Jag vill klargöra en sak. Att ha mål och drömmar är inte bara fantastiskt bra, och rent utav nödvändigt för att komma framåt. Men att vilja MER, att vilja framåt och uppåt, oavsett plan i livet ; vare sig det gäller karriär, hälsa eller relationer med andra eller sig själv, betyder INTE att man ska vara missnöjd med NU. Tvärtom, så är det faktiskt avgörande, huruvida vi kan se det fina nu.
Låt mig förklara. Även när jag mådde som absolut sämst – när jag inte hade ett hem, inte en ägodel. När jag kunde packa ihop mitt liv och vad som var mitt i ett par väskor (och även levde just så, i väskor). När jag aldrig visste var nästa natt skulle spenderas; vems soffa som var ledig eller vem som kanske till och med erbjöd en sängplats. När jag hade minus hundra kronor på kontot – eftersom det var så mycket jag kunde dra över på mitt enkla ungdomskort. När jag bar runt på kilon som fastnat på min kropp efter överdosen och depressionsåterfallet. När jag hatade tjejen som med avsky i ögonen mötte min blick i spegeln. När jag inte hade några kläder som passade – allt var antingen för litet, från min anorexi-tid, eller för stort, efter att några vattenkilon lämnat mig när medicinerna gått ur kroppen – och jag använde bälten, skärp, hårspännen och till och med tejp för att justera passformen. När jag kände mig som världens ensammaste när jämnåriga tog studenten, vänner flyttade från staden eller fick jobb och slutade ha tid. När jag saknade en varm och trygg famn och tänkte varför finns jag alls?
Även då, la jag mina sista vakna minuter på att rabbla saker jag var tacksam för. Först saker jag hade, för de fanns, jag bara fick anstränga mig för att se de små sakerna. Att mitt hjärta slog – trots allt jag utsatt det för. Att min kropp var hel, efter alla år av misshandel. Att jag var intelligent. Att jag var godhjärtad, en bra vän, dotter och en dag även flickvän. Att jag hade en säng att sova i även denna natt, och en dusch att bli ren i nästa morgon. Att jag hade vänner, även om de kände sig otillräckliga och jag mig som en börda. Att jag bestämt mig för att överleva.
Sedan övergick jag till att rabbla allt jag ville ha, som jag önskade mig ha, att vara tacksam för. Ett tag skrev jag dessa saker, gjorde varje kväll en likadan lista. Men efter ett tag sa jag det högt till mig själv istället. Jag sa ”jag är så tacksam för att…” och så rabblade jag; …för att jag har en stark och frisk kropp igen. För att jag är glad, på riktigt. För att jag har ett hem, som är mitt. För att jag har vänner som tycker om mig för att jag är just precis jag. För att jag är nöjd med min kropp, både funktionen och hur den ser ut. För att jag har mens igen. För att jag har en pojkvän som älskar mig för just precis det där som gör mig till mig. För att jag har pengar att leva för. För att jag har en framtid, en lycka och ett liv.
Det viktiga, var att jag helt stängde av all tvivel. Jag bestämde mig för att känna all glädje, lycka och tacksamhet dessa saker skulle ge mig – redan då. Redan där innan jag somnade, i ett liv som inte alls var vad jag önskade, skulle jag känna tacksamhet för allt jag ville ha, för allt jag en dag skulle ha. Jag skulle våga lita på att det-kommer-bli-så. Jag skulle våga säga att jag var värd det; allt jag önskar är jag värd!
Idag har jag allt, som jag önskade mig då. Allt. Jag är lika tacksam för det idag, som jag var redan då. Helt ärligt – jag vet knappt hur jag tog mig hit. Hur jag gick ner alla kilon, hur jag byggde upp allt inuti som var så hemskt trasigt. Men jag bestämde mig, för att testa. Jag tänkte nog lite; vad har jag att förlora? Inget. Vad har jag att vinna? Allt. Att jag vågade prova, på riktigt och fullt ut, är jag så oändligt glad för idag, och tacksam.
Jag vill fortfarande MER. Men det betyder inte alls att jag är missnöjd nu – tvärtom! Jag är oändligt tacksam och lycklig över varenda liten detalj som är fint i mitt liv. Det är tack vare den tacksamheten jag vet att jag både kan, och också kommer, få ännu MER.
Gratitude is the best attitude. Börja idag! Rabbla allt du har i ditt liv, stort som litet, som du är tacksam för. Verkligen känn tacksamheten. Glädj dig åt att få känna så över mer! Det var vad jag gjorde; jag somnade pirrig av iver inför allt det fina jag snart skulle ha. HUR det skulle komma in i mitt liv hade jag ingen aning om, men det var ju inte mitt jobb? Mitt jobb var att känna tacksamhet och på så vis bli en magnet för mer saker att vara tacksam för. Och den magneten blev jag. Allt jag rabblade då, finns idag i mitt liv. Allt.
