Monthly Archives

mars 2012

Recept Vardagsuppdatering

färska musslor med chili, persilja och vitt vin

Gårdagen ägnades åt frukostmys följt av ett gympass, i vanlig ordning, sedan har jag träffat en god vän som var på besök från sin nya hemort Göteborg, och avslutningsvis en middag hos min mor och hennes sambo. Pasta med färska musslor i en vitvinssås med vitlök, chili och bladpersilja serverades och efter många om och men vågade jag mig på att smaka också på musslorna. Fy farao vad de ser äckliga ut alltså, så mycket konstiga delar och vilken konsistens sen.. men smaken var god, hela rätten var riktigt fin!

Färsk pasta med musslor (ungefär 3 portioner)

  • färsk pasta
  • färska musslor
  • 1 liten vitlök-solo eller två stora klyftor
  • 1 scharlottenlök
  • 1 röd chili
  • 1 dl vitt vin
  • 1 dl bubbelvatten
  • 2 knippen bladpersilja
  • salt och peppar
Koka pastan enligt anvisningarna på förpackningen, och finhacka scharlottenlök, vitlök och chili. Fräs i olja och tillsätt vin, vatten och hackad persilja tillsammans med salt och peppar. Låt koka upp försiktigt, släng i musslorna och låt koka under lock i 5 minuter. Se så att musslorna öppnat sig.. (precis som man innan tillagning ska vara noga att kolla att alla är stängda) Färdigt! Enkelt, festligt och himla gott. Nästa gång kör vi mer vätska här dock, egentligen inte för att det behövdes (även om vi alla reagerade på de futtiga måtten vätska för antalet portioner) men för att det nog blir godare! Själv vill jag ju ha sååås att låta pastan ”suga upp”, så kanske tillsätter jag en skvätt grädde eller crème fraîche tillsammans med lite extra vin.
Inspiration och pepp Träning Vardagsuppdatering

att vila eller inte vila – det är frågan

Hur ser ni på vilodagar? Måste man ha dem? Ska man i så fall ”planera in” dem i sitt träningsschema eller låta kroppen säga till när den behöver vila? Ska man under dessa dagar ändå vara aktiv och tex ta en långpromenad?

Jag ser väldigt simpelt på det hela. Jag tränar när jag har lust, ork och energi. Om det resulterar i 2 gånger en vecka eller 9 pass en annan – lets be it! För jag vet att det kommer dagar när halsen rosslar, benen är klena eller psyket lite krassligt. Och då vilar jag. För att jag vill, känner för det och förmodligen behöver det. För mig är det så enkelt, hur är det för er?

Jag är, med handen på hjärtat, en fruktansvärt slapp vardags-motionär. Jag är lat, helt enkelt. Jag tar hellre bilen till affären, för det går snabbare. Jag vill inte komma svettig till middagen, även om det är cykelavstånd. Jag tycker inte promenader är såå hiiimla sköna. Jag gillar att träna, styrketräna. Det är min hobby, mitt intresse, det jag vill utbilda mig i och en dag försörja mig på. Promenader, utomhusaktiviteter och friluftsliv är inte min grej, alls, och jag ser inget dåligt i det. Jag har inte ångest över det, jag ser inget dåligt med det över huvudtaget. Utan jag springer förbi rulltrapporna och upp för de vanliga för att rullisarna ändå går så satans segt, och jag strosar gärna på stan och kollar i affärer i flera timmar, men that’s about it, det är min vardagsmortion det! Att en dag när jag hoppar gymmet, köper stöörsta godispåsen och lägger mig i sängen för att jag är så jävla värd det, skulle ha ångest eller känna ”krav” att röra på mig – det finns inte i min värld. Det tar ju om något bort poängen med en ”vilodag”.

Efter en grym mars-månad på gymmet för min del tar jag mig en oplanerad och välförtjänt vilodag idag! Hur det blir med godiset får vi se, men när jag fixat klart lite papper och scheman styr jag benen raka vägen mot sängen för att sedan inte röra mig en meter till idag! Ha en trevlig kväll hurtisar 🙂

Inspiration och pepp Kost Recept

världens kanske bästa länk

Jag har hittat min nya mat-bibel. Min recept- och matfotografi-bank. Åh jösses vad jag har dregglat framför skärmen till dessa bilder, så himla vackra. Och de förställer allihop sådär löjligt hälsosamma maträtter, snacks och bakverk. Blir så inspirerad av människor som är såhär påhittiga – eller vad säger ni om pumpa- och pecannötsmuffins till kaffet, kolhydratsfri sushi på fredagkväll, eller kanske en morotskaks-smoothie till frukost? Ja, jag har i alla fall ungefär hundrafemtioelva nya recept jag vill prova…

Helt ärligt så vill jag nästan inte dela med mig av denna länk – bra tycker jag att den är! He he, nej då, här har ni den, hemsidan full av inspiration, matglädje och söta kickar utan socker! Det är Paleo som gäller, såklart.

Vardagsuppdatering

lagsport for the win

De senaste dagarna har varit rätt upp och ned, både psykiskt och fysiskt. Min mage fortsätter krångla och jag hoppas verkligen de kan ge mig någon form av ”diagnos” imorgon när jag ska till sjukhuset igen. Att ha kramp och värk från strupe ner till höfter påverkar en rätt mycket även på det mentala planet, så det har inte funnits mycket motivation till flashig matlagning eller vidare vettiga inlägg, tyvärr!

Tränat har jag dock gjort, det är det enda som håller magen i någorlunda schack och boostar humöret. Just nu sitter jag och filar på ett träningsprogram åt en tjej jag lovat hjälpa med både träning och kost. När hon frågade kände jag mig väldigt ärad, riktigt kul att kunna inspirera och bli ombedd att ge råd! Så henne har jag nu daglig kontakt med, och minst en gång i veckan kommer jag ”träna henne” på hennes gym. Känns lite fånigt att säga att jag ska träna henne, då jag varken är utbildad PT eller ser mig som något hälso-orakel direkt, men samtidigt har jag ju styrt upp mig själv och min kropp rätt bra så något har jag väl koll på får man hoppas! 🙂

Några timmar lugn nu, då jag alltså skriver diverse olika scheman, sippar kaffe och lyssnar på feelgood-musik. Sedan blir det att hämta Mr Junior på dagis, laga mat till oss båda och när Mr kommer hem försvinner jag iväg för att kika handboll. Älskade, fina handboll som jag var tvungen att ge upp för över 5 år sedan. Ska bli riktigt kul!Såhär skoj brukade vi ha på handbolls-tiden! Jag tror grabbarna spelar fortfarande, men är inte säker.. den blonda donnan här är än idag en bästa bästa vän, och också mitt sällskap för kvällen! Lagsport for the win, alla barn borde utöva sport i lag, ger såå mycket, inte bara en bra grund för ett hälsosamt liv, utan det sociala väger minst lika tungt!

Före - efter Inspiration och pepp Vardagsuppdatering

resultat ÄR roligt

Ni vet när man inte vill ”vara den som är den” MEN ändå gärna vill vara den, den där som skriker ut; för jag är så jävla braaaa! Och ja, varför ska man inte få göra det.. om man känner att man lyckats med något, om man är nöjd och stolt och faktiskt har lyckats? Vad det än är man lyckats med.

Jag vägde 90 pannor. Jag var fet. Jag var inte lite vadderad utan jag hade valkar både fram och bak och var man nu allt kan ha dem. Jag hade fler hakor än alla mina vänner tillsammans, och att det skulle dölja sig några muskler (ha!) där under flabbet började jag ett tag seriöst tvivla på.

Självklart vill jag se resultat. Så himla roligt är det inte att stå vid gymmet vid öppning 06.30 för att hinna träna innan en heldags jobb + 2 timmars pendling. Så himla roligt är det inte heller att äta en viss typ av mat dag ut och dag in. Så jävla kul är det faktiskt inte. Att träna är det bästa jag vet, missförstå mig inte, men alla dagar är man inte lika sugen, rent mentalt (när kroppen sagt ifrån har jag avstått, viktigt). Men när man ser resultat – då blev det plötsligt väldigt värt det. Jag kan när jag tittar i backspegeln helt uppriktigt säga att vartenda pass har varit värt det, varenda kaka jag avstått har varit värd det – tillsammans har de resulterat i en friskare, piggare och starkare Fanny. Och en snyggare, om jag får säga det själv. Och det får jag! Precis som jag får säga att fan, vad du har varit duktig Fanny!Imorse när jag vaknade såg jag att mina magmuskler syns helt okej ändå, nu för tiden (när man ligger ner i avslappnat läge, alltså. Ståendes och ”spännandes” syns de ju mer, givetvis). Men hello there, tänkte jag, och meddelade dem vänligt men bestämt att de gärna får stanna denna gång. Tillsammans ska vi ha himla kul, lovade jag dem också. För vi har redan klarat en hel del, jag och magen, och fy bubblan vad vi är bra! 😀

 

Okategoriserade Vardagsuppdatering

det är samma innehåll på proana-bloggar som i vilken tidning som helst – samma ”tips”, samma råd och samma recpt

Egentligen är jag en lyssna-på-kroppen-förespråkare vad gäller träning och kost, jag vill gärna tro att om vi bara lär oss tolka kroppens signaler och tecken så är den rätt bra på att tala om för oss hur den vill ha det. Men samtidigt, alla som kämpat med vikt och hälsa åt något håll eller i någon form, vet att hjärnan lätt kan misstolka och blanda ihop olika signaler. Den suddar ut och blurrar till det kroppen egentligen vill säga, egentligen vill ha eller egentligen behöver ha. Lite extra saltsug efter träningspasset resulterar lätt i en påse chips, en dags vila efter en intensiv träningsvecka blir lätt två…tre…fyra dagars vila istället, och den där morgonpromenaden blev plötsligt inte alls lika rask som tänkt för ”man var lite segare just idag”. På samma sätt som passen när man känner sig på hugget kan bli så tuffa att man nästa dag knappt tar sig ut sängen, och hungerns frånvaro vid lunchen kan resultera i skippade mål och sedan överätning på kvällen.

Det är en svår balansgång. Och jag tycker inte alltid det är så lätt att avgöra huruvida någon är hälsosamt medveten och disciplinerad, eller sjukligt fixerad. För egentligen, vad är det som avgör? Är det sjukt att räkna kalorier och att skriva upp allt man äter och rör på sig? I så fall kan ju viktklubb.se och andra liknande ”vikt-klubbar” som till stor del är byggd på kalori-räknande skicka en drös med människor till sjukhuset på en gång. Är det sjukt att utesluta en viss typ av livsmedel? Då ligger succé-kosten LCHF rätt risigt till. Är det sjukt att vilja vara smalare, att vilja gå ner i vikt eller att vilja forma om kroppen med hjälp av förändrade tränings- och kostvanor? I så fall kan ju majoriteten av alla besökare på gymmet få indraget gymkort.

För det är tydligen bra att äta hälsosamt, så länge man inte gör det hela tiden. Det är tydligen bra att träna, så länge man inte gör det för mycket. Vi fullständigt bombarderas av tips och rekommendationer och riktlinjer och pekpinnar överallt. Vi kan plocka vilken tidning som helst i affären och ändå läsa om samma saker – hur man får platt mage på två veckor, hur man lagar egna ”nyttiga bars” och givetvis hur stjärnorna gjorde för att tappa gravidkilona (så att vi verkligen fattar att det viktiga när man just fött barn ju är att bli smal). Men bläddrar man fram några sidor kan man istället läsa om hur viktigt det är att respektera och älska sig själv precis som man är, med kärlekshandtag och dubbelhaka, hur sjukt dagens samhälle är och hur många unga som drabbas av ätstörningar.

Det jag tycker är det intressanta här, är att det är inte sjukt förrän det syns. Tydligen. Så verkar samhället resonera, så verkar många tro att det är. Att är man sjuk, ätstörd, ja då syns det. Är man inte mager kan det ju inte vara såå farligt? Jag kan säga att jag träffat väldigt många ätstörda människor genom åren, som tyckt att de inte varit tillräckligt underviktiga för att söka hjälp. Som om det ens spelar någon roll – en ätstörning sitter i huvudet. Precis som depression, panikångest och andra psykiska sjukdomar så syns det inte – men de finns likförbannat?! Varför måste vi ifrågasätta människor som ber om hjälp? Varför ska man behöva bli 20 kilo underviktig, få allvarliga brister av viktiga ämnen, förlora sin mens… för att bli trodd? För jo, folk blir nekade seriös och bra vård för att de inte väger ”tillräckligt lite”. Detta samtidigt som klubbar likt viktklubb tar betalt för att lära människor vad en avocado innehåller, hur många mil man ska springa för att förbränna en glass och exakt hur många nötter man kan unna sig till fredagsmyset. Detta samtidigt som det debatteras hejvilt på bloggar och i tidningar om hur livsfarliga kolhydrater är och hur skadligt det är att äta som vi gör, samtidigt som vi på samma ställen hittar precis de redskap vi behöver för att leva ett ätstört liv. Detta samtidigt som de till synes ”hälsosamma” grabbarna på gymmet ofta tränar maniskt flera gånger om dagen, tänker på sitt intag konstant och suktar efter beröm och komplimanger för sina pumpade biceps och tunga lyft.

Jag stör mig på hur jag som fd anorektiker alltid kommer få höra att jag är sjuk, att jag inte får träna mycket eller äta hälsosamt utan att bli hackad på – när som det är jag som skiter i tipsen i tidningen, jag som äter det första jag gör när jag vaknar och sista jag gör innan jag lägger mig, jag som lägger de få pengar jag har på näringsrik mat istället för billiga konserver utan innehåll, jag som inte brytt mig om att lära mig ett enda livsmedels kaloriinnehåll. Det gör mig ledsen att det finns de som gör precis tvärtemot hur jag gör, som faktiskt konstant tänker på mat men sällan äter den, de som räknar varenda in-och uttag, de som maniskt går på löpbandet dag ut och dag in… men som inte är ”tillräckligt” smala för att våga prata om det, som inte är ”tillräckligt” sjuka för att få hjälp.

Såhär enkelt är det – mår man dåligt ska man kunna be om hjälp. Utan att bli ifrågasatt. Utan att bli synad från topp till tå. Utan att få motivera eller förklara.

Före - efter Inspiration och pepp Resan Träning Vardagsuppdatering

vad är egentligen vikten av vikten?

 

Precis som de allra flesta faktiskt vet – så är vågen mer ett onödigt stressmoment än ett faktiskt bevis på ”framgång” eller framsteg. Självklart kan det vara roligt att se lägre (eller för den delen – högre) siffror efter många veckors kämpande, självklart kan det vara så att man föreställer sig och tror på lycka vid en viss vikt. Jag kan absolut förstå varför just vikten är av så stor vikt när man förändrar sin kost och sin livsstil, men den får inte bli det viktigaste.

Den var viktig för mig med. Nu har jag ju för all del varit nere på en skadlig och sjuk vikt en gång i tiden också, men det var ju inte den vikten jag siktade på att nå igen när jag för dryga året sedan började jobba på min övervikt. Nej, mitt mål var vikten jag hade när jag blev friskförklarad, vikten jag hade när jag tränade, åt och levde hälsosamt, vikten jag tyckte framhävde rätt kurvor men fortfarande tillät mig vara ”fast” och någorlunda nätt, trots min längd.

Precis som jag inte tog några bilder på mig själv när jag var som störst, så förnekade jag även mitt omfång under denna tiden. Men ett tag innan jag vägde som mest, så tog jag mina mått, då ovetandes om de ytterligare 15 kilon som jag skulle behöva gå upp innan de alla fick försvinna (för gott!). När jag nu i januari hittade pappret med måtten uppskrivna tänkte jag kolla hur stor skillnaden var.. hoppsan, tänkte jag, det var ju lite skillnad! Jag har sedan dess inte jämfört, skrev inte heller upp vad jag hade för mått i januari. Varför skulle jag bry mig? Jag vill bara kunna se mig i spegeln och känna  DAMN YOU LOOK GOOD GIRL!! Jag vill kunna dra på mig tighta jeans, korta kjolar eller små linnen utan att känna mig obekväm och pluffsig. Om sedan vågen visar x eller y kilon – skitsamma.

Det är överhuvudtaget något jag alltid alltid råder folk som vill gå framför allt ner i vikt (ärligt talat känner jag ingen som vill gå upp..) – att skippa vågen. Vad gör den för nytta? Vad säger den siffran – egentligen? Den ger dig inte plus i kanten för nybyggda (och tunga) muskler, tvärtom. Den tar inte direkt hänsyn till huruvida vi kunnat utföra vad man bör på toaletten de senaste dagarna. Den är heller verkligen inte nådig under våra röda veckor. Den säger ingenting om allt vatten vi binder efter en kanske lite väl saltad middag, den bryr sig inte om vi är förstoppade, och den är väldigt missvisande om man tränar och bygger muskler. Så kasta ut vågen och mät dina framgångar på annat vis. En viss storlek på den där fina klänningen, en viss tid att klara springturen på… den enda vikt man möjligtvis kan fokusera på är väl då kanske den man lyfter på gymmet, det finns få så härliga känslor som när man kan lyfta sin egen vikt!Sedan dessa bilder togs har det alltså gått två månader. Jag tycker nog att jag blivit en hel del mer definierad och kanske även.. ”större”. Eller fastare. Eller vad man ska säga. Skillnad på vågen eller enligt måttband vet jag dock icke – för det spelar ingen roll!

Kost Okategoriserade Vardagsuppdatering

en söndag i föda

Det blir inte alltid optimalt. Men så länge man inte blir stressad eller mår dåligt över det – vad gör det väl då? Idag vaknade jag sent hemma hos min mor efter en trevlig middag igår, och allting blev som lite förskjutet. Men det är ju söndag, man ska sova länge och göra mest ingenting. Under dagen kom mina magkrämper tillbaka och jag kunde inte äta stora portioner utan det blev småätande och soffliggande, vilket kändes helt okej ändå 🙂

12.30 : 2 kokta ägg och en kopp kaffe
13.30 : Celsius innan träning
15.30 : Proteinshake efter träning
16.30 : kyckling– och vitkålswok med soya och wasabi, 1 ägg och lite keso + 1/2 burk kvarg som stod öppen i kylen
19.30 : 1 burk kvarg med kanel
21.00 : lite ostar och 1 bit chokladkaka

Kanske kunde varit utan sistnämnda snacks det bjöds på hos mamma som jag hälsade på ikväll igen.. men men, efter 25 pass på 25 dagar kan nog min kropp vara tacksam för lite kolhydrater och extra energi! Och den är fasligt god. Socker, mörk choklad, smör, honung och ägg. Kladdig, chokladig och mäktig. En perfekt chokladkaka, skulle jag vilja kalla det.

Vardagsuppdatering

för nu är det vår!

Tidig uppstigning, bra morgonpass på gymmet, några fina koppar kaffe och sol utanför fönstret. Nu tar jag vårjackan och springer mot tåget för en fika i stan, vårkänslan till ära bär jag min blommiga och våriga favoritkjol. Åh, så fint! Ha en fin lördag nu 🙂