Just nu följer jag inget specifikt träningsupplägg, och att ”freestyla” har både sina för- och nackdelar. En av nackdelarna är helt klart de där dagarna jag har noll och ingen inspiration, då kan det vara riktigt svårt att ens veta vart jag ska börja. I söndags hade jag en sådan dag; jag var trött i skallen efter en lång och intensiv dag, jag visste att jag ville träna men inte alls vad.
När jag satt i bilen på väg ut till Wenngarn mindes jag en grej min vän gjorde för två år sedan och som jag redan då tänkte att ”DET vill jag också klara…någon gång”. Då för två år sedan kändes det otroligt avlägset, men i söndags där i bilen bestämde jag mig för att idag var dagen jag skulle testa! Vad jag skulle ge mig på? Jo, jag skulle marklyfta. 100 kg. 100 gånger. Uppdelat i set om tio. Alltså 10×10 på 100kg.
För mig är 100kg strax över 70% av mitt 1RM (71% av vikten jag orkat lyfta EN gång, dvs mitt 1 Rep Max, som är 140kg) och eftersom jag gillar sifferlekar har jag velat avvakta med denna ”utmaning” tills dess att 100kg var en vikt möjlig för mig att lyfta 100 gånger i rad. Nu var det visserligen väldigt länge sedan jag körde högreppare på ens i närheten av 100kg i marken, men jag visste att jag skulle kunna krama ur mig samtliga tio tior om jag bara vilade ordentligt mellan seten. I söndags hade jag inte bråttom och när jag vid 19-tiden klev in på gymmet hade den där slöheten jag upplevt halvtimmen tidigare ersatts av en stor iver och jag var riktigt pepp på att få börja lyfta!
Om jag var lika pepp efter första genomförda tian? Not so much. Men nu hade jag ju börjat. Jag hade sett till att messa några vänner om planen för att förhindra att jag skulle ge upp. Det är ett bra tips förresten! Berätta om dina mål för andra; då blir det svårare att ge upp på vägen. För jag ville verkligen ge upp här, tro mig. Ungefär 100 gånger. Tankar som ”äh om jag kör tior de första seten så kan jag köra femmor de sista, då har jag något att förbättra till nästa gång” dök upp och jag var nära att ge efter flera gånger. Men jag genomförde.
Det tog tid, nästan två timmar. Det var svinigt jobbigt. Tack vare mitt briljanta klädval (shorts..) så gjorde det emellanåt rätt ont också, mot slutet var mina lår rejält röda och lätt upprivna av stången. Grabbarna som tränade under tiden jag var på gymmet måste undrat vad tusan jag höll på med, när jag mellan varje set la mig på golvet och kved och talade högt med mig själv; ”VARFÖR utsätter du dig själv för det här Fanny?!” – men jag genomförde.
Det här var ett typiskt sådant pass där jag mest av allt tränade pannbenet. Jag har absolut ingen ”nytta” av att nu ha lyft 100 kilo 100 gånger under ett och samma pass. Jag gjorde det inte för träningseffekten, och jag gjorde det garanterat inte för nöjets skull. Men såhär är det: att genomföra stärker. För mig var söndagens pass, och just genomförandet av det, väldigt viktigt. Väldigt stärkande.
Om du också har dåligt med fantasi någon dag, testa denna!
- räkna ut vad 70% av ditt 1RM är genom att ta den vikt du orkat lyfta 1 gång och multiplicera med 0,7
- kör 10×10 på den vikten
- vila så länge du känner att du behöver mellan seten (jag vilade länge, upp emot 10 minuter mellan sista seten)
Kör hårt – och berätta gärna för mig om du testar!