Igår under morgonpromenaden fick jag ett akut sug efter FISH TACOS. Så jag hade som ni förstår inget annat väl än att svänga in om affären på vägen hem och handla det som behövdes. Det blev en TOPPENmiddag!
Det är helt vanligt pankopanerad torsk, och till det en guacamole (2 mosade avokados, 1 finhackad tomat, saften från 1/2 lime, 1 stor vitlöksklyfta pressad och salt) och en kålsallad:
300 g vitkål
1 gul lök
1/2 röd chili
2 vitlöksklyftor
Skal och saft från 1/2 lime
3 msk rapsolja
1/2 kruka färsk koriander
Salt och svartpeppar
Vitkål, lök och chili skivas fiiiiint. Ner i skål tillsammans med resten och blanda. Jag gjorde min några timmar innan middag så den fick ”stå till sig” i kylen några timmar.
Servera i små wraps med färsk tärnad mango och mer koriander. Mums!
Det har ätits mer gott senaste tiden. Till exempel gjorde jag tidigare i veckan en Daal ur Tuvessonskan’s bok ”Käka grönt!” Supersmarrigt med ris och naanbröd till.
Bakat har jag också gjort! Jag gjorde en helt ljuvlig vaniljkaka med blåbär och vit choklad. Hela receptet finns på min instagram, du hittar inlägg HÄR.
Sist men inte minst vill jag slå ett slag för Tyngre’s pannkaksmix. Den är verkligen suverän. Jag gör alltid mina pannkakor små och tjocka, tycker det är godast. Och äter alltid med vaniljglass och jordgubbssylt. Mums!
Det var lite mumsigt vi ätit senaste veckan. Ikväll ska vi till min mamma på årets första grill, det ser jag fram emot!
Det har varit några minst sagt omtumlande dygn. I måndags hämtade vi hem lilla Ralph, en helt bedårande Fransk Bulldog-valp. En ovanligt lugn liten valp, som absolut gillar att busa och leka men lika väl gärna bara tyst och lugnt iakttar det som sker omkring honom. Första kvällen när vi kom hem gjorde han inne men därefter uträttades alla behov ute, han fattade snabbt, smart liten kille.
Av allt man kan oroa sig för inför att skaffa valp så var det en sak jag inte var orolig för alls: Rut. Hon är den vänligaste hunden jag träffat, och när det kommer till framför allt unga hundar, valpar, så är hon extremt tolerant. Hon låter dem klättra och nafsa i öron och allmänt bara vara så som valpar är mest. Samtidigt kan hon säga till, på ett väldigt lagom sätt. Tydligt men fortfarande vänligt. Jag var helt övertygad om att hon bara skulle vara till hjälp att uppfostra ett nytt litet ”syskon”.
När vi kom hem med Ralph sniffade hon först nyfiket, men övergick sedan till att rikta fokus mot oss, hennes människor. Resten av kvällen och nästkommande dag gjorde hon sitt bästa för att undvika Ralph, men också oss. Hon drog sig undan, ville inte vara nära och kändes allt mer olycklig. Hon gjorde aldrig något dumt mot Ralph, hon lät honom hållas och voffade bara till försiktigt när han lekte med hennes svans. Vilket han uppfattade som den tillsägelse det var och slutade. Men han sökte hennes närhet och det var hjärtskärande att se hur Rut inte alls var bekväm med det och varje gång gick ifrån honom.
Rut är min bebis. Min bästa vän och den jag håller mest kär i hela världen. Jag vill att hon ska vara lycklig, och jag ser det som min förbannade plikt att ge hennes bästa möjliga förutsättningar. Hur ledsen det än gjorde mig så blev hon direkt olycklig av att Ralph kom. Han gjorde inget fel överhuvudtaget, han var och är en fantastisk hund på alla sätt och vis. Och det är Rut också.
En gång när vi somnat allihop på soffan vaknade jag efter en stund och såg att Ralph hade krupit från mitt bröst, där han först somnade, bort till mina fötter där Rut låg. Han hade krupit upp över henne och lagt sig nära nära. Det gjorde mig tårögd och varm i hela hjärtat, jag tänkte att nu kanske det vänder. Men det gjorde det tyvärr inte.
I onsdags fattade vi därför beslutet att Ralph skulle få en ny chans att hitta sitt för alltid-hem. För hur gärna vi än hade velat vara hans familj så var det inte värt risken att försöka ifall det senare visat sig inte bli bättre med Rut. Att behöva lämna bort honom senare, när han fäst sig vid oss och fått sin trygghet här, och behöva rycka upp honom ur det, hade varit ännu värre än att säga hejdå redan nu.
Han hann inte vara hos oss länge, men han gjorde sig en egen liten plats i mitt hjärta och när han lämnade tog han en bit av det med sig.
Det finns inget jag hoppas mer nu än att Ralph hittar sitt för alltid-hem och sin för alltid-familj, som älskar honom och ger honom det bästa livet. För han är verkligen fantastisk. Jag saknar honom jättemycket och gråter bara jag tänker på honom. Det behövde bli såhär och det var rätt beslut, för dem bägge, men i mig gör det så himla ont ändå.
Sista dagen i Schweiz var jag väldigt trött, och väl hemma slog den till, förkylningen. Nu börjar jag äntligen känna mig återställd, efter en vecka rätt jäkla däckad. Såhär har sjukveckan sett ut:
På ett sätt var den här lilla sjukan rätt bra timead, eftersom jag hade plugg att ta igen då jag missat första veckan av min nya kurs som började när vi åkte till Schweiz. Eftersom jag varken tränade eller tog långpromenader med Rut hade jag plötsligt fyra timmar extra som jag nu kunde lägga på att komma ifatt i kursen. Den här kursen är WAY more omfattande och ”köttig” än de kurser jag läst hittills, utöver de tre tjocka kursböckerna på bild ovan ska jag läsa en pjäs och två romaner, samt se två filmer. Har absolut stressat upp mig rejält, så som jag ofta gör innan jag lyckas samla mig och börja beta av saker ”en sak i taget”…
Mest störigt är allt som ska läsas, för det gör att jag snällt får hålla mig från att börja läsa någon av de böcker jag beställt hem och faktiskt VILL läsa..
Förra lördagen hade jag inte riktigt hunnit fatta hur sjuk jag skulle bli, så trots lite rinnig näsa tog jag mig iväg till Stockholm med mamma för att gå på hennes julklapp; konsert med Albin Lee Meldau. Vi båda är väldigt förtjusta i honom och hans musik, och vi hade en toppenmysig kväll på alla sätt och vis.
Sen, slog den till med full kraft, förkylningen. Som tur var är Rut världens chillaste hund och hade inget emot att aktiviteten uteblev och att vi istället mest mös i soffan hela dagarna.
Någon gång i mitten av veckan gick febern ner och jag fick jag lite mer energi. Då passade jag på att sätta upp en tavla i vardagsrummet. Men det var också ungefär allt energin räckte till, för sen behövde jag ligga ner resten av dagen haha. Älskar för övrigt denna tavla. Den är målad av Sandra Blomén Maschinsky och jag köpte den från WOA (Wall Of Art). Den heter ”Saturday” och ni hittar den här.
Självklart lyckades jag smitta min mamma med förkylningen så också hon låg hemma febrig i slutet av veckan. Eftersom jag knappast kunde bli smittad på nytt av samma sjuka så åkte jag dit med en påse godis och en liten påskpresent. Hundarna busade i den djupa snön i trädgården, de är så satans söta ihop de här två! Alla tre här hemma längtar till helgen om två veckor; då ska lilla Olga bo hos oss några dagar. Kommer bli så mysigt!
Att jag blev rastlös av att bara ligga hemma blev väldigt tydligt när jag fick infallet att köpa ansiktsmasker och fotinpackning för att vi skulle ha någon slags ”hemma-spa” här hemma en kväll. Jag har aldrig ens provat ansiktsmask tidigare men jag valde i alla fall svarta peel off-masker med glitter och stjärnor i. Pga ska det va så kan det lika gärna va ordentligt, liksom.
Igår var första dagen jag kände mig tillbaka på banan. Feberfri sedan något dygn och inte längre gul i näsa och hals. Vi tog en morgonpromenad i solen, Rutan och jag, och som alltid när hon får välja vägen så blir det en runda i centrum. Vet inte varför hon föredrar att gå inne i stan framför den trevliga rundan längs ån och åkrarna. Men men, jag njöt bara av vädret och att må bättre igen.
Sen ville jag försiktigt få in lite rörelse, innan jag återgår till gymmet, och körde därför ett kort 20-minuters pass med kettlebells här hemma. Jag postade en video med övningarna på min instagram, här hittar ni det. Det var i alla fall himla skönt att röra lite på sig igen och inte mådde jag sämre efteråt så idag är jag nog redo att gå tillbaka till gymmet, om än för ett lätt pass.
Efter lunch tog jag med mig Rut och åkte för att hjälpa O i hans nya lokal som skulle målas. Till en början var Rut väldigt (!) bekymrad över att O stod uppe på den höga ställningen, men efter lite ylande lugnade hon ser sig och sen var hon hur lugn som helst. Hon bara strosade runt och iakttog oss, var aldrig i vägen eller försökte smita ut genom den öppna dörren. Hon vill vara där vi är, alltid. Tillslut la hon sig i solen och sov.
Nu ska jag ta tag i den här dagen! Det blir en morgonpromenad, följt av en tur till gymmet, och sen ska jag försöka plugga resten av dagen. Ikväll ska vi äta ostfondue som vi köpte med oss hem från Schweiz, mmm gott!
Tänk att vi en vecka innan avfärd frågade oss om vi skulle avboka hotellet, då väderprognosen sa att det skulle bli både regn och snö under vår planerade semester. Och vilken TUR att vi inte gjorde det! För solen har strålat, himlen har varit blå och backarna har varit nästan tomma på människor.
Nu är vi tillbaka på hotellet. Jag ska försöka få till ett litet pass på hotellets mini-gym medan O tar en nap. Sen blir det en tur på stan innan middag. Njuter järnet av att vara här i Schweiz igen! Har lovat mig själv att aldrig låta det gå så lång tid mellan besöken i framtiden.
Imorse ringde klockan innan fyra, och strax därefter satt vi i bilen mot Arlanda. När vi skickat iväg vårt bagage gick vi och åt frukost medan vi väntade på att få boarda planet som skulle ta oss till Schweiz.
När vi lyfte regnade det, och dryga två timmar senare landade vi i ett soligt och varmt (!) Schweiz. På flygplatsen väntade pappa och Liz och vi tog över en av deras bilar och började köra upp mot bergen. Varje gång jag är här slås jag av hur otroligt vackert det är. Man kan inte stirra sig mätt på de pampiga bergen och de turkosblåa sjöarna nedanför.
Väl framme i St Moritz checkade vi in på hotellet för att sedan genast ta oss ner på stan och Coop för att inhandla dryck och snacks till rummet. Viktigt. Sedan åt vi en sen lunch i solen, jag beställde min favorit rösti med massa ost och grönsaker.
Sen åkte vi och hyrde snowboard och skidor inför kommande dagars åkande. Vi stannar här tills på onsdag och sedan får vi några dygn nere hemma hos pappa.
Nu äntligen har vi landat på hotellrummet, man blir så mör av att resa… så vi ligger nog kvar här tills det är dags för middag. Men åh, vad glad jag är över att vara här igen!
Så mycket skogspromenader som möjligt. Vi har jättebra promenader här hemma omkring, som inte är inne i stan utan längs ån och åkrar. Men, skogen kommer alltid vara min favoritmiljö när det ska promeneras. Älskar att knata runt på kringliga stigar och lugnet som infinner sig när man är ute i naturen är verkligen svårslagen. Så, jag hoppas få till många fler mysiga skogspromenader under våren!
Resor och utflykter. Vi åker snart till Schweiz, vilket jag har längtat efter! Har inte träffat pappa på över 1,5 år… tiden går så fort när vardagen bara rullar på. Vi hörs över telefon varje vecka men det är ju inte samma sak som att träffas fysiskt. Så jag har längtat jättemycket efter denna resa och ser fram emot att komma iväg! I sommar blir det en tur ner till mitt älskade Österlen igen. Och självklart ska Rutan med också!
Läsa! Jag har ju blivit väldigt förtjust i Colleen Hoovers böcker. Nu har jag läst alla som finns översatta till svenska och eftersom jag inte orkar eller vill vänta på att resten ska översättas beställde jag i veckan hem två på engelska. Jag är så glad att jag ”hittat tillbaka” till läsningen genom Colleens böcker, och tänkte att en rimlig målsättning för resten av året är att läsa i alla fall en bok i månaden.
Umgås mer med vänner. Månaderna efter att jag flyttat i maj gick cirka all energi och kraft åt att bara hålla ihop. ”Hitta mig själv” osv. Det är både fascinerande och skrämmande hur en människa på två små år kan bryta ner något man lagt många många år på att bygga upp. Jag har iallafall behövt fokusera på mig och mina mest basala behov. Typ äta och sova och röra mig och sånt. Ta hand om Rut. Nu mår jag sakteligen bättre och ser fram emot att umgås mer med mina fina vänner. Häromdagen åkte jag tex till Ditte för en promenad och efterföljande kaffe. Sådant, små saker, har jag saknat något väldigt.
Plugg…. Det här är väl inte direkt vad jag skulle VILJA ägna våren åt, meeeen jag kämpar på med mina kurser för att äntligen få ett komplett gymnasiebetyg. När jag väl har det vet jag inte riktigt vad jag ska göra, jag har två ”vägar” jag överväger, mot två olika yrken, men samtidigt som jag gärna vill plugga vidare och utbilda mig så är jag ärligt talat lite rädd… för att misslyckas, antar jag. Och för att må dåligt eller till och med bli sjuk. Nåja, jag ska banne mig få det fullständiga gymnasiebetyget iallafall! En sak i taget.
Bli bättre på att rita/måla på iPad. Jag har inte ritat så mycket under hösten, men häromdagen fick jag feeling igen! Det är ju himla kul, om än rätt jäkla frustrerande också, när det inte bara ”blir” som man tänkt sig, haha. Jag vill bli bättre, och då får jag helt enkelt träna. Så det planerar jag att göra!
Igår tog vi bilen till min favoritskog. Till min förvåning var vi ensamma på parkeringen så en bit in i skogen släppte jag Rut lös. Det är så fint att se lyckan hos henne när hon får springa fritt, även om hon aldrig rör sig långt bort från mig. Hon vill att vi håller ihop, och när hon går före mig vänder hon sig hela tiden om för att se så jag ”är med”. Så gullig. 10 km tog vi oss i alla fall, och jag kan inte tänka mig en bättre start på dagen.
I fredags körde jag och min vän (tillika Ruts favorit-hundvakt) Jonna ett helkroppspass. Vi känner båda fortfarande av det i våra kroppar kan jag säga, haha. Men det var kul! Här hittar ni hela passet.
Och så bakade jag lite förra veckan! Närmar bestämt proteinbiskvier med citron och vit choklad. Så himla himla goda! Tog slut på ingen tid alls. Scrolla ner för receptet!
PROTEINBISKVIER med citron & vit choklad
receptet ger 10 biskvier
Botten:
150g sockerfri mandelmassa
1 äggvita
1 msk sötströ
Fyllning:
70g cream cheese
1 dl grädde, jag använder Milda mat 4%
50g (1 dl) kasein, i vanilj- eller citronsmak
Rivet skal från 1 citron
3 tsk citronsaft
2 msk sukrin melis
Coating:
100g vit choklad
1 msk kokosolja
Lite rivet citronskal
Gör så här:
1. Sätt ugnen på 200 grader och lägg ett bakplåtspapper på en plåt.
2. Riv mandelmassan fint och vispa ihop med äggvita och sötströ till en jämn smet. Klicka ut smeten (10 klickar) på den förberedda plåten.
3. Grädda i 9-10 minuter, ta ut när de är lite gyllene.
4. Gör fyllningen: Vispa ihop alla ingredienser till en jämn smet. Ställ in i kylen en stund, medan biskvibottnarna gräddas och sedan svalnar något.
5. Fördela fyllningen på kakorna (enklast gör du detta med en stor sked).
6. Smält choklad och kokosolja, doppa försiktigt biskvierna och toppa med rivet citronskal. Ställ in i kyl att stelna.
Den här veckan blir sista rycket för mig i den kurs jag läser nu. Förutom att plugga ska jag försöka få upp skåp på väggen i arbetsrummet, rama in canvastavlor, och lite annat pyssel här hemma. Jag älskar verkligen att dona i hemmet. I förra veckan fick jag hem en ny hallampa (vars ena kula i glas jag tappade i golvet som då gick i tusen bitar och jag bröt absolut ihop en skvätt innan jag samlade mig och insåg att man kunde beställa reservkula) och så har jag fått upp lite kroklister både i sovrum och kök. Och åh! En tavla jag suktat efter länge har äntligen fått flytta in också! Än är det inte uppe på väggen men vi kommer dit…
Men dagens första to do är som vanligt att ta mig ut på promenix med Rutan. Hon sover fortfarande och verkar lite trött efter timmarna i skogen igår, så får se om jag får med mig henne…
Februaris första 3 veckor har liksom bara svischat förbi?! För mig har dessa veckor bestått av plugg och same old same old, dvs Rut och träning och piff och don hemma. Här kommer ett axplock av grejer (dvs det som fastnat på bild) från de senaste veckorna:
Jag har äntligen hittat en författare jag gillar! För mig är sättet böcker är skrivna det viktigaste, inte bara själva handlingen. Och därför tenderar jag att hitta författare vars språk jag gillar, för att sedan läsa ALLT de skrivit. Det har varit bland andra Erlend Loe och Jonathan Tropper, och nu senast har jag upptäckt Colleen Hoover. I höstas hittade och läste jag ”Förbannade kärlek”, sedan fortsatte jag med ”Det slutar med oss” och efterföljaren ”Det börjar med oss”. När vi åkte till Fuerteventura tog jag med mig och började läsa ”Minnen av honom”, som jag bara några dagar efter hemkomsten läst ut. Jag väntar nu ivrigt på att hela 4 (!) nya böcker av Colleen ska släppas under 2023. Älskar hennes sätt att skriva!
Bonusbild på Rut.
Förra helgen hade vi finbesök i form av mammas söta lilla Olga, aka Ruts bästis. De är så satans gulliga ihop!
Något jag gjort mycket senaste veckan är att betsa. Jag bestämde mig tillslut för att köra på klassiska IVAR-skåp från Ikea i arbetsrummet, men ville att de skulle matcha skrivbordet i nyans. Så, bets fick det bli! Nu är de monterade och klara, ska bara få upp dem på väggen… sen kan jag äntligen börja få lite ordning inne i arbetsrummet, det har varit hemmets kaosrum länge nu så det ska bli oerhört skönt!
Förutom att betsa skåp betsade jag även hyllplan av en enkel men fin hylla från Jysk, för att de skulle passa med bordet i köket. Den kom upp häromdagen och jag tokgillar!
När jag köpte bets på Bauhaus fyndade jag för övrigt storpack tulpaner för 10 (!) kronor. Typisk liten grej som kan göra min dag haha. Så himla fina!
Och på tal om blommor. Det var ju alla hjärtans dag i tisdags. Vi hade bestämt att inte ge varandra någonting, men jag hade beställt en låda med räkor, havskräftor, hummer och tillbehör från Feskarn här i Uppsala så vi fick en mysig middag, meeen ändå kommer han med den största buketten rosor jag sett. De står fortfarande och är verkligen superfina. Jag är kanske supertöntig men jag blev verkligen rörd, jag kan inte minnas att jag någonsin fått en blombukett såhär. Förutom från mammas trädgård, men det är ju en annan sak liksom.. så ja, det var fint.
Slutligen; tränats har det ju också gjorts! Förutom mina ”vanliga pass” så har jag och min kompis, aka Ruts bästa hundvakt, Jonna fått till två helkroppspass. Det ena hade fokus ben & axlar och ni hittar det HÄR, och det andra hittar ni HÄR. Båda två effektiva pass på cirka 30 minuter och tro mig det räcker gott och väl för att både bli helt slut och få träningsvärk dagen efter.
Ja men det var lite från senaste tiden hos oss. Nu har vi börjat räkna ner till slutet av mars, då vi ska ner till Schweiz för att åka skidor/snowboard. Mest längtar jag dock efter att få träffa pappa, det var över 1,5 år sedan nu… herregud tiden går så fort. Det suger att ha sin pappa i ett annat land. Men idag är det iallafall söndag och vår stående höras-över-telefon-dag så då får vi snacka lite.
Tack för att ni fortsätter kika in här! Lämna gärna en kommentar med önskemål om vad jag ska blogga om, det uppskattas supermycket!
Inför första veckan tillbaka hemma hade jag skrivit en rätt lång to-do-list. Och den har betats av, ovanligt effektivt, under veckan. Första dagen hemma, i tisdags, hade jag dels sovit rätt få timmar och sedan gick jag nog in med lite väl hög fart och lite väl bra flow, för även om jag visserligen bockade av väldigt många punkter på listan så slog det liksom över och jag blev rätt speedad med hög puls och noll behov av vare sig mat eller vila. Det var första gången på länge som jag påmindes om hur hypomaniska skov är, för det är precis så det börjar. För lite sömn, energi och pepp som liksom slår över och vips så behövs varken återhämtning eller föda och hjulet snurrar bara snabbare och snabbare. Jag tänker att det är bra att jag är så väldigt medveten om vad som sker, men det är lik förbannat svårt att bromsa/pausa/avbryta. När man har flow och känner sig outtröttlig och får tusenochen saker gjorda så är det svårt som tusan att bara ”sluta”. Sakta ner. Men det är precis vad jag behöver göra, direkt, innan det snurrar igång på riktigt och jag faktiskt blir sjuk. Det kanske låter fånigt att en dag på ”uppskruvad nivå” får mig att bli rädd för att bli sjuk, men jag vet ju att det börjar precis så. Och i det läget KAN jag fortfarande förhindra kraschen, som oundvikligen kommer om jag låter det hela fortgå. Om turbotåget som är jag och min antydan till hypomani får fortsätta framåt helt obehindrat i allt snabbare fart.
Så, efter ett snack med min pojkvän om vad som började ske i mig, så tvingade jag mig till en paus i all ”göra nytta och bocka av saker på min lista” och gick istället till gymmet. Bara för att cykla en stund, att faktiskt få till ett ordentligt gympass var otänkbart i det skick jag var i, men att sitta på cykeln och svettas gick. Så det gjorde jag. Och efteråt var det stor skillnad. Jag var lugnare och andningen och pulsen någorlunda återställd. Jag påmindes om hur rörelse i största allmänhet är en fantastisk ”medicin” för mig, framför allt kanske i förebyggande syfte (jag tror inte på ”träning som antidepp”. Det gör ingen som varit deprimerad på riktigt). För att hålla mig på banan. Att trötta ut kroppen ger på något vis inte skallen samma möjlighet att spinna åt något håll, vare sig uppåt eller nedåt. Hur som helst, efter timmen på cykeln gick jag hem och tog kväll. Mös med Rut som jag saknat så himla mycket under veckan iväg, åt svenskt lösgodis för det kändes ju som en evighet sedan, och somnade tidigt. Nästa dag var bättre.
Jag vet inte om det var värmen och solen i Fuerteventura eller bara det faktum att vi faktiskt går mot ljusare och varmare tider även här hemma i Sverige, men när jag kom hem kände jag ett starkt behov av att få in lite mer FÄRG här hemma. Inte mycket, jag vill fortfarande hålla det milt och naturnära i färgskalan i stort, men några små färgklickar ville jag få in. Så jag tog mig till Rusta som jag sett fått in härliga nyheter och köpte ett gäng ljusstakar och ljus i olika klara poppiga färger. Tyckte det blev himla härligt och glatt med dem här hemma!
Och!!! Medan vi var iväg hade jag snickare och målare här hemma. De byggde in de garderober jag köpt (Pax från Ikea inget fancy) och målade in dörrarna i samma kulör som väggen. Jag hade nämligen inga garderober i sovrummet, bara i rummet intill, som jag försöker ha som något slags arbetsrum. Och eftersom planen är att vi snart blir två människor här hemma som ska få plats med kläder så tyckte jag det var dags att ordna mer klädförvaring. Hur som helst, snickare och målare hade gjort ett fantastiskt jobb och jag blev så himla nöjd! Så en av sakerna jag började med direkt vi kom hem var att montera inredning. En himla massa lådor och hyllplan och stänger. Och få på handtag. Sedan skulle ju alla kläder flyttas från rummet intill. Men nu är det klart!
Angående garderoberna så är alltså rubbet från Ikea. Det är Pax-stommar med tillhörande dörrar och inredning. Jag ”designade” det hela på deras hemsida och beställde med hemleverans. Supersmidigt! Stommarna byggde vi själva ihop men sedan byggde snickaren in det hela, och målaren målade förutom själva väggarna även dörrarna i samma kulör. Det är Fam Sundgren Bygg AB som jag anlitat att göra detta jobb.
Det var en liten update om veckan som gått. Den gick snabbt. Jag saknar Fuerteventura. Det var både skönt och välbehövligt att ha NOLL måsten och bara glida omkring i en vecka. Men men. Vardag och rutiner och struktur är ju egentligen mer ”min grej” så jag ska nog snart vara inne i det igen.
I söndagskväll körde jag över Rut till hennes favorit-hundvakter Jonna och Oskar, då vi skulle upp och iväg tidigt måndag morgon. Klockan 5 ringde larmet och en kvart senare satt vi i bilen på väg mot Arlanda. En efterlängtad vecka i solen väntade, och strax före 10 lyfte planet mot Fuerteventura.
Jag hann nästan bli lite orolig när planet sjönk lägre och lägre och tillslut var läskigt nära havet, för att tillslut äntligen flyga in över land och landa. Jag har aldrig landat på en flygplats som ligger precis intill havet på det sättet haha.
Vi hoppade på transferbussen som tog oss till hotellet, närmare bestämt Playitas Resort. Vi fick ett rum högst upp på kullen och självklart var lilla tåget som annars tar hotellgästerna upp för backen trasig så vi fick snällt traska upp för alla örtifem trappor. Men utsikten från balkongen klagar vi ju inte på!
Det första vi gjorde när vi lämnat väskorna på rummet var att ta oss ner till den lilla supermarket:en som finns på området, för att kunna fylla kylen med dryck och hyllan i köket med salta snacks. Ja och så köpte jag orimligt dyra flipflops men såhär några dagar senare känner jag nästan att de var värda varenda krona för de är sååå sköna och jag hatar att gå runt i gympaskor. Helst hade jag gått barfota hela tiden men flipflopsen får vara okej när vi ska in på restauranger och sånt.
Efter inhandlingen av nödvändiga-saker-på-semestern så tog vi oss ner till stranden och havet. Solen började gå ner och det var himla himla fint. Vi gick längs strandpromenaden så långt vi kunde åt båda håll och bara njöt av värmen från kvällssolen.
Det blev kväll och vi åt middagsbuffé i hotellets restaurang. Mycket mat och inte minst en stor efterrättsbuffé. Vi la oss mätta och nöjda!
Tisdag morgon och jag tog mig ner till gymmet efter frukost. Det här är visserligen ett träningshotell men gymmet är väl inte det bästa jag besökt direkt. Det är nog mer fokus på grupp-pass och simning och sådana saker. Men det duger, helt klart!
Sedan hängde vi vid poolen heeeela eftermiddagen. I varsin solstol med varsin bok , med paus för strandtennis när Fanny blev för rastlös, gick timmarna snabbt.
När klockan började närma sig tidig kväll gick vi upp på rummet och bytte om och packade ryggsäcken, för vi tänkte ta oss över berget (som ni skymtar i bakgrunden på bilden ovan) till närmsta by för att äta middag. Det tog oss drygt 1,5 timme och vi timrade solnedgången perfekt.
Efter middagen tog vi taxi tillbaka till hotellet och gick raka vägen till buffén för att äta efterrätt. Sen slocknade vi rätt direkt väl tillbaka på rummet.
Vi har noll och inga planer för resterande vecka. Förhoppningsvis blir det några träningspass tränade och jag hoppas få till någon löprunda också, eftersom temperaturen är så behaglig. Men vi får se. Mest njuter jag av sällskapet och att inte ha några måsten överhuvudtaget.
