#BRANNPUNKT är ett initiativ av Malin Nylén där laddade och intressanta frågor och ämnen tas upp. Som jag givetvis både uppskattar, uppmuntrar och tackar för – för det är ju så viktigt…
Den 2 februari är den tredje föreläsningen av fyra under temat #BRANNPUNKT och den handlar om ADHD. Jag kommer vara på plats och lyssna. Med mig tar jag min mamma, hade min far funnits med i bilden hade denna föreläsning gått under obligatorisk närvaro även för honom, såklart.
ADHD – hinder eller möjlighet?
– Var går gränsen för ”normal rastlöshet” och funktionshinder?
– Vilka är styrkorna med ADHD?
– Hur kan föräldrar och skola bli ett team?
Elisabeth Wahlin, mor till en son med ADHD, tar med dig på en resa genom bokstavskombinationer, utredningar, behandlingar och hur hon hjälper sitt barn med ADHD genom skola och pubertet. Med både allvar och humor speglar hon hinder och möjligheter och ger konkreta tips på nödvändiga strategier för att klara vardagen i hemmet och dialogen med skolan.
Det är inte alltid så lätt att ta till sig ett beteende man inte riktigt förstår. Elisabeth pekar på hur en person med ADHD kan tänka och fungera och hur det påverkar familj och omgivning, samt hur betydelsefulla möten med lärare, föräldrar och andra involverade kan lyfta och ge kraft.
Dag: måndagen 2 februari 2015
Tid: Kl. 18.00-21.00
Plats: Mornington Hotel Bromma, Norrbyvägen 30
Biljetterna kostar 350 kr för medlemmar och 450 kr för icke medlemmar. I priset ingår mat, dryck och goodiebag.
Gör så här: Betala 350 kr/450 kr till BG: 199-7667 och maila därefter dina fullständiga kontaktuppgifter plus en skärmdump på insättningen med ämnesraden ”ADHD” till info@thebabynetwork.se. Du får ett bekräftelsemail inom 48 timmar.
Jag önskar att vi vetat om min ADHD tidigare. Dels för min egen skull, såklart, men minst lika mycket för de människorna som fanns runtomkring mig. Som mina föräldrar.
Det är inte alltid lätt att leva med någon med ADHD, det vet jag. Det är jag smärtsamt medveten om, för allt det där som är bra med mig och ”hur jag funkar”, kan bli enorma hinder i livet och vardagen. Nadia skrev häromdagen ett fantastiskt inlägg om just det. Jag grät när jag läste hennes ord. Det var som om hon läst mina tankar, som om hon dragit ut mina tankar och känslor och allt det där trasslet runtomkring dem, rakt ur mitt huvud och hjärta, snurrat ut knutarna och byggt om dem till en text. Jag tänkte först skriva lite egna ord om saken, men insåg till slut att hon skrev dem ju allihop.
TUSEN TACK Nadia – tack för att du gör det jag också försöker göra och vill uppmuntra fler till – snackar om det! Jag kommer fortsätta, för jag lär mig dagligen nya saker om mig själv, om hur jag funkar och hur det kan användas till en stor fördel och egentligen mest är en ren välsignelse.
Och du som orkar stanna. Du som klarar av att se förbi pysslet och trixet som krävs för att få en fungerande vardag med ”någon som mig”. Du som orkar säga saker tio gånger till. Du som kan leva med att saker aldrig ligger ”där de ska”. Du som står ut med det faktum att med mig händer det alltid något och jag kan inte ”göra ingenting” så som du kanske kan. Du som förstår att du kanske inte kan förstå hur jag tänker eller fungerar alltid, för det gör jag inte ens själv. Du som orkar leva med mina känslor som aldrig håller rimliga proportioner och kan svänga både hit och dit på en millisekund. Dig kommer jag aldrig lämna eller släppa. Du kommer en dag se allt det fina ”mina drag” faktiskt också innebär. Ett liv i NU, eller liv där inga gränser finns för hur mycket man kan älska, kämpa eller tro på mirakel.