Monthly Archives

juli 2015

Efterrätt och gotte kitchenstories Kost Mellis & Kvällis PROTEINBAK Recept Vardagsuppdatering

Double PB & Chocolate Fudge (No Bake)

Ännu en titel som helt enkelt inte låter lika skoj på svenska, som den gör på engelska. Och det hade varit så himla trist om ni missat de här fudge-bitarna på grund av ett icke-lockande namn. För allvarligt talat: choklad och jordnötssmör. Nej dubbelt upp jordnötssmör, till och med. Godbitar som slängs ihop på ett par minuter för att sedan kräva bara en kort liten halvtimme i frysen innan man kan börja mumsa. Under den halvtimmen rekommenderar jag att en sätter på sig sina mysigaste mjukisar, häller upp favvodrickan och förbereder i filmsoffan. För sedan är det fudge-ätande som gäller.

pbchocofudge2

I bottenlagret blandade två sorters proteinpulver; kasein och vassle isolat. Jag valde att köra på isolat då min upplevelse är att det ger en lite mer ”sticky” konsistens än vad vanligt vassle ger, men ärligt talat tror jag att ”vanligt” vassle funkar lika bra till detta recept. (Kasein binder vätska på ett annorlunda sätt än vassle, så kombinationen av de två tycker jag ger en passande konsistensen för just fudge).

Däremot kan det bli svårt att skippa proteinpulver helt kanske, eftersom den totala mängden av isolat+kasein ihop motsvarar drygt hälften av torrvarorna i receptet. Om man ändå vill testa, är en höftad gissning från min sida att man kan utesluta proteinpulver och istället tillsätta följande (alltså utöver vad som står i orginalreceptet nedan): 1/2-1 msk kakao + 1/4 dl jordnötsmjöl + 1/2 msk kokosmjöl + 1/2 msk fiberhusk och framför allt – mer sötning! Eftersom proteinpulver är både smaksatt och sötat bör man vid uteslutande av det definitivt lägga till mer sött.

Det är överhuvudtaget något jag kan rekommendera även om man följer orginalreceptet – smaka av och öka eventuellt mängden sötning. Hur sött det blir beror till stor del på vilket proteinpulver man använder, då det kan skilja sig rätt ordentligt mellan olika märken vad gäller sötma, så smaka av och tillsätt eventuellt lite mer sötning.

Lager 1:

  • 20g kokosmjöl (strax under 1/2 dl, löst packat i måttet, dvs tryck inte ner utan skaka måttet lätt)
  • 15g jordnötsmjöl (1/2 dl)
  • 25g vassle isolat med chokladsmak (jag använde detta i smaken ”chocolate brownie”)
  • 20g kasein, choklad- eller vaniljsmak (jag använde detta i vaniljsmak)
  • 1/2 msk fiberhusk
  • 10g kakao (1,5 msk)
  • 1/2-1 msk sirap, så som agave (mängd beror lite på vilket proteinpulver man använder, så smaka av!)
  • en nypa salt
  • inte riktigt 1 dl mjölk (börja med 1/2 och tillsätt lite i taget)
  • 1 msk kakaonibs

Lager 2:

  • 30g kokosolja utan smak (ca 2 matskedar)
  • 1/3 dl jordnötssmör
  • 1 msk sirap
  • en nypa salt

Gör såhär:

  1. Blanda alla torra ingredienser till bottenlagret, se till att alla eventuella mjölklumpar försvinner. Tillsätt sirap och mjölk och arbeta ihop till en ”deg”.
  2. Tryck ut degen i en plastbeklädd form av något slag (vanlig ”lunchlåde-variant” funkar kanon, den ska bara tåla att stå i frysen).
  3. Gör andra lagret genom att smälta ihop kokosolja, jordnötssmör och sirap. Salta lätt och häll sedan över bottenlagret.
  4. Ställ in i frysen sisådär en halvtimme, skär bitar, och de bitar du sedan (av någon märklig orsak) inte äter omedelbums, kan du förvara antingen i kyl eller frys.

pbchocofudge1

healthstories Inspiration och pepp Myter Resan Tankar om ting topslide Vad vi borde prata om

”Ätstörningar är generellt sett en sjukdom för tonårsflickor som inte vet bättre”

Det skall springas längre, lyftas tyngre, bantas mera (eller för att vara snäppet mer PK: ”ätas mindre”), sovas mindre/gå upp tidigare (för vi måste ju göra karriär! Nå framgång! Göra något av dygnets timmar, ingen vill väl vara en medelmåtta?!) och allt skall publiceras på internet och delas över sociala medier (annars finns det inte).

”Ätstörningar är generellt sett en sjukdom för tonårsflickor som inte vet bättre”

Ja, för är det inte så? Litteraturen, behandlingarna, symtombeskrivningar och samhällsinformation överlag är för det mesta anpassat till yngre flickor som svälter sig själva (eller kräks) för att vara så smala som möjligt. Och dessa flickor är säkert den största riskgruppen. Men alla andra då?!

För några månader sedan hittade jag till en blogg som heter potatismannen och skrivs av Hampus Widén. Jag har länge vetat vem Hampus är, då vi har gemensamma vänner, men det var först när jag hittade hans blogg som jag bara kände att honom! Honom vill jag veta mer om, honom vill jag lära känna, honom vill jag presentera er för!

Jag är så otroligt glad att Hampas ville dela med sig av sin historia här hos mig, för jag tycker det är så-himla-viktigt. Både att tala om problematiken i sig; att vara man och ätstörd i ett samhälle där ätstörningar ses vara något som drabbar just ”tonårsflickor som inte vet bättre”. Men minst lika viktigt tycker jag det är att belysa och uppmärksamma hur det ändå går att ta sig ur, vilken grym människa Hampus och alla som kämpar i liknande strider mot både sjukdom och inre demoner är, och det dessutom i en värld med ett samhälle som kanske inte riktigt förstår.

hampus1

Det är just på grund av det stora frågetecknet och kunskapshålet som finns gällande alla de där som inte är ”tonårsflickor som inte vet bättre”, som Hampus skriver sin blogg och engagerar sig så mycket han kan. För det finns ju så många andra som har problem. Det där med rätt och fel, stereotyper och klassiska fördomar. Även om ätstörningar drabbar de allra flesta på ett eller annat sätt – ändå finns de, fördomarna. Kanske är det just därför de finns?

Gångerna är många som Hampus frågat sig själv varför. Många av de frågor som han brottats med i analysen av sitt beteende landar i frågeställningen om han helt enkelt är en svag människa. Har han dålig karaktär eller är han alldeles för lättpåverkad? Beror det på hans uppväxt, är det genetiskt eller har han helt enkelt varit för ytlig? Kan det vara för att han blev retad för att han var tjock, hade glasögon och lockigt hår? Eller kanske så ”enkelt” som att han förknippat massor av positiva känslor med att vara vältränad/smal?

Låt oss börja från början; andra året i gymnasiet. Den nya ishockeytränaren fokuserade på konditionsträning och man skulle köra löppass både innan och efter varje pass. Dagarna som det inte var hockeyträning sprang Hampus själv, och gymmet besöktes veckans alla dagar. Kosten baserades på tonfisk, grönsaker och mindre skolluncher – samt en och annan hetsätning över helgen såklart, för det hade han ju lärt sig, att man skulle ha ätardagar. Ja, den träningsdosen ihop med den matmängden är inte en svår ekvation; på 3 månader tappades 17 kg. Sedan följde ytterligare 10.

Som pricken över i upptäckte Hampus sedan periodisk fasta. Att vänja sig vid att inte äta alls på väldigt lång tid, för att sedan äta väldigt mycket på kort tid, sammanfattar Hampus med samma ord som jag själv skulle gjort; det passar inte för någon som har ett dåligt förhållande till mat. Svältperioderna triggade honom. Det blev ett farligt tävlande mot sig själv där han försökte slå rekord i tid utan mat, för att sedan landa i bottenlöst ätande. Han tror själv att han lite omedvetet försökte stilla ångesten inför nästa svältperiod (oj förlåt – ”fasteperiod”). Dessutom, berättar han för mig, blev han en notoriskt duktig lögnare. Det är något alla med ätstörningar i någon form kan relatera till, tror jag.

hampus3

Distans och balans. Det är vad Hampus alltid drömt om, men erkänner sig väldigt sällan ens ha varit i närheten av. Personer som uppnår det borde hyllas, säger han, de är hjältarna. Jag kan bara hålla med, och när jag ber honom nämna några exempel på hjältar svarar Hampus direkt Martin Gilck (på bild ovan t.v). Martin driver både gym (Wenngarn Sportcenter) och pizzeria, samt utvecklar kvalitativa och rena produkter i sin kosttillskottsserie SISU Nutrition. Ett annat namn som kommer upp är Kalle Zachari Wahlström (på bild ovan t.h), vars träningsfilosofi enligt Hampus bäst beskrivs som enastående; ”Träning är som tandborstning – man bara gör det.” 

Hampus är också noga med att poängtera att han inte menar att, jag citerar; ”stå och pinka på fitness- och de olika sportindustrierna och människorna involverad i dem. Tvärtom. Jag har många vänner som lever där, alltifrån kosttillskottleverantörer, styrkelyftare, tyngdlyftare, bodybuilders och AF-tävlande och Sverige/Världseliten inom kampsport.” Med slutord jag återigen skriver under på – ”Det är överdoserandet som är fel.”

”För de personer som funnit sin väg så fungerar det enkelt, för de personer som trasslar till det fungerar det aldrig.”

Det är en teori Hampus har, som han förklarar fungerar ungefär som uttrycket ”jag får aldrig så mycket ragg på tjejer som när jag har flickvän”. Han tänker att det kanske är så enkelt, även med hälsa och självbild, att vi tenderar att göra det svårt för oss själva. Det ligger nog mycket i det han säger, inser jag när jag tänker på det. Det där med goda och onda spiraler, det där med vad vi väljer att se och fokusera på. Känner man att man är på rätt väg, så är det faktiskt inte så svårt att fortsätta, för man ser ju vägen. Har man tagit sig ut på villovägar och ständigt byter kurs för att aldrig känna att man tar sig annat än runt runt, ja då är det inte riktigt lika lätt..

Men… vård då?!
Hampus genomgick en internetbaserad behandling genom Stockholms Centrum för Ätstörningar. Positivt med den behandlingen säger han var att få en överblick över sitt ätbeteende. Han kunde se när hetsätningarna kom, vilka måltider han faktiskt åt samt vilka han skippade, och på så vis kunde han också se mönster och analysera samband. Övningarna där han fick jobba med målbilder för ett liv utan ätstörningar, och lära sig berömma och uppskatta sig själv, kan Hampus idag se tillbaka på som bra inslag i behandlingen. Andra saker var mindre bra. Till exempel var kostråden inte anpassade efter någon som tränade så mycket som Hampus gjorde då, och framför allt som han ville göra.

Just det här tycker jag personligen är väldigt viktigt, för en behandling måste alltid alltid gå ut på att förbereda människor inför ett friskt liv. Man ska förses med verktyg för livet efter sjukdomen. Inte bara släcka bränder. Givetvis ska en grav undervikt som är livshotande åtgärdas först av allt, men sen – sen måste man arbeta med störningen. Beteendet. Att många ätstörda kompenserar och dämpar ångest med tvångsmässig träning är inte ovanligt, tvärtom. Och att bara fokusera på vågens siffror är i min värld helt absurt föråldrat och jag förstår inte hur vården inte kommit längre här?!

Precis som man kan se på bilderna nedan är Hampus (likt många andra med ätstörningar i bagaget, mig själv inkluderad) egentligen väldigt glad i mat. Det är liksom inte maten i sig som är problemet, det är det faktiskt sällan när det kommer till ätstörningar, och som med alla andra sjukdomar är det väl ändå den bakomliggande orsaken man i behandling bör fokusera på, inte symptomen?

hampus2

Så när en sjukhusbehandling inte fungerar, vad ska en göra?
För ett år sedan kontaktade Hampus Martin Gilck, och sedan den dagen och det beslutet har han lärt sig mycket. Mot löftet att vara helt ärlig mot Martin har han fått de verktyg han behöver för att bygga det han så länge eftersträvat; distans och balans. Idag vet han vad han måste göra (äta regelbundet) och vad han inte får göra (hoppa över måltider). Vilka livsmedel som är ”triggers” och vilka som är OK att ha hemma. Men framförallt, säger han så klokt och egentligen självklart; ”jag har lärt mig att en dålig dag kan följas av flera bra, så länge välmåendet är i fokus.”

Hampus råd till dig som vill påbörja din resa mot ett liv fyllt av glädje:

  • Våga öppna dig och berätta för folk, generellt så är människor godhjärtade och vill hjälpa
  • Sök gärna professionell hjälp, men välj med omsorg – du måste våga lägga ditt liv i händerna på din hjälte
  • Var nyfiken på livet, det finns väldigt mycket spännande saker där ute att finna glädje i
  • Inse att du är en speciell människa med särskilda fysiska anlag och förutsättningar, jobba med dem – inte emot dem

Slutligen, varför ”potatismannen”?
Hampus valde att börja med vad han kallar för projekt:potatis. ”Målet var att äta potatis varje dag under ett helt år (vilket jag lyckades med) för att få i mig tillräckligt med näring för att inte dö. Under den resan fick jag smeknamnet potatismannen, skapade bloggen med samma namn, tog fram en action figure och skaffade en tatuering. Allt sprunget ur en dröm om att vara superhjälte och min kärlek till potatis.”

hampus4

Långt inlägg och ändå har jag suttit i många timmar och kortat ner. Eftersom jag själv inspireras av människor som Hampus så ville jag ge också er chansen att ta del av hans historia. Ni vet att jag inte gillar tabun, och män med ätstörningar är minst sagt ett inte tillräckligt omtalat ämne som jag anser att det bör pratas mer om. För jag är helt övertygad om att det bästa och mest effektiva sättet att både hjälpa människor som redan har drabbats och även förhindra att fler drabbas, är att öka kunskapen. Helt övertygad. Med ökad kunskap försvinner fördomar och utan fördomar är vi en lång bit på väg! Att må dåligt är illa nog, man ska aldrig aldrig skämmas eller bli ifrågasatt för att man gör det. 

kitchenstories Kost LUNCH & MIDDAG Lunch/Middag PROTEINBAK Recept Vardagsuppdatering

Varför en struktur och ett syfte är så vettigt för träningen (och lite pizza på det)

Vissa dagar tar det mig oääändligt lång tid att komma iväg till gymmet. Jag går och fixar och donar och kommer på den ena saken efter den andra som jag ”borde” ta tag i (helst igår) och i sann Alfons Åberg anda mumlar jag för mig själv att ”jag ska bara..”

Igår tog det mig säkert två timmar att komma iväg ; jag skulle bara baka snabbt. Jag skulle bara svara på tio mail. Jag skulle bara fota en grej till bloggen. Jag skulle bara dammsuga en sväng. Jag var trött i huvudet, och kunde inte riktigt avgöra hur kroppen kändes; om den också var trött eller om det bara var huvudet och stressen som spökade. Det nya träningsupplägget tar där det ska, så att säga. Lite dåligt med sömn på det, och mycket som händer runtomkring mig just nu (mest himla bra grejer dock, så både pepp- och energinivå är överlag hög för tillfället).

MEN – jag kom iväg och jag genomförde passet så jäkla perfekt! Jag brukar säga att dagar som igår, ja då tränar jag framförallt pannbenet. Det är när jag har sådana dagar, som jag verkligen uppskattar att ha ett träningsschema. De där dagarna då jag bara inte orkar tänka eller ens vet vad jag känner för. Ja de dagarna hade jag förmodligen inte kommit iväg om det inte var för att jag hade en plan bestämd i förväg för vad som skulle tränas. Jag är nu inne på andra veckan av det nya upplägget, och det känns riktigt bra. Det är tungt absolut, men strukturen är vettig och syftet tydligt – jag stormtrivs!

Det var dock inte gårdagens träning jag tänkt skriva om nu. Utan vad som kom därefter – middagen.

pizza2

Det var en himla nöjd Fanny som lämnade gymmet igår; jag var nöjd över att jag gått dit alls trots att det var motigt, och jag var nöjd över hur jag sedan tog mig igenom passet så klanderfritt. När jag tidigare under dagen räknat ut de nya vikterna, i och med de veckovisa höjningarna i upplägget, kändes det hela tämligen orimligt att klara. Men jag bestämde mig för att testa och genomförde det sedan med bravur – jag kunde helt enkelt inte se någon orsak att inte fira med favoritmat efteråt!

Därav pizza. I höstas upptäckte jag den här glutenfria brödmixen och sedan jag gav min vän Martin Gilck en påse har hans instagramfeed uppdaterats med den ena pizzabilden efter den andra, gjord med brödmixen som bas. Så när jag häromveckan fick en oväntad present innehållandes bland annat en ny påse brödmix, vad det liksom givet att jag också skulle testa att göra pizza på den.

pizza3

Påsens innehåll på 250g är för en hel limpa, så jag rörde ihop 50g av mixen + 20g bake protein med 1/2-1 dl vatten (jag hade i lite i taget tills det blev en lätthanterlig deg) + en nypa salt, för att sedan trycka ut på en bakplåtspappersklädd plåt. Jag förgräddade pizzabottnen på 175 grader tills kanterna blivit gyllene, runt en 10-15 minuter kanske. Sen vet väl alla hur pizza funkar – dags för topping! 

Jag körde på min favvo av BBQ-såser i botten, sedan hade jag visst lite för lite ost för vad jag tycker är lagom på pizza så jag mixade ihop den fetaost jag hade med några skedar keso till någon slags ostkräm. Det mesta av krämen åkte på efter bbq-såsen, för att sedan toppas med tunt skivad zucchini och rödlök, och slutligen klickade jag över sista ostkrämen innan pizzan åkte in i ugnen igen. Hackad, färsk tomat slängde jag på efter gräddning också, och min onsdagsmiddag kändes så himla festlig och härlig! Med allra största sannolikhet kommer jag göra pizza på resten av brödmixen, för det blev verkligen kalasbra. Enkel att röra ihop, snabb att tillaga och lätt att äta som pizza bör ätas; i slices med händerna.

pizza1

kitchenstories Kost LUNCH & MIDDAG Lunch/Middag Recept Vardagsuppdatering

Salladspiff: Goji- & tahinisås

I måndags var en sådan dag då jag satt med datorjobb från 7 och bara fick grymt fint ”flow” i arbetet. Vid 13-tiden när såg jag på klockan insåg jag att tiden bara runnit iväg och att jag hunnit bli jättehungrig.

Då är det snabbmat som gäller för mig. Vilket brukar innebära plock från kylen av diverse smårester. Just denna måndag fanns tyvärr inga rester men jag hittade kycklingfilé att steka, en perfekt mogen avokado att skiva, krispiga salladsärtor och en påse med grönsallad från min mors trädgård (PS – vardagslyx!). Eftersom ingen sallad är fulländad utan dressing eller sås, slängde jag ihop en god sås med gojibär och tahini att hälla över på slutet. Snabbt, enkelt och supergott!

gojitahini5

Goji- & tahinisås: (2 portioner)

  • 30g gojibär (≈4 msk) plus 8 msk vatten
  • 1 msk citronsaft
  • 1/2 tsk äppelcidervinäger
  • 4 msk tahini
  • 1 msk sesamolja
  • salt & vitpeppar

Gör såhär:

  1. Lägg gojibären i en liten skål. Koka upp vatten, låt det svalna något och häll sedan 8 msk över gojibären. Låt dra i ca 10 minuter.
  2. Häll sedan av bären men spara blötläggningsvattnet. Mixa ihop bär med resterande ingredienser och smaka av + tillsätt av blötläggningsvattnet tills du får önskad konsistens. Jag hade i inte riktigt hälften, en matsked i taget.
  3. Klart!

gojitahini1

healthstories Inspiration och pepp Resan Tankar om ting Vardagsuppdatering

Saker värda att mäta

min instagram postar jag en hel del ”före/efter-bilder”. Ibland är förebilden från tiden som gravt underviktig på 40-ish kilo, andra gånger är den från några år och många kilo senare när jag låg på runt 90 kilo. Ibland är det bara några månader mellan de olika bilderna och skillnaden för ögat kan vara marginell – vilket idag var precis min poäng.

9m12kg

”The scale can only give you a numerical reflection of your relationship with gravity”

För precis så är det. 12 kilo må låta mycket (ca 9 månader mellan bilderna) och självklart både känner jag och tycker att det ”syns” att jag ökat i vikt – men jag tycker inte att just vågen säger så mycket. Förutom just det citatet ovan fastställer, och det är liksom inte värst relevant för mig i dagsläget.

Även om de flesta nog egentligen vet det här, vet att vågen inte säger allt, så tror jag att en liten reminder då och då är både nyttig och välbehövlig. Därför fortsätter jag posta ”före/efter-bilder”, och till dagens kommer här ett par förslag på vad en kan mäta istället;

  • Räkna dina dagliga skratt
  • Mät mängden glädje det ger dig att göra det du älskar
  • Uppskatta vad du har, istället för att sörja vad du inte har

Själv äger jag inte ens en våg. Jag kan komma på ungefär femtioelvatusen saker jag hellre lägger pengar på, och lika många saker en våg inte kan berätta för mig. Vad vet väl en våg om min magkänsla eller åt vilket håll mina mungipor pekar? Vad vet väl en våg om hur jag utvecklats på gymmet eller hur många personbästa jag spräckt?

En våg vet en enda sak: min relation med gravitationen. Svaret är en siffra som inte mäter något av det jag egentligen bryr mig om, som inte säger ett uns om mitt faktiska välmående. Och i slutänden är det är trots allt just det jag tror att de flesta strävar efter – välmående. Det har faktiskt inte värst mycket med gravitation att göra, alls.

kitchenstories Kost LUNCH & MIDDAG Lunch/Middag Recept Vardagsuppdatering

Lättlagad lax-lyx

tisdagsmiddag

Långt bak i blogg-arkivet, skrivet en tisdag för tre och ett halvt år sedan, hittade jag det här receptet på lättlagad lax-lyx. En stor favorit hos mig som jag vill tipsa om nu igen, såhär en annan tisdag, tre och ett halvt år senare.

För 2-3 personer:
• 2-3 portionsbitar lax
• 1 liten burk crème fraiche
• 100 gram ädelost (jag gillar Kvibilles)
• 1/2 dl hackad persilja
• 1/2 msk citronskal, finrivet
• Salt och peppar (jag använder både svart- och vitpeppar)
• 1-2 msk olivolja


Gör såhär
:

  1. Sätt ugnen på 175 grader.
  2. Mosa ihop crème fraîche, ädelost, persilja och citronskal i en skål, smaka av med salt och peppar. Ställ åt sidan.
  3. Lägg laxbitarna i en olivolje-smord ugnsform, skär ett snitt mitt på varje bit, ca 1-2 cm djupt (beroende på hur tjock laxen är) och ca 5 cm långt.
  4. Fylla skåran med oströra och bre resten på toppen. Tillaga i mitten av ugnen, mellan 10 och 30 minuter, beroende på hur tjocka laxbitarna är.
  5. Servera med valfritt tillbehör, mina favoriter är färskt grönt och ris.
Fannys Favvo Inspiration och pepp kitchenstories Kost Recensioner Vardagsuppdatering

GLASSGOTT

Att jag tycker att glass är bland det absolut bästa i hela världen, har jag berättat för er otaliga gånger. Nu i sommartider är det onekligen glassäsong, men för mig finns det ingen säsong då glass inte är en obligatorisk himla fin del av vardagen. Det finns alltid plats och tid och tillfälle för glassätande – alltid!

För någon vecka sedan samlade jag mina absoluta favoriter av mina egna glassrecept i det här inlägget, men faktiskt – jag köper en hel del glass i butik också. Precis som med choklad, så har jag någon fix idé av att allt och alla varianter måste smakas. Någon måste ju offra sig för att grundligt utforska utbudet, eller hur? Precis. Jag har tagit på mig den.

I helgen provade jag de två nya smakerna från Lohilo. Ärligt talat har jag tidigare bara provat Lohilo-glass på mässor och event, och varför jag inte köpt hem dem kan jag inte svara på för jag har alltid gillat dem. Det har finslipats på både innehåll och proportioner för att optimera konsistens och smak mellan de olika batcherna, och den här, den tredje batchen, är verkligen topp. Nu är ju jag lite glassnörd och förmodligen vad som klassas som kräsen, så med handen på hjärtat trodde jag kanske inte riktigt att jag skulle tokdigga de här två så mycket som jag gjorde.

Tre byttor glass, två personer, en lördagkväll – och jag kunde inte spenderat kvällen bättre!

lohilo1De nya smakerna kommer ut i butik NU denna vecka, och jag vet i alla fall en som kommer springa direkt till frysdisken på den lokala ICA’n senare idag..

Efterrätt och gotte kitchenstories Kost Mellis & Kvällis PROTEINBAK Recept SMÅKAKOR & KONDISBITAR Vardagsuppdatering

Väldigt chokladiga (och därmed väldigt goda) småkakor

Sammanfattningen av de här söta småkakorna lyder ungefär såhär: Prepare to be blown away av små, fullständigt ljuvliga, chokladbomber.

För de smakar mycket choklad. Inte übersöta, och verkligen inte ”småkake-torra”, utan någon slags blandning mellan tryffel och kaka, skulle man kunna säga. Jag menar, hur gott låter inte det?!

noflourchoco2

Ännu en gång var det hos Mike det började, då jag låångt bak i arkivet hos honom hittade ett frestande recept. Några grejer, som cornstarch och cream of tartar, hade jag inte hemma och jag ändrade om lite i proportionerna för att anpassa efter vad vad som fanns mitt köksskåp när baksuget slog till tidigt i förmiddags. De söta små chokladbomberna blev, inte helt oväntat, kanongoda!

Ingredienser: (16 kakor)

  • 2 små äggvitor (0,5dl // 48g)
  • en nypa salt
  • 7-8 droppar citronsaft
  • 55g florsötning, ca 1,5 dl (jag använder denna) eller helt vanligt florsocker
  • 0,5 dl + 1 msk kakao
  • 1/2 msk kokosmjöl
  • 25g vassle protein med chokladsmak (1 skopa)
  • 50 choklad
  • 2 msk kakao nibs

+ 1-2 extra matskedar florsötning/florsocker att rulla i

Gör såhär:

  1. Sätt ugnen på 180 grader.
  2. Vispa upp äggvitorna till ett lätt skum. Tillsätt en nypa salt och droppa i citronsaft och vispa igen tills det blir ”toppigt”.
  3. Pö om pö, tillsätt florsötning och vispa till en marshmallow-liknande smet.
  4. I en annan skål, rör ihop kakao, kokosmjöl och vassle. Tillsätt blandningen i äggvispet och ”vänd ihop” med en slickepott.
  5. Smält chokladen försiktigt, låt svalna något och rör sedan ner den+kakao nibs i smeten. Det blir ganska direkt en rätt ”fast” konsistens på det hela så rör inte runt i all evighet utan bara se till att den smälta chokladen blandas in bra.
  6. Rulla till bollar och täck dem i florsötning/florsocker som du har i en liten skål. Sprid ut på en bakplåtspappersklädd plåt och grädda i ugnen tills de börjar spricka lite på ytan, ca 10 minuter. Håll koll, de ska inte gräddas allt för länge!
  7. Låt kakorna svalna helt på galler och sen, ja sen äter du. Sen mmm:ar du dig genom alla 16 kakor och tänker att åh, choklad är verkligen världens bästa grej! För det är det ju.

noflourchoco1

healthstories Inspiration och pepp Övningar Träning Vardagsuppdatering

Nytt träningsupplägg : 3 övningar 3 gånger i veckan.

De senaste veckorna har jag klurat lite på hur jag kan ändra mitt träningsupplägg. Tiden rusar och efter 6 månader (!) med ett både roligt och väldigt givande upplägg har jag nu känt ett tag att det är dags för lite nytt, helt enkelt.

ryggfanny

Ett tag funderade jag på att köra en ny omgång av markschemat (som var ”Russian Squat Routine” men med marklyft istället för böj.. obviously) av det simpla skälet att det gick väldigt bra sist. Meen sen har jag också tänkt att böj ju är något jag vill bli bättre på så kanske borde en köra RSR ”plain” istället..? Sedan har jag tänkt att jag pallar inte tänka alls så jag skiter i plan.

Men jag har verkligen fått mersmak för det där med upplägg nu alltså, jag gillar att ha ett syfte och att veta varför jag gör det jag gör. Efter att ha testat två upplägg nu det senaste året och också verkligen ha både sett och känt hur utvecklingskurvan gått spikrakt uppåt, vill jag fortsätta så. Fortsätta med en plan, med ett syfte – och framför allt vill jag fortsätta ha lika kul.

Därför har jag nu nördat lite och läst på, kikat runt, hört mig för. Tänkt en hel del och under tiden bara tränat som jag velat och känt för. Haft roligt. Vilket faktiskt blivit att jag fortsatt på vårens schema, för det har varit roligt rakt igenom!

traning4st

Eftersom jag den senaste tiden blivit mer och mer förtjust i styrkelyft (mark, böj, bänk) så har jag nu tillslut bestämt mig för att följa ett upplägg som kallas DUP (Daily Undulating Periodisation) och då just med de tre styrkelyfts-övningarna. DUP funkar såhär:

  • Man väljer 3 övningar (föredragsvis basövningar som involverar många muskler)
  • De tre övningarna kör man sedan 3 gånger i veckan
  • Man varierar vikt/intensitet/sets/reps mellan de tre passen

Jag tror personligen på att det en vill bli bättre på, ska en träna mer. Punkt. Jag tror också att kunskap och att ha en plan är vad som egentligen spelar roll – att bara nöta helt obetänksamt utan koll och tanke bakom, leder ofta till ingen förbättring alls, eller till och med motsatsen. Syftet med DUP är att göra det en bör för att utvecklas (dvs träna mycket) men utan att negativt påverka återhämtningen. Därav periodiseringen och variationen mellan veckans tre pass.

Även om det kan låta lite krångligt, så är upplägget faktiskt väldigt enkelt att ”bygga”. Såhär kommer min träning se ut kommande veckor:

DUPfanny2

Som ni ser: samma tre övningar, tre gånger i veckan.

  • Första övningen är fler set och fler reps. Lätt vikt och fokus på form, kontroll och teknik. Samma vikt även vecka 2 och 3.
  • Andra övningen är fokus styrka. Snäppet högre vikt och färre set med klassiska 5×5.
  • Tredje övningen är för hypertrofi, så ännu fler reps och något färre sets. Som ni kan se ovan kommer jag köra lite tyngre med marken här (börjar på 75% istället för 70%) då jag vet med mig att jag är ”en seg jävel” – att ta nya 1RM sitter långt inne men jag kan nöta många många 6-reppare på 90% av 1RM utan problem… Därför har jag kommit fram till att jag ska skippa maxlyft helt på ett tag nu, för att istället nöta tekniken och öka styrkan på lättare vikter.

Utöver dessa pass kommer jag en gång i veckan köra kompletterande ”finlir”; lekpass med chins, roddar, curls, dips, pushdown etc. Aldrig riktigt tungt och aldrig ”till failure”. Annars vilar jag de andra tre dagarna, om jag blir rastlös kör jag rörlighetkanske yoga eller liknande om jag nu äntligen kommer igång med det någon gång…

Nu är jag minst sagt taggad på att börja träna igen! Inatt sov jag 11 timmar och det gjorde nog sitt för idag mår jag betydligt bättre, men jag håller mig och vilar hellre någon dag extra än drar ut på den här sjukdomshistorien längre än nödvändigt… Snart är jag dock igång igen och då blir det alltså ”back to basic” för mig med marklyft, bänkpressar och benböj i massor!

Hur tränar ni nu? Rullar allt på som vanligt, eller har ni tagit tränings-paus under semestern? Något slags upplägg eller föredrar ni att ta varje pass som det kommer? 

Kost lifestories Press & Event Resan Tankar om ting Träning Vardagsuppdatering

Radiodebut

Som sagt, imorse vaknade jag tidigt av att jag hostade som en galning och knappt fick luft. Men efter ca jättemånga halstabletter, många glas kallt vatten, någon kopp varmt kaffe samt en rejäl frukost, så kände jag mig något piggare.

I alla fall tillräckligt pigg för att klä på mig (vanliga kläder!! Inga träningstights eller mjukisbyxor) och åka in till Uppsala för att medverka i P4 Uppland som ringde mig tidigare i veckan. De bjöd in mig för att snacka hälsosamma bakverk och självklart ville jag det! Radiodebut för mig och i vanlig ordning var det jag försökte fokusera på att inte tala så förbannat snabbt. Det gick väl sisådär, haha, men det är svårt att sakta ner när man pratar om favoritgrejer, ni vet..

Hur som helst superskoj och jag blev genast sugen på att göra mer liknande. Tyvärr dog ju min och Sannas podd ut ganska direkt den fötts, och idag påmindes jag om hur kul det hade varit att podda ändå.. Så jag vet inte, kanske att jag försöker klämma in ett projekt till, allt sådant här är ju SÅ ROLIGT.

Man kan lyssna i efterhand, HÄR. Spola fram till 52 så kommer jag in där och snicksnackar lite med trevliga Johanna som bjudit in mig.

fannyradio

Ja men såhär stel och aningens krystad ser en ut när en febrig och hostig ska ta en bild två minuter innan airtime. Japp, precis så. Men glad var jag, trots sjuka och feber.