De senaste veckorna har jag tränat en hel del knäböj och marklyft. Ja ärligt talat är det väl ungefär det enda jag har tränat – för jag har inte kunnat göra så mycket annat. Förra veckan skrev jag om mitt lilla onda och den rehab jag på grund av det ägnat mig åt. Tre veckors total vila från det mesta som involverar axelleden och först nu känner jag att jag vågar och framför allt kan börja träna normalt igen.
Igår avslutade jag en tung träningsvecka (det blir oundvikligen tungt när man bara kan köra basövningar som marklyft och stora muskelgrupper som ben) med lite lättare finlir. Jag körde rehab, stretchade (!) och gjorde vad jag kallar lek. Jag gillar att gå ner till gymmet, stänga av huvudet och bara ”leka lite”. Just igår testade jag för andra gången i mitt liv pistols, som alltså är enbensböj. Det är en rätt himla svinjobbig, men också riktigt rolig, övning som ställer krav på benstyrka och bålstabilitet, likväl som balans och motorik.
Pistol squats kräver ganska stor rörlighet i bland annat vader, vrister och baksida lår, och en kan väl säga som såhär: kan en inte göra vanliga, djupa knäböj, så ska en nog inte ge sig på dessa riktigt än. Istället bör en då kanske arbeta på rörlighet och knäböjsteknik.
Jag har en enda gång tidigare provat pistolsquats. Då gick det inte alls. Sedan den gången har jag dock gett mig f*n på att bli rörligare och få bättre teknik i vanliga knäböj, och därför gjort följande: tränat skiten. Nött i helvetes oändlighet. Nött djup, letat kontakt. Ni vet, det är sant det där med att en blir bättre på det en faktiskt tränar – när jag igår skulle prova pistols för andra gången gick det utan problem. Det var skitjobbigt, såklart, men det gick.
Saker jag tänker på:
- Knät ska peka åt samma håll som tårna – precis som i vanliga knäböj alltså
- Så djupt som möjligt, målet är låret mot vaden
- Armarna rakt fram, när jag ska upp tänker jag ungefär att jag ska sikta med höften mot händerna (om ni förstår hur jag menar..?)
- Balans är a och o, och för mig betyder det fokus. Dvs ingen får prata med mig när jag gör pistols. För då tippar jag.
- Kontakt med hela fotsulan vid press upp till stående
Har du provat pistols? Är du bra på att variera dina träningspass och få in lite ”lek” ibland? Dela gärna med dig i kommentarsfältet, om inte annat upplyses i alla fall gärna jag om nya övningar att utmana balans och koordination med – hit me!
Update: Hoppsan! Det här inlägget skrev jag ju igår förmiddags men det sparades visst som utkast istället för att publiceras. Så ni som följer mig på instragram vet redan att ja; pistols mm var söndagens kvällsnöje och inte gårdagens. Igår tränade jag nämligen bröst utan smärta TJOHO. Hurra för rehab alltså. Och hurra för att mina ben får vila lite nu… 😉