År 2016’s återstående februaridagar går nu att räkna på en hand. Det slog mig häromdagen att när månaden vi alldeles strax går in i, Mars, är förbi – ja då har en hel fjärdedel av året redan passerat. Är inte det lite galet?! Jag har liksom fortfarande inte riktigt förstått att 2015 är slut…
Det är väl den här tiden man brukar kalla vårvinter, och jag konstaterar nästan lite förvånat att jag visst tycker himla bra om vårvinter. Ljuset, ljuden – och faktiskt också doften. För jo tydligen, så doftar vårvinter lite speciellt.
När jag häromdagen låg kvar i sängen någon minut efter att ha stängt av alarmet, uppmärksammade jag det finaste av allt med vårvinter; jag hörde fågelkvitter. Det gjorde mig löjligt glad och jag tror aldrig jag tagit dagens första kliv på så lätta ben. Till fågelkvittret har jag de senaste dagarna dessutom sällskapat med strålande sol, blå himmel och det där fantastiska ljuset.
Ljuset som får mig att längta ut. Ljuset som får mig att vilja lämna telefon, mail, jobb och alla tusen måsten hemma, för att istället greppa kameran, dra på mig jeansjackan och… bara gå ut. Utan plan eller mål. Ut för att fånga det där ljuset, paketera det i fotografier där färger, känslor och ögonblick talar så himla, himla starkt.
Jag saknar det, jag saknar att fota. Vårvintern är mycket, och för mig är det inte minst världens bästa ljus för att med kameran föreviga människor och allt som gör dem till just dem, på bild. Vad är vårvinter för dig?
