Monthly Archives

oktober 2019

Vad vi borde prata om

Under två och ett halvt års tid har jag successivt brutits ned.

När jag fick mina diagnoser för snart 6 år sedan föll mycket på plats. Jag förstod varför det var något som skavt hela livet och varför jag alltid känt mig så annorlunda, så ”fel”. Jag insåg också att vetskapen om diagnoserna kom med ett ansvar, ett ansvar för mitt eget mående. Säga vad man vill om att ”alla borde få vara som de är”, faktum är att det samhälle vi lever i inte är anpassat för så vidare stora olikheter. Jag insåg att för att klara av att leva i samhället som det faktiskt ser ut, behövde jag ta mitt ansvar. Med ansvar menar jag här att skaffa mig kunskap och förståelse kring mina egna diagnoser och hur jag fungerar. Lära mig förebygga jobbiga situationer och vara noga med mitt umgänge.

Det absolut första min läkare sa till mig när jag kom till honom för fem år sedan var att omgivningen och människorna i ens närhet spelar betydligt större roll än en medicin någonsin kan göra. Jag förstod inte riktigt då, men idag förstår jag precis vad han menade. Jag jobbade som sagt på att förstå mina diagnoser och hur jag fungerade, jag tränade på att formulera mig och våga uttrycka mina behov, och för två och ett halvt år sedan var jag i stort sett symptomfri.

Sedan träffade jag J. Jag var sådär nykär och bekymmerslös och kände mig så mogen för ett förhållande; jag hade ju äntligen lyckats bygga upp mig själv och trodde jag hade alla verktyg för att göra mig förstådd. Jag träffade J’s familj och till en början var allt frid och fröjd. Jag var ju glad, upprymd och tillmötesgående. Allt eftersom dök dock varningsflaggor upp för mig. Jag försökte skjuta bort och ignorera dem bäst jag kunde men det blev tillslut omöjligt. Små subtila hintar och hån började såra allt mer, och jag började dra mig undan. För jag visste helt enkelt inte hur jag skulle bete mig eller hantera det.

Under två och ett halvt års tid har jag successivt brutits ned. Av J’s familj. Allt jag jobbat för i så många år är raserat, tankar och självhat jag kämpat för att bli av med är tillbaka och jag är så fruktansvärt ledsen över det. Uppgiven. Frustrerad. Besviken.

Det handlar om människosyn och värderingar. Den här familjen har från dag ett gjort det tydligt att en ska bete sig på ett visst sätt, annars kan en lika gärna vara tyst. Men är en tyst anklagas en istället för att vara falsk. Hur en än vänder och vrider sig för att vara tillags har en röven där bak. Det jag inte har förlorat under dessa dryga två år är min integritet. Jag vet att min kunskap är större än deras här. Jag vet att jag har rätt och de fel. Men det visar sig att det inte spelar någon roll, för de är helt ointresserade av att utvecklas och lära sig. Jag hånas, ljugs om, kallas för psyk-skitsnackare och diverse betydligt grövre saker.

Efter två och ett halvt år har J och jag nu separerat. Vi har haft ett väldigt fint och bra förhållande, och kommit varandra oerhört nära. Det enda vi någonsin bråkat om är just den här familjen. Tillslut landade jag i insikten att vi inte har en framtid tillsammans så länge den här familjen finns med i bilden. Det bara går inte. Jag kan inte leva med någon som har ett helt gäng människor runt sig som hånar och kränker mig på det här sättet. Jag kan inte rå för att jag är sjuk. Jag har tagit mitt ansvar och jobbat som ett as för att fungera i ett samhälle som egentligen inte passar mig alls. Och jag var ju där. Jag var symptomfri och livet funkade! Men jag trodde inte att den här typen av människor fanns. Människor som vänder ens sjukdomar och funktionsnedsättningar mot en. Som under så lång tid bryter ner en annan människa utan att det ens rör dem i ryggen vad de utsätter personen för.

Jag kommer behöva börja om igen. Vilket känns helt hopplöst och som ett evighetsprojekt, men samtidigt vet jag ju att det går. Det enda jag är säker på här är att det inte är jag som har gjort fel. Det jag har gjort och straffats för är att jag sagt ifrån när fel begåtts och behandlingen varit oschysst. Jag är glad och tacksam över allt jag lärt mig sedan jag fick diagnoserna. Jag är glad och tacksam över att jag vågat utveckla mig själv och utmana tankar. Jag är glad och tacksam över precis allt som skiljer mig från den här familjen. För det är egenskaper jag värderar högt och frågor jag aldrig någonsin kommer ge vika på. Som jag skrev sist när jag skrev om detta; någon måste ju säga ifrån när det som sker drabbar de redan allra mest utsatta människorna.

Vardagsuppdatering

En handfull av alla skäl till att jag älskar min Nala så mycket

Det finns ca tusen skäl till att jag älskar min lilla knäpploppa Nala så oerhört. Jag skrev några rader om det på min Instagram i somras, såhär löd det;

Jag och Nala har som sagt ett fint band. Hon ÄR intensiv, hon är ju terrier herregud. Hon är precis som en amstaff SKA vara, på gott och ”ont”. Rut må vara större (och klumpigare) men hon är en SÅ mycket enklare hund än Nala. Rut gör som man säger. Hon lyssnar. Nala, hon kör sitt eget race. Hon är så jävla genomtrygg. Vilket också är varför jag älskar henne så mycket, hon är så cool. Så mycket personlighet. Jag tänker ofta att jag undrar vad exakt som rör sig där uppe i skallen på henne… jag tror det är mycket. För jag märker att hon är smart. Lite för smart kanske. 

Vi har ett så fint band, Nala och jag. När jag gråter finns det ingen som tröstar bättre än Nala, och när jag är glad finns det ingen bättre att dansa lyckodans med. När jag vill ut på äventyr är Nala bästa sällskapet, och när jag behöver vila är hon bästa värmekudden i knävecket. 

Många missförstår Nala. För hon är intensiv och skarp. Lite som jag, antar jag. Vi reagerar lite snabbt och stort ibland, och ibland blir känslorna för mäktiga att hantera. Men vi är egentligen bara väldigt snälla och kärleksfulla, och vill inget annat än att få ge. Det är så tråkigt att vi blir dömda så fort. 

Men himla tur att vi har varandra, för vi förstår varandra. Jag älskar den här tjejen så det gör ont (självklart gråter jag när jag skriver detta ja)

I det här inlägget tänkte jag dela med mig av några utav alla dessa tusentals skäl till att jag älskar henne så mycket. Några händelser som fått mig att fnittra och känna sådan där bubblande kärlek ända nerifrån magen. För Nala är min soulmate, och jag är så jäkla tacksam att hon valde mig till sin matte. För det var hon som valde; när jag åkte ner till Skåne och kenneln som fött upp henne för att välja en valp visste jag inte ens om jag skulle ha en tik eller hane. Färg spelade heller ingen roll. Jag var fast besluten att låta valpen välja mig. Sekunden jag satte mig ner bland valparna på golvet kröp Nala upp i mitt knä, och där låg hon sedan ända tills jag körde hem igen. Hon hade valt mig och jag kunde inte fått en bättre hund.


När Nala var bara dryga halvåret gick jag och handlade, var borta kanske en halvtimme, och när jag kom hem hörde jag att tvn var på. Konstigt, tänkte jag, hade jag glömt den på? Men det hade jag inte, och när jag klev in i vardagsrummet hittade jag Nala sittande i soffan med fjärrkontrollen mellan tassarna med blicken riktad mot tvn. Hon hade då alltså 1) öppnat dörren in till vardagsrummet 2) tagit fjärrkontrollen och på något sätt lyckats trycka på exakt rätt knappar för att starta tvn, för att slutligen 3) sätta sig och se på tv.

Det var ju väldigt varmt i somras. En dag när vi kom hem från hagen ställde jag mig i köket och donade. Efter ett tag kom ett skall från Nala inne i vardagsrummet, bara ett skall, som för att påkalla min uppmärksamhet. Jag ignorerade det så snart kom ytterligare ett skall. Jag gick då in i vardagsrummet och såg Nala sitta framför fläkten. Nytt skall. Jag slog på fläkten och då la hon sig nöjt ner framför den — och förblev tyst, hon hade fått som hon ville.

Vi var ute på kvällspromenad och jag skulle bara springa in om City Gross snabbt, så J väntade utanför med Nala. Bredvid entrén satt en stor reklamaffisch med en 1:1 människokropp med zebrahuvud (reklam för optiker; ”ze-bra”) och denna reagerade Nala oerhört på. Hon skällde, ryggade tillbaka, hela tiden med blicken fäst på zebra-människan. Det här kanske låter som en liten sak, men för en hund att öht reagera på en BILD är ovanligt. 

Jag hade bakat två sockerkakor i sådana där silikonformar. Medan de svalnade tänkte jag fixa lite jobb vid datorn så jag ställde formarna längst in i hörnet på köksbänken, och runt dem ställde jag hushållspapper och lite andra prylar, med tanken just att Nala inte skulle få för sig att försöka norpa lite sockerkaka. Sedan gick jag till datorn, satt där i tja, en kvart kanske? När jag gick tillbaka till köket passerade jag vardagsrummet där Nala låg lugnt i soffan. Vidare in till köket och jag konstaterade lättat att hushållspapper mm stod kvar precis som jag lämnat det. Men så kikade jag ner i formarna — tomma. Hunden har alltså hoppat upp på diskbänken, och på något vis slukat båda sockerkakorna utan att välta en enda pryl eller göra någon som helst oreda, och allt detta under total tystnad. Jag var lika delar irriterad/fascinerad.

Det var vinter och kallt, och jag hade problem att få igen bakluckan på bilen. Efter några försök tröttnade Nala och hoppade helt enkelt ut. Hon tog fart och drog. Förbi vårt hus, tvärs över föreningens innergård, vidare genom parken som ligger intill, tvärs över gatan (!!! en bil fick tvärnita och jag som låg hack i häl hann få hjärtat i halsgropen) och vidare till husen som ligger mittemot. In på den innergården och fram till en av portarna. Där satte hon sig och lät sig utan problem kopplas. Det var först när jag själv lugnat ner mig som jag insåg att hon satt framför porten där hennes kompis Dino bor. Så hon hade helt enkelt velat hälsa på sin kompis. 

När vi äter tapas sitter Nala alltid tätt intill med förhoppningen att något ska tappas på golvet. Ibland ger jag henne en gurkstav — som hon alltid spottar ut direkt. Sist vi åt tapas lindade jag parmaskinka runt en gurkstav, hårt och jag gjorde till och med en ”knut”. Gav Nala och hon tog (såklart) emot den. Efter fem sekunder eller så spottar hon ut gurkstaven, helt intakt, och har alltså lirkat loss skinkan inne i munnen för att sedan spotta ut gurkan.

PROTEINBAK Recept TÅRTOR & KLADDKAKOR

Xmas Fudge (Protein-) KLADDKAKA

Nu inför jul har Barebells lanserat en limited edition-smak av proteinbar; Xmas Fudge. Det är en fudge-bas toppad med kola, täckt av mjölkchoklad. Påminner om mars/japp, tycker jag!

Jag funderade ett tag vad jag skulle baka med denna bar, och bestämde mig tillslut för att det fick bli en (protein-)kladdkaka. Jag använde mitt favoritrecept på kladdkaka och toppade det med bitar av baren. OM det blev bra, det blev jättejättejättebra!


XMAS FUDGE (Protein-) KLADDKAKA

receptet är för en springform med diametern 18cm

Du behöver:

  • 50g Barebells hasselnötskräm
  • 20g kokosolja
  • 60g mjölkchoklad (jag använde steviasötad från Nick’s)
  • 2 hela ägg
  • 2 äggvitor
  • 60g (3/4 dl) sötströ, jag använde Nick’s ”sweet like sugar”
  • 30g (1/2 dl) kokossocker
  • 35g (1/2 dl) sukrin gold, eller annan brun sötning så som kokossocker eller farinsocker
  • 50g vassle proteinpulver med chokladsmak, jag använde Tyngre’s kladdkaka
  • 32g (3/4 dl) kakao
  • 16g (2,5 msk) havremjöl
  • 1/3 tsk salt
  • 1/3 tsk bikarbonat
  • 1 Xmas Fudge-proteinbar från Barebells

Gör såhär:

  1. Sätt ugnen på 175 grader och spänn fast ett bakplåtspapper i botten av en springform.
  2. Bryt ner chokladen i en skål och tillsätt nötkräm och kokosolja. Värm försiktigt i micron, 20-40 sekunder borde räcka, och rör så att chokladen smälter helt. Ställ åt sidan att svalna en aning.
  3. Rör ihop vassle, kakao, havremjöl, salt och bikarbonat i en skål, ställ åt sidan.
  4. Vispa ihop ägg, äggvitor, sötströ, kokossocker och sukringold i en stor bunke. Tillsätt sedan chokladsmeten medan vispen är igång på låg hastighet. Vispa bara tills allt är blandat.
  5. Vänd sist ner den torra blandningen och häll sedan över smeten i den förberedda formen.
  6. Grädda i ca 14 minuter, tills kanterna är fasta men mitten fortfarande kladdig. Ta ut, låt svalna.
GODIS JULRECEPT Recept

COOKIEFUDGE

Nu närmar det sig jul (nåja, butiker har i alla fall börjat julpynta) och jag har börjar bli riktigt sugen på julbak. Det första jag tänker på när jag tänker julbak är godis. Så det fick bli mitt första ”juliga” recept i år, ett recept för godis!

Närmare bestämt fudge fylld med kakbitar – alltså cookie fudge! Själva fudgen har smak av vit choklad, medan kakorna är mörka chokladkakor –för choklad kan en ju inte få för mycket av.

Okej jag ska erkänna en sak: det här baket gick inte alls som planerat. Jag tänkte värma upp fudge-smeten till ca 125 grader, för att på den perfekta konsistensen. Men den ville liksom aldrig bli tillräckligt varm, utan höll sig runt 100 grader. Tillslut gav jag upp och tänkte att det blir väl en god kola istället, då! Jag hällde upp hela härligheten i en form och lät svalna i kylen. Jag skar sedan skåror i den fortfarande aningen sega ”fudgen” innan jag slängde in den i frysen, så det skulle vara lätt att skära upp bitar senare.

Det visade sig att några timmar i frysen bara gör denna fudge gott, faktum är att direkt ur frysen får de perfekt konsistens! De fryser aldrig så pass att de blir hårda, utan ja, de blir perfekta.

Basen i denna fudge är lika delar proteinella vit choklad, fibersirap och grädde. Sedan lite kokosolja, och i slutet rör en ner krossade kakor av valfri sort. Jag använde sockerfria chokladkakor från Healthyco men en kan självklart använda vilka kakor som helst!


COOKIEFUDGE

ger 16-20 bitar fudge

Du behöver:

  • 1 dl (108g) proteinella vit choklad
  • 1 dl (124g) fibersirap, jag använde Nick’s ljusa sirap
  • 1 dl grädde, jag använde Milda mat lätt 4%
  • 1/2 dl (40g) kokosolja
  • 1 dl krossade kakor, jag använde Healthyco chocolate cookies men vilka som funkar, såklart!

Gör såhär:

  1. Lägg ett bakplåtspapper i botten av en ugnsform (15×15 cm), jag använder denna), ställ åt sidan.
  2. Rör ihop alla ingredienser förutom kakorna i en liten kastrull och värm upp på medelvärme. Rör.
  3. När du har en tjock kola, ca 100 grader, dra kastrullen från värmen och rör ner kakorna. Häll över i den förberedda formen och låt svalna.
  4. När fudgen svalnat och ”satt” sig tillräckligt, skär skåror åt båda hållen så du får fudgebitar. Ta inte isär dem ännu utan låt först ligga i frysen ett tag.

Mandala

Mandalas till salu

Jag fortsätter måla mina mandalas. En del har jag visat på min instagram men de flesta åker bara upp på hyllan här hemma. Det känns ju lite trist! Visserligen målar jag dem främst för själva sysselsättningen; det ger mig lugn och jag gillar att få ”pyssla” med något i total tystnad. Men samtidigt så tja, hur många mandalas kan en ha i sitt hem innan det blir lite för mycket..?

Därför har jag ett gäng jag nu lägger ut till försäljning. Kanske passar den hemma hos dig, eller kan vara en fin julklapp till någon du tycker om? Skicka ett mail till fanny@roethlisberger.se eller lämna en kommentar här under inlägget (eller skriv DM på instagram) om det är någon tavla du är intresserad av.


Svartvit tavla med turkosa inslag – 40×40 cm


Vinröd med guld – 40x40cm


Regnbågsmåne – 50×50 cm


Färgglad fjäder med gulddetaljer – 40×30 cm


Blå / lila mandala med skimmerdetaljer – 40×40 cm


Regnbågs-mandala – 50×50 cm


Små mandalas – 20×20 cm


Vit mandala med guld – 40x40cm

BARS & RUTOR BROWNIES & BLONDIES Recept

KLADDIG (protein-)ÄPPELKAKA

Imorse vaknade jag i vanlig ordning före alla andra i familjen och bestämde mig för att morgon-baka. Det är typ världens mysigaste grej, att ställa sig bland bunkar och slevar och pyssla ihop något gott medan solen långsamt går upp. Fram emot 8-tiden kommer de små fyrbeningarna tassande och ber om morgonkiss och frukost, så vi tar en kort paus för det. Sedan, när hundarna krupit tillbaka under täcket med husse i sängen, ställer jag mig återigen och donar, i total tystnad. Det är himla fint alltså.

När jag såg ut genom köksfönstret imorse kunde jag inte undgå att se det ståtliga äppelträdet på innergården, som var fyllt av mogna röda äpplen. Det kändes genast rätt självklart att jag skulle baka något med just äpplen. Det blev en makalöst smarrig äppelkaka.

Tack vare fibersirap (jag använder den men honungssmak från Nicks) blir ytan på kakan knaprig, nästan lite knäckig, medan mitten blir perfekt kladdig. De här bilderna tog jag direkt kakan svalnat, därav den lite ”rinniga” mitten. Efter några timmar i kylen blir den lite”fastare” och enklare att skära upp. Fortfarande härlig kladdig dock!

För att få den rätta ”äppelpajs-smaken” använde jag kasein från Tyngre i smaken ”Äppelpaj med vaniljsås”, den är så fruktansvärt smarrig i bakverk likt detta. Självklart extra kanel också, för det passar så himla bra till äpple.


KLADDIG (protein-)ÄPPELKAKA

6-8 bitar (26 x 7 cm-form)

Du behöver:

  • 2 dl (80g) havremjöl (mixa havregryn till ett fint mjöl)
  • 1 dl (43g) majsmjöl
  • 1/2 dl (15g) kasein proteinpulver*, jag använde Tyngre’s Äppelpaj med vaniljsås
  • 1 msk sukrin gold
  • 1 tsk bakpulver
  • 1 tsk kanel
  • 1/2 dl (45g) kokosolja
  • 2 msk (32g) mandelsmör
  • 1 dl sirap, jag använde Nicks fibersirap med honungssmak
  • 1 äggula
  • 1 litet äpple

* vill du inte använda kasein, borde tapiokamjöl funka fint. Söta eventuellt lite mer

Gör såhär:

  1. Sätt ugnen på 175 grader och beroende på vilken form du använder; smörj den med lite fett. Jag använder en bakform i silikon (den här) och de behöver inte fettas.
  2. Tärna äpplet i centimeterstora bitar, ställ åt sidan.
  3. Värm försiktigt kokosolja och mandelsmör i micro, inte länge det ska bara bli flytande så du kan röra ihop dem. Ställ åt sidan.
  4. Rör ihop alla torra ingredienser i en bunke. Tillsätt olje-blandningen och sirapen och arbeta ihop till kakdegs-konsistens. Tillsätt äggulan och arbeta in den i degen.
  5. Tryck sedan ut degen i den förberedda formen, och tryck ner äppeltärningarna.
  6. Grädda i 12-14 minuter (för en kladdigare kaka, som min på bilderna, räcker 12 minuter), ta ut och låt svalna helt i formen innan du skär upp. Förvara i kyl.

PS: kakan blir fastare efter några timmar i kylen, så vill du vara säker på att den inte ”rinner ut” ställ in i den kylen en stund.

Vardagsuppdatering VEGAN

Vegan kebab & gyros (av seitan)

Har ni ätit seitan? Min vän som är vegan har rekommenderat mig att testa ca hundra gånger, men jag har liksom aldrig kommit till skott.. Seitan är en ”köttliknande” produkt gjort på vetegluten, och det går även att göra själv (det tar dock rätt lång tid). Med seitan kan en göra exempelvis biffar, grytbitar, grillspett, filébitar, laga som hel vegostek eller julskinka, hacka den till vegofärs osv osv.

Min vän, som tidigare var köttätare, har berättat för mig att när seitan görs rätt blir konsistensen verkligen ”köttlik”, och jag har haft så himla svårt att föreställa mig det. Jag menar jag äter mycket vego-färs av olika slag och där saknar jag verkligen ingenting utan tycker vego-varianterna är minst lika goda och ”bra” som ”vanlig” köttfärs. Men att seitan skulle kunna likna en bit kött…? Jag vet inte, klart jag tror på alla som provat och säger att det är så, jag har bara svårt att föreställa mig det.

Hur som helst, nu har jag i alla fall också testat seitan! Jag gjorde den inte själv, men eftersom jag verkligen verkligen diggade konsistensen kommer jag nog försöka mig på att göra en julskinka eller liknande när det närmar sig jul… spännande! Det jag åt var vego-gyros från Schysst Käk, som jag åt tillsammans med deras nya kebabsås (också vego!), picklad lök och pitabröd. Jag tror det finns två trick för att få den riktigt god; att steka den i rikligt med olja, samt att inte steka för länge. På förpackningen står det 4-5 minuter och jag stekte min i max 4 minuter. Den blev SÅ GOD. Jag har ett paket av deras vego-kebab i kylen också, som jag tänkte testa i helgen.

Så, jag är nyfiken, har ni testat någon produkt av seitan? Eller kanske rent utav gjort egen? Alla tips och tricks mottages tacksamt!

Uncategorized

PROTEIN-DONUTS med banan, choklad & jordnötssmör

Lill-lördag och här kommer ett recept på smarriga protein-donuts! I receptet använder jag kasein i Tyngre’s nyaste smak ”Tunga Bananer”, en smak som gifter sig himla fint med lite jordnötssmör och mörk choklad.

Jag har en donut-plåt som jag använde för att göra dessa. Den ger 12 mini-donuts, och smeten som blev över hällde jag i vanliga muffinsformar. Det blir givetvis en annan form men har du ingen plåt med den specifika ”donutformen” så kan du såklart använda vilken form som helst.


PROTEIN-DONUTS med banan, choklad & jordnötssmör

receptet ger ca 16 mini-donuts

Du behöver:

  • 80g (1,5 dl) havremjöl
  • 13g (2,5 msk) fettreducerat jordnötsmjöl
  • 28g kasein proteinpulver, jag använde Tyngre’s Tunga Bananer
  • 1 tsk bakpulver
  • en nypa salt
  • 1 ägg
  • 1/2 dl + 1 msk mjölk
  • 1/2 dl + 1 msk (93g) fibersirap gold, jag använde Nicks sirap med honungssmak (annan sirap eller honung funkar bra)
  • 45g (3 msk) jordnötssmör

Choklad-glaze: 80g mörk choklad + 1 msk kokosolja

Gör såhär:

  1. Sätt ugnen på 175 grader.
  2. Blanda alla torra ingredienser i en skål, ställ åt sidan.
  3. Vispa/rör ihop ägg, mjölk, sirap och jordnötssmör. Vänd ner den torra blandningen och vänd ihop med slickepot.
  4. Häll smeten i en plastpåse, klipp av ett hörn och ”spritsa” ut i en donutplåt.
  5. Grädda i ca 8 minuter, ta ut och låt svalna.
  6. Smält choklad och kokosolja och doppa donutsen. Toppa om/med vad du vill – jag strösslade över honungsrostade jordnötter.
Press & Event Vardagsuppdatering

Tunga lyft och Tunga bananer

Helgen som var tillbringade vi i Stockholm, i Solna närmare bestämt. Det var dags för Tyngre 8, som i år hade 100% fokus på kraftsporter och på schemat fanns bland annat styrkelyft och höjdpunkten för oss personligen; strongman/strongwoman.

På lördagen ankom vi i tid för att hinna se lite crossfit och mingla. Det var länge sedan jag var på event nu, så det var riktigt fint att återse bekanta ansikten och att få kramas lite.

Sedan var det dags för strong woman, och åh vad balla de är alltså! Så satans starka och bara allmänt skitcoola. Jag blir minst sagt sugen på att träna mer strong woman när jag ser Sveriges starkaste tävla såhär.

Efter det tog vi en promenad till Mall of Scandinavia, för att kika i butiker i ca fem sekunder innan min hjärna blev överbelastad av alla intryck och tackade för sig. Istället gick vi och åt, tyvärr blev middagen den kanske sämsta matupplevelsen jag någonsin haft vilket kändes lite trist med tanke på hur sällan jag äter ute. Men men! På vägen tillbaka till hotellet gick vi in om både Ica maxi och hemmakväll så jag kunde bunkra upp med gotte. Det kompenserade rätt bra för den tråkiga middagen. Vi landade tidigt på hotellrummet och la oss med godis i sängen framför en film, enligt mig ett perfekt avslut på dagen!

Nästa morgon vaknade jag som vanligt lite för tidigt men tillslut öppnade hotellfrukosten och vi åt en mysig frukost innan vi la oss i sängen igen. Är inte det typ det bästa som finns förresten? Att äta frukost och sedan krypa ner i sängen igen. Jag älskar det. Hur som helst, vi hann med ett snabbt pass på hotellets gym innan vi återigen gick till Solnahallen för att se lite starka människor lyfta tunga saker — dags för finalen av Sveriges starkaste man!

Marklyft upp till 450 (!) kilo (på bilden ser ni hur nära han var på att klara det, tyvärr kunde han inte låsa ut men ändå; sjukt mäktigt!) och arm-over-arm (se nedan vad de drog) var några av grenarna. Vi hejade lite extra på Cim, som vi själva tränat strongman med, som bara tränat strongman i 2,5 år men alltså nu kvalificerat sig topp 10 starkaste i landet.

På plats hela helgen fanns några olika utställare, bland annat favoriter så som Barebells, och givetvis hade Tyngre själva också en ”monter”. Där presenterade de en ny smak på proteinpulver; Tunga bananer. Som är den godaste banan/chokladsmak på protein jag någonsin provat. Jag har redan premiärbakat med det och kommer posta ett recept asap!

Efter denna helg behövde jag, som väntat, en lugn återhämtningsdag igår. Så jag stannade hemma och ritade, drack en himla massa kaffe, tog mig till skogen med hundarna, och avslutade med choklad och serier på kvällen. Idag är det back to normal med träning, läkarbesök, lite jobb och om jag hinner även lite plugg. Tiden bara rusar och jag börjar nu med min tredje kurs. Det har gått över all förväntan med studierna, och det gör mig både otroligt glad och stolt. Nu ska jag bara klara av att fullfölja denna gång.. men so far, so good.

GODIS PROTEINBAK Recept

Toffee/choklad/jordnöts-proteinbollar

Kola, choklad och jordnötssmör – det är ju i princip omöjligt att inte få ett gott resultat med de tre grundpelarna.

Att jag gillar att göra bollar med bars av olika slag som bas är väl ingen nyhet kanske, och så har jag gjort även denna gång. Basen är nämligen Nicks nya bar Soft Toffee, som är en chokladbar med len (alltså ”rinnig”) karamellfyllning. Tillsammans med vassle, mandelmjöl, jordnötssmör och en liten skvätt mjölk får du en galet god… tja, kakdeg, typ? Som givetvis blir supersmarriga bollar!


Toffee/choklad/jordnöts-proteinbollar

receptet ger 6 bollar

Du behöver:

  • 1 soft toffee-bar från Nicks
  • 1 msk (15g) jordnötssmör
  • 2 msk (13g) vassle med chokladsmak, jag använde Tyngre’s Kladdkaka med jordnötssmör och kolasås
  • 1 msk (10g) mandelmjöl, ej fettreducerat
  • 1/2 msk mjölk

Gör såhär:

  1. Hacka baren och lägg i en skål. Tillsätt jordnötssmör. Micra tills baren smält och rör sedan ihop tills jämnt.
  2. Tillsätt vassle och mandelmjöl, rör. Tillsätt sist mjölken och rör tills du får en deg.
  3. Forma bollar, klart!