83 % är ju trots allt väldigt mycket mer än 17 %

Som jag skrivit om tidigare, blir det lätt att man fokuserar på sådant där man egentligen vill göra, men av någon orsak inte kommer sig för.

Typ såhär : har vi en fd lycklig höna på tallriken, med en sås på ekologisk crème fraîche, och till det en sallad på närodlade, icke besprutade grönsaker – men istället för att vara nöjda med det, så grämer vi oss över kryddan i marinaden. Det var ju en sådan där färdig kryddmix från butiken, en sådan där med massa e-nummer (och gud förbjude kanske lite socker också).

Ja, ett lite överdrivet exempel, och man ser ju hur löjligt det egentligen är när man läser det såhär ”på avstånd”. Men med handen på hjärtat – känner ni inte igen det? Oavsett ursprunglig avsikt (utseende, hälsa, miljö-tänk etc etc) så glömmer man ibland bort vad man faktiskt gör för att istället nojja över vad man inte gör.

En grej jag ibland hakar upp mig på är det faktum att jag vill äta lite mer vegetariskt. Inte för att jag tycker synd om djuren eller tror att det är bra för hälsan eller någon annan specifik orsak, utan främst för att jag vill utvecklas inom matlagning, faktiskt. På något vis känns det som om vegetarisk mat kräver mer tanke och fantasi, för jag tycker en stekt kycklingfilé och kall sås smakar jättebra i all sin enkelhet – medan en stekt tofubit (?) är mindre skoj. Och jag vet, att vegetarisk mat kan vara jättejättegod, det är liksom inte det.. det är brist på fantasi som sagt.

I ALLA FALL. Jag tänkte på det idag, och nojjade lite över hur typ 6 av våra middagar i veckan innehåller djur i någon form. Men, sen tänkte jag lite till, och insåg att jag äter 5 mål om dagen. Frukosten innehåller aldrig djur (jag räknar inte ägg som djur. Det är inte en död minikyckling nej). Lunchen är till 99% vegetarisk, jag äter enbart kött i någon form om jag har rester eller äter ute. Mellis och kvällsmål alltid vegetariskt. Alltså, är minst 29 av veckans 35 mål vegetariska. Det är ju nästan 83 procent av allt jag äter! Jag är till 83 % veg och när jag väl tänkt hela vägen hit – var jag helt himla nöjd ändå. Och det är ju just det, varför nojjar jag över de där 6 middagarna när jag faktiskt har 29 andra måltider jag kan välja att fokusera på och istället vara nöjd med? Precis.

Så vi kan väl välja att vara lite snälla mot oss själva, och se allt vi klarar och är bra på, istället för den där färdiga kryddblandningen och dess eventuella ”fel”. För ska man någonsin komma dit man vill, vara den man vill, måste man banne mig vara lite hygglig mot den som ska ta en dit – nämligen en själv.På bild: tre frukost-favoriter. Alla vegetariska. Yey!