mitt första träningsminne

Det här andra inlägget i en 30 dagars träningsbloggsutmaning med Sofy som initiativtagare, samtliga rubriker och regler kan du läsa här.

Oj, det här var en svår en, mitt första träningminne. Jag har en hel drös minnen jag med glädje tänker tillbaka på, endorfin-bubblande stunder från handbollsplanen och skidbacken, fartfyllda turer på hästryggen på hoppbanan, aningens tafatta steg på danslektionerna… Men eftersom rubriken dag 25 på listan är ”sporter jag utövat” ska jag inte fördjupa mig i alla olika grejer jag provat här i detta inlägg.

För mig är nog alla träningsminnen bra minnen. Minnen som får mig att le och som ger mig en fin känsla i magen. Känslorna jag förknippar med träning är känslor jag önskar alla upplevde när de tränade. Men första? Ingen aning. Jag har haft turen att växa upp i en familj där träning är en naturlig del av livet, ”lika självklart som tandborstning” ni vet, och något som enbart förknippats med just glädje.

Vilket av alla minnen som är det första vet jag alltså ärligt talat inte. Men allihop har gett mig samma känsla – glädje. När jag kom ur min mörkaste grop där 2012, var träningen också vad som gav mig det hopp jag behövde för att våga tro på en framtid. Träningen var vad som fick mig att förstå min egen styrka. Den känslan, som alla dessa minnen ihop ger mig, är den bästa känslan i världen och som jag sagt så många gånger förr; det var precis den känslan som räddade mig.

Minns ni den där allra första gången ni upplevde träningsglädje?