Vi fortsätter finheterna denna fredag med en tävling – där vinsten är inget mindre än ett par tights i den nya färgen från Wallderinska. Hur snygga?! För att tävla gäller följande:
Tävlingen avslutas om en vecka, alltså fredagen den 6e mars. Lycka till kompisar!
Ni kanske minns att jag för snart två månader sedan valde att göra något jag aldrig tidigare gjort – följa ett träningsschema. Det för att öka mitt 1RM i marklyft, bli starkare helt enkelt. För att ”knyta ihop säcken” tänkte jag dela med mig av lite reflektioner och tankar efter dessa sex veckor med många många marklyft… för det har varit ett par, 3 markpass i veckan känns.
Dagarna innan vi satte igång drog jag (med måttligt godkänd form kanske..) upp 105 kilo och för mig var redan det ett stort steg, jag är rätt nojjig och försiktig vad gäller att lassa på vikt i komplexa övningar likt marklyft. Men mitt 1RM var således 105kg och räknat på det var mitt 80% 85 kilo, vilket var vikten jag de första veckorna låg och nötte på i olika antal set och reps (jag följde helt enkelt schemat).
Jag valde att ta tillfället i akt och kastade både remmar och bälte under dessa veckor, la fokus på att komma ner med rumpan, trycka upp med benen – jag tänker alltid ”benpress” hela första rörelsen, för att inte slita på ländryggen och minska skaderisken. De sista veckorna stegades vikten upp något av passen, för att alltid vara nere på 80% 1RM minst en av dagarna (av de tre i veckan).
Fredagen den 28e var det planerat att ta nytt 1RM (110kg), det vill säga fredagen innan Fitness Festivalen i Göteborg, samma dag som vi skulle bila över. Måndagen samma vecka skulle jag göra 2:or på mitt gamla 1RM och jag var galet nervös, gick in på gymmet med min bubbla över huvudet, satte i lurarna, spelade pepplåten på repeat. När 105 kilo flög upp två gånger utan problem bestämde jag mig för att försöka mig på 110 kilo på en gång – och satte den. Det tog genast bort all press och stress inför fredagen, där jag på Exhale i Göteborg (till min egen stora förvåning) gjorde en trea på 110kg och följde upp med ett nytt maxlyft på 115kg.
Så, kort summering blir ju att det uppenbarligen funkade, det här schemat. Förutom att jag lyfter 10 kilo mer, så har jag betydligt bättre teknik, kör utan både remmar och bälte (upp till absoluta maxlyft såklart) och inte bara i mark har jag blivit starkare utan jag har under dessa veckor även tagit personbästa i bänkpress, knäböj, viktade chins och viktade dips. Det är en av skälen att jag älskar marklyft – hela kroppen tränas och bålen stärks enormt. Bålstyrka är guld värt i alla övningar du utför på gymmet (och i vardagen, för del delen).
De senaste två veckorna har jag inte följt något schema, men jag måste säga att det föll mig i smaken det där med att ha planerade pass. Veta vad som gäller. Köra på och inse att man orkade ju visst! Nu kommer jag snart påbörja en helt ny resa, och i och med den starten lär jag få lite struktur i träningen igen. Exakt vad som är på g berättar jag snart mer om, just nu är jag mest ”vad-har-jag-gett-mig-in-på” haha, men alltså – vet ni vad livet är till för och går ut på? Att testa. Köra. Prova nytt och falla fritt. Är det något jag lärt mig under mina 22 futtiga år här på jorden, så är det att även om saker kan kännas permanenta, avgörande, definitiva… de är sällan det.
Ta vara på NU. Ta chanser, försök, skit i att någon från läktaren skriker att tänk om det inte går?! För vet du – de sitter där av en orsak, där på läktaren. De vågade inte. Ner på banan och försök själv så kanske jag lyssnar, men tills dess är det jag som styr och jag vill äntligen leva livet. Så länge ville jag ju det inte. Nu tänker jag inte låta en enda möjlighet gå mig förbi. Hur det går är inte ens det viktiga, det viktiga är att jag såg chansen, att jag tog den, och att jag fortsatte.
Minns ni att jag för några veckor sedan skrev om att jag i sex veckors tid skulle följa ett tränings”schema” med fokus på marklyft och maxstyrka?
Hur har jag då klarat av att följa detta schema, undrar ni förstås nu. Jag med min adhd-hjärna som typ går i tusen bitar bara av tanken på planering och struktur. Jo men tackar som frågar, det har faktiskt gått riktigt bra! Det kan jag alltså konstatera lätt förvånad, för jag har som sagt varit lite orolig att ett schema skulle bidra till prestationsångest och allmän motivationssvacka. Men, med nu snart fem veckor genomförda kan jag summera de senaste veckorna och dess träning med orden: hur himla roligt som helst, riktigt utmanande, och väldigt nyttigt!
Målet är alltså att nästa fredag marka 110 kilo, och det tror jag kommer gå bra. De här veckorna har den svåraste utmaningen varit att inte alltid ta ”så mycket jag orkar”, utan det har mest varit många lyft på 80% . Jag passade därför på att helt sluta använda bälte och remmar, och det i sin tur har lett till ökad stabilitet och bålstyrka.
Jag gick in i det hela med tron att jag i resterande övningar skulle stå rätt still i utvecklingen, dvs att jag i basövningarna (vilket är vad jag nästan uteslutande tränar, jag kör faktiskt nästan bara chins, dips, knäböj och bänk + mark då) inte direkt skulle bli starkare. Målet var väl snarare att bibehålla den styrka jag hade i de muskelgrupperna. Men nu efter dryga fyra veckor genomförda, har jag tagit personbästa i samtliga nämnda övningar.
Jag bänkade igår 5×5 på en vikt jag en gång tidigare klarat en måttlig stabil tvåa på. Förra veckan gjorde jag chins med 15 kilo hängande runt midjan, och dips orkade jag 4×8 med 5 extra kilon. I knäböj klarade jag 5×5 på en vikt jag visserligen orkat tidigare, men absolut inte fem femmor! Det är för kickar likt dessa jag älskar styrketräning. Jag kan med handen på hjärtat säga att passen de senaste veckorna har varit bland de roligaste jag någonsin kört, jag har nog aldrig så ivrigt gått till gymmet – eller lämnat det så lyckligt. Varenda pass har varit ett rent nöje!
Ibland tänker jag på hur pannbenet är en muskel. Kanske rent utav den allra viktigaste och starkaste – om man lär sig träna den rätt. När dessa sex veckor är över tror jag nog att just pannbenet är vad som stärkts mest. Inget slår känslan av att klara av något man inte trodde man skulle klara.
Det här är för övrigt en av bilderna som togs när jag plåtades för W-sportswear för några veckor sedan. Kanske inte min absoluta favorit bland de alla, men jag har inte fått klartecken att publicera dem alla än… och åh som jag älskar dessa kläder! Så värda varenda krona och jag har redan två par (identiska). Folket på gymmet lär ju tycka jag är världens äckligaste brud som går i samma kläder hela tiden, haha, även om jag faktiskt varvar de två paren jag har..
Veckans onsdag spenderades ute på Wenngarn, och för en gångs skull var det inte träning som lockade dit mig utan en fotografering.
Som ni vet blev jag blixtförälskad i mina träningskläder från W-Sportswear, och jag har burit dem med glädje sedan dagen jag fick hem dem –både på gymmet och hemma. Så när jag fick frågan att fotas i kläderna för lite olika grejer framöver, tackade jag direkt ja. Idag var det dags och vi var på plats på ett ljust, luftigt och tomt Wenngarn vid halv elva i morse – för att köra på till närmare fyra.
Babyolja, sprayflaskor, blixtar och en hel drös fina skratt. Bra dag och jag väntar nu ivrigt på att se resultatet! Men Marie hann ta ett helt gäng ”behind-the-scenes”bilder under dagen;
Med jämna mellanrum får jag frågor här om hur jag tränar och varför och när osv osv. Svaren har väl varit lite sådär trista och luddiga – att jag inte haft någon direkt plan. Jag har nämligen aldrig följt ett schema eller haft några direkta mål med min träning. För mig (alla är vi olika) har schema och planerade antal övningar/set/reps inneburit prestationskrav. Risk att ”misslyckas”. Jag har nog lite tänkt att det skulle bli mer stressande än peppande, och eftersom jag är en sådan ”känslomänniska” med starka impulser skulle ett uteblivet pass, eller en dålig dag med klen ork kanske resultera i att jag skulle känna mig.. dålig? Istället har jag tänkt att allt som blir är bättre än planerat – för jag har ju inte haft något planerat. Det har funkat bra för mig och så länge jag känt mig stark, haft roligt och besöken på gymmen blir av för att jag ville dit, ja då har jag varit mer än nöjd och glad! 🙂
En annan stor bidragande orsak att jag inte planerat min träning är för att jag överlag har sjukt svårt för just planering. Struktur. Allt det där som fick sin förklaring efter ADHD-diagnosen. Det är liksom inte bara normal-jobbigt för mig utan stundvis fullkomligt omöjligt. I alla fall har jag inte haft energi över att lägga på det, och jag har inte prioriterat att sitta ner med träningsplanering utan lagt energin på mitt företagande, min framtid och framför allt : min vardag och välmåendet i den NU. Träningen har fått vara min terapi, dit jag vänder mig för att faktiskt stänga av huvudet och tankarna.
Hur som helst. När jag i princip blev serverad ett träningsupplägg för att öka i maxstyrka och förbättra teknik och bålstabilitet, blev jag ändå sugen på att testa. Sex veckor med grunderna planerade med lite fritt runtomkring lät som en perfekt kompromiss och som sagt, att inte behöva planera det själv gjorde att jag bestämde mig för att testa.
En vecka med schemat är nu genomförd och jag är väldigt positiv – det har varit både roligt, utmanande och givande. Idag kördes veckans 6e pass enligt schema och min kropp är rejält mör. Riktigt sliten. På det där sköna sättet, ni vet? Vilodag imorgon och jag ser redan fram emot nästa veckans pass!
Schemat är alltså sex veckor långt. Första sex veckorna kör vi marklyft. Marklyft är ju överlag en fantastisk övning där man tränar hela kroppen (vid korrekt utförande, that is) och när man förstått hela ”mark är ingen dragövning utan tryckövning”-grejen, så känner man det. Hela kroppen är med.
Tre gånger i veckan är det mark. 80% av 1RM. 1RM är vikten man orkar 1 rep på, och för mig är 80% av 1RM (105kg) 85 kg så det är vikten jag skrivit nedan.Denna vecka har sett ut såhär;
Dag1: Marklyft 6set*2reps / 85Kilo. Följt av 2 roddövningar och 2 dragövningar
Dag2: Bröst/Biceps (Bänkpress 5set*5reps på 80% av 1RM) Öka 2,5kg varje vecka
Dag3: Marklyft 6set*3reps / 85Kilo. Följt av mage/vader
Dag4: Axlar/Triceps (Militärpress 5set * 5reps börjar på 80% av 1RM och ökar 2,5kg varje vecka)
Dag5: Marklyft 6set*2reps / 85Kilo. Följt av + 2 roddövningar och 2 dragövningar
Dag6: Ben (Knäböj 5*5 börjar på 80% 1RM) +2,5 Varje vecka. Följt av valfria benövningar
Dag7: VILA
Första passet var det mentalt utmanande att inte lassa på mer vikt i marken. Jag är van vid att alltid köra så tungt jag orkar för dagen, liksom. Men ska man nu köra enligt ett schema och sedan kunna utvärdera resultatet får man ju banne mig följa det också. Så, många uppvärmningsset, inget bälte, fokus på teknik. Det faktum att man sedan kör igen redan två dagar senare, känns. Och igår när det var tredje markpasset för veckan, följt av högreps på de andra övningarna – alltså det svider. Det bränner. Det är så märkligt hur en vikt inte kan kännas tung, men ändå vara just så förbannat tung. Varje set avslutas med känslan att ”nä nu orkar jag inte en enda repetition till”, men så orkar man.
Jag kan verkligen ärligt säga att denna veckas pass har varit bland de roligaste, jobbigaste och härligaste passen jag någonsin kört. Svinjobbiga för att hela upplägget är nytt för mig, och min kropp idag är inte lite mör som sagt, men så himla roliga. Nästa vecka är det lite ändringar men de tre markpassen är stående hela sexveckors-perioden ut, och jag är redan supertaggad på att köra igen!
Men först – välförtjänt och välbehövlig vilodag. Soooom vi ska vila, jag och kroppen. Ladda om, ladda upp. Tagga till.
Min vän frågade i veckan (lite försiktigt) om jag inte ska ta och tvätta mina w-sportswear tights, eftersom jag bär dem i princip dagligen… HAHA – jag kan meddela att jag tvättar dem, faktiskt, men det är helt sant att jag går i dem mest hela tiden. För de är helt enkelt fantastiskt sköna! Och snygga, vilket är en himla fin kombo.
Nu finns chansen för er att vinna ett set (byxor+linne) och efter avslutad tävling belönas samtliga motiveringar med ett fint erbjudande, så alla skäl att tävla nu hörrni. Läs tävlingsregler under bilden – och stort lycka till!
Tävlingen pågår i 10dagar. Vinnaren presenteras på fb och på Instagram. Lycka till!!
För mig är det viktigt med ärlighet och öppna kort. Både i ”vanliga livet” och här på bloggen. Med jämna mellanrum får jag frågor gällande samarbeten, spons och om jag verkligen skriver mina egna åsikter eller någonsin får betalt för att skriva vad någon annan vill att jag ska skriva.
Såhär är det – jag skapade den här bloggen för att ha roligt. För att vara kreativ, för att utmana min fantasi gällande spännande och nytänkande recept, för att hålla mig själv motiverad att fortsätta kämpa för livet och lyckan när jag kom ur min depression. Att bloggen växte, att ni läsare fortsatte besöka, att företag tog kontakt och att jag breddade mitt sociala nätverk på så många fantastiska vis är jag idag ofantligt tacksam och glad för. Idag är bloggen en stor del av mitt liv och finns ständigt med i min vardag. Men jag är precis samma Fanny bakom skärmen, och för mig är mina grundvärderingar väldigt väldigt viktiga, och jag har stått fast vid dem sedan dag 1.
Jag har inte ens haft företag förrän i somras, så pengar har jag hittills inte tjänat på bloggen. Jag delar gärna med mig av tips och favoriter till er, men då spelar det ingen roll om jag köpt något på min lokala ICA, fått hem produktprov i brevlådan eller hittat något skoj i en goodiebag på event. Jag vill inte bomba min blogg med recensioner, radda upp lådor med gratisgrejer företag skickar hem för lite exponeringsutrymme. Dels för att jag tycker det är skittråkigt att läsa sådana bloggar själv, samt att jag hellre jobbar långsiktigt med företag, märken och människor vars grundvärderingar och hjärtefrågor ligger i linje med mina. Mina åsikter är inte till salu, men hittar jag nya grejer jag gillar är ju halva glädjen i de upptäckterna att dela dem med er! Oavsett om jag hittat dem själv eller företag hittat hit och kontaktat mig. Poängen och det som är viktigt för mig är att allt som hamnar här på roethlisberger.se vill jag kunna stå för.
I fredags träffade jag grundaren för det nya klädmärket Wallderinska. Jag hittade deras hemsida för några veckor sedan och föll direkt för den stilrena designen. Efter att ha läst på om kläderna, vad som skiljer dem från andra kläder och hur mycket tanke som ligger bakom hela märket valde jag att kontakta Marie, som alltså är grundare. Efter ett gäng mail (något jag också uppskattade; det var lika viktigt för Marie att veta vem jag är och vad jag står för, som för mig att veta vad som gör w-sportswear speciellt) bokade vi in ett möte och efter den timmen var jag om möjligt bara ännu mer övertygad om att det här är kläder jag med glädje och stolthet vill bära.
Så, jag har nu skrivit på avtal som ambassadör för Wallderinska. Eftersom vi är ärliga här ville jag skriva det. Jag får dock inte en krona vare sig för att skriva det här, eller för att bära kläderna. Däremot hoppas jag framöver kunna utveckla vårt samarbete och jag skulle så gärna vilja ge er alla möjlighet att prova dessa kläder. De är nämligen inte bara snygga utan kvalitén ÄR verkligen något utöver det vanliga. Ni kan läsa om dem här, jag känner att jag babblat tillräckligt för detta inlägg nu 😉
Vid det här laget vet ni väl redan att jag gillar fina detaljer. Pyssel, rosetter, fina förpackningar… love it! Så bara att få kläderna i ett vackert paket med stor rosett gjorde mig ivrig. När jag packat upp dem, slogs jag redan innan de satt på min kropp, av materialet som inte riktigt går att göra rättvisa i varken bild eller ord. Det är bara kvalité. Som sagt, mer info hittar ni på hemsidan jag länkade till ovan.
