Om du som jag bara har kettlebells tillgängliga i relativt lätta vikter, i alla fall för övningar så som knäböj och marklyft, är ett litet trick att använda sig av ett gummiband för att göra övningen tyngre. Nedan kommer tre exempel;
MARKLYFT
GOBLETSQUAT
KETTLEBELLSVINGAR
Jag har ett gummiband från Tyngre, tycker de är prisvärda och bra och har faktiskt ett helt gäng. Här ser du alla olika träningsband de har.
Jag tänker ibland på vilka små saker det är som avgör om jag har en bra dag eller inte. Och hur självklara många av dem är för många andra.
Hur självklart det är att somna när man är trött. Att sova en hel natt utan att vakna fem gånger med ångest och behöva gå upp och gå några varv i lägenheten. Hur självklart det är att när ens bästa vän frågar om hen får bjuda på middag en söndag så svarar man ja, för det vore såklart himla trevligt. Hur självklart det är att saker en gillar att göra ger glädje. Hur självklart det är att när den en älskar visar kärlek så kan en ta emot det.
Sådana saker är långt ifrån självklara för mig. Jag kan inte minnas när jag sov en hel natt sist. Eller när en social tillställning, om så bara att träffa en nära vän en kort stund, inte gav mig ångest. Inte heller är det självklart för mig att saker jag sett fram emot att göra länge, saker jag älskar att göra, ger mig glädje. Istället kan de lämna mig med en överväldigande ångest. Och det gör mig så förbannad. Eller när någon någon visar kärlek för mig; det är inte självklart för mig att jag är förmögen att ta emot det. Ibland vill, KAN, jag inte bli berörd utan att det kryper i kroppen och jag får svårt att andas.
Det är klyschigt men sant; det är de små sakerna som betyder. På gott och ont. När de funkar på gott — men när de inte funkar känns det som ett så fatalt misslyckande. Hur jag kan vara oförmögen att göra roliga saker? Hur kan det vara så omöjligt att sova när jag är trött? Hur kan min kropp och själ fullkomligt skrika nejnejnej när jag får en kram av den jag älskar mest av allt?
Det är så fruktansvärt tröttsamt, så slitsamt, att vara så skör. Och det där som ska vara en tröst, att ”det är de små sakerna som gör livet värt att leva”, blir ju raka motsatsen. Inte alls en tröst.
Som en blandning mellan kladdkakesmet och kakdeg… så smakar dessa tryfflar. Perfekt lördagssnacks, med andra ord!
Jag använde här kasein i smaken ”Kladdkaka” från Tyngre, allra helst hade jag använt den uppdaterade varianten Kladdkaka med jordnötssmör och kolasås men den hade jag tyvärr inte hemma (den är försvinnande god). Tillsammans med jordnötssmöret tror jag att det hade blivit ännu ett snäpp läckrare tryfflar. Men men, klassisk kladdkaka blev också himla gott!
receptet ger 8-10 tryfflar
Du behöver:
Gör såhär:
Okej JAG VET att broccolipesto inte låter så spännande. JAG VET DET. Men den här peston är verkligen amazing. Så sinnessjukt god. Jag har alltså ätit den med sked direkt ur burken, så god är den. Jag har även ätit den på det kanske lite lämpligare sättet med pasta, vilket också var vrålgott.
Den är för övrigt vegan också. Men framför allt: sinnesjukt god.
Basen till denna pesto är alltså broccoli. Sedan slängde jag ner en näve lättsaltade marcona-mandlar från Talanda, som är en helt ljuvlig mandelsort från spanien.
Jag hade tänkt använda färsk vitlök, såklart, men när den skulle tillsättas insåg jag att jag inte hade någon hemma så det fick bli vitlökspulver istället. Vilket alltså inte påverkade slutresultatet negativt alls!
Du behöver:
Gör såhär:
