…fick till en LJUS fluffig, söt och alldeles alldeles underbar kaka – den dagen är idag!
Ja ni ser ju, både kakans perfektion + hur nöjd jag är 😉 SÅ NÖJD!! En somrig kaka, typ healthy:fierad sockerkaka, med smak av fräsch citron och len vanilj… Utan socker, smör och mjöl. En proteinbomb utan proteinpulver. Återigen : SÅ NÖJD !
Jag begick ett stort misstag när jag bakade dessa brownies.
Så stort, att jag typ gråtandes skrapade längs bakformens kanter… för ja, jag åt direkt ur formen… ståendes vid spisen… innan klockan slagit tio en helt vanlig och grå torsdagsmorgon i april, iklädd enbart linne och superwoman-trosor. Herregud, det hade ju varit något att bevittna…!
Vad jag grät över? Vad felet som jag så klumpigt begått var? Jo, det ska jag tala om för er. Jag gjorde bara en liten form. Och det, mina vänner, var ett stort misstag. För denna brownie var sådär amazing att jag åt formens samtliga innehåll i ett svep (jo det är sant). Här bör jag kanske också betona hur farlig denna brownie är. Gör du den, riskerar du att (om du inte har någon stark och väldigt handlingskraftig kamrat hos dig) få i dig inte bara en bit, utan du kommer med största sannolikhet äta tills varenda smula är uppslickad. I sure did. Med det sagt, nominerar jag denna brownie till ’Helgens bak’ (och bli inte för rädd, läs längst ner varför denna ”farliga” brownie ändå är helt motiverad att baka -och äta- så fort som möjligt!)
Choklad- & hallonbrownies med ett täcke av lakritsmaräng
Gör såhär:
Löjligt enkelt – galet god. Jag tycker lakrits smakar fantastiskt bra med både choklad (duuh, vad är inte gott med choklad) och hallon, tillsammans är de en oslagbar trio. Men, gillar man inte lakrits är det som så enkelt att man skippar lakritspulvret. Marängen ska dock med! Åh, marängen är nämligen fantastisk till denna chokladiga och kladdiga brownie. En brownie som faktiskt inte smakar så mycket hallon, så ett gäng sådana serveras med fördel till. Bönorna smakar absolut ingenting, nej. Efter knappa 20 minuter får du ut en form med en till synes ganska lös gegga (om du som jag bryter dig igenom marängen på direkten, det vill säga) men fasa icke! Den stelnar till perfektion (dvs det blir en perfekt brownie, helt enkelt) när den får svalna. Ett dygn i kylen gör den inte sämre heller.
Sist vill jag bara tillägga att även om man får i sig hela formen… så är det bara dryga 500 kalorier, om man nu vill hålla koll på sådant. Liksom, det är ju en fjärt i rymden! Och jag fick i mig, förlåt: man skulle i så fall (rent teoretiskt, alltså. OM man nu skulle äta allt på en gång) få i sig proteinrika bönor och äggvitor, en skvätt mjölk och en näve hallon, lite hälsosamt fett från kokosoljan och linfrön som är snälla mot magen. Helt rimligt mellis för den hälsomedvetna, alltså 😉
När jag för några veckor sedan hittade bodyaction blev jag genast förtjust. En fin samling av både favoriter och (för mig) nyheter, tex det godaste proteinet (smaken ’caffélatte’ med mjölk och is är fabfabfaaab), roliga ’sport beans’ och såklart : questbars.
Just questbars går att beställa från USA och iHerb (och mmsports? Men bara få smaker, nu dessutom slut..) men jag har fortfarande inte kommit mig för att få iväg en beställning därifrån (så du var inte sist, Annie 😉 hehe). Lite småorolig för skatter och tull och eventuellt strul på vägen.. Så, som sagt, hur fantastiskt är det inte att det nu finns en svensk återförsäljare av de i särklass godaste (och näringsmässigt finaste) barsen?! Helt himla jättebra, tycker jag!
Igår kom en laddning till dörren och herrejesus det krävdes en kamp utan dess like för att inte sluka dem alla genast! Favorit sedan tidigare är smaken ’Cinnamon roll’, så den spar jag på extra länge, flera av de andra barerna i paketet är helt nya för mig så jag ser väldigt mycket fram emot att smaka dem allihop!
Har ni smakat questbars…? Vilken sort skulle ni vilja testa? Jag får återkomma om mina favoriter när samtliga är provade, men hittills är de hetaste tipsen Cinnamon Roll som sagt, Vanilla Almond Crunch och Apple Pie. Sedan är de nya smakerna (som snart finns på bodyaction också!) Banana Nut Muffin och Chocolate Chip Cookie Dough gudomliga, såklart. Men det hörs ju på namnen, liksom.
Med lite ögongodis och detta heta tips önskar jag er nu en fin fredag! Senare idag kommer ett fantastiskt recept upp… borde kanske införa en kategori ”dagen fredags-gotte”?! 😉
Det här med att sätta mål. Samtidigt som man ska vara så himla nöjd hela tiden. Hur går det ihop, egentligen?
Jag tänker ofta på hur jag har två, helt olika, sidor. Det är som om en linje går rakt genom mig och delar upp mitt tankesätt, min handlingsförmåga och ja, mitt allmänna vett i två. Å ena sidan är jag bombsäker på hur våra tankar och känslor är totalt avgörande för vad som sker i våra liv. Hur vi med hjälp av dem kan bygga det liv vi önskar och förtjänar, eller tvärtom – hur de kan stjälpa oss och istället vrida ner oss i dumma spiraler av saker vi inte vill ha. Samtidigt, är jag uppvuxen med ett gäng ”realister”, som de förmodligen själva skulle kalla sig. Läkare. Lärda människor som alltid utgått från printade listor och tabeller, fakta och svartpåvitt. I en värld där man tror det man ser och får bevisat, där man vet att olyckor sker och då på grund av slumpen, dålig timing och orättvisa. En värld av antingen eller ; man är frisk eller sjuk, glad eller ledsen, smart eller dum. Mittemellan, eller lite av varje, finns inte. Delar vi upp saker i kategorier blir de kanske lättare att hantera och förstå?
Det är stundvis svårt för mig att liksom bestämma mig, vad tror jag på, då? Hur stor makt har jag i mitt liv, egentligen? Vem har rätt, finns ett rätt? Vem är jag, DÅ?!?!
Saken är, att jag kan skratta och uppleva stunder av glädje och lycka – trots att jag kanske egentligen är rätt ledsen och mår ganska dåligt på många sätt. Av många skäl. Mina skratt är inte falska för det. Saken är också den, att jag kan vara nöjd med mycket jag har och är, men ändå vilja ha mer – utan att för den delen vara otacksam för allt det fina jag vet att jag har. Saken är dessutom den, att jag kan ha två sidor, vara både realist och optimist, utan att för den delen vara velig eller osäker.
Jag är inte mer än människa, och det är inte du heller. Man plockar fram olika mycket av olika delar av sig själv, vid olika tillfällen. Det är bara naturligt och det är så det funkar. Att tycka man är en dålig människa med brist av karaktär för det, ja inte gynnar det vare sig dig själv eller de du vill vara till lags (för ja, man får vilja vara andra till lags, i slutändan handlar det ju bara om att man vill göra andra glada, och därmed även sig själv).
Blev ni smartare av det här? Jag blev det då inte. Men jag fick skriva av mig, såhär en tidig morgon efter ett helt gäng sömnlösa nätter. Igår gick jag upp 03.41 för sängen kändes som en knölig grop och huvudet var för tungt för kudden ändå. Jag vet inte vad bristen av sömn beror på, och jag vet inte vad jag ska göra åt det heller. Det enda jag vet är att jag inte orkar grubbla över det, analysera och vad, konstatera att det inte är bra? No shit Sherlock. Istället lägger jag fokus på det jag måste och vill. Det räcker och blir över om jag fokuserar på det. Just nu, väljer jag att tro på min kraft och min förmåga att styra mitt liv – sömnen och livet kommer hänga på om jag bara visar vägen.
Igår var jag sugen på pizza igen.
Vilket inte hör till ovanligheterna direkt. Men liksom… what’s not to love about pizza?!
Man kan slänga på lite vad som helst man är sugen på. Eller råkar ha i kylen. Eller som behöver ätas upp. Och smält ost liksom, bara en sådan sak. Det borde räcka som motivering : smält ost.
Botten går också att variera i ungefär all oändlighet. Jag har sedan länge gett upp försöken att få till en god och bra ”vanlig” pizzeria-pizzadeg, och det av den enkla anledningen att jag vet att jag aldrig kommer lyckas. Jag älskar ”min” pizzeria och äter pizza därifrån säkert 3 gånger i månaden, de kan få ha sin deg, så leker jag med substitut! Om inte annat för att då får man ju pizza + annan god mat i ett, typ 😀 det är vad jag kallar win-win!!
Igår var det faktiskt inte planen, från början, att göra just pizza. Utan jag köpte hem en påse polenta för några veckor sedan då jag från ingenstans mindes min pappas fru’s mat, och just polenta åt vi ganska ofta när jag hälsade på dem nere i Schweiz. Vad jag skulle göra med den var dock oklart. Lite idéer hade jag, och på min att-testa-lista står fortfarande flera innehållandes polenta, men så kom jag på hur hård polenta blir när den får svalna. Så, jag bestämde mig för att göra polenta-pizza! En perfekt grej att göra om man har rester liggandes (vilket i alla fall jag alltid har, är extremt töntigt bra på att spara duttar av allt möjligt.. tack mamma).
Okej, och hur gör man då? Jo, man kokar polentan enligt anvisningarna på paketet (tar bokstavligen bara några minuter – typ 6), jag kokade i hönsbuljong och kryddade med peppar, oregano och en italiensk kryddmix. Sedan hällde jag den tjocka polentagröten i bakplåtspappersklädda formar med löstagbara kanter (jag gjorde 4 portioner och fördelade då gröten i två formar, du gör givetvis så mycket du vill). Låt svalna, gärna i kylen så den stelnar ordentligt. Toppa sedan med vad du vill, jag bredde på en tomatsås jag rört ihop av tomatpurée, sriracha och kryddor, grillad kyckling, stekt aubergine, rödlök och broccocli. Plus ost, givetvis. Feta för mig, hederlig Gouda för Mr. In i ugnen på 200 grader i cirkus 8-10 minuter eller tills osten smält och pizzan blivit vackert gyllene. Smaklig spis!
Psst, smidigt att fixa själva polenta-basen innan exempelvis jobb/möte/träning, för att komma hem och bara kunna toppa och slänga in i ugnen! Middag på en kvart, är väl önskemålet de flesta vardagar, eller?!
Jag har sagt förut att jag inte tränar mage. En utsago som i och för sig stämmer, i den mån att jag aldrig haft ett pass där jag enbart tränat just magen. Däremot har jag givetvis tränat core och bålstabilitet, men det i övningar som inkluderat hela kroppen (typ benböj, utfall, plankan). Hundra situps har liksom aldrig varit min grej, situps är något jag aldrig gör överhuvudtaget, faktiskt.
Igår var jag trött efter söndagens dubbelpass (1 mils pw/jogg på fm och ben/rumpa på em), för ja, i lördags var det halsonta så gott som borta och enbart en tre-tabletts-dos av smärtstillande behövdes 😉 jag höll mig dock i kragen och skippade träningen en dag extra ändå, åt 4 vändor Indisk buffé och godis istället. För att i söndags, ja, ha väldigt mycket spring i benen. Vilket i sin tur resulterade i 5 blåsor och lika många skavsår på fötterna då jag aldrig sprungit i dessa skor (nya och fina, meeen o-insprugna). Så igår blev det faktiskt ett rent core/bål-pass, eller kalla det mage om ni vill. Inget märkvärdigt alls men precis lagom och det är alltid bra att få in lite nytt, både för variationen och inspirationen!
Just att inte nöta situps i hoppet om att ”få” magrutor känns rätt uttjatat, men uppenbarligen lever missuppfattningen om att det är nyckeln till sexpacket vidare, då jag ständigt får frågor ang. det och ser folk göra dem på gymmet. Typ oändligt många repetitioner. Typ varje dag. Men, återigen, saken är den att 1 – magmuskler har vi alla redan. Japp, även rutorna. En del av oss har även ett lager ”annat” som täcker dem. Vilket leder oss till nummer 2 – syns gör rutorna när det ”andra”, dvs fettet, försvinner. Spinkiga människor har sexpack, men inte för att de gjort femtioelvatusen situps, nivet. Utan för att de är just spinkiga och saknar fett. Tyvärr är det också så att vi är olika : vissa måste i princip ner på sjukligt låg fettprocent och hålla väldigt strikt i kost-tyglarna för att ha synliga magmuskler, medan andra får rätt definierade rutor ”bara” de äter någorlunda cleant. Kan tyckas orättvist men ja, that’s life. Jag har muttrat och buttrat tillräckligt många dagar över denna brutala sanning 😉
Hur som helst. Vill man träna upp musklerna, få en starkare bål och därmed göra övrig träning (ja, all övrig träning) säkrare bör man absolut träna core/bål regelbundet. I särklass bäst är ju plankan. Den brukar jag klämma in både här och där under alla möjliga pass. Sedan är det viktigaste av allt att alltid alltid alltid tänka på att ha anspänd bål när du tränar, oavsett vad du kör. Både för att stärka den så kallade ”korsetten” och för att skona ryggen.
Såhär såg mitt pass ut igår:
PW som uppvärmning
15 minuter
Thrusters – 3 set
i superset med
Plankan – 3 set
Thrusters – 3 set
i superset med
Hängande benlyft – 3 set
Magcirkel i 3 set:
– Russian Twist
– Toe Touches
– Sidoplanka med höftlyft – vänster
– Sidoplanka med höftlyft – höger
Sidolyft med vikt, höger – 4 set
i superset med
Sidolyft med vikt, vänster – 4 set
Cykel
5 km
Idag vaknade jag klockan fem. Eller ja, innan dess vaknade jag fyra gånger under natten, efter att jag igårkväll låg och stirrade i taket i ungefär hundra timmar innan jag ens somnade. Typiskt mönster för mig natten innan jobbiga dagar. Dagar jag vet kommer suga musten ur mig.
Man får förebygga och förbereda sig så gott det går. Man lär ju känna sig själv och man lär sig vara beredd, även om man kanske inte kan förhindra jobbiga stunder. Så, jag packade lunch och efter en grötfrukost i vanlig banan-blåbär-jordnötssmör-anda begav jag mig mot gymmet för ett pass. Jag visste att det INTE skulle orkas med senare nämligen. Det blev en repris av pannkakorna i burk, med en extra smoothie och ett gäng kakdegs-bollar. En burk pannkakor mättar inte länge, visade det sig senast 😉 denna gång blev det kanel-pannkakor varvat med vanijkräm och äppelbitar vända i kanel och sukrin gold (brunt socker-sötning). Smoothien bestod av kokosmjölk, ananas, mango, citron och riven färsk ingefära.
Nu är jag som väntat helt utmattad efter ett jobbigt möte, och tänker spendera resten av dagen i soffan med comfort food i form av ett redigt maxmål med alla tillbehör som kan tänkas. Ciao!
Ibland blir jag trött. Trött på folk. Folks tendenser och talanger för att redan veta precis allting. Om precis alla andra. Precis hela tiden.
Jag kommer på mig själv med att nästan vilja berätta läget för varenda kotte jag träffar – till och med de jag inte träffar, men vet snackar så satans mycket ändå, vill jag berätta läget för. Jag liksom vill vara säker på att de förstår, människors oförståelse har alltid stressat mig. Det är nog vad som misstas för osäkerhet, jag vet att det kan uppfattas som om jag ständigt söker godkännande hos andra. Men i själva verket är jag bara onödigt mån om att vi alla ska leva i någon slags förståelse och harmoni. Med oss själva och varandra. Det vet jag också aldrig kommer ske, vilket stressar mig ännu mer.
Det finns så mycket att säga om det här, om hur vi ska sluta veta så mycket innan vi egentligen vet. Hur vi måste börja förstå att vi inte kan förstå allt. Hur vi borde lära oss att andras känslor är deras sanning, hur avlägsna våra egna de än må vara. Men samtidigt finns det egentligen inte så mycket alls att säga om allt det där, mer än:
Jag har sagt det förr och jag säger det igen : att vara lycklig, glad och tillfreds tar inte lycka eller glädje från någon annan – så våga vara det utan att ”skämmas”. På samma sätt, förminska aldrig dina, eller någon annans, känslor. Även om de är sorgsna, uppgivna eller tunga. Acceptera och våga se sanningen (dina känslor = din sanning) och jobba sedan utifrån det framåt och bort från det jobbiga!
Såhär ungefär går det till i mitt huvud en lördageftermiddag när jag ska planera middag:
Okej, P ville grilla. Vi får ta kycklingfiléerna jag tog fram igår men som aldrig åts eftersom vi hämtade kebab istället.. aa okej vad kan jag göra till kyckling då? Juste jag tog fram gula kantareller också… hmm kör på en gräddig kantarellsås och klyftpotatis då! Men nej… det blir ju sååå höst, och hela poängen med att grilla är ju att det känns vår ute nu! Hm men okej, vad kan man göra (som helst är vårigt) med kantareller då… åh ja curry passar till kantareller… gott! Och mango har vi en påbörjad i kylen! Mango är ju såå himla fint med curry! Fast vänta nu, mango- och curry- och kantarellsås…?! Till grillad kyckling? Och potatis?! Nae…. Efterätten blir ju ananas för en sådan köpte jag härom dagen.. har värsta planen med kokosglass och grillad ananas.. fan jag är fortfarande mätt från lunchbufféen… ååh den där röran som var så god, vad vare i den tro? Curry och linser och lök och spenat och.. det kanske är gott till grillad kyckling? ….men kanske inte till kantareller nä. De måste ju ätas idag.. Och mangon, vad ska jag nu göra med mangon då?! Vi har en öppnad yoghurtbytta i kylen, tsatsiki vore fräscht en vårkväll som denna! Kanske med rivna morötter istället för gurka… nej vänta nu. Eller… PALLARINTE.
Nä hörrni. Tveksam till om vi får någon middag idag överhuvudtaget. Nackdelen med att älska matlagning och bakning och att vara nytänkade i köket är helt klart att ibland får inte alla idéer plats och det blir kaos och kortslutning i huvudet.
Jag vet inte riktigt var jag ska börja.
Ni vet lika väl som jag, att jag har bakat ett par muffins i mina dagar. Det har varit choklad det har varit kokos, det har varit med fyllning det har varit med frosting, det har varit med bär det har varit med nötter. Det har varit low carb och low fat, raw och veganskt, mini och giant. De allra flesta har blivit fina (jag lovar, allt jag gett er recept på är lyckade bak, haha) så det jag nu säger kan låta som något jag ”alltid säger” när jag hittat på något nytt i köket… men helt allvarligt ni får inte vifta bort denna. Ignorera inte det jag nu kommer visa er…
Det här är min nya favoritmuffins. Alltså det här var så gott att jag åt en muffins + frosting innan min standard gröt imorse (ja, jag bakade direkt jag vaknat, också standard här) plus en till efter frukost. Om inte det säger nog, låt mig berätta hur fotograferingen gick till:
Jag bakade fyra muffins. Redan här anade jag ett kommande hallelujah-moment då smeten var så god att hade jag inte tjuvsmakat konstant hade det förmodligen blivit en hel muffins till. Ni vet kladdkake-smet? Precis, vi talar den nivån här. Sedan gjorde jag frosting lagom till en muffins (foto-motivet), och även här provsmakade jag under tillverkningens gång, givetvis. När det väl var dags att fota bakverk var jag så ivrig att jag kunde kastat kameran över axeln och istället ätit muffins resten av dagen. Men, jag tog ett par bilder, för att sedan… ni vet hur jag brukar ”ta en bit” med en gaffel eller sked när jag fotar gotte? För att typ ”visa insidan”? Ja det var tanken också idag, men jag kunde-inte-hålla-mig. Så, jag bet. Den skulle bara in-i-min-mun. Genast.
Sen är historien typ slut. För sen var jag ju omöjlig att stoppa. IN MEREN BA. Nej okej, jag tog några snabba bilder till. Sen var det bara IN YOU GOOO och byebye för denna modell, så att säga. Herregud gröten smakade vardag och tristess efter, kan jag ju säga!
Nu inser jag att jag inte ens nämnt vad exakt jag bakade idag. Men ni har ju rubriken. Och bilderna. Om ni fortfarande inte är på det klara med vad min frukost (nummer ett) idag var, så låt mig presentera: Choklad- & Bananmuffins med Jordnötsfrosting
Jag har äntligen lärt mig att inte baka stora kakor eller ett dussin muffins/småkakor vid första försöket. Det är himla tacksamt när resultatet inte blir så himla bra, så slipper man slänga elva (och en halv) muffins med tungt hjärta, eftersom ja ni vet, de där healthy ingredienserna inte alltid är vidare billiga eller enkla att få tag i. Eller ja, det som svider mest är väl kanske att man sett fram emot att ha en gigantisk kaka eller tolv awesome muffins att glufsa i sig, i och för sig… plus att när man däremot lyckas med ett nytt bak, och då enbart har en mini-laddning att försöka slå världsrekord med (hur-många-hinner-du-äta-den-närmsta-timmen-rekord, alltså) så är man inte lika tacksam.
Detta är en sådan gång. När jag förbannar min dumhet som inte gjorde tio-dubbel sats på en gång. Men men, nu när jag inte får träna lär jag väl hänga desto mer i köket antar jag… så tid att baka mer finns ju!
För 4 muffins behöver du:
Gör såhär: Sätt ugnen på 175 grader. Blanda torra för sig, och blöta för sig. Vänd ner den torra blandningen i den blöta, och rör försiktigt ihop. Fördela i muffinsformar (silikon eller väl smörjda vanliga muffinsformar) och skjut in i ugnen i 10-12 minuter.
Frosting för 4 muffins (baserat på den jag gjorde x 4):
Det låter mycket, men som sagt jag gjorde en fjärdedel av detta och det tyckte jag var ”lagom” till en muffins… som vanligt : testa dig fram. Har du inte jordnötsmjöl, rör ner sukrin melis i jordnötssmör och tillsätt lite mjölk tills du får en fin konsistens. Och nej, skippa inte frostingen helt, den är en stor fet prick över i, i detta recept. Halva grejen är den fantastiska smakkombon choklad+banan+jordnötssmör.
En sista liten parantes : jag insåg nu när jag skrev över receptet från mitt block (åh, bara blocket förtjänar ett eget inlägg! Fullt av intorkad kaksmet, droppar från diverse middagssåser och stänk från spisen… ååh matkärlek!), att jag inte hade några ägg i detta recept. Ha, se där! Inge mer ägg i mina muffins-recept tror jag minsann…
Nä hörrni. Nu får ni röra er mot köket och baka fredagsgotte. Själv ska jag dansa disco (bild nedan, jag får diiisco-vibbar) med ännu en muffins, ciao!