Browsing Tag

inspiration

Inspiration och pepp inspirationstories Tankar om ting Vardagsuppdatering

IT’S HOW GOOD YOU WANT TO BE

Igår gjorde jag något jag inte riktigt brukar ägna mig åt, jag provade det där med ”aktiv vila”. Normalt brukar mina vilodagar vara väldigt o-aktiva, nämligen. Jag inledde dagen med att röja och rensa och städa och göra plats, för att sedan åka och hämta den soffa jag köpt förra helgen. Med ett lånat släp och därmed en tid att hålla, var det non stop som gällde med möbler som skulle bäras och ställas rätt, gamla möbler som skulle ut och köras bort, och så en himla massa dammsugande mest hela tiden.

Som vanligt när jag får mina ”ryck” så blir det så jäkla genom-ordentligt gjort och jag fortsatte fixa och dona och packa undan diverse prylar jag hittat under städningen. Källaren fylldes med lådor och varenda hylla i mitt lilla hem dammades av. I tolv timmar höll jag på, för att slutligen stupa i säng vid tio. Imorse vaknade jag fem minuter före larmet för att inleda denna söndag med tvättid 07. Mellan maskinerna har jag suttit i min nya soffa, såklart, och bläddrat i en av mina favoritböcker; It’s Not How Good You Are, It’s How Good You Want to Be av Paul Arden.

morgonbok1

En bok full av pepp och inspiration, citat värda att minnas och ord nyttiga att påminna sig om med jämna mellanrum. Jag har boken väl synlig, stående mitt på en vägghylla i vardagsrummet, lätt att plocka ner för lite på-momangen-pepp när den behövs.

Inte för att jag känner att jag behöver extra pepp just idag, tvärtom, men jag tror på att boosta fina känslor. Så när jag har dem tar jag alltid tillfälle i akt att läsa ord som fyller på peppen och inspirationen ännu mer. Den här boken är full av sådana ord, och efter att nu ha bläddrat igenom den ännu en gång under morgonen känner jag lite att en söndag kan faktiskt inte börja bättre!

morgonbok2 morgonbok3 morgonbok4 morgonbok5 morgonbok6

healthstories Inspiration och pepp Myter Resan Tankar om ting topslide Vad vi borde prata om

”Ätstörningar är generellt sett en sjukdom för tonårsflickor som inte vet bättre”

Det skall springas längre, lyftas tyngre, bantas mera (eller för att vara snäppet mer PK: ”ätas mindre”), sovas mindre/gå upp tidigare (för vi måste ju göra karriär! Nå framgång! Göra något av dygnets timmar, ingen vill väl vara en medelmåtta?!) och allt skall publiceras på internet och delas över sociala medier (annars finns det inte).

”Ätstörningar är generellt sett en sjukdom för tonårsflickor som inte vet bättre”

Ja, för är det inte så? Litteraturen, behandlingarna, symtombeskrivningar och samhällsinformation överlag är för det mesta anpassat till yngre flickor som svälter sig själva (eller kräks) för att vara så smala som möjligt. Och dessa flickor är säkert den största riskgruppen. Men alla andra då?!

För några månader sedan hittade jag till en blogg som heter potatismannen och skrivs av Hampus Widén. Jag har länge vetat vem Hampus är, då vi har gemensamma vänner, men det var först när jag hittade hans blogg som jag bara kände att honom! Honom vill jag veta mer om, honom vill jag lära känna, honom vill jag presentera er för!

Jag är så otroligt glad att Hampas ville dela med sig av sin historia här hos mig, för jag tycker det är så-himla-viktigt. Både att tala om problematiken i sig; att vara man och ätstörd i ett samhälle där ätstörningar ses vara något som drabbar just ”tonårsflickor som inte vet bättre”. Men minst lika viktigt tycker jag det är att belysa och uppmärksamma hur det ändå går att ta sig ur, vilken grym människa Hampus och alla som kämpar i liknande strider mot både sjukdom och inre demoner är, och det dessutom i en värld med ett samhälle som kanske inte riktigt förstår.

hampus1

Det är just på grund av det stora frågetecknet och kunskapshålet som finns gällande alla de där som inte är ”tonårsflickor som inte vet bättre”, som Hampus skriver sin blogg och engagerar sig så mycket han kan. För det finns ju så många andra som har problem. Det där med rätt och fel, stereotyper och klassiska fördomar. Även om ätstörningar drabbar de allra flesta på ett eller annat sätt – ändå finns de, fördomarna. Kanske är det just därför de finns?

Gångerna är många som Hampus frågat sig själv varför. Många av de frågor som han brottats med i analysen av sitt beteende landar i frågeställningen om han helt enkelt är en svag människa. Har han dålig karaktär eller är han alldeles för lättpåverkad? Beror det på hans uppväxt, är det genetiskt eller har han helt enkelt varit för ytlig? Kan det vara för att han blev retad för att han var tjock, hade glasögon och lockigt hår? Eller kanske så ”enkelt” som att han förknippat massor av positiva känslor med att vara vältränad/smal?

Låt oss börja från början; andra året i gymnasiet. Den nya ishockeytränaren fokuserade på konditionsträning och man skulle köra löppass både innan och efter varje pass. Dagarna som det inte var hockeyträning sprang Hampus själv, och gymmet besöktes veckans alla dagar. Kosten baserades på tonfisk, grönsaker och mindre skolluncher – samt en och annan hetsätning över helgen såklart, för det hade han ju lärt sig, att man skulle ha ätardagar. Ja, den träningsdosen ihop med den matmängden är inte en svår ekvation; på 3 månader tappades 17 kg. Sedan följde ytterligare 10.

Som pricken över i upptäckte Hampus sedan periodisk fasta. Att vänja sig vid att inte äta alls på väldigt lång tid, för att sedan äta väldigt mycket på kort tid, sammanfattar Hampus med samma ord som jag själv skulle gjort; det passar inte för någon som har ett dåligt förhållande till mat. Svältperioderna triggade honom. Det blev ett farligt tävlande mot sig själv där han försökte slå rekord i tid utan mat, för att sedan landa i bottenlöst ätande. Han tror själv att han lite omedvetet försökte stilla ångesten inför nästa svältperiod (oj förlåt – ”fasteperiod”). Dessutom, berättar han för mig, blev han en notoriskt duktig lögnare. Det är något alla med ätstörningar i någon form kan relatera till, tror jag.

hampus3

Distans och balans. Det är vad Hampus alltid drömt om, men erkänner sig väldigt sällan ens ha varit i närheten av. Personer som uppnår det borde hyllas, säger han, de är hjältarna. Jag kan bara hålla med, och när jag ber honom nämna några exempel på hjältar svarar Hampus direkt Martin Gilck (på bild ovan t.v). Martin driver både gym (Wenngarn Sportcenter) och pizzeria, samt utvecklar kvalitativa och rena produkter i sin kosttillskottsserie SISU Nutrition. Ett annat namn som kommer upp är Kalle Zachari Wahlström (på bild ovan t.h), vars träningsfilosofi enligt Hampus bäst beskrivs som enastående; ”Träning är som tandborstning – man bara gör det.” 

Hampus är också noga med att poängtera att han inte menar att, jag citerar; ”stå och pinka på fitness- och de olika sportindustrierna och människorna involverad i dem. Tvärtom. Jag har många vänner som lever där, alltifrån kosttillskottleverantörer, styrkelyftare, tyngdlyftare, bodybuilders och AF-tävlande och Sverige/Världseliten inom kampsport.” Med slutord jag återigen skriver under på – ”Det är överdoserandet som är fel.”

”För de personer som funnit sin väg så fungerar det enkelt, för de personer som trasslar till det fungerar det aldrig.”

Det är en teori Hampus har, som han förklarar fungerar ungefär som uttrycket ”jag får aldrig så mycket ragg på tjejer som när jag har flickvän”. Han tänker att det kanske är så enkelt, även med hälsa och självbild, att vi tenderar att göra det svårt för oss själva. Det ligger nog mycket i det han säger, inser jag när jag tänker på det. Det där med goda och onda spiraler, det där med vad vi väljer att se och fokusera på. Känner man att man är på rätt väg, så är det faktiskt inte så svårt att fortsätta, för man ser ju vägen. Har man tagit sig ut på villovägar och ständigt byter kurs för att aldrig känna att man tar sig annat än runt runt, ja då är det inte riktigt lika lätt..

Men… vård då?!
Hampus genomgick en internetbaserad behandling genom Stockholms Centrum för Ätstörningar. Positivt med den behandlingen säger han var att få en överblick över sitt ätbeteende. Han kunde se när hetsätningarna kom, vilka måltider han faktiskt åt samt vilka han skippade, och på så vis kunde han också se mönster och analysera samband. Övningarna där han fick jobba med målbilder för ett liv utan ätstörningar, och lära sig berömma och uppskatta sig själv, kan Hampus idag se tillbaka på som bra inslag i behandlingen. Andra saker var mindre bra. Till exempel var kostråden inte anpassade efter någon som tränade så mycket som Hampus gjorde då, och framför allt som han ville göra.

Just det här tycker jag personligen är väldigt viktigt, för en behandling måste alltid alltid gå ut på att förbereda människor inför ett friskt liv. Man ska förses med verktyg för livet efter sjukdomen. Inte bara släcka bränder. Givetvis ska en grav undervikt som är livshotande åtgärdas först av allt, men sen – sen måste man arbeta med störningen. Beteendet. Att många ätstörda kompenserar och dämpar ångest med tvångsmässig träning är inte ovanligt, tvärtom. Och att bara fokusera på vågens siffror är i min värld helt absurt föråldrat och jag förstår inte hur vården inte kommit längre här?!

Precis som man kan se på bilderna nedan är Hampus (likt många andra med ätstörningar i bagaget, mig själv inkluderad) egentligen väldigt glad i mat. Det är liksom inte maten i sig som är problemet, det är det faktiskt sällan när det kommer till ätstörningar, och som med alla andra sjukdomar är det väl ändå den bakomliggande orsaken man i behandling bör fokusera på, inte symptomen?

hampus2

Så när en sjukhusbehandling inte fungerar, vad ska en göra?
För ett år sedan kontaktade Hampus Martin Gilck, och sedan den dagen och det beslutet har han lärt sig mycket. Mot löftet att vara helt ärlig mot Martin har han fått de verktyg han behöver för att bygga det han så länge eftersträvat; distans och balans. Idag vet han vad han måste göra (äta regelbundet) och vad han inte får göra (hoppa över måltider). Vilka livsmedel som är ”triggers” och vilka som är OK att ha hemma. Men framförallt, säger han så klokt och egentligen självklart; ”jag har lärt mig att en dålig dag kan följas av flera bra, så länge välmåendet är i fokus.”

Hampus råd till dig som vill påbörja din resa mot ett liv fyllt av glädje:

  • Våga öppna dig och berätta för folk, generellt så är människor godhjärtade och vill hjälpa
  • Sök gärna professionell hjälp, men välj med omsorg – du måste våga lägga ditt liv i händerna på din hjälte
  • Var nyfiken på livet, det finns väldigt mycket spännande saker där ute att finna glädje i
  • Inse att du är en speciell människa med särskilda fysiska anlag och förutsättningar, jobba med dem – inte emot dem

Slutligen, varför ”potatismannen”?
Hampus valde att börja med vad han kallar för projekt:potatis. ”Målet var att äta potatis varje dag under ett helt år (vilket jag lyckades med) för att få i mig tillräckligt med näring för att inte dö. Under den resan fick jag smeknamnet potatismannen, skapade bloggen med samma namn, tog fram en action figure och skaffade en tatuering. Allt sprunget ur en dröm om att vara superhjälte och min kärlek till potatis.”

hampus4

Långt inlägg och ändå har jag suttit i många timmar och kortat ner. Eftersom jag själv inspireras av människor som Hampus så ville jag ge också er chansen att ta del av hans historia. Ni vet att jag inte gillar tabun, och män med ätstörningar är minst sagt ett inte tillräckligt omtalat ämne som jag anser att det bör pratas mer om. För jag är helt övertygad om att det bästa och mest effektiva sättet att både hjälpa människor som redan har drabbats och även förhindra att fler drabbas, är att öka kunskapen. Helt övertygad. Med ökad kunskap försvinner fördomar och utan fördomar är vi en lång bit på väg! Att må dåligt är illa nog, man ska aldrig aldrig skämmas eller bli ifrågasatt för att man gör det. 

kitchenstories Kost LUNCH & MIDDAG Lunch/Middag Recept Vardagsuppdatering

Salladspiff: Goji- & tahinisås

I måndags var en sådan dag då jag satt med datorjobb från 7 och bara fick grymt fint ”flow” i arbetet. Vid 13-tiden när såg jag på klockan insåg jag att tiden bara runnit iväg och att jag hunnit bli jättehungrig.

Då är det snabbmat som gäller för mig. Vilket brukar innebära plock från kylen av diverse smårester. Just denna måndag fanns tyvärr inga rester men jag hittade kycklingfilé att steka, en perfekt mogen avokado att skiva, krispiga salladsärtor och en påse med grönsallad från min mors trädgård (PS – vardagslyx!). Eftersom ingen sallad är fulländad utan dressing eller sås, slängde jag ihop en god sås med gojibär och tahini att hälla över på slutet. Snabbt, enkelt och supergott!

gojitahini5

Goji- & tahinisås: (2 portioner)

  • 30g gojibär (≈4 msk) plus 8 msk vatten
  • 1 msk citronsaft
  • 1/2 tsk äppelcidervinäger
  • 4 msk tahini
  • 1 msk sesamolja
  • salt & vitpeppar

Gör såhär:

  1. Lägg gojibären i en liten skål. Koka upp vatten, låt det svalna något och häll sedan 8 msk över gojibären. Låt dra i ca 10 minuter.
  2. Häll sedan av bären men spara blötläggningsvattnet. Mixa ihop bär med resterande ingredienser och smaka av + tillsätt av blötläggningsvattnet tills du får önskad konsistens. Jag hade i inte riktigt hälften, en matsked i taget.
  3. Klart!

gojitahini1

healthstories Inspiration och pepp Resan Tankar om ting Vardagsuppdatering

Saker värda att mäta

min instagram postar jag en hel del ”före/efter-bilder”. Ibland är förebilden från tiden som gravt underviktig på 40-ish kilo, andra gånger är den från några år och många kilo senare när jag låg på runt 90 kilo. Ibland är det bara några månader mellan de olika bilderna och skillnaden för ögat kan vara marginell – vilket idag var precis min poäng.

9m12kg

”The scale can only give you a numerical reflection of your relationship with gravity”

För precis så är det. 12 kilo må låta mycket (ca 9 månader mellan bilderna) och självklart både känner jag och tycker att det ”syns” att jag ökat i vikt – men jag tycker inte att just vågen säger så mycket. Förutom just det citatet ovan fastställer, och det är liksom inte värst relevant för mig i dagsläget.

Även om de flesta nog egentligen vet det här, vet att vågen inte säger allt, så tror jag att en liten reminder då och då är både nyttig och välbehövlig. Därför fortsätter jag posta ”före/efter-bilder”, och till dagens kommer här ett par förslag på vad en kan mäta istället;

  • Räkna dina dagliga skratt
  • Mät mängden glädje det ger dig att göra det du älskar
  • Uppskatta vad du har, istället för att sörja vad du inte har

Själv äger jag inte ens en våg. Jag kan komma på ungefär femtioelvatusen saker jag hellre lägger pengar på, och lika många saker en våg inte kan berätta för mig. Vad vet väl en våg om min magkänsla eller åt vilket håll mina mungipor pekar? Vad vet väl en våg om hur jag utvecklats på gymmet eller hur många personbästa jag spräckt?

En våg vet en enda sak: min relation med gravitationen. Svaret är en siffra som inte mäter något av det jag egentligen bryr mig om, som inte säger ett uns om mitt faktiska välmående. Och i slutänden är det är trots allt just det jag tror att de flesta strävar efter – välmående. Det har faktiskt inte värst mycket med gravitation att göra, alls.

Fannys Favvo Inspiration och pepp kitchenstories Kost Recensioner Vardagsuppdatering

GLASSGOTT

Att jag tycker att glass är bland det absolut bästa i hela världen, har jag berättat för er otaliga gånger. Nu i sommartider är det onekligen glassäsong, men för mig finns det ingen säsong då glass inte är en obligatorisk himla fin del av vardagen. Det finns alltid plats och tid och tillfälle för glassätande – alltid!

För någon vecka sedan samlade jag mina absoluta favoriter av mina egna glassrecept i det här inlägget, men faktiskt – jag köper en hel del glass i butik också. Precis som med choklad, så har jag någon fix idé av att allt och alla varianter måste smakas. Någon måste ju offra sig för att grundligt utforska utbudet, eller hur? Precis. Jag har tagit på mig den.

I helgen provade jag de två nya smakerna från Lohilo. Ärligt talat har jag tidigare bara provat Lohilo-glass på mässor och event, och varför jag inte köpt hem dem kan jag inte svara på för jag har alltid gillat dem. Det har finslipats på både innehåll och proportioner för att optimera konsistens och smak mellan de olika batcherna, och den här, den tredje batchen, är verkligen topp. Nu är ju jag lite glassnörd och förmodligen vad som klassas som kräsen, så med handen på hjärtat trodde jag kanske inte riktigt att jag skulle tokdigga de här två så mycket som jag gjorde.

Tre byttor glass, två personer, en lördagkväll – och jag kunde inte spenderat kvällen bättre!

lohilo1De nya smakerna kommer ut i butik NU denna vecka, och jag vet i alla fall en som kommer springa direkt till frysdisken på den lokala ICA’n senare idag..

healthstories Inspiration och pepp Övningar Träning Vardagsuppdatering

Nytt träningsupplägg : 3 övningar 3 gånger i veckan.

De senaste veckorna har jag klurat lite på hur jag kan ändra mitt träningsupplägg. Tiden rusar och efter 6 månader (!) med ett både roligt och väldigt givande upplägg har jag nu känt ett tag att det är dags för lite nytt, helt enkelt.

ryggfanny

Ett tag funderade jag på att köra en ny omgång av markschemat (som var ”Russian Squat Routine” men med marklyft istället för böj.. obviously) av det simpla skälet att det gick väldigt bra sist. Meen sen har jag också tänkt att böj ju är något jag vill bli bättre på så kanske borde en köra RSR ”plain” istället..? Sedan har jag tänkt att jag pallar inte tänka alls så jag skiter i plan.

Men jag har verkligen fått mersmak för det där med upplägg nu alltså, jag gillar att ha ett syfte och att veta varför jag gör det jag gör. Efter att ha testat två upplägg nu det senaste året och också verkligen ha både sett och känt hur utvecklingskurvan gått spikrakt uppåt, vill jag fortsätta så. Fortsätta med en plan, med ett syfte – och framför allt vill jag fortsätta ha lika kul.

Därför har jag nu nördat lite och läst på, kikat runt, hört mig för. Tänkt en hel del och under tiden bara tränat som jag velat och känt för. Haft roligt. Vilket faktiskt blivit att jag fortsatt på vårens schema, för det har varit roligt rakt igenom!

traning4st

Eftersom jag den senaste tiden blivit mer och mer förtjust i styrkelyft (mark, böj, bänk) så har jag nu tillslut bestämt mig för att följa ett upplägg som kallas DUP (Daily Undulating Periodisation) och då just med de tre styrkelyfts-övningarna. DUP funkar såhär:

  • Man väljer 3 övningar (föredragsvis basövningar som involverar många muskler)
  • De tre övningarna kör man sedan 3 gånger i veckan
  • Man varierar vikt/intensitet/sets/reps mellan de tre passen

Jag tror personligen på att det en vill bli bättre på, ska en träna mer. Punkt. Jag tror också att kunskap och att ha en plan är vad som egentligen spelar roll – att bara nöta helt obetänksamt utan koll och tanke bakom, leder ofta till ingen förbättring alls, eller till och med motsatsen. Syftet med DUP är att göra det en bör för att utvecklas (dvs träna mycket) men utan att negativt påverka återhämtningen. Därav periodiseringen och variationen mellan veckans tre pass.

Även om det kan låta lite krångligt, så är upplägget faktiskt väldigt enkelt att ”bygga”. Såhär kommer min träning se ut kommande veckor:

DUPfanny2

Som ni ser: samma tre övningar, tre gånger i veckan.

  • Första övningen är fler set och fler reps. Lätt vikt och fokus på form, kontroll och teknik. Samma vikt även vecka 2 och 3.
  • Andra övningen är fokus styrka. Snäppet högre vikt och färre set med klassiska 5×5.
  • Tredje övningen är för hypertrofi, så ännu fler reps och något färre sets. Som ni kan se ovan kommer jag köra lite tyngre med marken här (börjar på 75% istället för 70%) då jag vet med mig att jag är ”en seg jävel” – att ta nya 1RM sitter långt inne men jag kan nöta många många 6-reppare på 90% av 1RM utan problem… Därför har jag kommit fram till att jag ska skippa maxlyft helt på ett tag nu, för att istället nöta tekniken och öka styrkan på lättare vikter.

Utöver dessa pass kommer jag en gång i veckan köra kompletterande ”finlir”; lekpass med chins, roddar, curls, dips, pushdown etc. Aldrig riktigt tungt och aldrig ”till failure”. Annars vilar jag de andra tre dagarna, om jag blir rastlös kör jag rörlighetkanske yoga eller liknande om jag nu äntligen kommer igång med det någon gång…

Nu är jag minst sagt taggad på att börja träna igen! Inatt sov jag 11 timmar och det gjorde nog sitt för idag mår jag betydligt bättre, men jag håller mig och vilar hellre någon dag extra än drar ut på den här sjukdomshistorien längre än nödvändigt… Snart är jag dock igång igen och då blir det alltså ”back to basic” för mig med marklyft, bänkpressar och benböj i massor!

Hur tränar ni nu? Rullar allt på som vanligt, eller har ni tagit tränings-paus under semestern? Något slags upplägg eller föredrar ni att ta varje pass som det kommer? 

Efterrätt och gotte Inspiration och pepp kitchenstories Kost Mellis & Kvällis MJUKA KAKOR & MUFFINS Recept Vardagsuppdatering

Bananmuffins med crunchy kola

God morgon vänner! Jag hoppas allt är bra med er, själv trodde jag att jag var på bättringsvägen när jag i början av veckan kände mig riktigt pigg och kry… Meeen icke, jag är riktigt dålig igen och jag vaknade imorse av att jag hostade hysteriskt. Åh, jag hatar att vara sjuk! 

När ork att vara kreativ och effektiv inte finns är jag glad att ha lite recept redo att publicera. Under mina ca 1,5 piggare dagar tidigare i veckan hann jag göra de här muffinsen, till exempel. Himla jättegoda om jag får säga det själv, och jag är inte ens ett värst stort banan-fan.

stickynana3

Jag kan inte ens minnas när jag senast  åt en banan, sådär rakt upp och ner. Det har aldrig varit favoritfrukten. Men banansmakande ting går bra; bananglass (med chokladsås..) eller banankola (doppad i choklad..) eller banan i en smoothie (med choklad..)

Jaaa okej med choklad blir allt rätt himla väldigt bra, helt enkelt. Men banankola är också en banansmakande grej som inte bara ”går bra” utan som jag verkligen gillar. Min to-go-to smoothie att slänga ihop efter träning smakar just banankola, och den är grym!

Banankole-smaken går att kombinera i mer än bara smoothie, till exempel kan man göra de här härliga bananmuffinsen med krispig kola på toppen. Och i mitten, som en fullkomligt dunderhärlig surprise, ännu mer kripsigt kola crunch. Med en nypa salt, såklart. För ni vet: sött+salt=heaven. Framför allt när det kommer till kolasmaker.

stickynana2

Vill man inte göra muffins kan man absolut göra en större kaka istället! Dubbla receptet och använd antingen en avlång brödform eller en normalstor springform (≈24 cm i diameter). Förläng gräddtiden något, till ca 20 minuter kanske.

Muffins: (4 st)

  • 1 liten banan (65g)
  • 2 st färska dadlar, urkärnade
  • 3/4 dl mjölk
  • 1/2 dl kokossocker / sukrin gold
  • 40g havregryn malda till mjöl (mätt i mjöl-form ca 1dl)
  • 2 msk kokosmjöl
  • 1 tsk bakpulver
  • 1/2-1 tsk kanel
  • 1/3 tsk vaniljpulver
  • en nypa salt

Kolatopping:

  • 1/2 dl (25g) torkade mullbär + 1/2 dl vatten
  • 3 st färska dadlar, urkärnade
  • en nypa salt

Gör såhär:

  1. Lägg mullbären i en liten skål och täck med vattnet, ställ åt sidan.
  2. Gör muffinssmeten – bara mixa ihop allt. Du kan använda en stor mixer eller blender eller stavmixer, allt funkar.
  3. Fördela smeten i 4 muffins formar och sätt ugnen på 190 grader. Medan ugnen blir varm, gör kolatoppingen;
  4. Mixa ihop dadlar, mullbär och ungefär hälften av blötläggningsvattnet. Mixa till en tjock kolakräm, tillsätt lite mer av vattnet om det behövs, och låt det gärna vara lite ”crunch” kvar från mullbären. Tillsätt en nypa salt.
  5. Med hjälp av en liten sked, gör en grop i var forms muffinssmet och klicka i en rejäl sked av kolakrämen. Upprepa på alla fyra muffins. Se till att ha lite kolakräm kvar, som du slutligen försiktigt ”brer” över hela muffinsen.
  6. Grädda i ca 14 minuter och låt sedan svalna. Förvara i kyl.

stickynana1

Fannys Favvo Inspiration och pepp inspirationstories Recensioner Vardagsuppdatering

Mina favoriter i bokhyllan, tidigare års sommarläsning

bocker1

En gång i tiden var jag en riktig bokmal. Jag kunde läsa en bok om dagen. Minst. Jag läste till frukost, på bussen, under håltimmarna i skolan – överallt.

Det har gått i vågor för mig, det där med bokläsning. För det första måste jag såklart verkligen gilla det jag läser, annars börjar jag tänka på annat direkt och måste konstant bläddra tillbaka flera kapitel när jag inser att jag fortsätt läst utan att riktigt läsa.

Det hänger ofta på författaren; på språket och sättet att berätta. Handlingen är mindre viktig, och jag har läst diverse olika ”sorters” böcker genom åren. När jag hittar en författare jag gillar köper jag ofta varenda bok hen skrivit och plöjer igenom. Några författare jag genom åren gillat lite extra är;

  • Erland Loe. Den bästa sortens humor; ironisk, personlig och något absurd. Loe är genialisk när det kommer till underfundig samhällskritik och hans böcker får en att både fnissa, tänka till och känna. Första boken jag läste var ”Gör vad du vill”, och den är nog fortfarande min favorit av alla hans böcker.
  • Katarina von Bredow, vars böcker om problematisk kärlek var ungefär de bästa böckerna jag visste som tonåring. Handlade om helt vardagliga saker egentligen, men von Bredow är fantastisk på att skriva om känslor. Fantastisk!
  • Jonathan Tropper. Nuvarande favorit! Smart, svart humor med mycket självironi. Oavbrutet rolig läsning, men samtidigt mycket allvar och äkta känslor. En av mina favoriter ”Sju jävligt långa dagar” finns nu också som film (”This Is Where I Leave You”) och jag hoppas verkligen att fler av Troppers böcker filmatiseras framöver. Kommer se dem allihop.

bocker2

Jag har skrivit om Kalle Zackari Wahlström flera gånger tidigare, och hur jag diggar hans tänk överlag. Hans bok ”Stark som en björn, snabb som en örn” är givetvis inget undantag och för er som ännu inte läst den rekommenderar jag er att göra det. Ocensurerad, feministiskt läsning får man i ”Konsten att vara kvinna”, en både viktig och rolig bok jag läste för något år sedan.

bocker3

Dina bästa boktips välkomnas i kommentarsfältet! För det är ju så himla svårt att bara gå in i en bokaffär och veta vad man söker.. visst?! Vem är din bästa författare och har du en favoritbok?

 

 

 

Efterrätt och gotte Fannys Favvo GLASS Inspiration och pepp Kost Lunch/Middag Mellis & Kvällis Recept Uncategorized Vardagsuppdatering

Mina bästa glassrecept

Det önskades ett inlägg med mina bästa glass-recept och det tyckte jag var en alldeles förträfflig idé, såklart!

Jag älskar glass. Som i hade det varit möjligt hade jag gift mig med- och flyttat till en öde ö med glass. Om vi säger såhär; det finns ett skäl till att jag ens kommer på tanken att göra glass på saker som gröna ärtor och kikärtor.. För om det finns minsta lilla möjlighet att äta glass till både frukost, lunch och middag och samtidigt få i sig grejer kroppen faktiskt mår bra av, ja då är jag den första som ropar hurra!

Gott som gör gott är det bästa jag vet, och recepten här nedan är typiska exempel på just precis det.

glassrecept1

ÅTTA HÄRLIGA GLASSRECEPT:

glassrecept2