Browsing Category

Okategoriserade

Fanny Fotograferar Okategoriserade Press & Event Träning Uncategorized Vardagsuppdatering

Tips på bra och smidig ”bloggkamera”?

Publicerad 28 augusti, 2014

Hörrni, jag funderar på att köpa ny kamera.

Att fota träningsövningar, vardagsglimtar och roliga event och happenings med. En kamera till bloggen. Till oss, liksom. Nog för att jag äger en bra systemkamera och gärna fotar med den, men jag har noterat att jag är lat. Jag orkar inte släpa med den överallt. Är rädd om den också, såklart. Gymmet? Kommer inte på fråga. Inte heller får den följa med på löpturerna (som inte är många nej jag vet, men än finns hopp!) . Till och med under event och pressgrejer har jag skapat en ful ovana att tänka ”äh, kameran i iphone är ju rätt bra ändå…”

Så nu jag slänger frågan direkt vidare till er – det är ju ändå ni som hänger här tillsammans med mig! Många av er bloggar ju själva. Har ni några tips? Det jag söker är en smidig kamera som får plats i normalstora fickor eller har en tillhörande nätt kameraväska. Den ska givetvis ta bra bilder, och den får gärna vara lite sådär hightech så man kan skicka bilder direkt till telefon över wifi (och blogga på studs!)… Vet ni vilken kamera jag söker?! Canon? Olympus? Nikon? Sony? Något helt annat?

kameraglasogonMin fina Canon systemkamera har jag gjort mycket roligt med genom åren… bland annat besökte vi tillsammans Kina, där denna bild togs. Jag kommer såklart fortsätta använda den, men det vore skönt att ha något smidigare också.

Inspiration och pepp Okategoriserade Tankar om ting Vardagsuppdatering

nattetid då vs nattetid nu

Publicerad 12 november, 2012

Ny vecka på ingång, och jag försöker starta alla veckor på samma sätt: med stor medvetenhet väljer jag att göra just denna vecka till en bra vecka. Ingenting här i livet händer oss, vi skapar och drar till oss allting (yes, även brutna ben, krossade hjärtan och alla omständigheter).

Idag ringde klockan 6 och sedan dess har jag druckit några koppar kaffe och läst ikapp lite på bloggar som jag inte hunnit läsa i helgen. Nu för tiden har jag en fantastiskt bra dygnsrytm och sover mina 7-8 timmar varje natt, i princip. Annat var det förr, när jag knappt sov alls och såg natten som min tid.

Nu i efterhand har jag förstått lite mer varför jag så gärna var uppe om natten då för 1-2 år sedan. Eller gärna och gärna, jag kunde ju inte sova på grund av ångesten, men det var något mer. Jag tror att det var känslan av att komma ikapp. Då, levde jag ju inte. Jag existerade. Och det instängd i mitt rum, utan vidare kontakt med omvärlden och de där som levde livet utanför min dörr. De gick i skolan, jobbade, hade familj, vänner och partners. De hade drömmar, mål och saker de gjorde på fritiden. De ville leva, och gjorde det också. Där i mitt sovrum, stod tiden still. Jag spenderade dagarna i sängen, såg på dåliga amerikanske komedier och skrev A4 efter A4 om min syn på livet och döden och allt däremellan. För mig var det svårt att skilja på då- och nutid, jag svävade i någon tidlös dröm där jag förskönade mitt tidigare liv och fördömde allt vad framtid hette. Jag såg mig själv och mitt liv som förstört, trasigt och hopplöst.

Men på natten, när alla andra sov, var jag vaken. Det var som om jag kom ikapp lite. Jag kände mig så efter, jag missade allt mina vänner gjorde, gled ifrån verkligheten mer och mer för varje dag. På natten kände jag mig i alla fall lite lugnare, för jag var vaken när alla andra sov, jag var vaken när alla andras tid stod still.

Jag lever fortfarande lite i min egna värld, men inte för att jag är instängd. Inte för att jag skäms, har konstant ångest eller är rädd för att bli dömd, avvisad och sårad av precis allt och alla. Utan för att jag är skör. Jag vet inte exakt vem jag är, vart jag vill eller hur jag ska bete mig för att komma dit. Jag har några starka pelare i mitt liv som bär upp mig, som får mig att hålla mig ovanför ytan just nu. Jag väljer att fokusera på det som håller mig här, varför ska jag riskera något? Jag har lyckats ta mig hit, med hjälp av envishet, disciplin och en enorm beslutsamhet. Ingenting har ”bara hänt” mig, för precis som jag satte mig i skiten för några år sedan (även om det givetvis inte var meningen, det är väl inga olyckor?) så var det jag som tog mig ur den. Jag bara vägrar riskera något, för skillnaden mellan då och nu, är att jag inser mitt eget värde. Och det är den insikten, den skillnaden, som gör att jag inte kommer hamna där igen. Jag vill leva om dagen, varje dag, och sova gott och drömma om natten. Framför allt, så vill jag leva, inte bara existera instängd någonstans med en ångest mer överväldigande än all sorg livet som levande kan utsätta mig för.

Okategoriserade

svar på fråga

Publicerad 1 november, 2012

Jag fick denna frågan i kommentarsfältet härom dagen, och bestämde mig för att ta den i ett eget inlägg då det var fler som verkade vilja ha svar.

Hej Fanny. Du tjejen, jag har en fråga. Det är såhär, att förra veckan med start på måndagen (what else… Alltid dessa måndagar!) började jag ändra kotvanorna och allt för att jag behöver droppa ett par kilo. Jag åt soppor, jag åt blomkålsris istället för ris, jag åt laxen med en supernyttig guacamole och broccoli istället för potatis… Ja, du förstår nog! Allt möjligt och inte en enda godisbit på hela veckan. Jag tränade med hantlarna iallafall 3 gånger den veckan, körde situps och andra intensiva övningar med kroppen och gick en powerwalk på ca 1 h varje dag, plus att jag står i och jobbade intensivt på mitt jobb. Nu till det sjukt tråkiga och otroligt motivationsdödande… När jag ställde mig på vågen hos föräldrarna efter veckans slut visar den fan inte minus! Den visar PLUS 1.2 kg?! Tackar och bugar, liksom? Då kan jag ju lika gärna fortsätta som innan och äta skit 6 dagar i veckan, för då HÅLLER jag iallafall vikten..

Äeh men motivationen totaldog ju. När jag var ungefär 17 år gammal kunde jag gå ned 1 kg på 2 dagar genom exakt samma ”diet”, men nä. Nu har jag ju samlat på mig ett par år och det blir ju svårare att gå ned efter 20-årsåldern. Och det märks. Men att jag går upp ett kilo? Vad är det liksom? Vätskevikt kan det ju inte vara då jag dricker lika mycket vatten som vanligt.. Så nu till min fråga: varför tror du att jag har gått upp? (för jag har ju knappast fått fler muskler genom ett par powerwalks, iaf inte typ 2 kg..) och fråga 2: vaaaaart finner man motivationen att fortsätta?! Jag är ju livrädd att gå upp mer, så inte fan vågar jag fortsätta? ;s allt jag vill är att få gå ner lite, ska det vara så himla svårt? Åh..

Vore jättetacksam för svar. Kram på dig!

Först och främst, jag tycker du varit jätteduktig och disciplinerad med dina 1h-pw’s (!), hemmaträning, godisförbud och kostomläggning. Av det du skriver ser du ut att ha gjort allt efter boken, så varför går du inte ner? Det är ju såhär, att vikt går man ner, enbart när det är mindre in än vad det är ut. Det vill säga, vid kaloriunderskott. Jag förespråkar alltid ett ”sunt-förnuft-tänk” vad gäller kost, men faktum är att vill man ner, så är det i slutänden kalori in – kalori ut som det handlar om. Nu är jag ingen expert, men kan givetvis svara utifrån vad jag tror och tänker 🙂

Så det jag undrar är:
–  vad dricker du? Man får lätt i sig några hundra kalorier extra utan att tänka på det om man dricker mjölk, juice, smoothies etc.
– hur ser portionerna ut? Oavsett hur bra matens innehåll är, så handlar det ändå om den totala energimängden.
– äter du mer när du tränat? Det är faktiskt ganska vanligt och kanske rätt lätt, att tro att man kan (t.o.m ska) äta såå mycket mer när man tränat. Det beror givetvis på flera saker: vad man tränat, vad ens mål är, hur man äter när man inte tränar osv osv. Folk har en tendens att misskalkylera det där in-uttaget här, den där promenaden på 5 minuter till ica gör inte upp för den där 200grammaren Marabou 😉 går man däremot en PW på 2 timmar har man förbränt den där chokladkakan…
Summa sumarum: bra att du tränar, det ger det hela en knuff (och du får mer energi, känner dig frisk och stark) men i slutändan handlar det om in- och uttag. Skriv matdagbok några dagar för att få dig en bra överblick. Du tränar ju inte för att bygga, egentligen, så tänk inte att du ska äta mer pga den fysiska aktiviteten du ägnar dig åt.

Och faktiskt, du har hållit på i mindre än två veckor,
– har du mätt? Vågen knasar ofta till det. Mät istället.
– ta det lugnt!! Kilona kom väl under en period som varade längre än 1,5 vecka? 😉 förvänta dig inte att de ska försvinna så snabbt då heller..
– kroppen kan vara ovan, helt enkelt. Den kanske inte fattat vad det är du ber om, faktiskt. Kör på så kommer resultaten.
– det må låta som hokus pokus, men om du föreställer dig kroppen du vill ha, känner dig glad och tacksam för allt din kropp klarar av idag, uppskattar de saker och delar av din kropp som du är nöjd med idag – så kommer du bara få fler saker att vara nöjd, glad och lycklig över! Snabbare än du tror. Men du måste våga tro och känna det redan nu.
– tappa inte motivationen, även om det är tungt nu! När jag gick ner, klarade jag max 3 bra dagar. Sedan kom en dålig, och då åt jag, mycket och fel. Sedan körde jag 2-3 bra dagar igen. Och så en dålig. I längden blev de bra fler än de dåliga, och vikten försvann ändå. Var inte så hård mot dig själv, för det viktigaste av allt: se inte misslyckande som ett alternativ, kalla inte ev. svackor för det, se dem som småsmå steg bakåt som bara är en fjärt i rymden jämfört med de steg du tar framåt!

PS (!!) – lägg om fokus. Även om ditt mål just nu är rätt ”ytligt” (”vill gå ner x kilon och bli fin”) så försök tänka i termerna ”må bra”, ”lycklig”, ”hälsosam”, ”glad” etc. För när du nått ditt mål, ska du ju gärna stanna där. Och att ha tio positiva ord om känslan (så som just ”lycklig”) väger alltid tyngre än att kunna säga bara ”snygg.” …

Inspiration och pepp Okategoriserade Tankar om ting

Att chilla lite, liksom.

Publicerad 13 oktober, 2012

Man blir banne mig knäpp av att inte ha ett ”normalt” socialt liv.

Jag tänker på kroppsuppfattning och livsstil nu främst. Inte för att jag inte trivs med att majoriteten av mina konversationer förs på gymmet, för att det egentligen är enda gången jag träffar människor, och att det som då mest pratas om är just träning och hälsa i olika form. Tro inte heller att jag inte verkligen älskar att spendera mina fredagskvällar i soffhörnet mumsandes på gotte istället för att dansa på krogen med en öl i handen.

Det är ett liv jag valt. Eller rättare sagt har jag valt att ägna så mycket tid som möjligt åt det som faktiskt räddade mitt liv – träningen. Men, ibland kommer jag på mig själv, och jag inser att de människorna jag träffar nästan dagligen, de där med pumpade biceps, definierade sexpack och löpsteg snabbare än x2000 – ja de är inte en majoritet direkt. Men det är nästan uteslutande dessa människor jag omger mig med, och det är nog viktigt att komma ihåg. Jag ser sällan de ”normala”, jag har nästan glömt att ”de där andra” fortfarande existerar. Vi är en minoritet, även om det för mig idag är svårt att föreställa mig ett liv annorlunda än detta.

Jag kan inte, jag får inte, jämföra mig med dem. Nu ska man ju givetvis inte jämföra sig med någon överhuvudtaget, men det jag menar är att ens verklighetsuppfattning lätt blir lite skev när man inte ser så mycket av den övriga verkligheten. För jag ser ju vältränade, hurtiga och målmedvetna människor väldigt mycket oftare än vad jag ser den egentliga genomsnittsmänniskan. Det finns så ofantligt många jag ser upp till. Jag imponeras av alla fitness-människor som utmanar fysikens lagar och trotsar normerna om hur en kropp ”ska” se ut. Det är häftigt, det krävs så otroligt mycket tid, kraft, vilja och styrka. Kanske tycker jag inte att det är det mest attraktiva, att vara superduperfit med synliga ådror och bubbliga kroppsdelar – men imponerande är det. När man vet hur mycket som ligger bakom.

Men det jag glömmer är att för bara 18 månader sedan orkade jag knappt bära min egna kropp, jag vägde 90 kilo utan muskler och jag levde ett otroligt ohälsosamt liv. Jag glömmer att jag för 5 år sedan var döende i anorexi. Att jag för 4 år sedan var livrädd att tappa kontrollen när jag äntligen kommit ut från sjukhuset. Att jag för 3 år sedan försökte ta mitt liv tre gånger och därefter misshandlade min kropp något brutalt i ytterligare många många månader.

Jag måste slappna av lite. Sluta den eviga jakten på något ännu bättre, något ännu mer imponerande. Jag har inte den mest vältränade ryggtavlan kanske, och ja kanske ligger det lite hull över de där musklerna jag gärna velat skulle synas lite mer. Men jag mår ju bra. Jag äter och lever på ett sätt jag aldrig trodde var möjligt. Jag har inte minsta antydan till mat-ångest längre, och både fysiskt och psykiskt är jag starkare än någonsin. Självklart vill jag ha en snygg kropp, vem vill inte? Men jag måste påminna mig själv om att när jag lever ett liv där jag träffar och följer nästan enbart likasinnade (på gymmet, i skolan, på bloggar etc) så missar jag majoriteten och det blir ju helt fel.

Kanske något ni också behöver stanna upp fundera lite över? Var snälla mot er själva.

20121013-235157.jpg

Frågor och svar Inspiration och pepp Kost Okategoriserade Vardagsuppdatering

en liten guide till att lyckas med det hälsosamma baket

Publicerad 10 oktober, 2012

Bakning är inte kemi.

Där skulle majoriteten av bagare och konditorer förmodligen ge mig kicken ja. Men faktiskt, jag är och har alltid varit, kass på det där med mått. Liksom matsked och tesked, same same liksom. ”En sked” blir asbra! Och hittar jag vare sig mat- eller tesked så tar jag den sked jag hittar bara! Samma sak när det gäller mjöl, mjölk och diverse olika ingredienser – jag tar det jag har!

Många av er frågar om man kan byta ut det ena eller andra, om man kan använda vanlig mjölk istället för soyamjölk som jag ofta kör med.. mitt svar på alla dessa frågor är ja, men självklart kan slutresultatet skilja sig aningen i smak, form och konsistens. Använder man bara sunt förnuft, så brukar det bli bra. Som med det mesta i livet, alltså! 🙂

Jag tänkte att en liten guide med alternativ kanske skulle uppskattas, vad man kan använda istället och vilka funktioner vissa livsmedel kan ha.

Mjöl och gryner:
  • Det är liksom ingen synd att baka med ”vanligt” vetemjöl, har du för mindre nöt- soja- eller kokosmjöl än vad receptet anger? Låt den sista dl vara det mjöl du har!
  • Har du inte mandelmjöl hemma, men en påse nötter? Mal dem till ett eget mjöl, no biggie. En bra mixer kan funka fint, annars en vanlig nötmal.
  • Inget mjöl alls hemma? Havregryn går att mixa till en fint mjöl, jag använder det när jag gör olika äppelkaks-bak, müsli eller granola.
  • Diverse puffar (ris, havre, quinoa etc) är goda att ha i bars, och kan piffa till de flesta bakverk om man vill ”fylla ut” med något.
Fett:
  • smör går ofta att byta ut mot delar äppelmos eller avocado.
  • om du har en hårdare typ av kokosolja och smälter den, låt svalna – blandar man den direkt ner i något kallt kan den stelna och bli en enda klump i smeten. Not so tasty.
Mjölk, yoghurt, ägg, tofu:
  • silkestofu kan vara svårt att hitta, men går ofta att byta ut mot någon tjockare yoghurt, så som turkisk, grekisk eller kanske kvarg.
  • är du vegen eller tål inte ägg, kan man göra så kallade ”flax egg”.
Socker och sötning:
  • det finns mängder av naturlig sötning: honung, agave, dadlar… om du inte har tillräckligt med vanligt socker/sötning så i med några mixade dadlar eller en klick honung! Också en väldigt bra grej för småkakor, raw-bars och liknande.
  • det finns också mängder av socker-substitut, både bra och mindre bra sådana, men ibland när man bakar vill man ha något som motsvarar vanligt sockers vikt och mått rakt av. Personlig favorit är sötin, sedan gillar jag alla typer av stevia.
  • kokossocker må innehålla lite kcal (till skillnad från de flesta sötningar, men fortf mindre än vanligt socker, och har lågt GI) men bidrar med en väldigt god och exotisk smak. Jag älskar kokos-socker! Smakar lite kola, typ.
Frukt och grönt i bak:
  • vill du av en eller annan orsak inte använda mjöl? Tänk: vad är mjöligt i konsistensen, och kan på så vis vara en bra ersättning? Kanske någon typ av böna eller ärta?
  • frukt är sött! Frys in bananmynt och mixa till glass, riv ner ett äpple i degen om du siktar på en äppelkaks-touch, ha bär och mosad frukt i gottebollar osv osv…
  • krämer och mousse:er blir fantastiskt lena och krämiga av en mogen banan eller (min favvo) avocado (mindre aptitlig färg här dock, så passar väl bäst om man har i kakao eller liknande)
Övrigt:
  • våga vara nytänkande! Vad är det värsta som kan hända?
  • i-n-t-e-r-n-e-t. Hur nytänkande du än är och hur knasiga idéer du än tycker att du har – så har någon förmodligen redan hunnit före. Surfa runt och läs på, så slipper du onödiga överraskningar i köket och har större chanser att lyckas med nya experiment.
Är det något ni vill tillägga eller fråga om så kör på! Jag kan mycket väl ha glömt något, och lägger gärna till punkter i listan 🙂
Inspiration och pepp Okategoriserade Tankar om ting Vardagsuppdatering

fredagspepp med fruitloops

Publicerad 21 september, 2012

Och med det menar jag det där klyschiga, men ack så fina – var den du är. Inte den du tror att andra vill att du ska vara. Se dig aldrig som ett offer, ingenting i livet ”händer” oss, allting i livet drar vi till oss. Medvetet eller ej.

Vet ni hur mycket strunt jag fått dras med i mitt liv? Det finns alltid de där brun-grå cheerios’en som tycker det hade varit enklare om alla bara var som dem. Jag har slösat så många år på att försöka dämpa mina nyanser och bli en av alla andra. En som lätt smälter in, en som passar överallt.

Det hade varit enklare om jag var som min familj. Det hade varit enklare om jag inte haft sjuka komplex för att misslyckas. Det hade varit enklare om jag nöjt med med mittemellan, lagom och normal. Det hade varit enklare om jag inte haft trettioelvatusen tankar och funderingar brottandes i skallen. Det hade varit enklare om jag inte känt så mycket och önskat folk så löjligt väl hela tiden. Det hade varit så väldigt mycket enklare.

Efter 20 år av försök att vara något jag inte är, stå för saker jag inte tycker är rätt, och fram för allt 20 år av att försöka vara andra tillags, så ger jag upp den kampen. Jag kanske är jävligt knallig i färgen. Jag kanske inte passar in i förpackningen jag kom.

Men jag bär i alla fall upp min färg, och det med en stor dos självsäkerhet. Och vet ni vad jag dras till? Andra färger. Jag är så fruktansvärt trött på cheerios.

Inspiration och pepp Okategoriserade Resan Tankar om ting Vardagsuppdatering

Lifting. Not weights, but yourself up, when knocked down.

Publicerad 22 augusti, 2012

Även om jag egentligen talar för ett framåt-tänk istället för att se bakåt, så måste man ibland stanna upp och slå ett öga över axeln. För att se vad man faktiskt åstadkommit och lyckats med.

Det finns massa saker jag skulle kunna vara missnöjd med. Beslut jag fattat, saker jag gjort eller inte gjort, grejer jag sagt men inte menat eller kanske menat men sagt på fel sätt. Det finns otaliga vägskäl där jag kanske kunnat välja en rakare väg, utan bump och snäva svängar. Men varför skulle jag ägna en endaste tanke åt dessa saker? De grejerna kan man inte, ska man inte, se tillbaka på. Ångra. Fundera eller må dåligt över. Däremot, ska man plocka fram allt det där man faktiskt gjort, klarat av, eller för den delen – överlevt.

Jag kommer inte gå klart gymnasiet. 3 gånger har jag börjat, och lika många gånger har jag slutat. Jag kommer aldrig få tillbaka mina tonårsår jag tillbringade innanför låsta dörrar på sjukhuset. Jag kommer tack vare sjukdomen få leva med en mer eller mindre strulig mage och ev. aldrig kunna få barn.

Men, jag har praktiserat och jobbat på huvudkontoret på ett världsledande företag inom just det jag gillar att göra. Jag tog mig igenom åren inom ”vården”, då jag såg en vän få permission och ta sitt liv, en annan skära sönder hela ansiktet, ett 50-tal skelett utan livslust kämpa mot sig själva och sina monster. De fysiska menen trodde jag att jag skulle slippa, att de psykiska var nog. Kränkningarna och misshandeln. Åren som försvann, relationerna som förstördes. Det gör rätt ont att tänka på. Men, jag har idag en stark, frisk och lycklig kropp och själ – ändå. För att jag bestämde mig för att få det. Jag kämpade mot mentala monster för att gå upp och ur anorexin, och sedan mot de fysiska monsterna för att gå ner 36 kilo och bli av med övervikten och den tunga dödslängtan. Båda var helvetes-resor.

När jag fyller 20 år imorgon, är jag rätt lycklig. För ett år sedan var jag nyligen utslängd och hade ingen riktig fast punkt i livet överhuvudtaget. För två år sedan firade jag min 18-årsdag i ensamhet, tjock med självmordsplaner. För tre år sedan söp jag och försökte ta igen mina förlorade tonårsår. De föregående tre åren handlade mest om att undvika tårtan och hålla det påklistrade leendet på plats.

Imorgon är jag starkare än någonsin, både fysiskt och psykiskt. Imorgon vill jag inte dö längre, imorgon vill jag leva. Jag vill leva mitt liv, som jag byggt upp i all motvind och negativitet som funnits kring mig. Imorgon vet jag att mina 20 år levda har serverat mig fler motgångar och sorger än de flesta behöver uppleva under en livstid, och att jag tagit mig igenom och förbi dem. Imorgon vet jag att de kommande månaderna och åren ger tillbaka, de kommer vara fulla av möjligheter och lycka. För att jag kämpat, för att jag varje gång jag fallit tagit mig upp.

Det är det det handlar om, livet. Hur många gånger man faller spelar ingen roll, det räcker att resa sig en gång mer. Imorgon grattar jag mig själv med en fet klapp på axeln för att jag överlevt, blivit starkare och hittat lusten till livet igen. Yey me!

CHEESECAKE & PAJ Efterrätt och gotte Kost Okategoriserade PROTEINBAK Recept Vardagsuppdatering

PB&J-cheesecake

Publicerad 21 augusti, 2012

PB&J. Peanutbutter and jam. Cheesecake. Slå ihop och du har denna fantastiska kaka. Som förutom att vara den kanske perfekta efterrätten, lika väl kan ätas till frukost, om man så önskar! Ingen choklad heller (!), ni ser – jag anstränger mig för att hitta på alternativ till er stollar som inte uppskattar de mörkbruna godsakerna jag helst gottar med 🙂 fast, jag skulle aldrig tacka nej till en bit av denna cheesecake heller, i och för sig…

Botten:
  • 400 g kokade, avrunna kikärtor
  • 2 dl havregryn
  • 4 msk äppelmos
  • 3 msk olja (naturell, jag använde kokosolja)
  • 2 msk mjöl (jag använde soyamjöl)
  • 2 tsk vaniljpulver
  • 2 tsk bakpulver
  • 1/2 tsk bikarbonat
  • 1/2 tsk salt
  • 1,5 dl socker (eller sötning motsvarande den mängden socker)
  • 4-5 msk jordnötssmör (smaka av)

Blanda alla ingredienser utom mjölet och oljan i en matberedare eller mixer och mixa till en jämn smet. Över i en skål och tillsätt olja och mjöl, knåda sedan till en deg med händerna. Jag lät min deg vila i kylen över natten men det är nog inte nödvändigt. Tryck ut degen i en form med löstagbara kanter och nagga botten med en gaffel. Grädda skalet i 175 grader i 5 minuter.

Hallon-fyllningen:
  • 2/5 av en 350 g silkestofu-förpackning (resten till andra lagret)
  • önskad mängd hallon (jag hade i ca 2 dl)
  • 5 msk kvarg
  • 3 msk proteinpulver med vaniljsmak
  • 1/2 tsk vaniljpulver

Mixa alla ingredienser med stavmixer och bred ut över det förgräddade skalet. In i ugnen i 20-25 minuter (fortfarande 175 grader) och håll koll, om kakan får för mycket färg så lägg över en bit folie. Under tiden, gör PB-fyllningen:

PB-fyllningen:
  • 3/5 av en 350 g silkestofu-förpackning
  • 2/3 banan
  • 3 msk jordnötssmör
  • 1/2 tsk carob-pulver
  • ev. lite sötning (smaka av!)
Mixa ihop allt med stavmixer och låt sedan ”stå till sig” i kylen, medan kakan gräddas klart och svalnar av. När kakan har svalnat, bred på PB-fyllningen och ställ i kylen.
Okategoriserade Tankar om ting

ideal : jag

Publicerad 17 augusti, 2012

Ideal. Ideal som de senaste åren gått från twiggy-skinny till amazonkvinna, ”strong is the new skinny” och thinspo är utbytt mot fitspo. Jag är överlag mest för ideal: jag. För det finns trots allt inte så jävla mycket annat jag kan vara, än just mig själv. Vare sig jag vill det eller ej så kommer jag liksom alltid ha den här kroppen. Jag är inte född med en typiskt kvinnlig kropp med smal midja, runda tuttar och smala spiror. Nä, jag har mina breda axlar, raka kropp och små bröst. Japp. Hullet sätter sig på låren och mitt ansikte har inga vidare skarpa drag. Jag hade kunnat må fruktansvärt dåligt över det här (och det har jag), men till vilken nytta?

Okej, den har vi hört. Var nöjd med dig själv. Lär dig älska dig själv. Bla bla bla. För mig, blev vändpunkten mot detta, vändpunkten mot att faktiskt tycka riktigt bra om min kropp, när jag började träna på riktigt. När jag började äta ren mat. När jag började följa hjärtat och släppa mina orosballonger. Ni vet de där man går och krampaktigt håller i snöret, så rädd för att tappa greppet om när de börjar lyfta mot himmelen. Men det är faktiskt bäst att bara let them go, så att säga. Låta dem sväva upp, bort och iväg. Då har man två fria händer, tid och ork att istället ägna sig åt det fina här runt omkring oss som inte hela tiden strävar bort och ifrån oss. Istället för att så prompt önska mig lite slankare ben, började jag fokusera på att ta fram konturerna på axlar och armar. Istället för att beklaga mig över bristen på bröst, började jag träna musklerna där under. Istället för att deppa över hur min midja knappt existerar så började jag jobba på ryggtavlan. För det var saker jag kunde ”göra något åt”, det var saker jag kunde förändra och förbättra – inte för att passa in i något ideal (utöver ideal: jag) utan för att faktiskt se hur många kvalitéer min kropp har och hur starkt mitt psyke är.

Att vara nöjd är inte att älska allt. Och på samma vis är inte att inte älska allt, att vara missnöjd. Det handlar om att se det som är bra, och framhäva det. Det handlar om att acceptera det som inte går att förändra och sedan släppa den jävla ballongen. För det finns faktiskt ett ideal som är rimligt, hälsosamt och vackert att uppfylla, och vet ni vilket det är? Det är ideal: jag.

Efterrätt och gotte Kost Okategoriserade Recept Vardagsuppdatering

chocolate chip cookie dough- kaka

Publicerad 14 augusti, 2012

Vem älskar inte kakdeg? Vem älskar inte choklad? Vem älskar inte kakdeg och choklad tillsammans?

Precis. Så vem skulle då inte gilla en chocolate chip cookie dough-kaka med härligt kladdig insida och en lika krispig yta? Som vanligt skippar vi vitt socker och mjöl, smör och knasiga livsmedel och kör istället på proteiner, fina fetter och en himla massa god smak! 🙂

  • 500 g kokade, avrunna kikärtor
  • 2,4 dl havregryn
  • 4 msk äppelmos
  • 3 msk olja (naturell, jag använde kokosolja)
  • 2 tsk vaniljpulver
  • 2 tsk bakpulver
  • 1/2 tsk bikarbonat
  • 1/2 tsk salt
  • 1,5 dl stevia strö (alternativt 3,5 dl brunt socker)
  • 100 g hackad mörk choklad (eller 2,4 dl kakaonibs)
Sätt ugnen på 175 grader. Blanda alla ingredienser utom chokladen/kakaonibs i en matberedare. Äger du ingen matberedare funkar mixer, men börja då förslagsvis med enbart kikärtor tills du har en jämn smet, för att sedan tillsätta övriga ingredienser (utom chokladen, alltså). Det blir en rätt tjock och svårhanterlig smet så kör du med mixer är det enklast att göra ”grovjobbet” i den, för att sedan i en bunke mixa lite till med stavmixer. Lite bökigare men det funkar det också! 🙂 rör ner choklad/kakaonibs och ha sedan hela härligheten i en smörjd ugnsform med löstagbara kanter. Grädda i 30-40 minuter och låt sedan svalna i 10 minuter innan du tar loss kakan från kanterna. Servera som den är, eller med en kula vaniljglass. Och njut, njut för fan!