För ett år sedan i måndags satt jag för första gången i den här soffan och drack kaffe. Då som besök, jag hade tagit med mig morotsmuffins och hade nyrastade ben från löpspåret några hundra meter bort. Redan från början var det träning, fina pratstunder och skratt, och ätbara ting som gällde hos oss!
Jag är en riktig nörd när det gäller gulligullande och myspys – geléhjärtan, små lappar och tända ljus får det alltid att pirra lite. Jag gillar traditioner och att göra speciella saker av helt vardagliga ting – typ att fr o m nu är ju 17e juni morotsmuffinens dag! Helt enkelt. Och på midsommar lär det bli samma middag som förra året. Saker som gick så strålande och ledde till succé sist, ”varför ändra ett vinnande koncept?” är min motivering till upprepningen.
Så, jag tyckte alltså att det var dags för morotsmuffins igen. Eller, det blev morotskaka, typ. Själva kakan fick smak av apelsin och vanilj, och för att få ner morötterna blev det en crunchy morots-topping också. Allting med en dust kanel och en himla massa kärlek. För ett år sedan hade jag inte lika bra koll på det där med bak och healthy – eller rättare sagt kombinationen av de två. Kikade igenom arkivet nyss och smålog över mina kesella-frukostar storlek mini, mina no-carb och no-fat (no-good?) måltider och överhuvudtaget mitt no-knowledge-liv jag levde då. Saker händer på ett år, minsann. Denna kaka är full av smak, näring, protein (utan proteinpulver!) och den är helhealthy. Ja, ni vet vad som gäller i denna blogg vid det här laget, antar jag.
Och ja, mitten blev kladdig. Ska vi vara ärliga så var det en miss från min sida, som visade sig vara en hit. Så jag är inte bitter! Men, om man föredrar en fast kaka, kan det alltså vara en god idé att förlänga baktiden en gnutta 😉
En liten form (gör du “vanlig” stor form, dubbla receptet):
- 200 g vita bönor, avrunna och sköljda
- 1/2 tsk vaniljpulver
- 1 mått steviosa pulver (motsvarar 2 msk socker – eller sötning som mäter lika)
- 2 ägg
- 1/2 dl äggvita (≈1,5 äggvita)
- 2 msk honung
Sätt ugnen på 165 grader och lägg ett bakplåtspapper i botten av en form med löstagbara kanter, fetta sidorna och botten med kokosolja. Mixa ovanstående ingredienser till en slät purée. Tillsätt sedan:
- 2,5 msk kokosmjöl, siktat
- 6 msk saft från en apelsin (ca en halv apelsin)
- 2 tsk rivet apelsinskal (riv först, måtta sen)
- 2 msk kokosolja, flytande
- 3/4 tsk bakpulver
- 1/2 tsk bikarbonat
- 1/4 tsk havssalt
Mixa igen och häll sedan i den fettade formen. Skrapa ur så mycket smet ur mixern som du kan, såklart, men du behöver inte skölja ur mixern inför nästa steg, utan låt ”resterna” vara kvar.
Släng då ner 2,5 dl valnötter (65 g) i mixern och mixa snabbt till ett ”crunch”. Ner med nöthacket i en bunke tillsammans med 1 grovriven morot (75 g), 2 msk brunt socker/sötning, 1 msk honung och 1,5 tsk kanel. Gegga ihop och fördela ovanpå smeten i formen, använd en gaffel och tryck gärna ner det lite. In i ugnen och grädda så länge du vill (bra recept va?). Haha. Nej men jag lät min lilla form vara inne i 18 minuter, och det gav alltså denna aningens udda konsistens. Så använd provsticka, jag skulle gissa att en liten form behöver minst 25 minuter.
Jag såg framför mig en fluffig, lätt kaka (så som sommarkakan blev) så gissa hur besviken jag blev när jag skar i kakan och möttes av detta:
Så först tänkte jag skita i att ens ta bilder och lägga upp receptet. Kanske försöka igen efter en natts sömn. Men, kakan fanns ju och smaka kunde man ju… så det gjorde jag och (!) det var så gott. Man liksom tog en bit av den fasta delen, och drog upp det lösa i mitten… hur gott som helst! 
Smakerna var som de skulle, och plötsligt störde konsistens mig inte alls längre. Nästa gång kanske jag ökar baktiden, mest för att se hur kakan blir då, men inte en tår faller när jag kommande dagar får mumsa på denna!
