ryggtavlor, omladdning och lite svammel

Det finns ju ett par delar av kroppen man sällan ser på sig själv. Eller ja, de flesta är väl egentligen sådana. Ibland tänker jag på det där med att den enda människan i hela världen vars ansikte jag aldrig kan se på riktigt är mitt eget. Hur många bilder och speglar som än visar mig hur jag ser ut, så vet jag ju egentligen inte hur jag ser ut..

Fast nu var det inte det jag skulle skriva om. Mitt ansikte och mysteriet om hur jag verkligen ser ut i nyllet, alltså. Utan det där med kroppsdelar, och då syftar jag på former, definition och muskulatur. Idag fick jag mig en glad överraskning när jag såg på bild hur min rygg minsann ”biffat till sig”. No wonder att BH-arna känns lite tightare än tidigare och att mina klänningar som för övrigt sitter som vanligt knappt räcker runt överkroppen. De senaste veckorna har varit grymma träningsmässigt – och kosten likaså – och jag tycker mig verkligen se skillnaden i spegeln från dag till dag – så härligt! Jag har också insett hur stor skillnad en träningskompis kan göra, då vi verkligen pushar varandra sista sista. Det är nämligen den där sista repetitionen som gör skillnaden, den där lilla touchen av min väns pekfinger under vikten som gör att jag orkar lite lite till och därmed bryter ner muskeln helt. Jag har en tendens att börja fnittra när jag når den punkten, vilket inte bara är en energiboost i sig, utan ett rätt behagligt sätt att bli trött på 😉 efter dessa grymma pass med fullständig muskelnedbrytning är jag givetvis noga med att ladda om och fylla kroppen med mat och näring, vilket ju är precis lika viktigt som träningen i sig – ät ordentligt mina vänner!