänner och blev lika förvånad varje gång vågen inte visade plus på återbesöken på sjukhuset. Sedan kom hela min krasch med depressionen, självmordsförsöken, osv osv, och det var då jag rusade upp ytterligare 30 kilo. Efter den viktuppgången, samt nedgången för nu ca tre år sedan, så började jag återigen om. Jag har under de senaste åren byggt upp min ämnesomsättning, för att idag äta mer än någonsin.

fannybf

Jag lägger givetvis inte upp denna bild för att trigga eller något i den stilen. Tvärtom har jag tidigare inte ens velat mäta min fettprocent då jag sett det som onödigt. Men för några veckor sedan gjorde vi det för att veta bara ; vad mitt utgångsläge är inför AF, framförallt muskulärt. Såhär kan vi se om vikten jag lägger på mig (för viktökning är planerad) är muskler = om jag tränar rätt och kroppen svarar som den ska. Återigen, det där varför. Jag hade nu ett varför till att mäta, och därför gjorde jag det. Att jag visar resultatet här ovan är för att understryka min poäng, som jag vill betona en extra gång : den här fettprocenten har man inte utan muskler – för då är man sjuk. Jag hade förmodligen en högre fett% när jag var inlagd med ett BMI på 14. Jag har byggt upp min kropp, under flera års tid, genom att successivt öka intaget och parallellt med det även ökat muskelmassan. Och ni kanske tycker det låter helt coco, men jag är fullständigt övertygad om att mitt jobb med det mentala och min inställning till såväl mig själv, som till omvärlden och vad som händer omkring mig, har spelat en stor roll i det hela.

Det jag slutligen vill säga till Sofia och alla er andra som velar i oron att ”tappa greppet”, som ifrågasätter om det är värt att släppa kontrollen, är alltså egentligen bara : börja om. Stryk det gamla och börja om. Ett steg i taget. Försök att inte förutspå alla svängar och gupp och hinder. Försök att leva med att inte veta hur resan kommer se ut i minsta detalj. Fokusera på NU, vad som kan göras NU i rätt riktigt mot det du vill. Steg ett är en frisk vikt, en lugn kropp och ett utgångsläge som ger möjlighet till ett riktigt LIV.

Om det är något DU vill att jag skriver om, eller svarar på, tveka inte att slänga iväg ett mail till fanny@roethlisberger.se (skriv ”läsarfråga” i ämnesraden så hamnar det rätt direkt!)