v.13 år 2016 – veckan då jag åt mig igenom Leksands alla smaker av knäckepizza

En sommar för några år sedan var jag iväg en vecka på solsemester. Det visade sig att staden vi besökte hade otroligt bra lokal pizza, och plötsligt var det tydligt att vi alla deltog i någon slags outtalad tävling – en pizzaätartävling. Sju dagar senare korades undertecknad själv till vinnare med nio ätna pizzor. Det är givetvis en av mina främsta… eh, meriter, här i livet. Jag älskar pizza och jag är väldigt väldigt bra på att äta pizza.

I början av februari var jag inbjuden till vad jag skulle vilja kalla pizzafest, men som officiellt tydligen kallas ”lanseringsevent” (…jaja, därom tvista de lärde) med Leksands och deras nya frysta knäckepizza. Om du gjort knäckepizza själv hemma någon gång, vet du hur snabbt och smidigt det är, och kanske låter en färdig frysvariant lite märkligt i dina öron? Mjajo, men jag tänker lite såhär: för någon som mig, som faktiskt aldrig provat det där med hemmagjord knäckepizza, var denna frysta variant vad som öppnade mina ögon för något jag (tydligen) verkligen gillar! För jag ska villigt erkänna att jag har varit rätt tveksam till det hela, som den pizzaälskare jag är.

Tyvärr behövde jag rycka in och jobba över i köket den där kvällen i februari och missade därför nämnda lanseringsevent pizzafest. Men uppdateringar från bland annat Karin och Gustav som var på plats gjorde mig nyfiken… vem är väl jag att döma en pizza enbart pga hens botten? Så – i tisdags fick jag hem ett bud med de frysta knäckepizzorna för mig att testa, med andra ord är det nu jag som har pizzafest med mig själv.

Leksands ambition är att ta fram fler smaker framöver, men de tre smakerna som finns i frysdisken idag är taco med rödlök & paprika, klassikern skinka, ost & tomat, och så en vegetarisk med fetaost, soltorkad tomat, champinjoner & oliver.

Fryst knäckepizza tillagas på samma sätt som vilken annan färdig fryspizza som helst; av med plasten och in i ugnen på 200 grader i ca 10 minuter. Skillnaden mot ”vanliga” fryspizzor är att knäckepizzan innehåller mer fibrer, mindre kolhydrater och bäst av allt – mer topping. Den är även fri från tillsatser och råvarorna råg, ost och kött är närproducerade och svenska.

Under veckan som gått har jag alltså ätit en del pizza. Om man inte har eller vill använda ugn kan man värma sin knäckepizza i micron också, jag har testat båda varianterna men föredrar att grädda i ugnen. Såhär lyder mina tankar efter veckans grundliga knäckepizza-analys:

• jag var orolig att botten skulle bli stenhård och bränd, eller precis tvärtom; mjuk och ”svampig”. För det är ändå knäckebröd vi talar om, liksom, och jag hade ingen aning om vad jag kunde vänta mig. Men jag blev både förvånad och positivt överraskad! För efter gräddning hade jag en pizza precis så som jag vill ha min pizza – mjuk botten lätt att tugga, men samtidigt härligt krispiga kanter, enkla att hålla och äta som ”slices”
• men, ett tillägg till ovanstående kommentar om botten, gör man knäckepizzan i micron blir den betydligt mjukare och man bör använda kniv och gaffel. God blir den givetvis oavsett, och med micro är tillagningstiden ynka 3 minuter (mot att vänta tills ugnen är varm + 10 minuters gräddtid… vilket väl inte direkt är evigheter men tja, ibland har man verkligen veeeerkligen bråttom? Eller så har man ingen ugn kanske)
• jag tyckte man kände knäcke-smaken mest i pizzan med skinka, ost & tomat, och gissar att det beror på att det är en så ”mild” topping. När jag åt taco-pizzan tänkte jag faktiskt inte alls på botten, utan noterade mest att jag verkligen gillade fyllningen. Samma sak med den vegetariska, det faktum att det är knäckebröd som botten är varken värst påtagligt (om ens märkbart alls) och just med toppings som grillade grönsaker, fetaost och svarta oliver, passar det tvärtom riktigt bra!

Svårt att rangordna de tre smakerna dock…

Även om jag verkligen gillade den rikliga toppingen på skink-varianten, så tycker jag personligen att smaken av knäckebröd ”tog över” lite för mycket. Om vi snackar pizza alltså, sedan får man väl lite ”ta det för vad det är” – det är trots allt just knäckepizza. Vilket jag som sagt tyckte märktes betydligt mindre i de två andra smakerna; de smakade verkligen pizza och inte typ… ”knäckebröd med pizzasmak”. Hmm, min favvo blir nog den med taco ändå!

OBS: jag tackar gladeligen ja till en slice knäckepizza oberoende av vilken smak som bjuds. Självklart.

Innan jag köper någon av dessa färdiga frys-knäckepizzorna igen, kommer jag dock köpa hem knäcke för att göra pizza själv med egna smaksättningar och toppings. Leksands har på sin hemsida massa härlig knäckepizza-inspo, om du också är sugen på att testa. Eller har du redan testat kanske? Berätta! Vad tyckte du? Har du någon favorittopping?