ätbart

För tillfället ägnar jag mig i princip uteslutande åt två saker:

• Recept. Jag tänker ut recept. Jag provbakar/provlagar recept. Jag gör eventuellt någon justering och gör om. Jag fotar det jag skapat, renskriver recepten, gör näringsberäkningar. Och så repeat. Precis överallt i mitt hem ligger det lappar med mått, idéer och anteckningar. Alltid lika spännande när jag hittar en bortglömd lapp med diverse livsmedel och siffror och streck och kludd. Lite som en lek; ”gissa vad du tänkte göra här för något skoj”… jag kommer sällan på det.
• Projektplanering i olika former. Vilket betyder tusen idéer och det svåraste för mig är i vanlig ordning att bestämma mig för vilken jag sa ta tag i först. Det är väl det enda ”negativa” med att ägna sig åt och jobba med något man brinner för; energin och idéerna är oändliga samtidigt som det vore skönt att ibland inte ha jobb i huvudet.. Men den där kreativa hjärnan alltså – den jobbar liksom inte 8-17, den kör på dygnet runt. Sju dagar i veckan. Och varje gång en bra idé poppar upp vill jag ju börja NU.

Det innebär dels att min träning är rätt ”lidande” just nu. Jag kör enligt mitt schema 5 dagar i veckan (och det är tack och lov inga tvåtimmars-pass utan går oftast på ungefär en timme) och jag tycker verkligen det är otroligt skönt att slippa tänka ut eller planera upplägg just nu. Att det redan är klart och bestämt.

Inte heller har jag mycket till socialt liv just nu, i alla fall inte utöver ”jobbrelaterat socialt umgänge”. Ärligt talat minns jag inte när jag träffade en vän senast.. Dagarna flyter ihop och jag skriver så många mail, är på föreläsningar, möten och event, talar i telefon hela dagarna, att ibland glömmer jag att allt det ju faktiskt är jobb. Att man ska prata om andra grejer med andra människor ibland också.

Något som är riktigt trist just nu, är att efter en lång dag i köket med tusen smakprov och varma, kakdoftande pustar från ugnen, så är suget att ställa sig och laga en kreativ middag sådär måttligt stort. Att dessutom bo och äta majoriteten av dagens måltider själv, gör inte saker roligare. När jag levde med sambo var middagarna catch up-time, något jag såg fram emot och gärna la tid på. Vackra tallrikar och fina upplägg, nya smaker varje dag och minst en timme satt vi kvar och pratade om dagen (och den goda maten, såklart!). Nu står jag mest och stirrar trött på hyllorna i kylen och försöker uppskatta vad som snabbast kan ta sig därifrån – till mig mage. 

Igår lagade jag dock en riktig middag !!!UTROPSTECKEN!!! Det har blivit många matiga smoothies, banan- och avocadoglassar, hemgjorda bars och bollar (sådant som går snabbt, ni vet) de senaste veckorna. Men inte igår! Igår lagade jag middag. Eller nåja, jag kombinerade i alla fall…fyra olika saker till en måltid. Varm, var den. Vilket helt klart var ett framsteg.

Ja ni ser ju nivån av avancerad matlagning jag ägnar mig åt.. Smaksatt crème fraîche tycker jag är superfiffigt, den här med paprika och chili är riktigt god faktiskt. Som kall sås eller i grytor och gratänger. Och frysta örter har jag alltid i frysen; persilja, koriander, dill och basilika som jag använde igår. Det var alltså 50% av ingredienserna ja, haha. Innan de två ovan nämnda grejerna åkte i stekpannan fräste jag en halv lök och hade i lax skuren i tärningar. Kryddade med salt och svartpeppar idag bara, den där crème fraîchen ger smak nog!

Jag gillar att äta krämiga grejer som denna med pasta, och obligatoriskt (OBS notera: obligatoriskt) är att toppa med avocado och tomat. Sedan första gången jag toppade min laxpasta med det (alla varianter av laxpasta kan och bör toppas med det) har jag varit kär.

Okej med avocadon och tomaten blev det visst 6 ingredienser. Med löken 7. Så det var ju egentligen en rätt flashig söndagsmiddag som serverades hos mig igår!