augusti 2013

Rubriken är ett citat ur Alex Schulmans härliga krönika. Jag är ett stort fan.

Överallt. I bloggar och på tv. På facebook och vid fikabordet under rasten. Tidningarna gömmer artiklar om krig och kriser bakom framsidor täckta av ord som säljer fler lösnummer än något annat : så-går-du-ner-i-vikt. Rekordsnabbt. Enkelt. Roligt. Du behöver givetvis inte avstå från den föda som gjorde dig tjock från början. Inte heller träna, som du tidigare gjorde enbart för att gå ner i vikt. Nej, offra två dagar i veckan vet ja, då blir du smal. Och att vara smal är att vara lycklig. Det ser man ju på alla glada modeller på omslag, reklamer och andra fashionabla spektakel. De är skitglada ända tills de trillar ihop på catwalken i Paris när hjärtat slutar slå. MEN DE FÖDDES NATURLIGT SMALA. Och med kasst hjärta, tydligen. Okej nu flög jag iväg från ämnet. Åter till succédieten 5:2. Den handlar inte bara om viktnedgång förstår ni, den handlar om hälsa. Givetvis.

Det bästa argumentet mot att detta skulle vara ”ätstört” och inte ens en diet utan bara en sund kosthållning, det tycker jag är ”genom att ha två faste-dagar i veckan avdramatiseras mat och ätande. Fokus förflyttas och kroppen får vila från mat. Man slipper tänka på mat och kan göra annat istället”. ALLTSÅ HALLÅ. Är det något alla kan skriva under på, så är det väl 1- att de där förbuden vi sätter upp för oss själva, är saker vi tycker om (annars hade vi inte behövt ett förbud, eeh) 2- det är när vi inte äter som vi tänker mest på att vi vill äta. Om jag gick en dag utan mat (ja eller 500 kalorier, same same, det är typ att inte äta) så kan jag lova att jag till kvällen skulle se glittriga pizzor flygandes framför ögonen, jag skulle öppna kylen var femte minut och jag skulle börja gråta om det visades ett matlagningsprogram i tv. Kort och gott : att inte äta skulle inte flytta fokus från mat, tvärtom skulle det enda i tanken vara just mat, och att äta den. Snabbt som fan och gärna mycket.

Grunden i all viktminskning, oavsett metod, är att mindre ska in än ut. Så är det. Sedan finns det alltid undantag, vissa har sjukdomar osv, men de allra flesta är inte undantag. De allra flesta kan justera sin vikt genom att justera sina in- och uttag. Det är lockande, och det tilltalar givetvis vem som helst att hitta en ”nyckel” som låser upp dörren så man slipper hänga i ”the room of restriction”, att få ett trick som gör att man kan äta som vanligt men inte väga som vanligt. För absolut ; äter du bara så du står till i vikt, och sedan tar bort två dagars intag, självklart går du ner i vikt. Om du inte överäter de andra dagarna, det vill säga. Saken är dock att de allra flesta av oss är inte robotar. Hade det varit så enkelt som att bara bestämma sig, så hade väl varenda kotte sett ut som den önskat, eller? Problemet är ju att vi har så mycket mer än en magsäck som ska fyllas och ben som ska röras. Vi har till exempel ett huvud. Vi har även mycket mer komplexa saker som känslor, tankar och inte minst ett sunt förnuft.

Låter det sunt, egentligen, att inte äta två dagar i veckan? Att liksom bestämma det. Jag håller med om att ibland äter vi kanske lite på rutin, och inte på grund av hunger. Och upplever man att man är en rutin-ätare och därför äter mer än nödvändigt, ja då kan man ju bestämma sig för att enbart äta när man är hungrig, istället för att fasta två bestämda dagar. Ibland blir det kanske 3 mål under en dag, en annan dag 6 – en tredje kanske man bara äter en stor lunch och sedan något litet mellis senare. DET är i så fall sund ”låta kroppen vila från mat”-tänk. För man låter kroppen bestämma. Varför ska det hela tiden hittas på nya dieter och taktiker för att överlista kroppen, hur dum tror folk att kroppen är?! Den är så mycket smartare än alla dessa experter tillsammans.

5:2 funkar säkert för en del. Och då menar jag funkar som i gå ner/hålla vikten. Vill man vara hälsosam så fattar man att det är korkat. Det där med sunt förnuft, var det ja. Men vill man ner i vikt, kan det absolut funka. Precis som LCHF kan funka. Precis som husmanskost kan funka. Precis som geléhallon-dieten kan funka. Det finns lika många dieter och kosthållningar som det finns människor, och alla har vi våra olika ideala sådana. Som passar just vår kropp och knopp bäst. Men jag har väldigt svårt att förstå hur en diet/kosthållning som 5:2 kunnat få så stort genombrott trots den skrämmade likheten till ätstörningar. Se bara denna bild (från beatatjata’s instagram):Har ordet svält någonting att göra med sundhet? Avslappnad syn på mat? Träningsglädje och livslust? Jag bara undrar.