Monthly Archives

november 2023

PROTEINBAK Recept TÅRTOR & KLADDKAKOR

Saffranskladdkaka med vit choklad

Nu var det länge sedan, men jag har äntligen bakat igen! Det blev årets första julbak, nämligen en saffranskladdkaka med vit choklad.

Igår fick jag nämligen hem en ny (limited edition) smak av proteinpulver från Tyngre: ”vit choklad och saffran”. I det här receptet använde jag mig av kaseinproteinpulvret.

Kakan är med andra ord protein-boostad, och som vanligt även sockerfri. Men framför allt så är den himla himla GOD!

Saffranskladdkaka med vit choklad

Du behöver:

  • 80 g (2 dl) havremjöl
  • 52g (1 dl) vetemjöl
  • 15g (1/2 dl) kasein saffranssmak *
  • 0,5 g (1 påse) saffran
  • 10 g (1 msk) sukrin gold
  • 1 tsk bakpulver
  • 45g (1/2 dl) kokosolja
  • 32g (2 msk) proteinella vit choklad
  • 135 g (1 dl) mörk fibersirap
  • 1 st äggula
  • 40 g hackad vit choklad

* jag använde alltså Tyngre’s kasein i smaken ”vit choklad och saffran”

Gör så här:

  1. Sätt ugnen på 175 grader* och spänn fast ett bakplåtspapper i botten av en springform (som har en diameter på 18 cm)
  2. Blanda havremjöl, vetemjöl, kasein, saffran, sukrin gold och bakpulver i en bunke.
  3. Värm försiktigt kokosolja och proteinella i micro, inte länge det ska bara bli flytande så du kan röra ihop dem. Tillsätt till den torra blandningen tillsammans med sirap och ägget och arbeta ihop till en tjock smet/deg.
  4. Bre ut smeten i den förberedda formen, toppa med den hackar chokladen som du trycker ner lite försiktigt, och grädda i ca 12 minuter.
  5. Ta ut och låt svalna helt i formen, ställ sedan in i kylen över natten. Servera med vispad grädde.

* jag gräddar kakan i varmluft

Vardagsuppdatering

Höst höst höst

Sist jag bloggade tackade jag för en fin september, och nu är vi redan halvvägs in i november. Oktober gick fort, och fylldes mest av plugg (och stress över plugg jag inte fick till) för min del. Nu har jag skickat in det sista för denna kurs och har en vecka ledigt innan nästa kurs drar igång. Under varje kurs jag läser bryter jag ihop vid något tillfälle då jag överväger att hoppa av, men hittills har jag på något vis tagit mig igenom alla kurser ändå. Den här gången förstod jag verkligen inte HUR jag skulle klara av det, jag tyckte allt med kursen var dumt: upplägget, strukturen, uppgifterna… och då liksom låser det sig, för mig. Jag har löst det genom att tänka att jag ska göra en liten sak, så kan jag ge upp sen. När den saken är gjord tänker jag samma sak igen och tillslut har jag genomfört det som ska göras. Ungefär som jag tänker när jag ska träna men liksom inte ”har feeling”: jag tänker att jag gör den första övningen i mitt planerade pass, så får jag gå hem sen. När första övningen är gjord tänker jag att jag gör bara en övning till. Och vips så är hela passet gjort precis som planerat i alla fall.

Men förutom att kämpa med studiemotivationen, vad har oktober och början av november innehållit för mig? Jag kikade igenom min kamerarulle i telefonen och även om det varit ett par grå och regniga och allmänt rätt trista veckor så har det ju faktiskt varit en del finheter och mys också:

Jag har börjat tända ljus. Jag har alltid köpt mycket ljus, och har framme, men har av någon dum anledning varit fruktansvärt dålig på att faktiskt tända dem. Nu försöker jag komma ihåg att tända dem lite oftare, för det ökar ju mysfaktorn med ca 1000%.

I slutet på oktober var jag på bokrelease för Henrik Wahlströms bok ”Upp och ner — en överlevnadshandbok för bipolär sjukdom” som han skrivit tillsammans med psykiater Katrin Skogberg Wirén. Jag har inte hunnit läsa så långt i boken än, men jag tycker himla bra om Henrik och han är väldigt bra på att på ett enkelt sätt förklara vad bipolär sjukdom är och innebär, så jag tror att den här boken är otroligt bra och viktig kanske allra mest för anhöriga och vården. Sen är det alltid skönt för oss som lever med sjukdomen, att bli validerade och känna igen sig i någon annans ord. Ser i alla fall fram emot att läsa klart boken, för att sen ge vidare till anhöriga som vill läsa!

Det har tränats på som vanligt under de senaste veckorna, och på min instagram har jag delat två pass: dels mitt benpass jag kör just nu, samt ett helkroppspass.

Jag har också gått och blivit kontaktperson genom kommunen/SOC. Jag har tänkt på att jag skulle vilja bli det rätt länge, och i somras tog jag tag i att ansöka. Så nu sedan några veckor tillbaka träffar jag mitt ”kontaktbarn” regelbundet och vi gör lite allt möjligt: till exempel har vi varit och klättrat, gått promenad och gått på bio. Det känns som en bra grej för mig att göra, och jag tror verkligen att jag är ”rätt person på rätt plats” här. Så det känns bra.

Det har tagits skogspromenader. Och åh vad jag älskar att traska i skogen med min favorittjej i hela världen, gärna i flera timmar. I lördags var vi ute i tre timmar och sen sov hon resten av dagen, så nöjd. Matte var också nöjd, för det är verkligen bland det bästa jag vet.

Jag har också lite smått börjat ”julpynta”. Men till mitt försvar, för det är kanske lite tidigt, så är mitt julpynt rätt ojuligt egentligen. Hittills har jag ställt fram söta små hus-lyktor och några små granar, och så har jag hängt upp min favoritstjärna i hörnet i vardagsrummet. När det närmar sig advent kommer nog någon stjärna upp i fönstren, och kanske kanske att jag hänger upp några minikulor i någon av mina krukväxter. Men där går min gräns för hur mycket jag pyntar i ett hem där bara jag och min hund bor, känns liksom inte värt att göra mer.

Igår fyllde min älskade mamma år och vi var över för en liten födelsedagsfika. Fin start på veckan!

Idag har jag varit och tagit blodprov inför den operation jag ska göra i slutet av månaden. I övrigt blir det nog en helt vanlig vecka med träning, pill hemma, och såklart massa mys med Rut.